onsdag, november 05, 2008

Mellan Hopp och Förtvivlan



Det går inte att säga annat. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan.
Ingen vet eller kan med säkerhet säga att det blir bra med Obama som president. Ett är säkert, vi är många som hoppas.
Vi hoppas att USA ska bryta sin negativa trend och gå från en attityd där man har "intressen" i världen till att istället skapa varaktiga och vänliga relationer till andra länder.

Just nu är vi alltså många som hoppas att enda mäktig man ska kunna börja göra en liten gradvis förändring till det bättre i världen. Problemet är att så fort han intar sitt nya ämbete kommer verkligheten ikapp honom. Bushadministrationen lämnar över ett enda stort svart hål i form av ett gigantiskt budgetunderskott.
Obamas smekmånad kommer att bli kort. För vilka härliga reformer kan man infria när det är gigantminus i statsfinanserna? Det finns stor risk att folk ledsnar snabbt och känner sig svikna.

Och så väcks jag igen av våra mer närliggande problem av att min bror mejlade igår:
Han skrev, i förtvivlan:

"Hörde på nyheterna imorse att Stasi/regeringen tänker införa FRA-lagen trots att det strider mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Sverige har ju skrivit under denna konvention och
således bryter de ju mot gällande lag...
Frågan är:
Kan jag som privatperson polisanmäla regeringen eftersom de trots allt bryter mot lagen?
Kanske Samurajerna är med?
Upp till kamp.
/bro"
Tanken är inte orimlig, men kanske är det europadomstolen vi bör vända oss till?
Tänk att få fälla vår regering där!

Men det är inte bara vår regering som håller på. Det finns de som är minst lika snabba i att prestera märkliga lagar innan man riktigt hunnit genomlysa problematiken.

Just nu är det fransmännen som går i spetsen för att tvinga våra internetleverantörer att agera poliser och på sitt sätt domare. Uppsnappat.se skriver:


"Med överväldigande majoritet har den franska senaten röstat för ett lagförslag som president Nicolas Sarcozy har lagt...
Enligt lagförslaget ska ertappade fildelare få två varningar, den första i ett e-postmeddelande och den andra i ett brev. Upphör inte den illegala upp- eller nedladdningen av upphovsrättsskyddat material tvingas den ertappade fildelarens internetoperatör att stänga av internetanslutningen under ett år.
Innan lagen kan träda i kraft, vilket den väntas göra någon gång under nästa år, måste den även antas av den franska nationalförsamlingen.
Med den nya antipirtatlagen går Frankrike emot EU-parlamentets beslut att sanktioner som stänger av individer från webben är för hårda och därför inte lagliga."
Jag måste erkänna. Jag behöver mer hopp för att klara av att famla mig fram i detta mörker. Ett litet hopp är kanske att det finns politiker som vill hitta nya vägar. Jag är röd, eller står åtminstone på något anarkistiskt sätt till vänster, men nu är jag nyfiken på vad moderaten Karl Sigfrid försöker göra med detta sitt första wikipolitiska projekt.
Jag önskar honom all lycka - trots att vi ur traditionell mening står på olika sidor i politiken. Men kanske är vi på väg mot något nytt.

Vi samurajer hade ingen aning om de andras politiska färg när vi samlades. Nu visar det sig att vi representerar hela skalan. Det stör oss inte ett dugg, utan är snarare en tillgång i vårt arbete med riksdagssvar.se

I mitt bröst känns det så här: Partipolitik har inget med min verklighet att göra.
Exakt så.

Kanske är det just det hopp jag söker efter, men ännu inte riktigt förstår eftersom jag inte ser vad som kan komma i dess ställe.

Fotnot: bilden hittade jag hos Scaber Nestor


5 kommentarer:

Olof Bjarnason sa...

Bra skrivet ...

Liknande tankar bubblar i mig. Vart kommer partipolitiken ifrån? Står den skriven i våran grundlag? Hur kommer vi bort från den, till en mindre svartvit, medborgarorienterad politik?

Lars-Erick Forsgren sa...

Men partier SKA stå för ideologi. Problemet är att de inte gör det.

Och de uppkom genom att ledamöter med liknande inställning sökte sig till varandra. Sedan uppstod "valmansförbund" bland allmänheten hos de som ville stödja kandidater av viss inriktning.

Man kan säga att den enskilde ledamoten var grunden.

Sen har jag ju haft ett inlägg där jag diskuterar om dagens partier kanske står i vägen för demokratin idag...

Avskaffa partierna, så att det blir lättare att se kandidaternas åsikter!

Men gissningsvis tar det inte lång tid innan ledamöter med likartade inriktning åter sluter sig samman till partier...
Då kan vi bara hoppas att det blir nya fräscha ideologiskt medvetna partier - som lyssnar på medborgarna.

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/avskaffa-partierna-fr-demokratins-skull.html

Och är det ju inlägget om mina krav på politiker också.

(Puh, känns som att jag skrivit om allt. Till vilken nytta.)

Anders sa...

Olof, jag tror det är så det är. Det bubblar sådana här saker i oss lite till mans. Därför är det bra att vi luftar dem... till slut blir vi många som inte bara har bubblor i magen i vår ensamhet utan vi förstår att en ändring måste till...
Här fortsätter jag svaret i nästa..

Anders sa...

Lars-Erick:
Jag tror det är viktigt att du fortsätter skriver.

Nyttan med det vi alla lägger på våra bloggar är inte omedelbar, men vart efter värker det ju fram nya vänskaper, och nya förtroenden kan utbytas.

För bara några månader sedan trodde jag inte att jag skulle prata så mycket med borgerliga politiker, någonsin.

Lars-erick, du är en av dem. Du får mig att förstå att vi i våra hjärtan har likartade visioner och drömmar om frihet.

Din blogg är viktig. Att du kommenterar här och på andra ställen är viktigt.

Jag har inte läst det inlägg du länkar till ovan, men det spelar faktiskt mindre roll. Du har heller inte läst allt på min blogg, vilket heller inte spelar någon roll.

Men här i cyberrymden närmar vi oss varandra, du och jag.
Och från början såg det ju ut som om vi stod på helt olika sidor den hårda linjen mellan blocken i svensk politik.

* * *
En gång skrev du att du blivit bestulen på din ideologi i fp.
Jag känner mig nog bestulen på ideologi i (s).

Ideologin var en gång viktigt. Är så inte längre.

Utan att du och jag förstår det kanske vi själva håller på att forma något annorlunda?

Ideologi är en sak, är värdegrund en annan?
Jag röstade rött du blått.
Ändå verkar vi ha väldigt gemensam värdegrund?!

Lars-Erick Forsgren sa...

Anders o Olof m fl. Jag grubblar vidare kring dessa frågor i ett nytt inlägg.

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/partier-ismer-och-valapparater.html