onsdag, maj 23, 2007

Plötsligt försvann min vilja

Idag grinade jag.
Först var det svårt att säga varför.
Hustrun blev rätt perplex.
Vart efter började jag med hjälp av henne begripa.
Jag har jobbat för hårt, men inte själv förstått.

Jag vet inte vad det är som knäcker mig.
Kanske saknar jag bara vanlig hederlig uppskattning?
Kanske är det jobbigt att se att mina böcker i bokhandelsleden omsätter miljoner, men att det står 156.000 kronor minus i min rörelse?

Jag vet inte, mer än att jag de senaste åren jobbat mer än 16 timmar om dygnet.

Så, idag bara grät jag.

Sist jag hade semester var 1989… Sen dess har jag varit frilans och författare.
Det enda råd jag kan ge människor – bli aldrig egen företagare.

Jag orkar inte kämpa längre. Så känns det.
Vi får se om jag skriver om det, eller om det blir lite tyst här.
Jag vet inte.

Hej då.

6 kommentarer:

Unknown sa...

Hmmm, det låter jobbigt! Fast jag är ju egen företagare och trivs. Jag jobbar inte 16 timmar om dygnet.

Det måste vara författarträsket man ska akta sig för? Men det låter ju urtrist - vi behöver ju ha författare!

Med tanke på att du direkt hoppade in och blev årets debutant så fattar jag inte varför det ska trilskas så NU? Du gör ju en tämligen unik grej också. Vad är det som fattas? Något som ger merförsäljning? En samarbetspartner? Utgivning på engelska? Djingisläger? Skrivarinspirationskurs?

Jag önskar att jag kom på det ultimat smarta!

Anonym sa...

Ojojojo sånt där är inget att leka med Anders. nu gäller det att bara ta det lugnt, andas och lyssna på livet. Det viktigaste du har är din hälsa så var rädd om den. Det är inget fel med att vara trött bara ett tecken på att man MÅSTE vila. Jag om någon borde väl veta som var sjukskriven i ett år pga sånt? Det finns ingen prestige i att driva sig själv hur långt som helst även om det behövs. Om företaget lider nu så tänk bara vad som skulle hända om du brakade rejält genom isen och blev kvar där nere länge, länge?
Så du, ta ett kliv bakåt en stund, och bara lev! *kramar*

Anonym sa...

Stann upp,
se upp
och vänd tillbaka
några steg...
sedan fullfart framåt!!!!
Ingen jävul över bron!
Lite gråt är ett väldigt gott tecken på att det finns liv och känslor. Dessa skall belönas med iver och goda tankar.
Så hav tröst..
faan... jag låter som en präst och det var inte meningen. Snarare en som gått igenom en hel del och vänt motgång till medvind. Ingen stor men dock en vind i ryggen som för en framåt. Vad nu framåt är...men lite bättre självkänsla och ett sug av lätt livslust.
Hälsar UiU

Anonym sa...

"Du har valfrihet att styra din egen arbetsdag!" Sanningen är snarare att man har valmöjlighet att jobba ihjäl sig!
Flickvän i ume sjuk, vill att jag ska komma och ta hand om henne.40mil söderut sitter jag och är fullbokad med jobb som jag inte bara kan ta ledigt ifrån. Nu kasade jag om allt tack vare flexibla kunder och jobbade 16timmarom dagen under ett antal dagar så att jag kude komma hit för att ta hand om...så nu sitter jag här istället och tackar nej till jobb per telefon...Jag vill bara ha en lön varje månad, jag kan tänka mig att göra vad som helst bara jag får en månadslön...det är ju bara synd att jag ska vara så förbannat intresserad av mitt yrke...

Anonym sa...

Vila, ta hand om dig. Försök se på de små sakerna, rensa hjärnan, skriv listor ta bort de onöda sakerna som inte är livsviktiga. Kram nenne

Anders sa...

Åsa, Susanne, Hovslagare, UiU, Nenne.
Tack ska ni ha!

Jag är i alla fall på turné igen, så jag får in lite stålar...;)

Jag mår bättre, men det är inte bra.

Jag ska ta någon sorts paus....

Tack!
Anders