Jag bläddrar fram och tillbaka i mitt källmaterial kring Djingis Khan.
Det gäller att sortera och välja noga. Ingen läsare orkar med mängder av fakta i en roman. Som läsare är man på matiné. Man vill ha underhållning – inte en lektion i främmande terminologi.
Låt oss ändå göra en djupdykning bland några detaljer. Det rör sig om mongoliska kommandon:
1) Morindoo – "Uppsittning till häst", (gör dig redo för strid).
2) Yavii - sagt en gång betyder det "Vi går framåt", sagt skrikande flera gånger stegras betydelsen till "Anfall! Anfall! Anfall!"
3) Uragshaa - "Gå framåt".
4) Odo - "Nu".
5) Aragshaa - "Gå bakåt, backa".
6) Zuun tiishe - "Gå vänster".
7) Baruun tiishee - "Gå höger".
8) Zogs - "Stopp".
En enkel, ganska betydelselös ordlista, kan tyckas.
Jag håller inte med.
Ta till exempel de tre orden Yavii, Uragshaa och Odo.
Man kan tänka att det skulle räcka med ett av dem, alla betyder på något sätt, "Framåt, Anfall, Nu".
Mongolerna ansåg att alla nyanser behövdes. PÅ så sätt visar dessa enkla glosor hur noggranna de var och hur de använde sig av exakta och precisa distinktioner.
Man kan och bör röra sig framåt mot fienden på många olika sätt.
Det är sådana små detaljer som hjälper mig att återskapa hur det kan ha gått till, för vi vet inte säkert. Källorna är fragmentariska, det finns inga stridsmålningar och de arkeologiska fynden är få och okatalogiserade.
Ordet "Yavii" är för mig närmast onomatopoetiskt och känns positivt och livsbejakande att ta i munnen och utbrista. En sorts fröjdesång!
Det låter som ett glädjerus och att ett ord växlar betydelse beroende på hur det utsägs får bara det fantasin att dra i väg med mig.
Det gäller att sortera och välja noga. Ingen läsare orkar med mängder av fakta i en roman. Som läsare är man på matiné. Man vill ha underhållning – inte en lektion i främmande terminologi.
Låt oss ändå göra en djupdykning bland några detaljer. Det rör sig om mongoliska kommandon:
1) Morindoo – "Uppsittning till häst", (gör dig redo för strid).
2) Yavii - sagt en gång betyder det "Vi går framåt", sagt skrikande flera gånger stegras betydelsen till "Anfall! Anfall! Anfall!"
3) Uragshaa - "Gå framåt".
4) Odo - "Nu".
5) Aragshaa - "Gå bakåt, backa".
6) Zuun tiishe - "Gå vänster".
7) Baruun tiishee - "Gå höger".
8) Zogs - "Stopp".
En enkel, ganska betydelselös ordlista, kan tyckas.
Jag håller inte med.
Ta till exempel de tre orden Yavii, Uragshaa och Odo.
Man kan tänka att det skulle räcka med ett av dem, alla betyder på något sätt, "Framåt, Anfall, Nu".
Mongolerna ansåg att alla nyanser behövdes. PÅ så sätt visar dessa enkla glosor hur noggranna de var och hur de använde sig av exakta och precisa distinktioner.
Man kan och bör röra sig framåt mot fienden på många olika sätt.
Det är sådana små detaljer som hjälper mig att återskapa hur det kan ha gått till, för vi vet inte säkert. Källorna är fragmentariska, det finns inga stridsmålningar och de arkeologiska fynden är få och okatalogiserade.
Ordet "Yavii" är för mig närmast onomatopoetiskt och känns positivt och livsbejakande att ta i munnen och utbrista. En sorts fröjdesång!
Det låter som ett glädjerus och att ett ord växlar betydelse beroende på hur det utsägs får bara det fantasin att dra i väg med mig.
2 kommentarer:
Jag tycker det låter som Jahve men tar jag nog fel.......?
UiU
Lite i extas, som man ju lätt hamnar i, så kan nog uttalet bli väldigt snarlikt...
Skicka en kommentar