tisdag, mars 11, 2008

Att se och upptäcka

Oftast går han mig helt förbi men råkar jag liksom lyssna till blir jag mest irriterad över Ulf Lundell när jag hör honom på radio. Denna vagt kända negativa känsla kan ibland stegras till ren förargelse när folk jämför min debutroman med hans Jack.

I mina ögon ligger hans Jack och min Månskensligisten lika långt ifrån varandra som Astrid Lindgren och August Strindberg.

Ingen får för sig att jämföra Astrid med August, men mig och Uffe ska folk helt obegripligt baka ihop. En gång satt jag i direktsändning i en radiostudio och skulle plötsligt svara på ofattbara frågor om generationsromanen Jack-Ligisten, en sorts teoretisk sammanslagning av hans och min bok. Frågan var så idiotisk att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, än mindre förstod jag vad jag skulle svara. Jag satt som förstummad, sen, efter ett tag svarade jag en gång till på föregående fråga och på något sätt lyckades jag genom det få den korkade reportern att byta spår.

Min bror, Spacelounge, är av annan uppfattning. Han gillar Ulf Lundell så skarpt att jag hemma hos honom tvingas lyssna på det lallande fyllot mer än jag egentligen tål.

Det har hänt att jag försökt lyssna in. Trots allt, det är många därute som har ”upptäckt” något hos den dåligt sjungande artisten. Jag lyssnar och lyssnar – och på albumet ”Den vassa eggen” finns det en låt som faktiskt talar till mig. Men eftersom jag redan från början är negativt inställd har jag uraktlåtit att ta reda på vad låten heter.

Jag har hans diktsamling, ”Fruset Guld”.
Jag har bläddrat i den och letat, för jag är intresserad av poesi, men allt han skrivit i den spolar förbi mitt inre öra utan att finna genklang.

Idag råkade jag läsa lokaltidningen och någon på redaktionen hade valt att lägga ett citat av Ulf Lundell i marginalen, ovanför spalterna och rubrikerna.

Citatet är snyggt, för att inte säga, riktigt bra. Det rör sig om fri poesi när den är som bäst. Enkel. Avskalad. Fylld av mening som inte tyngs av pretentioner att vara mer än den kan vara.

Idag lyfter jag på hatten för dessa rader av Ulf Lundell:

”Du kan göra vad du vill med
dina händer och fångenskap-
ens väggar är en myt.
Du är fri att följa vinden vart
den vänder, är kläderna du
bär för trånga, byt!”

Idag kan inte bli annat än en bra dag!

4 kommentarer:

Anonym sa...

UiU håller med. Större snacklallarpräntare får man leta efter. Synd att han fått så mycket uppmärksamhet, för han skriver ju endast dagbok. Då räcker Jack för mig, sedan har inget hänt egentligen...fast man suttit och degat i baren i Åre med honom många gånger, men det var då det......vad visste man om framtiden då och vad vet vi idag?

Peter Madison sa...

Fruset guld är så usel att någon av dina barn på en timme skulle kunna åstadkomma bättre! Grejen med Lundell är att han är en sån artist/konstnär man antingen älskar eller hatar. Han är inte längre samma husgud hos mig längre då jag alltmer tröttnat på att han repetiva konstnärsskap. Å andra sidan är det bara genom ständig upprepning man till sist slipar diamanten så den glimmar som bara en diamant kan...

Dessutom är jag trött på artister som ger ut samlingsalbum efter samlingsalbum. Av Uffes 40 album är 10 samlinsplattor eller liveplattor med samma låtar...om och om igen...

Men bortsett från det är han en av Sveriges allra största artister vi haft...det bara är så.

Bloggaren sa...

UiI o Peter:
Detta om Lundell alltså.
Vi är alla överens om att han sysslat med ren och skär tautologi...

Anonym sa...

Gick just förbi galleriet om hörnan som visade några Lundell mappar. Det skall visst kallas konst, men det är väl ingen konst att kalla vad skit som helst för konst, men för mig är det absolut ingen konst. Självbedrägeri i högsta grad som bara handlar om att tjäna pengar på ett namn hälsar UiU