Det kan vara idé att hoppa till denna gamla debattartikel först. Om du inte läst den.
Det är mina ögon. Jag gjorde om bilden till svartvit för att det inte skulle synas så väl att jag har tårar i ögonen. Varför hag jar tårar i ögonen?
Just nu haglar det in mejl och frågor och personer som vill skriva på min gamla debattartikel som blev ratad av gammelmedia.
Jo, för att jag och så många andra bloggare kämpar och kämpar och kämpar för att vi vill belysa att vi vill ha demokrati.
Man blir trött. Vi som jobbar med riksdagssvar.se åker på pumpen väldigt ofta. Vi har skickat över 1000 mejl, fått väldigt få svar...
Mentalt är det jobbigt.
Igår kväll grät jag i resignerad trötthet över att vi lever med världens underbaraste teknik framför våra fingrar och ögon, men så vill politikerna ha sönder dess inneboende frihetspotential. Jag grät resignerat men med känd värme från alla er som vill hjälpa till. Det finns hopp. Också.
Och det var glädjen som utlöste tårarna. Inte tröttheten, resignationen.
* * *
På bloggen händer just nu ingenting här på ytan utan "där" nere i bloggforntiden den 16 oktober, då jag skrev debattartikeln.
På ett plan är bloggosfären snabb, saker sprider sig snabbare än någonsin, men detta exempel visar också villken vettig, vacker och djuplodande demokratisk diskussion som pågår.
I dagspressen dör frågor och där svarar skribenterna inte på frågor, eller inlåter sig i diskussioner. Det gör vi här, i den så kallade kloaken. (Och nej, jag tänker inte länka till stållen som skrev så i gammelmedia, det finns nog med länkar dit).
En del har frågat lite tyst, är debattartikeln sann? Kan vi skriva under den?
Vad har du för källor?
Källan var från början det mönster som bildades i mitt huvud under samtal med riksdagsmän. De nya informationer jag fick lades till gamla faktafragment. Fram trädde en bild, som jag tror vi alla lite till mans redan har anat: FRA har inte tillkommit på demokratisk väg.
Källan var också hur de andra i gruppen upplevde det. Vi var alltså tio människor som "kände" att så här är det nog, men ingen tog sig tid att formulera det, eller gräva. Eller stödja sig på fakta.
Så satte jag mig att skriva. Jag formulerade det vi egentligen visste men ännu inte utsagt.
Nu tar jag gärna hjälp av andra att hitta fler officiella källor. Det finns mängder av sådana som stödjer debattartikeln.
Ju vederhäftigare vi i bloggosfären framstår, ju bättre är det.
I hastigheten kan jag/vi ge dessa länkar med benägen hjälp av Josef.
Påståenden om Thomas Bodström i artikeln stöds av:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2779727.ab?service=print
http://www.fokus.se/2008/09/spelet-om-fra/
Påståenden om Leni Björklund stöds av:
(jag som kör webläsaren Chrome får varningar av denna websida, Firefox o IE får det inte)
Påståenden om Thage G Pettersson stöds av:
* * *
Ni begriper vad?
FRA-frågan är helt partipolitiskt obunden. Det finns repressiva politiker i alla partier. Vi som vill frihet har att samarbeta för att mota bort dem. Just nu har de inte ens majoritet i kammaren, vad det verkar. Ändå har de tvingat igenom denna lag.
Vi vill få in artikeln i gammelmedia. Om vi använder gammelmedia själva som källor för att bekräfta det vi skriver, kanske de blir mindre tjuriga!
5 kommentarer:
inte nog med att jag haft mkt annat att göra idag, nu krånglar internetuppkopplingen också.
är det andra som använder mitt bredband... min IP-adress ... för att nu anknyta till Mary Js tankar.
Anders, Rätt, ange tidningskällor för att få dem mera intresserade att publicera artikeln.
Tror nog inte att det är bristen på refferenser till deras artiklar, vilket är det stora bekymret. Det är nog snarare, vår blotta existens.
Vi gräver där de inte gräver, vi kommenterar det, vilket de inte vågar.
Ta bara Bo Rothstein och Siewert Öholm och den rektion vilket uppstod, i samband med deras artiklar.
Där har vi synnen, fördomarna och diskrimineringen, mot oss vilka bloggar om annat än vad exempelvis Blondinbella gör.
För dom är Blondinbella, mer av en fördel, än vad vi som medborgarjournalister är.
Det går att skriva spaltmeter, om bloggar som Blondinbella, men inte om oss andra.
Blondinbella är veckopress i internetformat, vilket vi inte är.
Vi är både svårhanterliga som format och som ett fora för spridning av information.
Attans, ibland vet jag inte vad det tar åt blogger. jag kommer inte åt mina egna kommentarsfält långa stunder.
nå, Lars-erick och Jens O, vi fortsätter streta på. Det är egentligen bara att strunta i gammelmedias trista attityd.
vi hör framtiden till, detta medium.
och blir inte tidningarna mer interaktiva med oss så tja, då gräver de sin egen grav. då kommer vi att börja "syndikera" bloggare vi litar på som får bygga de portaler vi vill ha, istället för tidningarnas skabbiga reklampelarportaler...
Även musikindustrin kommer att bli ett "syndikerande".
Idag delar artisten-skivbolaget 10-90% på intäkterna.
Det är ju smartare för artister att gå med i "syndikat" (finns redan embryon till detta)
Tanken är att artisten säljer sina låtar väldigt mycket billigare, men fördelningen blir en helt annant, kanske 70-30, alltså 70% till artisten och 30 till syndikatet som ser till att vi kunder kan tanka hem, betala på ett fiffigt sätt osv...
Styckeförsäljning över disk med musik blir musealt.
Båda branscherna, tidningar och musikbranch, är snart döda om de inte ändrar beteende!
Same Same But Different, är inne på ungefär min linie. Men ur ett annat perspektiv.
Syns och hörs vi inte, så finns vi inte.
Av den anledningen, är det nödvändigt till att få in artiklar i papperstryck, eller nätupplagor.
Det är vardagspersoner, vilka även vi behöver nå ut till och entrén ut dit, står skrivet på papper.
Jag håller med, men samtidigt vacklar jag, bland annat vill jag ibland kommentera artiklar i SvD i min blogg, men samtidigt vill jag inte länka för då vet jag egentligen inte vem som "tjänar" på att Twingly knyter oss samman.
Genom att länka kommer ju faktiskt läsare till mig, men samtidigt gör ju länken att det ser ut som om jag tycker gammelmedia är bra och viktig....
Lite moment 22.
Jag hoppas vi kan få en bättre symbios med media i framtiden.
Att de öppnar upp..
Same, same, but different har ett nytt intressant inlägg som visar att gammelmedia censurerar folk.
Fast samtidigt tar jag ochskå bort en del troll i mitt kommentarsfält, när de går överstyr.
Skicka en kommentar