Jag är lycklig när jag är med barnen. Det är meningsfullt. Men i mitt jobb har jag slagit i botten. Tappat mål och riktning. Det känns fullkomligt meningslöst att skriva och slita och åka på turnéer.
Lik förbannat packar jag.
Det finns ingen annan utväg.
The show must go on.
Under tiden ramlar det in recensioner och lektörsutlåtanden kring min senast utgivna bok ”Den andra hustrun”.
Allt blir bakvänt. Omdömena är odelat positiva, vilket gör mig ännu bittrare.
Skriv hellre att mina böcker stinker och är skit, vill jag skrika. Så jag verkligen får klart för mig att jag ska sluta skriva, att det är ovillkorligen gagnlöst och urbota idioti. Men inte fan.
Så här avslutar bibliotektjänst lektör sitt utlåtande:
”…Romanen förmedlar en spännande läsupplevelse samtidigt som den väcker en lust att vilja veta ännu mer om den fascinerande historiken bakom Djingis Khan och om hans tid. Det är en bok som kan tilltala en bred målgrupp.”
Vad är det som gör mig bitter?
Inte själva skrivandet, utan att jag tvingas ha branschkontakter. Det är branschen som håller på att få mig att spy.
Fy fan!
Bara så. Jag tänker inte specificera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar