 |
| Från CC CopyCat byrån |
Det går att ta ansvar för samhället. Om man vill.
Den borgerliga regeringen vill inte.
För att hindra uppsägningar i kommuner och landsting kan man helt enkelt stoppa uppsägningarna. (DN )
Den borgerliga regeringen vill inte.
Någon som kommer ihåg hur alliansen påstod att de skapade jobb i början av sitt regerande?
Man sabbade a-kassesystemet genom att höja avgifterna och sänka ersättningen så att mängder av människor valde att strunta i att ha någon a-kassa.
Förändringarna som alliansen genomfört i både a-kassa Försäkringskassa gör nu att allt fler faller igenom systemen och hamnar i den situation som berättigar till lagstadgat socialbidrag.
Vad ingen säger är att för att kunna uppbära socialbidrag krävs att den enskilde avyttrar all egendom.
Det i en tid då allt rasar. Fler villor blir till salu. Priserna sjunker och med sjunkande priser vill till sist inte bankerna låna ut eftersom deras uppgift är att säkra aktieägarnas intressen.
Det börjar se ut som en tanke: Den borgerliga regeringen vill inte ta samhällsansvar.
Oviljan att agera är inte ovilja. Det är deras agenda. Nu händer äntligen det de vill.
Vi kommer nu till en situation där stora värden byter ägare. Från de som tvingas sälja till dom som har pengar att avvara och kan göra sig en bra affär.
På så sätt arbetar finanskrisen åt borgarna, genomför den politik de velat men inte riktigt vågat föra via skattepolitiken fullt ut. Äntligen rullar pengar från fattig till rik. Det sker i snabbare takt än någonsin en finansminister skulle kunna genomföra.
Eller är borgarna så korkade att de inte fattar att det är detta som sker?
Vad tror ni som läser? Jag för min del tror att borgerliga politiker är likvärdigt utrustade när det kommer till begåvning som du och jag.
Därför rinner det alltid när det gäller borgerliga regeringar ned till en enda fråga: Varför tar de aldrig samhällsansvar?
Svaret är; de vill inte.
Då når de inte sina politiska mål.
8 kommentarer:
Nej de vill inte. De har en annan människosyn än vad du och jag har.
Detta säger jag inte bara i affekt, utan av erfarenhet. Jag känner många moderater, en stor del av mitt privata nätverk tillhör den skaran. Det är snälla, intelligenta och trevliga människor, men när man börjar tala politk, tala om orättvisor och skillnader mellan de som har och de som inte har är det som att träffa en blind fläck, det man säger når inte fram.
@ Hanna.
Vi har att formulera vår människosyn.
Den är positiv. Samt att vi vill solidaritet.
Vi har att formulera något i stil med att "Jag är inte fri om inte min kompis är fri".
Liberaler vill "befria" människan ut i en totalt isolerad ensamhet. Ensam är stark och berikar sig själv. Är sig själv nog.
Vi fattar att "jaget" blir rikare om ens omgivning också har det bra.
Ytterst mixtrar jag här med att försöka formulera vår vision. Jag varken kan eller vill göra det själv, utan det sker i samtal.
Min roll, som författare, är att försöka formulera det vi vill tillsammans.
Just nu tar jag lite avstamp i motståndarlagets ovilja att ta ansvar för samhället.
Vad ingår i ordet frihet? Jag tror att vi har olika referenser till detta ord beroende på vilken politisk ideologi vi har valt att tro på. Som du säger har liberaler lagt beslag på frihetsordet. Men när min frihet är beroende av en annan människas ofrihet är jag då fri? Det kanske gäller för oss, som vill något annat, något fint med samhället, att slå hål på frihetsmyten. (jag är glad att jag hittade din blogg som lyfter från det kommunalpolitska träsket som jag vandrar runt i).
@Hanna:
Jag brukar säga ungefär så här:
Liberalismen handlar om rätten till frihet, socialismen är en reaktion på att bara få verkligen fick uppleva frihet i det liberala samhället.
Därför handlar socialismen inte bara om rätten, utan också om möjligheten till frihet i praktiken.
Frihet är inte bara en princip, den är också en upplevelse, och den som inte upplever sig ha några realistiska val är ofri, oavsett vilken principiell rätt han har att göra vad helst han vill.
Nåja, inte höjde väl regeringen några avgifter till A-kassan? Det skötte A-kassorna om alldeles själva. I alla fall ett fåtal, det stora flertalet kunde sänka avgifterna, när de plötsligt blev tvungna att delfinansiera utbetalningarna själva.
Jag hade ett antal länkar om detta uppe för några veckor sedan, med tanke på att blogga om den där myten om att hundratusentals människor har gått ur A-kassan för att avgifterna höjts så enormt, men jag lade ner det projektet. Om du vill kan jag leta reda på dem igen.
(Kul att vi äntligen har hittat ett område där vi inte alls är överens, eller hur Anders? :) )
@ Hanna.
@ Jörgen
Den liberala drömmen om frihet är en myt, en frihetsmyt eftersom man pratar om det statiskt och tror det är en princip.
Principen enligt extremliberalen är att man ska krympa statens inblandning till ett minimum och därmed blir medborgaren fri att köpa vad fan han vill, både varor och tjänster.
I mina ögon blir vi i ett sådant samhälle slavar under marknaden. Marknaden blir vår herre.
Jag tror på marknadsekonomi. Men denna ekonomi ska inte vara vår herre, utan vår tjänare. Annars löper den amok, precis som nu.
Som Jörgen skriver: "Frihet är inte bara en princip, den är också en upplevelse, och den som inte upplever sig ha några realistiska val är ofri, oavsett vilken principiell rätt han har att göra vad helst han vill."
I min upplevelse ingår att jag som en del av den rika världen sitter fast i ett orättfärdigt system som plundrar andra delar av världen där befolkningen å sin sida sitter fast i samma globala orättfärdiga system. skillnaden är att de lever på existensminimum - och fast jag har ett företag som är kört precis i botten, så har jag råd att köra hur mycket bil jag vill, dricka vilka viner jag vill och jag har just nu 4 fungerande datorer, men tycker att två är så långsamma att jag inte ens vill slå på dem...
Jag borde väl uppleva mig fri, men gör det inte. Jag lever i ett systemfel som är enormt.
Till och med mitt eget parti, som har en solidarisk grund, kan inte se någon annan lösning än att vi ska ha 2 % tillväxt varje år.
Med alla mått är jag en av de fattigaste i Sverige. Ändå kan jag konsumera mer än jag hinner...
Varför ska vi ha ständig tillväxt?
Varför kan vi inte hitta andra värden än rent ekonomiska att sträva efter?
JAg skulle känna mig rikare, mer till freds om jag visste att alla fick vatten. Att alla hade mat.
Att ingen behövde oroa sig för att trampa på minor i de fält som måste sås och skördas.
@ Björn.
Intressant!
Jag tror att min a-kassa, (SIF, numer Unionen höjde avgiften)
Likaså Handels. Jag har en vän som är ansluten där.
Och det kan vara korrekt att både höjningar och sänkningar har förekommit.
Men de försämrade villkoren vid utbetalning och längden på perioden, nu finns plötsligt parentes osv.
Det är inte A-kassorna som har hittat på, utan det är ett politiskt beslut av alliansen.
Likaså kommer människor nu bli utslängda ur försäkringskassans system eftersom alliansen gjort om reglerna.
Jag hävdar att alliansen påstått att de på så sätt skapar mer jobb.
Nu när lågkonjunkturen drabbar folk som är sjuka, men med de nya reglerna inta kan få sjukpenning, rätt eller fel, så hamnar de hos socialen, en kommunal verksamhet.
Kommunerna har sviktande skatteunderlag.
Vad staten i mina ögon gör är att vältra ned det sociala ansvaret och kostnaderna på våra kommuner.
alliansen rör inte en fena för att hjälpa kommunerna.
Kostnader som tidigare har klarats av med hjälp av a-kassa och sjukförsäkring hamnar nu på kommunerna.
Det var det scenariot jag försökte beskriva.
Det är illa om jag skrivit det på sådant sätt att jag missar målet.
Jag skrev:
"Man sabbade a-kassesystemet genom att höja avgifterna och sänka ersättningen så att mängder av människor valde att strunta i att ha någon a-kassa."
Det stycket kanske ska omformuleras för att hela tesen ska blir bättre. hålla ihop.
jag är öppen för förslag.
Tycker nog att det framgår, vad du menar Anders. Men går det att vässa ytterligare, så gör det. Det är en mycket bra artikel, som triggade igång min i morse. :-)
Skicka en kommentar