Det var länge sen jag gav upp Spotify. Jag trivs inte med tjänsten, främst för att jag aldrig hittar det jag letar efter.
Sen får Branschen och Stim vara hur nöjda de vill med att de fått en åttfaldig ökning på sina intäkter. Det bryr inte mej, jag bara förvånas.
Jag letar på andra ställen. Ett tag har jag hängt på www.jango.com och där har jag hittat mer som varit nytt för mig än jag någonsin lyckats med på Spotify.
Jag finner Bollywoodmusik förtjusande. (Kitschigt? visst men också glatt och roligt och vansinnigt färgglatt och fantastiskt romantiskt. (Att sjunka in i denna sagovärld och få vara romantisk några minuter eller timmar är underbart som omväxling!)
Därför blir jag så glad att Google mekar med en tjänst, som jag hoppas blir wordwide, för att leta musik. Alltså som vanligt bara googla och hitta det man vill ha. Ännu experimenterar man bara i Indien med detta. (Kina lär också ha en variant, men bara inom landet).
Här första söksidan http://www.google.co.in/music/
Och en låt i högen: http://www.in.com/music/track-udi-605686.html
Ännu går det bara att streama en låt i taget, men vad kan det inte bli av detta om man bygger det färdigt - och får bygga det färdigt för den trögaste industrin på jorden.
En tanke som slår mig är frågan varför detta sker först i Indien och inte här? Jag kan bara spekulera, det är ett faktum att Indien i många avseenden ligger före oss, att film- och musik- och nöjesindustri i Indien därför fattat läget bättre än våra dito. Alltså har Google kunnat träffa vettiga avtal med branschen, vilket verkar vara omöjligt här.
Och ja, jag vill jag hitta böcker på samma suveräna sätt, Googla eller Binga, jag struntar i vilken sökmotor som leder mig till boken, filmen, musiken, teaterstycket.
Betalning? Ja, jag betalar jättegärna om jag kan ladda ned grejerna på min läsplatta, lyssnarmaskin eller vad jag nu har. Men det ska ske till rätt pris.
Som det är nu tar de ohemult betalt både för musikstycken, men framför allt för E-böcker.
Vid produktionen av E-böcker slipper ju förlagen den största kostnaden: Tryck. Ändå tar de betalt för varje enskild fil som vore den tryckt. Helt galen prissättning. Men det tänker jag återkomma till i en egen postning.
2 kommentarer:
Hej Anders-San! Det var ett tag sedan jag kommenterade din blogg men jag följer den med stort intresse. Jag kom på när jag läst dina funderingar kring musiksökandet, att det fortfarande är TPB som fungerar bäst för mig. TPB är för mig musikvärldens motsvarighet till ett bokvärldens antikvariat. Där finns materialet som "musikbranschen" finner olönsam, musik som inte ligger på någon lista nånstans i världen. Och den tjänsten eller sättet att använda TPB erbjuder ingen annan! Hittade Anita Lindbloms sanslösa Skärgårdsflirt den vägen t.ex. Så än så länge finns inga alternativ till TPB/Miro! Ha det bra!
Hej Cnab25!
TPB funkar utmärkt för många av mina vänner som jag träffar i köttet, och nu här jag att TPB även funkar för dig!
Själv testade jag för några år sedan och hade troligen otur, fick hem något skit på datorn, och det behöver ju inte varit genom TPB, utan viruset kan ha kommit annanstans ifrån.
Hur som. Trots att jag skyddar mig på bättre sätt nu så har TPB inte blivit aktuellt att leta saker i för mig.
Yuotube bjuder på oväntat mycket också, har jag märkt, människor har vänligheten att dela med sig av.
En första slagning av Anita L på youtube gav visserligen inte din låt, men väl en hel del andra - och fortsätter man att bläddra är det möjligt att Skärgårdsflirt dyker upp!
Och i detta fall lämnar jag det politiska därhän, att google får funka som sökmotor men inte TPB osv.
På youtube tvingas ju ägarn google rätt ofta ta bort eller i vissa länder spärra material. Jävligt ofta kommer det upp en informationsrad om att SONY spärrat nåt jag letar efter eftersom jag enligt SONY bor i fel land för att lyssna på grejen. Detta gör mig helt vansinnig och SONY kunde inte skaffa sig bättre ANTIREKLAM för jag tänker INTE köpa en enda sonygrej till i hela mitt liv.
Skicka en kommentar