tisdag, mars 11, 2008

Det bortglömda människovärdet

Jag har upptäckt en sak - politik är inte mig bag.
Jag mår dåligt av dess konsekvenser, blir olycklig och kan inte skriva poesi eller vara glad med mina barn.

Saker går sönder i mig när jag ser vad som händer.

Det är möjligt att jag i framtiden hittar ett röstläge för att bekvämt kunna skriva om politik.

Det som smärtade mig nu och jag fick för mig att skriva om var hur försäkringskassan jagar sjuka och till varje pris ska få dem att arbeta.

Men jag har upptäckt en blogg som skriver sakligt och bra om saken. Hon heter Ilse-marie:

Så. Istället för att själv skriva om det, låter jag Ilse-marie tala:
http://ilsemarie.wordpress.com/2008/03/10/det-bortglomda-manniskovardet/


Själv ska jag leta mig tillbaka till mina egna rötter. Min egen röst.
Och vara med barnen i glädje.
Idag håller jag dem hemma från dagis!
Jag har dem alla för mig själv!

12 kommentarer:

bokmalen sa...

Vinn en bok!

Genom att svara på några frågor om bla senast lästa bok så har man möjlighet att vinna en bok som heter "15 gånger Asien" som är en reseskildring. Jag har själv läst boken och rekommenderar den.

15 resenärer ger sin bild av en liten del av Asien. Det handlar om starka upplevelser, möten med människor och främmande kulturer, och tankar som uppstår i samband med dessa. Det handlar också om äventyr, naturupplevelser, och meditation. Länder som är representerade i boken "15 gånger Asien" är Indien, Singapore, Laos, Vietnam, Thailand, Kambodja, Malaysia, Indonesien, Kina och Bangladesh. Länk till utlottning av boken: http://www.boktipset.nu/senastenytt.html

Peter Madison sa...

...för att anknyta till Lundell igen dårå:
"Gå ut å var glad...gå ut å var glad din jävel... " :)

Bloggaren sa...

Bokmalen:
Du får gärna lämna kommentarer i min blogg. Det välkomnar jag. Du får även lämna små upplysningar om att det finns böcker på en viss hemsida, men att som du gjort nu, enbart lämna reklam, gör mig arg.
Jag betackar mig.

Bloggaren sa...

Peter:
Mmm, det gör jag! Jag går ut och är glad, men just nu är det snarare Thomas av Aquinos tankar som gör mig glad.

Han uttryckte det trotsa allt så mycket bättre för 800 år sen än vad Lundell gör idag;)

Peter Madison sa...

Sant. Lundell är en skiva med hack i....

Anonym sa...

Saker går sönder i mig, skriver du, känsligt bra tycker jag och jag upplever detta gång på gång. Kanske ingår det i min sjukdomsbild
men jag skall ju vara känslokall enligt diagnos och innanläsning om ADHD. Dom kanske har fel.......... men det har inte jag!
Såg igår på Kunskapskanalen den nya religion i programmet "Den intelligenta människan" med fysikern Michia Kaku. Programmet gjorde mig först förvirrad men så tänkte jag helt klart ; "-vi måste gå till den lyckliga människan och varför då inte en arbetande slav som är lycklig än en slav som lider i sin olycka." Jag ser framtiden!! Den kommer vi inte undan för. Vi väljer inte våra liv, vi blir placerade och då önskar jag att jag blivit placerad där jag blivit lycklig och inte förvirrad i en samtid.
Alltså ser jag framtiden utan hot!
Det kanske låter lite barnsligt men så blev min bild av framtiden utifrån min situation. Jag har det bra idag men jag har saknad av något som inte går att beskriva. Hur jag än försöker leta i min hjärna trycker jag bort det väsentliga jag söker i den och förvirrar mig in i tankar utan slut. Och vad har då detta med din blogg att göra?
Jo, den har hjälpt mig på ett lite annorlunda sätt att formulera problemet, inte lösa det för det betvivlar jag att jag kan.
Jag läser dina öppna tvivel på lite av varje, men samtidigt en utforskande osynlig likasinnad någonstans i världen. Vi har inte samma utgångspunkt oich heller inte samma insikter och sannerligen inte samma åsikter men någonstans fungerar det ändå genom en bloggsida, för jag läser den med stort intresse. Med allt detta hälsar UiU.

Anonym sa...

Måste lämna en mycket intressant del av verkligheten:
Moderaterna skulle använda sig av sin nya slogan som är "VÄLKOMMEN TILL VERKLIGHETEN" men den visade sig vara upptagen av en förening som heter Grunden som är en sammanslutning av personer med intellektuella funktionshinder.
Ibland är verkligheten verklig!
(Förlåt föreningen, men jag menade inte Er illa) hälsar UiU en gång till

Bloggaren sa...

UiU:
Din kommentar ovan gör mig hudlös.
Jag känner både glädje och en dov sorg.
Jag har ingen diagnos, men en kvinna jag hyser respekt och förtroende för ställde för något år sedan hypotesen att jag eventuellt kunde ha Asberger + ev bokstavskombination.

Jag vet inte om det är så. Som du har jag hittat mitt eget sätt att vara lycklig på, men resan dit har varit lång.
En annan sak, ADHD, så som jag uppfattar det handlar inte om "känslokallhet". Snarare vet en person med ADHD inte vad han känner i alla lägen, således vet han heller inte hur andra känner.

I denna definition av ADHD känner jag bättre igen hur det varit för mig. När folk skällde på mig som barn förstod jag inte. Det tog inte skruv. Först dagar senare kom känslorna, när jag liksom hunnit grunna på det hela. Då blev jag ledsen, med 72 timmars fördröjning, sen med ytterligare veckors fördröjning kunde jag bli arg. Då kunde jag helt oförhappandes hitta på att elda i en papperskorg på skolan, eller sno frökens glasögonfodral och spola ned det på toa...

Vart efter har mitt känsloliv blivit lite mer synkat med den tidsaxel min omgivning valt att leva efter.

Bloggaren sa...

UiU nr2:
HA, ha ha!!! Välkommen till verkligheten. Riktigt kul.

En annan sak. Fick just reda på att en lokaltidning en någon sorts hipfaktorpanel utsett mig som den "Intressantaste kulturpersonligheten i Z-län och att min blogg levererar verbala Flatsmällar rätt i fejset på dom som behöver det...

Har själv inte sett detta ännu, men får väl ett urklipp vad det lider. Jag tror att de avser min Politikerboosten, som jag ju vill lägga ned...

Attans alltså. Ska jag ändå fortsätta med den?????

Men det blir svårt för jag har inte lyckats lyfta den till en så roligt satirisk nivå att jag har kul när jag gör det hela.
Jag sitter där och mår dåligt - och blir ledsen, arg och negativt hudlös.

Och jag längtar tillbaka till tillståndet där jag kan skriva dikter.
Det enda tråkiga med dikterna är att de inte syns här i bloggen.

Peter Madison sa...

Heh...läste just det i gratistidningen Storsjön, du kanske ska hålla liv i Boosten ett tag till...den kanske får liv...liksom...på nåt sätt.

Anonym sa...

"Tidsaxel min omgivning valt att leva efter"....det låter nog så lyckligt. Men när man hela tiden jämkar med sig själv, jag skyller inget på någon annan, och når till änden på nystanet börjar nystanet på nytt igen. Ett slut utan början och en början utan slut.
Det finns förstås dagar som är bra och ibland riktiga skitskitdagar.
När man snart närmar sig 60 bast och känner att man inte egentligen uträttar mer än en vägglus och heller inte vill mer kan det vara tungt. Som jag skrev, jag har det bra, men det är det där evigt ouppklarade och den eviga ångesten som skräpar ner tillvaron.
Jag tänker på när du skrev om dina mediciner och hur de verkade på dig....jag har valt att inte ta mediciner sedan 2002 och det hann gå 2 år innan jag insåg att det inte var till någon nytta.
Jag slutade måla istället, det som varit mitt livskall i hela mitt liv, jag orkade inte fortsätta med det då det tog för mycket kraft av det verkliga livet. Jag kan inte direkt säga att jag saknar mina bilder för jag saknade aldrig dem när jag blev färdiga med dom, det var resan i deras tillkomst som var min grej.
Det är klart att pengarna var välkomna som jag tjänade på bilderna, men jag saknar inte dom heller om sanningen skall fram. Dom bara ställde till en massa onyttigheter. Visst låter det konstigt men jag blev på något sätt färdig!
Det var en del av mig som skulle fram och nu finns inget mer att säga/måla....tror jag? För det har hänt tidigare att jag haft 10 års bildtystnad. Så kanske man bara skall gå på och "fånga dagen", detta utnött clic´he artade uttryck. Jag kanske skall skriva men jag har oftast inte ro. Jag sätter ofta igång men hittar heller inte ut ur labyrinerna efter en stund. Så jag kanske skall låta bli detta också för det är frustrerande att alltid aldrig nå fram. Det blir att vänta in "Godot" hälsar UiU.

Anonym sa...

Angående föreningen Grunden och VÄLKOMMEN TILL VERKLIGHETEN som man även kan hitta på webben...kanske det är där man skall vara med. Hälsar UiU