Den uteblivna politiska analysen

Läste gårdagens DN som vanligt igår morse. En text fick mig att må lite illa, men jag lät saken bero och försökte få illamåendet att försvinna av sig själv: För jag brukar inte ta upp enskilda skribenter för att ge mig in på hur de skriver.

Jag anser att det bara kan ge dålig karma i nästa liv, om något sådant finns, och redan här i jordelivet kan jag tycka att pajkastning är ganska trist.

Men igår passerade Hanne Kjöller på ledarplats i DN alla tänkbara nivåer och sjönk till en botten som är så mörk att den inte går att beskriva.

I mitt stilla kontemplativa sinne har jag nu i ett dygn försökt att försvara henne. Kanske hade hon en olycklig dag, en sådan där när tankarna är som sirap och texten inte vill rinna till, vilket kan vara nog så olyckligt för en skribent. Som bloggare har jag det enklare. Jag struntar i att skriva sådana dagar, men ska man som Hanne motivera att någon betalar ut en lön, så tja, man kanske tvingar sig.

Men visst hade det varit klädsamt om Hanne i sitt betalda värv inte bara helt viljelöst hängett sig åt första slappa tråd av fria associationer som hon lät sväva ut ur sinnet och ned till tangentbordet utan att på något sätt filtrera det som kom ut.

Idag läste jag hennes text igen och hur jag än försöker vara välvillig kokar den ned till två möjliga tolkningar: Antingen är Hanne Kjöller i den givna texten medvetet och totalt intellektuellt ohederlig, eller så är människan enfaldig.

Jag vet inte vilket som är värst med tanke på att att hon är anställd av en ledarredaktion för att utföra politiskt vettiga analyser. Åtminstone levde jag fram till igår i tron att det var därför tidningar som DN har ledarredaktioner.

Numer är jag osäker även på det.

Bedöm själva

Att ta EU hem till byn där man bor

Från Sosseresan

I helgen bjöd Stefan Wikén in Erik Laakso till Östersund att hålla kurs i sociala medier. Det har inget med denna text att göra - samtidigt har det allt med texten att göra. Det handlar om närhet till personer som vill specifika saker politiskt. Vi är alla emot storebror och en politisk förändring inom SAP är möjlig. Jonas Memorian skriver så här om den motion vi lagt: "Erik Laakso lanserar begreppet ”frihetskongress” mot bakgrund av en mycket omskriven motion (PDF) till s-kongressen i höst.

Motionen betecknas som ett moratorium mot integritetskränkande politik och har potential att bli ett historiskt mycket betydelsefullt dokument för socialdemokratin."

* * *

Bryssel kan kännas långt borta, men valet handlar om personer. Som väljare har var och en av oss att nagla rätt person eftersom personer i Bryssel betyder mer än våra partiröstande fårskockar till riksdagsledamöter kan eller får betyda här hemma.
(Minns hur FRA gick igenom med partipiskor och utkvittningar).

Den som är villig att jobba i EU och har en egen agenda kan påverka. En svensk drivande liberal kan göra skillnad i den liberala gruppen ALDE, likväl som en framåt sosse kan göra stor skillnad i ESP.

Därför ser läget rent realpolitiskt i min hjärna ut som följer:

I mitt absoluta politiska fiendelägret finns Christofer Fjellner (M). Men han är en rätt bra fiende. Han drev på att telekompaketet skulle rensas från "skräp". Christofer tror till skillnad från den heta kontrollvännen Reinfeldt på integritet och just nu jobbar han rätt hårt i Bryssel med rätt frågor.

I min bloggrulle ligger Erik Josefsson (V). Jag kollar ofta vad han skriver, just nu om Olle Schmidt (FP). Erik är inte bara duktig och hjälper mig att förstå EU-snårigheterna, han kan också Internet.

Max Andersson(MP) är engagerad i frihetsfrågorna och de övergrepp på Internet vi sett på senare tid.

Christian Engström (PP) framstår som klok - och när han gjort fel rättar han helt öppet på sin blogg. Härligt, och jag anser att som läget är i Frankrike, bland annat, så behövs Piratpartiet i EU. (Varning för lite krångel dock; hamnar Piratpartiet i ALDE eller i ESP eller helt bredvid eftersom de är lila? Vilka arenor kommer PP att ges att sprida sin kunskap och sin syn ifrån?)

Det är möjligt att Centerns Lena Ek också kan göra nytta, jag har inte hunnit syna henne i sömmarna (hjälp mig gärna med info i kommentarerna, just nu stödjer jag mig endast på Hultins uppgift här ), men det verkar som att hon vill den sorts frihet hennes parti med Maud i spetsen fullständigt glömt bort eller struntar i här hemma.

Ytterligare en som jag har förtroende för i integritetsfrågor är Inger Segelström (S). I övrigt skrämmer hon mig eftersom hon röstat totalt blått hela vägen och jag är trots allt röd, men minns jag rätt var det hon som belyste Lambridinirapporten.

Junilistans personer har jag dålig koll på, men jag lever i tron att man kan lita på dem i de frågor jag just nu anser att vi måste prioritera. Personligen skulle jag aldrig få för mig att rösta på dem. Jag vill ha in andra krafter.

Med denna hastiga blick över det politiska spektrat ser det ändå rätt bra ut i framtiden för de djupa demokratifrågorna kring vårt hotade Internet.

I alla fall från Sverige.
Bara vi formerar oss.

Återstår mitt parti, SAP, och vad de kan göra för oss, för Frankrike och alla andra länder genom sin påverkan genom ESP.

Jag hoppar över det namn mitt parti av outgrundlig anledning valt som etta; Marita Ulvskog (S). Jag litar mer på Olle Ludvigsson, men särskilt tycker jag om Åsa Westerlund, som är tredje namn på listan. Men dessa kanditater får andra checka närmare. Jag har inte tid nu, förmodligen inte längre fram heller, tyvärr.

Det är så här: Vill jag få EU riktigt nära mig måste jag fokusera på namn nr 6 på listan; Jens Nilsson. För några dagar sedan mejlade jag honom en rätt kryptiskt ställd fråga mitt i en massa annan text om integritet och Internet:

"Vill helt kort snacka med dig (tel).
vill veta var du står + var de andra kandidaterna står."

Jens förstod galoppen och svarade:
"Den demokratiska revolution som Internet innebär – där alla har tillgång till alla nästan information har utjämnat klass skillnaderna när det gäller tillgång på information. Denna revolution och den fria tillgången till information får inte äventyras. Det är en demokratifråga och en rättvisefråga."

Inte så pjåkigt. Genom det korta svaret förstår jag att Jens och jag delar värdegrund. Men det bästa är att Jens jobbar mycket tillsammans med Stefan Wikén på bilden ovan. Jag känner båda men träffar Stefan mer. Jag frågade Stefan:

- Kan Jens de här frågorna?
- Inte tillräckligt. Därför ska vi mata honom med frapedia och Svart Måndag och...

Endast på detta sätt känner jag att demokratin fungerar. Man är med i ett parti, diskuterar - och rätt som det är kan man hamna i ett skede som kan få rent historisk betydelse för det egna partiet, men även Sverige och Europa.

Detta historiska kan alltså ske genom en motion som hämtat sin huvudsakliga näring här i den sk kloaken, Internet, i de tankar och idéer som uppstår mellan oss bloggare.

För att fortsätta att känna att jag är en del av demokratin, inte en överkörd liten singulär folkspillra, måste jag fortsätta att engagera mig. Jag måste fortsätta att hjälpa till genom att skicka våra tankar dit de folkvalda finns. Annars tar lobbyisterna över ruljansen igen och det får inte ske.

Känn dig fri att slänga in hjälpande kommentarer här eller hos Jens. Snabbaste, kompaktaste, bästa informationen. Vi måste proppa Jens med kunskap. Han ska till EU.

Det är min enkla plan. På så sätt suger jag makten hem till byn där jag bor. Den hamnar inte i Bryssel. Istället utgår makten från min omedelbara och nära kamratkrets.
Nätet, ni som läser och kommenterar, bloggare i min bloggrulle och de som även ligger bland mina bokmärker, ingår i kretsen. Vi tränger fram till Jens. Därmed också till andra.

Jens tillsammans med Mona.

Jens kanpanjbloggar här. Det syns att bloggen är ny och att han är ovan och att han är mitt uppe i en kampanj, men med tiden hoppas jag han resonerar mer och bättre om sin vilja och politiska tro på bloggen än vad som sker nu.

Jens på Youtube svarandes på frågor om fildelning - och ja, han har saker att lära : )
En början är att jag mejlar honom länken till det här inlägget och ber honom kika på hur vänner och fiender i Bryssel idag jobbar. Det som händer just nu är smått rafflande där en moderat, en vänsterpartist en folkpartist , och en miljöpartist gör gemensam sak. De vill rädda ett öppet och fritt Internet genom tillägg 166 och CRA.

* * *

Fotnot: Stefan Wikén såg till att kopiera vår motion om moratorium och har fått den att gå igenom i ytterligare sin arbetarkommun, Krokoms. Totalt har den nu antagits av 7 arbetarkommuner: Norrtälje x2 , Östersund, Tierp, Sandviken , Umeå , Örebro och Krokom .

* * *

Som avslutning lite off topic vill jag bara få med "Mitt i Stegets" reflektion över SvD som skriver att Internetoperatörernas beslut om att inte lagra användaruppgifter kan göra Ipred-lagen tandlös.

* * *

Andra bloggar om: FRA, Ipred, Telekom-paketet, datalagringsdirektivet, kontrollsamhället, privatliv, internet, piratpartiet

Rundgång och potatisskal

Från Föredrag

Förr tog jag bilder på dem jag träffade för att hjälpa mitt minne. Det får man inte göra hur som helst, har jag lärt mig. Föräldrar måste skriva på papper för varje elev och det kan finns de med skyddad identitet. Så jag får nöja mig med att ta kort på skolbyggnader. Det blir på så sätt helt hopplöst att minnas de som finns inne i Valla, Park, Ängsmo, Storsjö, Östberg, Lugnvik, Kastal, Treälv och Torvalla skola.

Värsta rundgången fick jag på Park medan en stor och fruktansvärt högljudd fläkt gick igång i Östbergskolans aula. Ängsmoskolan hade fantastisk arkitektur och när jag kom till Storsjöskolan stajlade en kille förbi på bakhjulet på sin moppe när jag tog min annars rätt trista bild.

Vad en sådan här turné lämnar för spår i dem jag träffar och talar inför har jag ingen aning om. Vad lämnar den för spår i mig? Vad minns jag?

Sanningen är att allt flyter ihop. Jag minns att jag åt spagetti på en av skolorna, men inte vilken. På en annan skalade jag potatis, i övrigt vet jag inte vad jag åt till potatisen. Jag minns den eftersom jag råkade spilla skal i mitt dricksglas. Jag minns de livliga ögonen på en flicka när hon frågade hur jag orkade skriva så mycket och jag minns en väldigt distinkt ställd fråga från en kille som undrade hur man beter sig för att vara originell.

Annars är jag helt hjälplös i efterhand och kan inte bringa någon ordning på alla ansikten. Vad jag minns bäst är alltså bisarra och helt ovidkommande detaljer som en rundgång och klantigheten av att få lite potatiskskal i ett dricksglas. Kanske är våra psyken inte rustade att möta ibland flera hundra nya ansikten på en dag?
Kanske ska jag vara glad att jag minns något överhuvudtaget?

Jag skrev tidigare om hur föredrag kan få mig att vilja fly den där skälvande minuten innan publiken kommer. Det står att läsa här.
Men när jag väl kommer igång och får kontakt med publiken älskar jag det jag gör. Jag är närvarande på ett sätt som jag sällan annars är.

Alla lagar, alla regler med girighet som grund börjar bli kontraproduktiva - för alla!

SvD skriver idag att man röstat JA till förlängd upphovsrätt i Europaparlamentet.
Jag anser att detta vanvett, denna flagranta girigeht, är bra, det spelar oss i händerna. Främst Piratpartiet.

Vår sida får bara fler och fler röster. Ifpis och underhållsindustrins idoga och kostsamma lobbyverksamhet kan inte sägas vara annat än kontraproduktiv.

Piratpartiets Rick Falkvinge drar ännu inte den slutsatsen, men gör en annan korrekt analys:

"Syftet med upphovsrätten är att kulturmaximera samhället. Att få fram så många kreativa verk som möjligt, så att de kan användas så mycket som möjligt.

De verk som nu får ökad skyddstid är redan skapade, så allt ytterligare skydd som ges till dem är bara en beskattning av allmänheten och en inlåsning av kultur innan den blir fri att bygga vidare på."

* * *

Som författare som sett min del av underhållsbranschen inifrån vill jag gärna berätta en sak: Förlagen ger hellre ut en döda författare som redan är bästsäljare, då slipper de anställa horder med lektörer och redaktörer som ska både vaska fram nya författare, men också bearbeta deras nya texter. Lönekostnader är höga. På döda författare tjänar man mer. Ta det och Ricks ord med er när ni läser om upphovsrätt hos Olof, av gästbloggande författare Ahrvid

* * *

Jag blir så glad när jag studsar in på Unni Drougges blogg och ser vad hon har för sig, där hon också förklarar hur bokbranschen fungerar och varför det finns så få roliga böcker att köpa, hur det går till när mångfalden stryps.

Hon har kommit längre än mig :) Hon fildelar sina böcker på TPB, vilket jag vill, men jag har inte hunnit lära mig tekniken kring Bittorent. Istället har jag lagt upp enkla PDF:er på min hemsida, dit inte så många hittar.

Enligt min humla skriver om Unni Drougge och den viktiga tolerans jag äntligen funnit att den finns och är verklig. Det är ingen mjäkig tolerans han talar om, utan den som snuddar vid kärlek, människokärlek - och jag finner den här i den sk kloaken på nätet.

* * *

Ytterligare en händelse som kallas jäv lär öka medlemsantalet hos Piraterna. Allt går deras väg nu men jag tror att allt detta farsartade, nästan overkliga, skådespel IRL till slut även kommer att väcka, om inte hela, så åtminstone större delar av mitt sovande parti.

Och det behövs. Det märkte jag när jag läste riksdagsledamoten Matilda Enkrans (S) blogg. Hon skriver ett helt vettigt inlägg om saker som är viktiga, men hon drar en helt galen slutsats.

När jag var på hennes blogg hade redan 18 andra på bästa sätt lämnat pedagogiska och vänliga kommentarer. Läs gärna hennes inlägg, även alla kommentarer och har du något vänligt och pedagogiskt att tillägga, gör det!

Så här skrev jag i min kommentar till Matilda: (som ännu inte valt att moderera följande kommentar på sin blogg, men hon har skrivit en ny postning?)

"Det är med sorg i hjärtat jag tvingas konstatera att vårt parti, SAP, har låg, näst intill ingen trovärdighet alls vad gäller kärnvärdena för att bevara demokratin.

Det är så illa att Piratpartiet inte handlar om fildelning. Det är media som målat den bilden.

Striden handlar om integritet och att samma lagar som gäller utanför nätet även ska gälla på nätet.

En annan sak som Piratpartiet tar strid för, är att mänskligheten äntligen fått tillgång till en teknik som fullständigt nivellerar alla människor. Alltså utjämnar skillnaden totalt mellan fattig och rik.
Rätt använd kan alla människor, precis alla, berikas med hjälp av datorena och Internet som kopplar samman dem.

Det kostar ingenting längre att mångfaldiga vare sig information eller kunskap eller kultur...

som sosse upplever jag det ofta som förvånande att läsa Piratpartiets ordförande, Rick Falkvinges blogg.
Han skriver saker som handlar om ren och skär solidaritet med tredje världen, en solidaritet alla riksdagspartier sviker och gör allt för att lagstifta bort.

Rick är föredetta MUF:are.
Men när han skriver om dessa saker har han på djupet förstått mer än SAP och pläderar mer verklig solidaritet än ditt och mitt parti gjort de senaste 20 åren....

Inte heller säger Piraterna att folk ska få allt gratis eller komma undan med att sno saker på nätet. Gå in på deras hemsida, läs. Piraterna ger goda förslag på hur en upphovsrätt som är rimlig och passar i den digitala tiden skulle kunna se ut.

Det är vi som ska skämmas.
Det är vi som hamnat på efterkälken.
Vi som borde varit den progressiva kraften.

Man kan betrakta Piratpartiet som vår enda nu existerande medborgarrättsrörelse.
En roll SAP borde ha, men sumpat.

Jag kämpar nu med näbbar och klor för att vårt parti ska kunna ta upp den handsken med värdighet igen.

Jag är trebarnsfar. Jag vill inte släppa ut mina barn i en värld där FRA, ACTA, IPRED1, IPRED2, Datalagringsdirektivet, Prop 2005/06:178, Prop 2005/06:177, DIR 2008:71 ... osv...osv får gälla.

Det är ingen vacker värld. Det är en värld där man misstror sin nästa. Vi håller på att bygga något som är långt mer raffinerat än det Stasi höll på med...

Datainspektionen konstaterade att riksdagen förra året stiftade över 20 integritetskränkande lagar.

På grund av allt detta har jag, tillsammans med flera andra sossar skrivit en stopp-motion. Vi måste få stopp på allt detta för riksdagen arbetar inte efter den Regeringsform vi har. Där står att förarbeten till lagar ska vara så skrivna att man kan ta texterna direkt för att använda i skolarbetet på våra gymnasier.

Alla ovan nämnda lagar, särskilt FRA och IPRED1 är skrivna på ett sådant sätt att inte ens våra högsta jurister i landet kan reda ut dem, förstå dem.

På detta vis bygger vår egen riksdag in total rättsosäkerhet i systemet redan från början. På så sätt slås rättsstaten sönder, därmed också demokratin.

Riksdagens samtliga partier har vägrat att lyssna.

Därför bildades ett nytt parti. Partiet har ett lite märkligt namn, men det kämpar för att återerövra demokratin.
Inget annat.

De utför den kamp ditt och mitt parti borde föra. De försvarar demokratin på den arena som blivit människans nyaste och största kontaktyta.

Före detta mufare vill rädda nätet från att bli genomkommersialiserat. Man vill istället ge människan, värdighet, frihet och demokrati.

Vill du?"

* * *

Edit: Igår när jag skrev denna kommentar och postade den på Matildas blogg låg där 18 kommentarer.
Nu, kl 12:19 den 24 april ligger där 21 kommentarer när jag åter postade ovan kommentar på hennes blogg.
Jag väntar återigen med spänning på hennes moderering.

SAP eller Pirat? Hjärtat brinner i dom djävlarna!

Plats: Folkets hus.
Tid: 18.30 (stentrött efter att ha hållit 3 föredrag)
Ärende: Arbetarekommuns medlemsmöte där man drar igenom motioner som ska vidare till partikongressen i höst.

Det drogs lite kommunbudget och landstingsbudget, som är i skenande katastrof eftersom skatteundelaget krymper med otrolig hastighet. Effekten späs på med att folk numer dessutom får lägre A-kassa när de mister jobbet. Det blir bara inte ytterligare en industri på orten som går dåligt. Även kommunen får in mindre skatt eftersom A-kassan som är lägre för varje arbetare därmed också ger mindre skatt.

Jag blev torr i mun, undrade över hur jag skulle presentera mina våldsamt "piratpartilika" motioner på bästa sätt i det här stenhårda budgetgänget, som visade sig ha otrolig detaljkoll på rättsapparat (många var nämndemän), samhällsstruktur, (många var kommmunal- eller landstingspolitiker på hög nivå).

Där satt jag, nybörjaren och kände precis som det jag var; nybörjare med noll koll.

Så blev det min tur. Jag fick ställa mig upp och dra min första som heter "Motion: Modernisera upphovsrätten".

Slutklämmen lyder: "På intet sätt får, som nu gäller genom IPRED1, privata företag vare sig lagra, spana eller sammanställa digital information i avsikt att straffa medborgare. Allt polisiärt arbete, samt utredning och straff skall utföras av staten. Endast så kan vi behålla rättsstaten."

Min röst kändes ansträngd efteråt. Jag såg mig omkring och vet inte vad jag hade väntat mig; mothugg? Sågning?

Så blev det inte.
- Strålande bra skrivet! Sa nån.
- Vi i Styrelsen har redan ställt oss bakom motionen, sa ordföranden.

Jag såg mig oförstående omkring. Ordet var fritt och folk lovordade motionen. Jag begrep ingenting. Ingen ville fälla min motion. Långsamt gick det upp för mig att jag sparkat in öppna dörrar. Man älskade min motion!

Jag fick en lätt flygande känsla som jag inte kunde eller vågade lita på. Och en stund tänkte jag: "Har jag gått in i rätt sal, eller är jag hos piratpartister?"

Även mötet, inte bara styrelsen beslöt att anta motionen som sin egen för att skicka den till partikongressen.

Jag fortsatte som i en dröm. Jag föredrog min och Johan Westerholms motion om ökad transparens och kontroll av "vitala aktörer på finansmarknaden".

Diskussionen blev livlig. Återigen tog många till orda, inte för att stoppa mig utan för att flytta Att-satser, helt enkelt för att vässa motionen, göra den bättre.
Även denna motion antog Arbetarkommunen som sin egen.

Det drogs några andra motioner innan vi kom till tungviktarmotionen, den som ska räta upp riksdagsarbetet i fråga om alla repressiva lagar som redan slunkit igenom och är på väg, den som jag skrivit tillsammans med "Mitt i Steget", T Hartman, U(s)andeberg, "In Your Face", Eric Laakso, Ann-Catrin Brockman.

Plötsligt kunde jag inte tro på mina tidigare makalösa framgångar. Jag var alltför klentrogen, så jag tog i från tårna igen och höll ett anförande där varje fiber i kroppen var med på ett eller annat sätt. Efteråt sjönk jag ned i stolen och kände mig som en urvriden disktrasa.
Som genom en grötig dimma hörde jag mötesdeltagarna:

- FRA är en tjänstemannaprodukt från FRA själva för att de ska få leka spioner. Det här kan vi inte ha i en rättsstat! Bort! Läsa våra mejl! Kan vi inte göra ATT-satserna ännu hårdare? Visa kongressen att det här är allvar?!

- Och jag skulle vilja ha med att man sedan 1970-någonting samlar på alla nyföddas blod för att få DNA. Snacka om kontroll- och storebrorssamhälle. Först skulle de där registren användas medicinskt, för forskning, hette det. Men vad händer! Klåfingrig som man är vill man jaga oss inte bara med Ip-nummer, utan med hjälp av våra nyföddas blod också! Det hör ihop med det här. Det rinner ned till övervakning det med, så kan vi inte få in det i motionen också? Det här måste bort. Vi måste få ett slut på det här storebrorsvansinnet!

...Så gick man på. Till slut beslutades att det nog ändå var bäst att Östersunds Arbetarkommun antog motionen som sin egen i det skick den var, för att inte blanda in alltför mång ämnen i den.

När jag kom till min sista "reservmotion" orkade jag inte ens ställa mig upp utan satt på min plats och sa:
- Jag vet inte om den här behövs. Den är ett komplement till den förra viktiga Moratoriummotionen. Om den inte går igenom av sig själv, ville jag skicka med denna till kongressen för att hjälpa kongressen att se problemet ur ytterligare ett perspektiv. Vad säger ni, blir den bra eller kontrapdokuktiv?

Mötesdeltagarna läste motionen, diskuterade fram och tillbaka, så berättade någon hur det går till på kongresser, sade att den absolut inte var till skada, tvärt om.

Östersunds Arbetarekommun beslutade återigen enhälligt att motionen med namnet: "Vårda rättsmedvetandet - sänk straffen för privatpersoners upphovsrättsbrott." skulle antas som Arbetarkommunens egen.

Jag blinkade. Jag gapade säkert också fånigt i takt med blinkningarna. Jag var i positiv chock.
När mötet löstes upp kom folk fram och skakade hand. Jag minns särskilt en socialdemokratisk musiker. Ja han presenterade sig som SAP-musiker, sade:
- Strålande! Vilka bra motioner. Tack! Tack!!
Och musikern skakade min hand så att den höll på att lossna från armen eftersom jag var så chockartat lealös.
- Du förstår att jag är emot IPRED va? sa jag fånigt.
- Ja, ja, mycket bra, sa musikern: Fantastiska motioner.

Jag irrade ut på parkeringen och letade efter bilen. Jag trodde jag drömde. Jag nöp mig i armen på riktigt och helt patetiskt. För jag visste egentligen att jag var vaken, men det var så overkligt alltihop.

Jag, den klantigaste av nybörjare, dessutom med totala Pirtasympatier, hade vunnit min första jordskredsseger inom politiken, så att säga i fel parti.

Jag hade varit med om att i grupparbeten författa fyra superviktiga motioner om vår integritet, om vår frihet, om vår demokrati.

Mitt socialdemokratiska parti som jag så länge stonkat över, hade antagit alltiohopa som om jag gått in i fel möteslokal och av misstag hamnat bland Pirater.

Kroppen fylldes efter den långa bedövningen av egendomlig och spriddande energi som inte gick att hejda. Jag ville kasta mig ned i det skitiga gräset som kommit fram under snön och rulla runt som en hund men lyckades hålla mig. Jag ryckte upp bildörren och gömde mig i kupémörkret. Jag satt förmodligen rätt länge och gjorde tokiga grimaser för mig själv för jag vågade inte starta bilen. Jag var säker på att den skulle gå till väders eller åtminstone spränga ljudvallen, trots att den är 20 gammal och mest hålls ihop av rost. Så lyclig var jag.

För första gången i mitt liv älskade jag mitt parti totalt och reservationslöst. Tårarna kom.
Fan, tänkte jag: Hjärtat brinner i dom djävlarna.

* * *

Och passande nog skriver Lisa M så här i AB idag...

Konsten att vara konstruktiv

Från Sosseresan

Den 14 januari ritade jag denna skiss för min Arbetarkommuns ordförande. Jag ville att vi som arbetarrörelse skulle börja agera. Då trodde jag att Piratpartiet, som jag kallade en "folklig motsåndsrörelse" skulle växa till 40 - 60.000 medlemmar. Egentligen vågade jag väl inte säga att jag redan då trodde att Piratpartiet kan bli ännu större, om inte riksdagspartierna börjar reagera, dvs börjar stifta vettiga lagar...

* * *

Oscar Swartz skriver idag om Piratchock, att den 17 april 2009 passerade Piratpartiet (pp) medlemsantalet för Folkpartiet (fp), 17.799 medlemmar. Fp har funnits i sin nuvarande form sedan åtminstone 1934. Piratpartiet sedan 2006.

Igår skrev Unni Drougge att hon var rörd av en rörelse som innehåller alla åldrar, alla kön, alla allt.

Hon har rätt och jag önskar hett att jag var en del av den rörelsen, men i och med att jag önskar det förstår jag också hur mycket viktigare det är att få med SAP på tåget.

Infallsvinkel skriver att kriget är över och drar till med alla dessa länkar för att visa vad som just nu händer, medialt:

Sedan igår har domen mot Pirate Bay diskuterats livligt både i traditionella medier…

(DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SVD, SVD, SVD, SVD, SVD, SVD, SVD, SVD, SVD, SVD, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen)

…och i bloggosfären…

(Opassande, Engström, Troberg, Calandrella, HAX, Svensson, Jinge, Politikerbloggen, Mina moderata karameller, Badlands Hyena, Svensk Myndighetskontroll, Scaber Nestor, Per Ström, Copyriot, Copy me happy, Deepedition, Swartz, Farmor Gun, Enligt min humla, Wagenius, Widén, Kullenberg, Sigfrid, PromeMorian).

* * *

Det är otroligt lätt att dras med och Aftonbladet skriver idag att Piratpartiet är fjärde störst i Sverige och igår skrev SvD att rättsväsendet slog näven hårt i bordet, 1 års fängelse och 30 miljoner i böter.

Jag är böjd att till rätt mycket del hålla med Stefan Stenudd när han skriver att domen alls inte är galen - men att lagarna är det.

Likväl känner sig "händelsehorisont" sig närmast förpliktigad att genomföra åtminstone en symbolisk handling. Han ringde upp STIM och begärde utträde. Han vill inte längre vara en del av den korporativism de är inlemmade i. Igår frågade han sig "När brister det?" och fortstätter: "...den minst viktiga frågan är förmodligen den om illegal fildelning av upphovsrättsskyddat material. Det som oroar mig mest är följande fråga: Hur många medborgare kan lagstiftarna alienera innan rättssystemet kollapsar?"

* * *

Det är som sagt lätt att fastna i detta. Det är fullständigt nödvändigt att börja konstruera lagar som kan fungera. Debatt ja, men vi behöver lyfta fram alla som är konstruktiva. Hjälpa dem, stimulera dem.

I slutet av mars diskuterade jag och Björn Felten vad man kunde göra åt upphovsrätten. Diskussionen utgick ifrån att jag var en rätt vrång och vresig författare som ville bli skyddad. Piraten Björn kom upp med detta förslag. Kolla in det på hans blogg. Det är ett kort och elegant förslag till lagtext som skulle kunna ersätta både nuvarande upphovsrättslag (som vi numer vet är vidrig) och även en sorts modifiering av gällande patenträtt.

Oberoende av Björn kom idag min sossekompis Johan upp med ett annat förslag, som till viss del konceptuellt sammanstrålar med Björns.

Tänka sig! En sosse och en pirat som var och en för sig är konstruktiva i samma riktning!

Det är konstigt; Jag kan bevisligen skriva rätt feta böcker. Och annat. Men när det kommer till motioner och lagtextförslag är jag inte lika vass. Däremot kan jag tydligen vara med som en sorts katalysator.

Kolla in Johans förslag till konceptuell lösning, för vi behöver alla det här. Vi behöver hitta konstruktiva lösningar för att på ett vettigt sätt skydda upphovsmännen/kvinnorna i den nya digitala eran.

Vad jag gillar med Johans förslag är att det är helt marknadsmässigt - alltså borde inte den stora och väl marknadsanpassade underhållningsbranschen kunna säga nej till förslaget, eller? :)

Vi behöver hjälp att skärskåda förslag som dessa för att vässa dem så de kan passa in i en framtida lagstifting.

Vi måste börja lagstifta - och då är det bra att ha med sig ett stort parti som SAP i vagnen.

Hjälp oss att få igång SAP så att Piratpartiet när de kommer in i riksdagen kan få ordentlig majoritet och stöd för sina goda förslag och i övrigt att landet Sverige får en stabil regering.

Staten som skapar anarki

Jag har känt mig deppig idag. På grund av en helt igenom bisarr dom.
Jag var ute i blåsten och stakade upp där jag ska bygga ut och kunde inte släppa ämnet. Det är helt overkligt att någon/några kan bli dömda för att ha lagt upp länkar på en sida på Internet.

Nä jag gick in från blåsten satte jag mig att kika på Peter Sundes bambusersändning.
Trycket i min skalle lättade. Han skulle på party ikväll och föreföll helt obekymrad!

Han har rätt inställning och jag insåg plötsligt att jag fångats i ett felaktigt allvar. Jag skulle själv inte stå ut ett år i fängelse för något jag inte gjort. Det var min allvarliga tanke.

Av olika anledningar, som jag inte vill gå in på nu, gillar jag inte Facebook, men idag fick jag se ett glädjande besked från Piraten Jacob Dexe där han skrev som svar på min deppighet:

"Anders, då kan jag tycka att du ska glädja dig lite mer. För Piratpartiet är nu större än Folkpartiet, Ung Pirat är om några timmar större än MUF och således största ungdomspartiet i Sverige. Vi har haft en 25% medlemsökning sedan kl 11 idag."

Kanske är det den direkta mätaren på vad som händer när staten ger vika för kapitalstarka intressen i domstol istället för att uppmuntra till nya intäktsmodeller.

När regeringspartier, men även opposition, ja snart sagt hela riksdagen sviker, gör folket det förnuftiga, man bildar ett nytt parti och fler och fler blir medlemmar.
Piratpartiet växer så det knakar. (Rick F visar graf)


Det enda just nu sunda partiet i frågor som rör demokratin och stabiliteten i samhället är Piratpartiet. För paradoxalt nog behöver vi värna värden som frihet och integritet, för att samhället ska förbli stabilt, vänligt. Värdigt.

Staten, det tycker vi alla, ska stå på folkets sida. Det är därför vi har val och har utvecklat en i tanken sund och vacker demokrati. Nu, liksom i snåriga EU-direktiv och lagrum som IPRED1 och kommande Datalagringsdirektiv och ACTA, så står Staten och "Överstaten" EU på kapitalstarka särintressens sida.

Staten, det borde vara vi, folket.
Så ser det inte ut längre.

Regering, riksdag och nu våra domstolar, slår sakta men envetet och envist sönder vårt gemensamt byggda samhälle.

Det är staten som skapar oro och anarki.
Ingen annan.

Regering och riksdag fortsätter att pressa logiken utanför systemet

Jag fick ett tips från en av mina läsare om en positiv och rolig länk om musikbranschen - och hur det kan se ut/skulle kunna se ut.

Men jag hinner inte ta hand om det på ett bra sätt.
Här länken:

http://svtplay.se/v/1519164/sydnytt/eftersnack_14_4

Åtta minuter in i programmet berättas hur en skivbolagsdirektör, får vi väl ändå kalla honom, redan för ett år sedan berättade för vår riksdag hur "framtiden" ser ut.

En musiker är också med, en av den där "typen" som sagt nej till skivkontrakt eftersom han och hans grupp inser att de max får behålla 10%, resten går till "branschen".

Kolla länken, sprid den, gärna så att den hamnar som påminnelse till våra så kallat folkvalda.

Inslaget i Sydnytt Eftersnack ger en lättsam och positiv bild av hur vi faktiskt vill ha det - och vilken mångfald och blomstring kulturen kan hamna i -bara våra politiker släpper räcket någon gång.

Jag ser inslaget som en sorts välbehövlig motvikt till det tunga som kommer i DN om den strid som nu står kring Telekompaketet.

Och att jobbet aldrig tycks ta slut för oss.

* * *

Jag vet inte. Jag har visserligen mycket annat att göra och får på så sätt svårt att hinna med att blogga. Samtidigt har jag hållt mig borta eftersom mitt förakt för politiken och politiker har blivit kompakt.

Jag måste tänka annat, skriva annat, bygga hus och vad jag nu gör. Jag måste andas annan luft emellanåt.

Här lånar jag en mening med 3 länkar från min bror, Spacelounge, som förklarar en del av min uppbublande helt obalanserade svärta:

Karin Pilsäter (FP) hävdar att ACTA-förhandlingarna på intet sätt kommer medföra några som helst kränkningar vad gäller den egna integriteten. Dagens Nyheter har grävt fram helt andra uppgifter

* * *

Jag vacklar, känner att jag är eller blir anarkist igen. Jag har varit röstberättigad i många val nu, men endast röstat på SAP i två. Resten av gångerna har jag blankröstat. Jag har tänkt:
Vem av dessa kan ärligen representera mig?

Svaret har varit: Ingen.

Demokrati betyder något mer för mig än det vi ser nu. I min värld finns det ett mått av hederlighet invävt i ordet demokrati.

Det känns rent besvärande olustigt att de böcker jag köper nu alla handlar om civil olydnad i en eller annan form.

Det handlar om mental förberedelse. Vi måste rädda demokratin för den har hamnat i händerna på ett gäng lögnaktiga fuskare.

Den 18 mars 1922 stod Mahatma Gandhi inför domstol. Han sade:

"Den enda utvägen för er, herr domare, är att antingen säga upp ert jobb eller, om ni tror att det system och den lag ni hjälper till att upprätthålla är bra för folket, att döma mig till strängaste möjligaste straff."

Han bestred ett imperialistiskt system, en orättfärdig kolonialmakt.
Vi måste bestrida vår egen riksdag.
Vår egen riksdag har försatt oss i en situation där Gandhis logik gäller.
Inte bara i ett fall, utan i många.

FRA analyserar informationer - vill ha insatsstyrka

Måndagen den 6 oktober, 2008, lade jag med avsikt ut material från avdelning Arab i ett Press- och bloggmeddelande. Det rörde sig om det så kallade "morsespåret", vilket FRA avd: Arab givetvis fortfarande bearbetar.

Strax skall jag delge ett videoklipp med informationer som bekymrar FRA i dagsläget, men låt oss först betrakta ämnet ur den allvarliga hotbild som i och med detta växer fram.

FRA:s första utvärdering:
Till det yttre ser det ut att röra sig om en väl spridd och helt vanlig så kallad musikvideo omfattande 5 minuter och 21 sekunder.

Den för oss ännu icke identifierade informationssändaren vill få det att se ut som det är en i mängden av oförargliga och populära slagdängor som framförs av sångerskan Nancy Ajram. Just detta klipp har spridits i 2,2 miljoner exemplar, men det cirkulerar ytterligare 17 klipp med samma innehåll, varför det har spridits till över 40 miljoner datorer redan inom loppet av 14 dygn.

Filmen börjar med att en övervakningskamera söker av en gata för att finna sitt objekt. Redan här i första klippet och 8 sekunder in i filmen förstår man att objektet vet att hon är övervakad men inte bryr sig om det.

Från denna nyckelscen bryter det sublima budskapet i filmen fram och stegras allt mer i det att den övervakade personen sjunger och dansar och ler till synes helt obekymrad, allt medan det klipps in scener där makten gestaltas av en cigarrökande man gömd bakom kameror och elektronisk apparatur som blir allt mer olycklig och frustrerad.

Detta kulminerar fyra minuter och sju sekunder in i filmen, 4:07, då den övervakade tar fram fönsterspray och putsduk och putsar linsen på den kamera som blivit uppsatt i hennes sovrum. Allt för att hennes övervakare ska kunna se henne bättre. Hon ler glatt medan hon på så sätt in absurdum är tillmötesgående och hjälpsam mot makten.

Det är här vi på FRA förstår att filmen är av revolutionär art. På fem korta minuter förklarar filmen den civila olydnadens allra viktigaste mekanismer och som man rent historiskt har sett kan knäcka hela imperier, särskilt om man håller sig till icke våldsprincipen, så som exempelvis Mahatma Gandhi, så att man vinner ett moraliskt övertag över sin motståndare.

Avsikten med all övervakning är att folket ska låta sig kuvas och inte längre våga göra som de vill. I filmen skildras på ett symboliskt plan vad som händer om de svagaste i ett samhälle, i detta fall unga kvinnor, konsekvent använder sig av "Icke våld" parat med "Civil Olydnad".

Oavsett i vilken kultur man befinner sig finns det endast en komponent som ger makthavaren makt och det är lydnad.
De unga kvinnorna i filmen vägrar att lyda. De går sin egen väg och ignorerar den hårda övervakning de är satta under. Ett sådant beteende kullkastar alla begrepp. Makten blir i sjäva verket maktlös.

Vi vet ännu inte vem eller vilken gruppering som är avsändare, men det råder inga tvivel om att filmen är politisk. Det är inte en musikvideo. Det är propaganda.

Avsändaren kan vara Al Kaida och då handlar det om desinformation för att förvilla oss i väst. Filmen kan också vara äkta, det vill säga ha en revolutionär avsändare som vill uppnå denna omstörtande civila olydnad, först i sin egen kultur sedan dessto mer effektivt i vår del av världen.

I båda fallen utgör filmen, som alla kan se, ett allvarligt hot mot samtliga regeringar i väst som vill upprätthålla rådande ordning genom rigorös och god kontroll av sina medborgare.

Det här visar hur vital all form av informationsinhämtning är för rikets säkerhet. I detta specifika fall visar den att hotet mot vårt sätt att lagstifta och leva är överhängande och reellt. Det räcker inte längre med passiva åtgärder. Vi måste få lagstiftaren att ytterligare agera och skapa stora offensiva insatsstyrkor att sättas in överallt i världen med kort varsel.

Kastalskolan Brunflo

Från Föredrag

Minuterna innan. Jag går runt i aulan och lyssnar på min egen förstärkta röst från headsetet. Jag kalibrerar och får bort de sista puff-ljuden genom att flytta mikrofonen lite åt sidan, lite nedåt mot hakan.

Jag har gjort det här i över femton år, varit handelsresande i ord. Jag har alltså upparbetat en ganska stor scenvana. Det skrämmer mig inte att stå inför folk. Ändå. Saliven är vitare och skummigare än när jag ligger hemma i sängen och läser. Den klumpar sig på något vis så att jag måste harkla mig. Till exempel.
Det visar att jag har någon form av adrenalinpåslag, någon stresshormon går ut i kroppen. På kul mäter jag pulsen. Sextiofyra slag i minuten. Det är vaken vilopuls, inte mer. Nästan som Armstrong när han landade som första människa på månen.
Det är en sorts lurig stress som kommer över en minuterna innan.
Just då, de där minuterna vill jag helst lämna återbud.

Jag harklar mig. De första eleverna från årskurs åtta börjar droppa in. De ska bli omkring 100 plus lärare.

Jag undrar hur jag ska börja. När alla satt sig väljer jag att mjukstarta. Jag berättar lite löst att jag gått på skolan, att jag flyttade från Stockholm där jag levt någon form av värstingliv. När jag kom till deras skola lugnade jag ner mig och fick det mycket bättre.

Det här är ett trick. De första åren var jag mycket mån om att planera min början. Nu gör jag tvärt om. Den är helt oplanerad. Jag pratar nästan vad som helst i en minut. Det handlar om att vänja publiken vid min röst och själv slappna av.
Efter fyrtio sekunder är den vita hårda saliven upplöst. Jag är helt avspänd. Jag har kontakt med publiken. Jag kör igång på riktigt.

De lyssnar som ljus. Inte ett stolsskrap. Inte en hostning. Fniss och skratt ibland när jag berättar något roligt.
Det är en helt underbar publik och när jag avslutar applåderar de hårt och mycket. Jag bugar. Jag ser på klockan. Jag har dragit över tiden. Jag har pratat i lika många minuter som jag hade puls. 64.
Några elever kommer fram. Vill köpa bok. De får halva priset. Några lärare köper också bok, de får betala mer eftersom de tjänar pengar.

En snabb kaffe på lärarrummet så håller jag seminarium för de som är nyfikna på hur just jag skriver mina böcker. Efteråt får jag applåder igen.
Jag vill inte stoppa in politik i det här. Men jag förstår inte varför vi har en utbildningsminister vid namn Jan Björklund och varför han spyr galla över vår skola, både lärare och elever.
Han snackar om flumsklola.
Jag har inte sett till någon sådan.
Jag möter fantastiska människor. Vuxna som unga.

Från Föredrag

(Klicka så kommer ni till större bilder)

Treälvskolan, Lit

Från Föredrag

Morgonsamling med en författare, hur kul kan det bli?

Jag har hållit många föredrag i min hemkommun, men aldrig ett samlat grepp, att jag får träffa alla elever i alla skolor. Det har bara hänt i andra kommuner och landsändar, som Kiruna, Lysekil, Gävle, Ljusdal osv. osv.
Det tog 15 år innan det hände hemma, men nu hände det!

Till er på Treälvskolan i Lit kan jag bara säga: "Kul att se er!"
Kul att ni läst lite i min bok "Månskensligisten".
Tack även för alla kniviga frågor i den lite mindre grupp som jag fick träffa efter storsamlingen.

Tack för att jag fick ta kort, det hjälper mig att minnas.

PS. (till er på treälvskolan, klicka på bilden så ska den bli större)

Tystnar vi blir världen totalitär

Så ringde TV och ville komma hem till mig. Jag tillät det. Jag lät återigen detta vansinne, inte TV i sig, men denna galopperande och felaktiga lagstiftning tränga in i min allra privataste krets: Till min familj som försökte få en lugn söndag i sitt hem efter en fullständigt sönderslitande vecka.

Jag försöker också förbereda de föredrag jag ska hålla på måndag och tisdag.

* * *

De två i TV-teamet var trevliga. Intervjuandet gick fort och bra. Hon ställde en fråga inte bara en gång utan ett otal gånger. Jag har tappat räkningen:

- Vad ska/eller kan man göra åt den här lagen?

Första tagningen blev ljudet inte bra, dessutom svarade jag lite grötigt.
Andra gången ringde någon form av varningsklocka i mitt eget huvud; jag bad att få ta om.
Tredje gången sade jag som det är att vi medborgare bara kan göra en sak när en bransch har fått lagstiftaren med sig i något som för hela demokratin ut på ett sluttande plan.

Jag sade:
- Vad kan vi göra? När lagstiftaren stiftar felaktiga lagar som till slut knäcker demokratin, då måste medborgaren för att försvara demokratin fortsätta dialogen med nya medel. Till slut rinner det ned till antingen en totalitär stat, eller om medborgarna tar sitt ansvar: Civil olydnad.

I andra delar av intervjun talade vi mer fritt med ljud men utan kamera. Jag berättade om Ipredia att jag lagt upp mina böcker som fria PDF:er på min hemsida och att försäljningen därmed ökat, att folk kontaktar mig via mejl i två glädjande ärenden; att de läst PDF:er och tackar mig, men inte vill köpa boken, samt att andra skummat lite i filerna och därefter entusiastiskt vill berätta att de av den anledningen beställt böckerna.

På det hela taget blev det ett bra samtal och jag gav massor med nyanserad information under en hel timme. Läs vilken blogg som helst så vet ni vad jag menar. Alla är ur någon aspekt relevant. Här är det folket som talar vad de anser om det som händer i vår enda kammare:

Opassande om att lägga ned ifpi och antipiratbyrån
Copyriot om artistrasets historia
Calandrella om att vi inte längre är en demokrati.
otyg om fildelning och CDON
Farmorgun om effekterna som rullar på efter IPRED1, dvs ACTA mfl.
Isobel om att Ipred är en kontrarevolution
Jacob Dexe som skriver att ett helt nytt parti kör valkampanjstart i Malmö
Lars-Erick summerar och säger att IPRED förhindrar mänsklig kommunikation

Så här oroliga och arga och ledsna är vi medborgare. Vi startar nya partier. Vi hittar på IPREDIA. Vi skriver blogginlägg efter blogginlägg efter blogginlägg, inte för att det är kul, utan för att vi tillsammans vill skapa en opinion som till sist hörs in i den där kammaren.

Och nu kom jag i TV igen. Och jag är livrädd. Livrädd för att det jag säger ska bli kontraproduktivt för oss som vill att demokratin ska bli levande igen. Livrädd för att jag sade för mycket eller sade saker som får motståndarsidan att endast styvna än mer.

Jag är livrädd för att göra fel. Jag ser ju och har en så vacker vision om vad Internet rätt använt och omgärdat med en upphovsrätt och andra bra lagar kan göra för mänskligheten, oavsett om man betraktar det ur ett vänster- eller högerperspektiv.

Långsamt smyger sig ännu en rädsla över mig. En rädsla jag aldrig trodde jag skulle uppleva i Sverige.

Efter den här intevjun med TV är jag rädd att mina uttalanden kan drabba mig. Jag är rädd för staten och jag är rädd för branschen.

I något av uttalandena nämner jag civil olydnad. Ja, man kan säkert tolka det som att jag uppmuntrar till det. Att jag inte ser någon annan väg när lagstiftaren är i färd med att demontera demokratin.

Vi har snart inga demokratiska verktyg kvar. Demokrati förutsätter samtal.
Det går inte att samtala med vår lagstiftande kammare. Att det är så går lätt att se om man tar en titt på riksdgagssvar.se

Jag trodde att jag var ganska modig, eller åtminstone orädd. Under tävling och vanlig fallskärmshoppning har jag även uppövat en viss stresstålighet.

Ändå är jag rädd nu. Jag inser att fler kommer att bli rädda, skrämda av vår stat och antipiratbyrån och ifpi, kanske rentav Stim. Warner.

Det är de otäcka ansiktena. De vill oss inte väl.

Vi kommer att bli rädda och det är djävligt obehagligt att vara rädd. Men det finns bara ett medel. Hur rädda vi än blir får vi inte tystna.

Tystnar vi blir världen totalitär.
Då går demokratin under.

Jag är rädd nu.
Det ligger utom min kontroll vad jag snart säger i TV.
Samtidigt står jag för varje ord och jag sade dem med den bästa intention och vilja för ögonen.
Jag vill öppenhet och demokrati och frihet. Inte den "lagliga" laglöshet lagstiftaren nu infört.

Sändning på SVT Mittnytt kl 18.10 och 19.55.
Det lär läggas ut på nätet.

Edit: Länk till SVT Mittnytts inslag som tyvärr är klippt på sådant sätt att jag låter helt onyanserad. Under intervjun framförde jag uttalanden som ledde fram till de slutsatser som redovisas i denna postning. Så presenteras jag INTE i STV.

Och "Pufflänk" där det även ligger lite text i ämnet: Länkt till puff

Någon som kan youtuba det får gärna göra det, jag har inte hunnit lära mig och måste nu förbereda en föredragsturné. Sist försvann SVT:s inslag redan efter 9 dagar när de filmat mig om FRA.

Jag börjar kunna det här, dags för vitbalans och jag håller självmant upp ett vitt papper.

Edit månd 6/4
Vi vet inte ännu, men SvD:s dragna slutsats, att Antipiratbyrån har begått brott för att få fram "bevis" verkar trolig. Fast egentligen håller jag det för ointressant om Antipiratbyrån på uppdrag av bland andra min forne förläggare, Bonniers, har gjort sig skyldiga till brott eller inte.
Det tragiska är att de verkar i kraft av en lag som inte kan ses som annat än ett brott mot den mänskliga rättigheten att som medborgare känna sig trygg under sitt lands och statens goda och rättskipande rättsapparat.

All trygghet är nu borta.

SVT kommer igen. Denna gång om IPRED1

SVT ringde tydligen tidigt i morse. Äldsta dottern Naya, 6 år, svarade duktigt.
- Pappa vill ha sovmorgon idag.
Sen kom hon upp och berättade att en konstig gubbe ringt och sagt att han var SVT.
Jag släppte saken. Jag har inte tid. Jag har mitt liv att ta tag i.

Nu ringde de igen. De har fått ett TT-meddelande som påstår att trafiken på nätet inte alls gått ned. Den är i stort som vanligt.

Eftersom de inte känner till någon annan motståndare i regionen Jämtland så ringde de mig för att få ett uttalande i TV.

Dom är på väg hem till mig nu.

Jag har ingen möjlighet att förbereda mig. Jag håller på med min familj, min ved och försöker starta mitt företag som ligger minus. Jag ska försöka hantera detta så gott jag kan.

Kasta in kommentarer här om ni har några.
Vettiga sakliga saker.

Vi hörs.
Anders

Ett uppdrag till Handelskammaren?

Ett gäng bloggare bjöds in till Stockholms Handelskammare. Peter Wallenberg junior var ditbjuden som någon form av gästföreläsare, men mest som dragplåster, antar jag.

En kväll där människor minglar och möts blir alltid mångfasetterad. Erik Laakso uppfattade Wallenberg som en god kapitalist, genom hans och framför allt hans familjs långsiktighet i sina affärer. Allt medan HBT-sossen spetsade in sig på frågan: "Är verkligen handel till varje pris bra, när fortsatt handel med Maroco gjort att förtryck och krig mot västsahara kan fortgå decenium efter decenium?

Av naturliga skäl hade vi även en längre diskussion om bonusar, inte helt oväntat var handelskammaren för.

Själv satt jag tyst mest hela kvällen. Jag lyssnade. Jag hörde att moderater som var där, även Wallenberg, tyckte illa om girighet, tyckte illa om dåliga eller felaktiga spelregler på marknaden.
Det slog mig med våldsam kraft att mina motståndare politiskt, främst moderaterna, brinner lika mycket som jag, eller som min partikamrat Josefin, som också var där.

Handelskammaren, och i viss mån Peter, bjöd in oss för att öppna en dialog. Vi vill alla förbättra samhället, men vi har väldigt olika syn på hur det ska gå till.

Det är ingen hemlighet att handelskammaren tror på handel och fria affärer. Handelskammaren och Peter stack inte under stol med att de gärna ville påverka politiker, i för dem rätt riktning.

Så långt delar jag vision och intresse med både Wallenberg och Handelskammaren. Detta delade intresse bör vi ta till vara, så långt vi har det gemensamt.

Kanske kan Stockholms Handelskammare hjälpa oss alla i kampen att få politikerna att förstå att Internet inte ska regleras sönder med integritetskränkande lagar, eller lagar som ger vissa bransceher och företag monopollik ställning.

Det häftiga med Internet är att det öppnar för helt nya affärsmöjligheter. Tillväxtpotentialen är enorm. När varor och tjänster blir digitala kan man reducera deras lagerkostnad till noll.

Jag som författare ser gärna att jag slipper ha med ett förlag att göra. Ett förlag som tar merparten av vinsten.

Redan idag kan man tänka sig att skriva böcker genom att endast skapa en fil som läggs på en server någonstans i världen. Man skapar inte något fysiskt enda exemplar. När kunden via en nätbokhandel beställer boken, trycks den. Nätbokhandeln distribuerar och tar betalt.

Denna modell är under utveckling i USA. Amazon har kommit långt. Det som står ivägen är, just IPRED1, och alla stridigheter kring upphovsrätten .
Vi måste lösa denna strid - och den inslagna väg underhållsbranschen med branschorganisationer slagit in på leder fel.

At få lagstiftaren att stifta ett sorts priviliegiemonopol som sträcker sig enda till polisiära befogenheter hör inte hemma vare sig i en fri demokrati eller in en fri handel.

Det finns tusentals, ja miljontals nya affärsidéer och nischer att utveckla bara lagstiftaren ställer lagarna kring Internet till rätta.

Med den nya tekniken blir det lönsamt att hålla lager om flera miljoner boktitlar, allt medan en vanlig bokhandel på stan som måste betala personal, lagerutrymme, skatter endast kan hålla något tusental titlar.

Som Chris Anderson på tidningen Wired har uttryckt det:

"Framtidens ekonomi handlar om att sälja mindre av mer".

Med hjälp av Internet kan vi skapa en aldrig tidigare skådad mångfald - och den blir ekonomiskt bärkraftig.

Att hantera en oändlig mängd nischböcker eller nischmusik eller nischdataprogram skapar i sin förlängning sammantagna volymer som kan slå dagens vanskliga hitlisteförsäljning.

En annan ekonomisk poäng - Genom att skapa nischprodukter, hellre än megahits, ger mindre riskexponering. Man behöver helt enkelt inte riskera lika mycket kapital.

Det är redan bevisat att detta fungerar. Chris Anderson på tidningen Wired har redan fört det i bevis. Det är så Amazon fungerar. Det är så Google fungerar och andra "agregatorer" på nätet som kan skapa helt nya kontaktytor mellan kreatör och kund, mellan säljare och köpare.

Vi har oändligt stora och härliga affärer att göra i framtiden - bara vi skapar rätt sorts frihetlig lagstiftning kring Internet.

Jag ser Stockholms handelskammare som en otroligt viktig och kunnig part i att få våra politiker att förstå att det är av yttersta vikt att de skapar rimliga spelregler och lagar i detta fantastiska media för handel som tar bort all friktion i form av lager- och distributionskostnader.

Gör vi detta på ett vettigt sätt får vi också efterhand möjlighet att börja tala om fördelning av allt överskott i form av vinst som affärerna skapar.

Nu håller vi istället på att förstöra Internet innan vi ens på allvar har börjat pröva, än mindre utnyttja dess fantastiska och enastående egenskaper för fri handel.

* * *
Några som var där, (Enligt E. Laakso) Johan Ingerö, Per Gudmundsson, Merit Wager, Edvin Alam, Josefin Deiving, Per Ankarsjö, Rosemari Södergren, Paul Lindqvist, Andreas Krohn (som jobbar på handelskammaren, Fredrik Westerlund (som inte bloggar på denna adress längre men som återkommer på annan plats snart enligt uppgift), Jesper Svensson och Henrik “Flute”.