Ett icke-svar från Margareta Cederfelt

Margareta Cederfelt (m)

Igår postade vi som står bakom riksdagssvar.se iväg tredje omgången påminnelser till de riksdagsledamöter som ännu inte svarat. Mejlet innehöll återigen de 5 påståenden om FRA-lagen som vi vill gå besvarade på enklast möjliga sätt, med ett "Ja", ett "Nej", eller "jag vet inte."

Personligen skulle jag bli mycket glad om en riksdagsledamot kryssade i "Jag vet inte" och sen i kommentaren skrev något i stil med: "Tyvärr är jag inte helt insatt i FRA-frågan, men litar på den grupp/utskott som jobbar med det och röstar i förtroende efter dem. Jag jobbar som bekant stenhårt med att följa upp lissabonfördraget och vill skydda våra byggnadsarbetares intressen och se till att allt blir lagligt och riktigt för dem."

Till exempel. Det hade varit befriande att höra ett sådant mänskligt erkännande. På plats och ställe kan jag själv erkänna att jag inte satt mig in i vad exv lissabonfördraget kan få för verkningar på svenska snickares löner, semesestervillkor eller arbetssituation i övrigt. Jag är helt aningslös men förstår att saker är på gång även på den kanten. 

Nå. Igår när jag mejlade iväg min pott av 28 mejl till till de riksdagsledamöter som ännu inte svarat (11 av mina har svarat, från början hade jag 39 att mejla) fick jag raskt svar från Margareta Cederfelt (m).

Tyvärr skrev hon helt kort detta:

Avstår från att besvara den aktuella enkäten eftersom jag uppfattar frågorna som vinklade och svårtolkade. Återkom gärna med andra frågor eller enkäter i framtiden.  

Med vänlig hälsning

Margareta Cederfelt

Så fort jag kunde skickade jag henne detta svar

(Jag hade mycket svårt att hålla en god ton och var hela tiden rädd att min ilska skulle bubbla fram, men jag tog risken för jag tänkte att en snabb korrespondens ändå kanske kunde få igång en diskussion)

Hej Margareta!

Det är ingen enkät. Det är oroliga frågor ställda av medborgare som röstat på ditt parti. Just jag har inte röstat på m, men den här gången råkade det bli min tur att mejla just dig. 

Vi har inte mejlbombat er riksdagsmän i frågan. Vi har däremot vaskat fram dessa fem frågor ur en frågebank på flera hundra oroliga frågor från oroliga medborgare i den sk bloggosfären. 

Vi gjorde så för att hjälpa er. Vi utförde en sorts medborgerlig service. Istället för att bli totalt nedbombade med mejl samlade vi ihop frågor och krympte ned antalet till fem stycken. 

Att du nekar att svara oss, eller att öppna en ärlig dialog, innebär att du gör tvärt emot vad som står på er hemsida: Att ni lyssnar. 

Vi som driver riksdagssvar.se är vanliga medborgare. Det som fört oss samman är en djupt känd oro över att ni riksdagsmän inte verkar veta vad FRA, detta totalt oöverskådliga lagrum, faktiskt kan få för konsekvenser ur flera aspekter, dels rättssäkerhetsmässigt men även frihetligt demokratiskt. 

Du representerar ett parti som värnar värden som frihet. Därför ser vi det som extra intressant att få svar från dig som representant för m.

Du säger att du finner frågorna vinklade och svårtolkade.

Jag kan berätta för dig att vänsterpartiet har haft en svarsfrekvens på 86%.

Miljöpartiet har svarsfrekvensen 68%

Moderaterna har svarat 0% eller som du, avböjt. 

SAP är nästan lika dåliga på att svara som ni, 5%.

Kan du förklara för mig varför det ser ut så här?

Vi bloggar naturligtvis om detta Och vi kommer med tiden att fylla på själva hemsidan med all den korrespondens vi för med er riksdagsmän. 

Vänlig hälsning

Anders Widén, Författare

* * * *

Detta mejl sände jag till Margareta 16.33 igår måndage den 17 november 2008 . Exakt 19 minuter efter det att jag mottagit hennes icke-svar. 

Genom att vara snabb och ha henne så att säga på tråden hoppades jag på en reaktion. Den uteblev. 

Just nu går jag och repar inte mod utan "trevligt röstläge" för att skicka henne ytterligare ett mejl. Men kruxet är att jag har svårt att hålla god ton just nu. Jag måste lugna mig någon dag till. 

Vad värre är, är att det just damp in ytterligare ett icke-svar från en moderat i min mejlbox...

Från Lena Asplund.

Jag får se när jag orkar ta tag i henne. Eller om jag ska be någon av de andra samurajerna att ta över henne? Det kanske är det bästa.