Avskedets högstämda vemod

När man har förberett sig länge kan man göra sig mer intelligent än vad man egentligen är, men det hjälper inte när ens käresta ska vinkas av från perrongen och hon redan har packat ned sina förhoppningsvis mest behövda ägodelar i väskan. Så snart man tar de väl inövade orden i mun, de träffande glosorna man sugit så länge på och de skarpsinniga svaren förstår man att man ändå inte kan utsäga dem. Hon ska åka och man har inget mer att meddela, det som likväl blir sagt kommer att vara lamt och ihåligt, som för att dölja oron, men också uttrycka att det är just disharmoni som till slut är det enda som finns kvar och under hela den sista minuten kysser man varandra med en vanvettig hunger man trodde inte var möjlig, men med ens förstår man att kärlek hatar alla avstånd och att sötman, avskedets bittra njutning, har denna negation till källa.