lördag, januari 17, 2009

Helgläsning

Från CC CopyCat byrån
Skärmdump från SAP´s helpdesk år 2017 den 16 oktober kl 09.34
(Clic to enlarge)


Se även andra böcker i ämnet: "Så besegrade vi mörkermakterna"
"Aldrig mer Panoptikon"
"Vi träffades i tunnlarna på nätet"


Ur Arbark, Arbetarrörelsens arkiv år 2020.
Politisk kamp i ett samhälleligt panoptikon.


Året var 2009. Vi anade ingenting men borde ha förstått. Vi har sett det tidigare i historien, hur fort maktövertaganden kan gå. Vi vill inte dra några som helst politiska paralleller, men i Spanien från år 1936 tog det bara 3 år för en auktoirär regim att ta makten. Francos övertagande tog blott tre år, mellan åren 1936 till 1939.

När det är regression. När ekonomin backar får folk för sig att de behöver en stark ledare som kan föra dem ur krisen. Det har visat sig vara en svårbearbetad och kvardröjande reflex från tiden då människan levde i små grupper och behövde fatta snabba beslut att inte stanna på en plats utan börja vandra för att överleva. I modern tid där vi lever i stora samhällen har denna reflex upprepade gånger lett till ökade inre spänningar i samhället, till sist krig. Under detta förlopp önskar folket allt hetare att "ledaren" med stor L ska kliva fram och föra dem till nya goda marker, men vi kan inte längre vandra.
Reflexen blir istället självförstörande.

År 2010 förlorade Socialdemokratiska arbetarpartiet valet. Analyser efteråt ger vid handen att man tog grovt miste. Folket ville inte ha mer av framtriangulerad mittenpolitik utan trygghet och en ideologisk bas. Den ideologiska basen saknades helt i svensk politik, men den sk alliansen lyckades prestera något som såg auktoritärt, kontrollerande och därmed lite tryggt ut. Man ville ha "Hårdare tag". Det visade sig gälla i alla samhällssegment.

Samhället gick in i en allt mer övergripande kontrollspiral. Fler och fler blev arbetslösa, regeringen mötte det med fler och fler poliser.

År 2013 gjorde polisen plötsligt ett tillslag mot Aftonbladet, beslagtog tre datorer, samt arresterade ledarskribenten Katrine Kielos. Det blev folkstorm, om man nu kan tala om folkstorm när folk sitter på internet och chattar med varandra genom krypterade tunnlar. Från regeringskansliet kom ett pressmeddelande: "Katrine Kielos har undanhållit polisen uppgifter om misstänkt och försvunnen person som utgör hot mot rikets säkerhet."

I tunnelchattarna viskades det att Kielos hade skrivit om "Borgens" svassande hårsvans en gång för mycket. Men samtidigt kunde man inte skratta åt skämtet. Alla visste allt för väl att meddelandeskyddet inte längre fungerade. FRA:s dator scannade alltid alla tidningsredaktioner och dess medarbetare.

År 2014 kunde Socialdemokratiska arbetarpartiet inte längre arbeta öppet. Man tvingades under jorden och det tog några år att hitta former för att arbeta, som man sade, asynkront som självständiga noder, men ändå mot samma mål. Målet var att utan våld återerövra demokratin.

Sveriges folkligt förankrade värnpliktsarmpé var upplöst, det fanns istället en insatsstyrka, men när den skulle hjälpa polis uppstod svåra oroligheter. Inom EU slog man fast att styrkor skulle bytas mellan länderna så att svensk militär höll ordning i det oroliga Paris och vice versa.

År 2017 hade arbetarpartiet tillsammans med fria Linuxgrupper ordnat tekniska lösningar att hålla större möten över nätet utan att upptäckas av FRA. Det bestämdes att vissa vitala delar av statens apparatur måste sättas ur spel.

Den 16 oktober 2017 klockan 09.34 lyckades SAP i en samordnad operation med....

(Klicka på bilden ovan och läs av information. Hur ska storyn fortsätta?)

* * *

Jag är författare. Så här bygger jag upp scenarion.
Skulle det här bli en spännande thriller att läsa eller ligger den för nära det som händer? Blir den för otrolig?

Grejen är att verkligheten alltid överträffar dikten.

Vi skriver vår historia här och nu.

Det är upp till oss hur vi vill forma framtiden.

14 kommentarer:

Peter Madison sa...

Det läskiga i din berättelse att den kan bli verklighet i
en inte allt för lång framtid...tyvärr.

Skriv.

Hanna sa...

En kall hand griper om hjärtat när jag läser din berättelse...

Den borde användas som diksussionsunderlag i alla föreningar och arbetarekommuner i vårt parti...som en väckarklocka...

calandrella sa...

Väl skrivet.

Jörgen L sa...

Jag tror på människan. Men ibland behövs dystopin för att illustrera vart vi kan vara på väg om vi följer en viss riktning. Att ställa frågan: "Är det hit vi vill?", för att följdfrågan "Hur undviker vi det?" ska infinna sig och kännas viktig.

Har du läst Richard Stallmans The right to reda

Johan Westerholm sa...

Ja jävlar........ creepy.

Jens O sa...

Det som gör den här korta men starka novellen, är att det är ett fullt tänkbart cenario.

ullissandberg sa...

Jag tror rädslan finns där hos många, och har i olika skepnader funnits där länge. (Det finns ju några sci-fi bäcker på temat genom åren även om det inte är just sossarna som har huvudrollen)

Spännande om du testade tanken fullt ut, även om jag antar att det inte är helt lätt att bygga berättelsen från nutid utan enklare att bygga den från en tid längre fram med tillbakablickar.

Anders sa...

@ Peter: Jag är varken dystopisk eller konspiratorsteoretiskt lagd. Men efter den 11 september har lagstiftare världen över fått fnatt. Maken till repressiv vilja har jag inte sett maken till!

Och jag försöker ändå backa historiskt för att finna exempel. Exempel på ekonomiska liknande krascher finns, men inte viljan till den här totala kontrollen i så många länder samtidigt.

Anders sa...

@ Hanna: Jag kommer gärna och har föredrag om exv Djingis Khan. sen kan vi ha seminarium hur vi sossar vill skapa det positiva samhället eftersom vi i grunden har en positiv människosyn.

Anders sa...

@Calandrella: Tack.

@ Jörgen. Nej, jag har ännu inte hunnit med Stallman, men han ligger i min inkorg för "Måste läsa". Hans websida är min startsida som en påminnelse...

Stallman.org

Anders sa...

@ Jens O: Som författare skulle jag vilja skriva "boken", men som jag ser det måste jag ge upp mitt författande den närmaste tiden för att istället liksom skriva "bok i realtid" dvs vara med på nätet, men framför allt börja ringa våra politiker ännu mer....

Anders sa...

@ Johan. Lite creepy, ja. Vilket väl en thriller ska vara, men när den nu ligger så nära "verkligheten" blir det lite creepy på fel sätt kan jag tycka.

Anders sa...

Ullisandberg: Som jag svarade Jens O tidigare, jag vill gärna skriva den boken, men tycker mig för tillfället inte ha tid.

Alltför många viktiga politiska beslut och lagar som berör vår framtid djupt ligger just nu i stöpsleven.

Vi måste alla skapa opinion. OK en bok kan göra det. Men mina böcker tar sån tid att skriva! Först efterforkningar, sen skrivandet, sen korrektur och utgivning.

För "riktiga" böcker som de jag skrivit om Djingis Khan är det en 3-årig process...

Anonym sa...

Hmmm....Storebror ser dig

en fortsättning kanske??

Själv vill jag tro på människans godhet (OBS en viss skillnad på "att vilja" och "att kunna") däremot är jag tämligen övertygad om att vi inom ramen av vår ynkliga livstid kommer att bli miljöflyktingar. Om dessa två fiktiva verkligheter krockar då har vi ordentligt med problem. Dags med back to BASIC, lära oss att leva på det lilla. En utmaning eller en befrielse?