onsdag, november 05, 2008

Ett icke-svar från Malin (m)


Vi samurajer bakom riksdagssvar.se kämpar vidare. Vi skickar mejl efter mejl. Vi får uttdelning, men det går långsamt.

Malin Lövsjögård (m) skrev så här till mig idag*:
Hej!
Tack för ditt mail. Jag ber om ursäkt att ett svar från mig dröjt.
Jag har respekt för att ni lagt ner tid på att göra er undersökning, men jag kommer inte att delta i undersökningen. Generellt svarar jag inte på enkäter eller undersökningar då jag prioriterar andra viktigare saker istället.
Med vänlig hälsning
Malin Löfsjögård

Jag funderade hela dagen hur jag skulle svara. En samuraj, Thomas-San, har trots allt lunchat på riksdagshuset tack vare vårt jobb med detta. Han lunchade med den moderate riksdagsledamoten Sofia Arkelsten. Deras första kontakter var tämligen kyliga, men växte till ett riktigt möte i verkliga livet. Även sådant positivt händer. Ändå fick han inte svar på våra 5 frågor. Läs om deras möte här>.

Till slut valde jag att vara stram, korrekt, men ändå vänlig. Jag skrev:

Hej Malin!
Tack för mejl. Från vår horisont är det så här.
1) Det är ingen enkät
2) Det är ingen undersökning.

Det är frågor ställda av hundratals medborgare som råkar blogga. Vi samlade ihop dessa hundratals frågor. Pressade ihop dem till 5 st, för att spara er tid när ni skulle svara.
Med dessa frågor vill vi öppna en dialog mellan medborgare och er politiker.
Det är vår vilja.
Vi vill med dessa enkla fem frågor också belysa hur lagrummet egentligen ser ut och vad det kan göra för eller mot demokratin i framtiden.

Jag är den ende som röstat på socialdemokraterna i den spontant uppkomna grupp som bildats för att ställa dessa frågor. De flesta nya vänner jag får i bloggosfären är faktiskt besvikna och förtvivlade liberaler. De har röstat på er eller på folkpartiet.

Jag upprepar. Detta är ingen enkät.
Frågorna är sprungna ur förtvivlade medborgares hjärtan.
Vi vill nå er och prata med er. För vi förstår inte längre varför ni vill lagstifta på det sätt ni gör.

Med detta vill jag givetvis ha sagt att du gärna får mejla igen och ge oss medborgare ett bättre svar.
Tills vidare lägger jag upp detta ditt nekande, samt vår mejlväxling här på riksdagssvar.se
MvH
Anders Widén, Författare.
Arbetet med att belysa lagrummet kring singalspaningslagarna fortsätter. Förkortningen FRA är egentligen vilseledande, men det är den alla känner till. Även centern har ju nu sent omsider vaknat och vill kika på dessa lagrum, påstår man till tidningar i alla fall. Vi samurajer får väldigt dåligt med svar från dem...

* Eg. inkom hennes mejl mig för 20 timmar sen, men jag hade tid först nu att öppna det.

5 kommentarer:

Suss sa...

Jag måste påtala att jag verkligen beundrar ert tålamod! Vidare tycker jag det är tråkigt att inte ert arbete når ut till flera. Hela vår befolkning borde få veta hur ni jobbat för att få svar men ständigt slår huvudet i väggen då politikerna vill lägga sin tid på "viktigare frågor"
Jag som inte är politiker kan inte riktigt förstå vad som kan vara viktigare än att besvara medborgarnas frågor men då är ju inte jag politiker som sagt....

Lars-Erick Forsgren sa...

Ser nu att Camilla Lindberg skrivit en intressant grej på Same Same but different.
Som också berör att många i riksdan blir irriterade av att dränkas i mail.

Men tänk om de kunde svara då, och besluta mera enl folkets vilja.

http://samesamebutdifferent.se/2008/11/06/fra-hjaltinnan-camilla-gastbloggar-pa-ssbd/

Anders sa...

Suss: Det är tur att vi inte är ensamma. Denna vecka har 2 "samurajer" deppat rätt hårt. vi har ju delat upp riksdan, så vi har 39 st var att mejla. Just dessa två samurajer har inte fått några svar de senaste veckorna...
Men då peppar vi varandra. Även sådana kommentarer som du just skickat in stärker oss ju!

Vi fortsätter alltså att banka på dem och förhoppningsvis kan vi publicera vår nya sajt nästa vecka.

Anders sa...

Lars-erick: Den nya tekniken öppnar fantastiska möjligheter, men vi måste ju alla också förstå att lättheten att krafsa ned ett mejl och skicka det också ställer till det.

Bara inom vår lilla "samurajgrupp" har vi sedan vi startade skickat 232 gruppmejl var och ett med i genomsnitt 4 "studsar" i. Det gör 928 textsnuttar som vi delat mellan varandra...

Vi storknar alltså nästan i vår egen interna information.
vi har alltså nästan skickat lika många mejl internt till varandra, som vi har skickat till samtliga 349 rikdsagsmän.
På detta håller vi ju kontakt med andra bloggare - och här sitter jag och skriver nu! ( Till mina barns fasa, som tycker jag ska leka med dem istället - och nu ska jag göra det:)

(Nästan värt en postning detta, det var inte de dumma politiska besluten som dödade demokratin, utan den svällande informationsmängden...)

Lars-Erick Forsgren sa...

Anders. kollar runt lite på din sajt. vet inte var min comment platsar, men det får bli lite här. spridda tankar.

"Informationen dödar demokratin". Oj, en tanke att tänka på, och med snudd på litterära kvaliteter.

Media is the message, sas det på 70-talet. Suck. Internet är en massa info, och en massa desinfo. Så viss är där en risk att vi drunknar, och med oss demokratin.

Piratpartiet bygger på, lever på internet.
Detta internet som är så farligt att riksdagsmännen känner sig drunkna bara pga en mail-flod. De flesta orkar nog inte kolla något annat än mailen. Om ens det.
Stundtals kan jag förstå dem.

Jag har sagt upp min dagliga papperstidning. Den blev för dyr. Jag saknar den. Men min tid tas ju av internet. Ändå, jag läser o skriver ju om "viktiga saker", så det är väl legitimt. Men det anser ju även de skriver eller läser uteslutande om barn o familj, eller om medicin, om sex, om bilar, om att gå ut och parta, om smink och mode... våra preferenser är olika.

Ja, internet ger oändliga och fantastiska möjligheter. Men den ger inte per automatik oändligt genomslag i form av läsare eller sympatisörer.
Ibland önskar jag att jag vore två personer, en som fixade vardagen och en som höll igång på internet med att förändra och förbättra världen. Inte minst för familjens skull. Både världsförbättrandet - och att jag vore två.

Jag tror faktiskt att många, kanske de flesta riksdagsmän (jag ska kanske använda ordet riksdagsman i st f -ledamot, det senare ordet är så långt. Och vi säger ju ombudsman även om hon är en kvinna) är ärliga och vill det bästa, vill jobba för en bättre värld.
Men de styrs av andra och av tidsbrist. Av specialiseringen, av att tvingas ha förtroende för vad andra i partiet kommer fram till.

Handlar allt om att vi inte kan hantera tiden och informationsflödet och inte får tid till den dialog vi vill ha?

En portal som kanal för samlad diskussion om de för oss viktiga frågorna, visst vore det bra.
Men skulle den bli besökt som den förtjänar?
Hittar folk den?
Kan och vill vi avstå från våra egna bloggar för portalen?
Hur mycket tid tar det att jobba med portalen - tid som tas från annat?
Vad ger bäst effekt?

Jag vet inte svaren. Men jag vet att jag prioriterar att skriva på min blogg. Nya texter liksom att kommentera andras kommentarer. För dialogens skull. Därför är jag sparsam med "godis" i form av att lägga in bilder eller med extrafunktioner i sidospalten.

Nu blev detta så långt att det borde varit en egen post, om jag hade tid att tänka till lite mera omkring det. Men jag har inte hunnit raka mig, och tills det är gjort känner jag inte att jag vaknat till riktigt...