Det ringer sossar. Riksdagsledamöter, men även andra sorter.
Jag hade önskat att det rörde allt jobb vi i riksdagssvar.se lagt ned, att de äntligen ringde för att säga:
- Det är lugnt, vet du. FRA och sån skit kör vi i sjön direkt när vi tar över!
Men nej. Istället ringer man och vill att jag ska vara en som hjälper till att skriva en motion om immaterialrätt. Det var Eva-Lena Jansson (S), sakkunnig i immaterialrätt i näringsutskottet som började tjatet på mig om detta.
Jag säger inget, men tänker i mitt stilla sinne: Fatta läget. För ett halvår sen var jag aningslös om akronymer som Ifpi och IPRED.
Jag var en glad författare som författat i 14 år och lyckats skriva ett gäng böcker, varav 5 blivit utgivna. Jag hade inte en enda dag av mitt liv reflekterat över detta med vare sig upphovsrätt eller copyright.
Men med mitt umgänge med FRA-motståndare har det växt fram en ny insikt hos mig. Upphovsrätten stinker och det industrin nu vill stinker ännu mer. Plötsligt ställer jag mig helt bakom nya bekantskaper som Stallman när han säger:
"Our job is the liberation of cyberspace and our job is just beginning."
I en intervju jag sett på youtube frågade intervjuaren:
"To support those, who favor change over the control exercised by large corporations and media, what are the type of actions that individuals can take?"
Stallman svarar:
"This is the greatest political question of our time.
How can we put an end to the empire of the mega-corporations and restore democracy? If I knew I would be the savior of the world."
Så. För mig handlar det Inte om fildelning av någons lilla musiksnutt och sådant trams. Frågan om immateriell rätt i vår tid är gigantisk. (Se tidigare viktiga inlägg här )
När jag pratar med sådana som Eva-Lena (S) händer det att jag inom mig viskar: Fatta att jag inte vet hur denna motion, denna text, dessa idéer ska formuleras. För visste jag det skulle jag bli "The savior of the world".
Så stort är det. (Annars hade heller inte Piratpartiet bildats, och det är ett bitterligen missuppfattat parti som vår rikdsag borde lyssna till redan nu.)
Så dramatiskt känns det att försöka vända mina tankar 180 grader från att enbart ha kritiserat både alliansen och SAP för att vara sanslöst korkade - och till vadå?
Jo, nu ska jag själv vara med att prestera kloka tankar som kan bli politik. Som kan bli lag.
Jag borde väl känna mig glad. Jag borde väl känna att jag har någon form av makt, kanske, antar jag.
Jag känner inte så. Jag känner mig förkrossad och huvudet tommare än ett urblåst ägg.
Jag som gjort Stallmans ord till mina: "Our job is the liberation of cyberspace and our job is just beginning."
Ifpi skriver:
"Advertising-supported services are a potential way to ween habitual non-payers on to legitimate music services. Research in the US suggests that at least 45 million US consumers are willing to view adverts as the price of listening to music /…/ Existing ad-supported services include Last.fm /…/ and Spotify in Europe."
På ett annat ställe säger Ifpi:
"The music business is moving from a model based only on sales to one of “monetising” access to music."
Jag tolkar det som att Ifpi inte är helt nöjda med hur Spotify och sådana tjänster fungerar, men att det kan vara bra att under en tid vänja de där som absolut inte vill betala för sig att åtminstone tvingas lyssna på reklam. En annan sak; strömmande musik ska kanske rent strategiskt sett fösas över till mobiltelefoner istället för att finnas på nätet där det kan hackas alltför lätt. Om musiken bara säljs streamande via mobiltelefonabonnemang kanske industrin ser det som lättare att behålla kontrollen?
Tankehopp:
Jag försöker se till kärnan, de kärnvärden man pratar om från Stallman och från Ifpi.
Kärnvärdet Frihet ställs mot Tvång.
Vi människor vill ha frihet, att kanske föda fram en ny deltagarkultur i - de stora upphovsrättsindustrierna vill tvinga oss att konsumera på för dem lönsammast möjliga sätt. Och dom vill fortsätta att ha herravälde och kontroll.
Så ser förenklingen ut.
Min förenkling.
Låt mig grotta ned mig i lite historia:
I Europa, rent idémässigt, är det inte så enkelt att upphovsrätt bygger på en enkel analogi med materiell egendom, utan i botten finns även stora stråk av idealistisk filosofi och organisationer som Stim hänvisar gärna i hänförda ordalag till sådana som Josef Kohler, som väl kan sägas myntade själv begreppet immateriell rätt.
Samtidigt är (den vanliga) äganderätten något fundamentalt för oss, även vänsterpartister går numer med på det tycker jag mig se.
Erkännes; här glider jag på en skala utan att veta var jag hamnar: Upphovsrätt har sin rot i idealistisk filosofi, men kan även han någon form av bas i socioekonomiska realiteter eller förhållanden.
Oavsett vad upphovsrätten och den immateriella rätten har för rot, var står vi idag? Frågan är vad känner vi som varande rätt idag?
Jag vill Stallmans nya världsordning. (leta dig själv fram på hans web ).
Och dessa socialdemokrater som ringer vet att jag i grunden är anarkist. Alltså per definition för total frihet...
Men i denna sak är jag inte längre anarkist, märker jag. Jag lämnar mig själv. Jag försöker göra och förstå något som är större än mig själv.
Det svindlar lite.
Eller en hel del, om jag ska vara ärlig.
Frågan är på tok för stor och svår för mig.
När det kommer till immateriell rätt, särskilt upphovsrätt sade jag tidigare att kärnvärdet Frihet för medborgaren ställs mot någon form av Tvång.
I stunden finner jag bara en att idémässigt luta mig mot och det är John Rawls.
Rawls var socialliberalismens främste moderne teoretiker och han uttryckte det så här: "att alla personer har rätt till ett så vidsträckt system av friheter som möjligt, så länge dessa friheter inte inkräktar på någon annans."
Vi ska alltså här och nu uppfinna ett system av frihet, men det ska samtidigt inte inkräkta på någon annans.
Minst fem komponenter ska vägas och beaktas:
1) Medborgaren.
2) Kreatören
3) Företaget som är mellanhand mellan kreatör och "medborgare".
4) Medskaparkultur (hur växer och gynnas denna bäst)
5) Samhällsnyttan kan kanske ökas med nya idéer kring immaterialrättens vara eller icke vara.
Nog nu med ostrukturerade nattsuddartankar.
Och som sagt.
Hjälp!
23 kommentarer:
Håller med om att det finns vissa komponenter som ska vägas och beaktas men att mellanhanden ska beaktas är jag tveksam till, mellanhanden får hitta sin marknad bäst den vill och ska inte ha särlagstiftning för sin egen skull.
Om kreatörens rättigheter tas tillvara bör skyddet vara gott nog även om kreatören väljer att anlita ett förlag/skivbolag för att få ut sin produkt.
Underbart inlägg! tycker att det fångar den rädsla och förvirring som de flesta sunda människor i olika grad känner inför makten och ansvaret, även människor som varit politiker under mååånga år.
I Piratpartiets valmanifest 2006 presenterade vi en konkret plan för hur lagarna runt upphovsrätten kan och bör förändras på kort, medellång och lång sikt:
Sjökort för upphovsrätt och kultur
Det förslaget löser i princip alla problem med upphovsrätten, och är direkt genomförbart utan att vi behöver frånträda några internationella konventioner.
Det enda som behövs är den politiska viljan att stå upp emot de amerikanska påtryckarna som har tagit kontrollen över Sveriges politik på det här området. Men om den politiska går att hitta inom socialdemokratin vet jag inte.
Lycka till med att försöka i alla fall! :)
När du identifierar kreatörer och medborgare som två grupper menar du antagligen passiva konsumenter istället för medborgare. Tyvärr försvinner medskapande/omskapande/remixande genom den uppdelningen. Internet är ett tvåvägsmedium, men Ifpi m fl gamla organisationer vill att vi analyserar det som ett envägs massmedium. Kulturdeltagare, tycker jag är en bättre beskrivning på 1 och 2 tillsammans.
Samhällsnytta är bra men precis som bibliotek nu har böcker som inte ger någon samhällsnytta utan endast personlig glädje/nytta så borde kanske den femte punkten borde vidgas.
Skoj att läsa dina tankar och att se att du har RMS som inspirationskälla.
På ytan så kan man tycka att det nöjesindustrin (böcker, film, musik mm) har salufört har varit just, filmen, boken eller musiken, att det är själva den produkten som folk har efterfrågat. Men det är egentligen inte hela sanningen, om det hade varit enklare och smidigare att själv berätta samma historier eller lära sig spela instrument och spela samma låtar, då hade folk gjort det, något klumpigt beskrivet.
Vad man har salufört har alltså varit enkelheten, det för tillfället mest praktiska sätt att tillförskaffa sig nöje och kultur. Konkuransen har således alltid handlat om att den som gör det smidigast och enklast att sprida kultur och musik har kunnat sälja enligt sin modell, eftersom den varit smidigast, enklast och erbjudit mest. Hittils har det också varite en väldig enkel handelsmodell, en producent, en produkt, en köpare. Så är det inte längre.
Vad som har hänt är alltså att distributionskanalerna blivit så enkla och praktiska att de traditionella metoderna med exemplarframställning inte kan konkurera med enkla snabba kopior som inte kostar något att framställa via nätet, när man vill ha det, där man vill ha det. Samtidigt har det också blivit mycket lättare att själv producera och distrubera sina kreationer. Folk blir mindre och mindre villiga att betala för att nöjesindustrin faktiskt gör det krångligare för dem att ta del av kulturen, och har dessutom visat sig vara väldigt ovilliga att anpassa sig till de nya förhållanderna.
Antagligen därför att de tror att de kommer att vara svårt att konkurera med samma vinstmariginal som tidigare, vilket säkerligen är sant, även om det finns flera marknader att utvidga kring kulturen, av den enkla anledningen att om folk spenderar mindre pengar på kultur öppnas marknader för annat. Problemet är förståss att nöjesindustrin inte vill ut på nya marknader där de måste konkurera igen. Därför försöker de lagstifta bort utvecklingen, enkelheten och friheten genom att likt gudar utan anledning förbjuda att äta äpplet från trädet du sitter på när du är hungrig och tvinga dig gå två mil för att få i dig lite russin, samtidigt som de kontrollerar varje steg du tar så att du inte frestas att göra det enda vettiga, förlåt, ja menar ta den enkla, olagliga, vägen.
Jag tror att en legalisering av fri okomersiell fildelning skulle göra att det skulle komma otroligt bra kommersiella tjänster.
Alla som jag känner (inklusive mig) fildelar för att det är enklast och bästa sättet. Men alla vill betala för sig.
Jag vet inte hur många gånger jag hört folk säga, "Jag skulle lätt kunna betala 2-300 för en legal Swebits" och liknande.
Det är ju upp och nervända värden, läste i DN idag att man ska börja sälja böcker på typ usb-minnen... Men hallå? Är det nån som efterfrågat det? Är det vad kunderna vill ha?
Är verkligen impad av din tankemöda. Tänk om riksdagens ledamöter på motsvarande sätt kunde visa oss hur de söker sig fram till sin kunskap, då skulle de se vems ärenden de går.
@ Erik du skrev:
"men att mellanhanden ska beaktas är jag tveksam till, mellanhanden får hitta sin marknad bäst den vill och ska inte ha särlagstiftning för sin egen skull.
Jag ska vara helt ärlig. Denna mellanhand, särskilt kanske i musikbranschen beter sig ju som en gangster som dessutom är bortskämd...
Men jag väljer att inte tänka så. Nu ska vi förutsättningslöst försöka väga in även nytta med att det finns kapitalstarka aktörer som vill satsa pengar i att göra glittriga och stora produktioner....
Men det ska ske juste. Utan speciallagstiftning. Framför allt utan en privatpolisarmé...
@Ullis. Ja, ansvaret vilar tungt på oss alla.
Som jag ser det är debatten helt skev. Jag pratade senast igår med vettiga människor på ABF i Östersund och jag försökte ge den stora bilden från patent på valfenor till läkemedelspatent som nu gör bla Aidsmedicin så dyr att folk i Afrika lider och dör helt i onödan...
Man lyssnade och förstod allt detta. Och förfasade sig över att den immateriella lagstiftningen ställde till allt detta onödiga lidande.
Efter 27 minuters sådant prat där alla förstod, dök det ändå upp när jag råkade nämna IPRED och dess galna konstruktion.
Hela vårt vackra och uppbyggliga samtal liksom punkterades och säckade ihop, för någon sade plötsligt påstridigt:
"Men hur ska artisten få betalt?"
Det landade i det. I den otroliga lilla petitessen!
För saken är den. Även om vi tar bort precis all upphovsrätt imorgon så kommer folk att sjunga ändå och folk kommer att vilja lyssna på musik.
Men samtigigt skulle exempelvis Aidsmedicin plötsligt kunna tillverkas till ett pris 900 gånger lägre än vad läkemedelsföretagen tar idag. Eftersom dom har monopol på receptet......
JAG HATAR DETTA OVÄRDIGA TILLSTÅND I VÄRLDEN.
Christian: Tackar för länken!
Och märkligt nog behövde jag den fast jag rätt ofta är inne och snokar på PP:s hemsida!!!
Möjligt att jag en dag vill ha dina kontaktuppgifter, för ibland är det väldigt bra att få en röst i huvet också som minnesbild att hänga upp tankar kring.
Mitt problem nu är att faktiskt mentalt fildela lite tankar från er, men också navelskåda rent arbetarpartimässigt.
jag tror nämligen en motion får lättare att gå igenom i SAP:s kongress om arbetarpartiet känner igen sig ideologiskt, pragmatiskt osv i hur saken framförs.
Så tänker jag just nu!
Man ska inte underskatta sossarna. Man har en solidarisk grund. Man tror på solidaritet.
Man är också fullkomligt pragmatisk och ekonomiska reformer osv ska funka rent praktiskt....
Kan man koppla upphovsrätten till denna "solidariska pragmatism" har man halva inne! Kanske hela!
Men det ska ju ske med sanning, om du förstår mig.
Du har ju varit med att bilda ett nytt parti. Så allvarliga är ju dessa frågor.
Om vi pratar på rätt sätt med arbetarpartiet kan vi måhända få en djävligt stark och bra bundsförvant.
(Men senast igår misslyckades jag att tala rätt inför några sossar på ABF. dom kunde följa mitt resonemang hela vägen, tills det att upphovsrätt för musiker kom på tal. Plötsligt högg jag bara i granitsten. (se ovan skrivning till ullis)
@ Pelle: Min personliga tonvikt ligger nog på punkt 4 och 5. Alltså medskaparkultur, men även samhällsnytta.
jag ser ingen som helst samhällsnytta med den bransch som idag använder sin branschorganisation Ifpi som manipulatör av våra politiker.
Jag och en annan sosse, Johan Westerholm, håller på att mynta nya begrepp om hur affärer kan komma att gå till i framtiden.
Vi hämtar mycket inspiration ur Open Source osv.
Ett exempel: Bill Gates Microsoft ställer bara till problem och kostar pengar runt om i hela världen.
Sen fanns det en kille som hette Linus, som skapade kärnan till Linux/Gnu osv.
Den förstnämnda var girig och låste allt. Den andre var givmild och gav bort allt - men blev ändå stenrik själv ändå....
Dessa två helt olika sätt att betrakta världen försöker vi nu analysera och skapa hållbar politiska tankar av.
Vi vill gynna Linuxidén.
Målet är ett stabilt samhälle. Ett jämlikt samhälle.
Ett friare samhälle.
Deltagarkulturen är en fasett i detta. Så bygger man stabila, roliga, förstående, kommunicerande samhällen.
Bill Gates kan använda sina miljarder hur mycket han vill i sina "fina" projekt nu. Att han äger dessa miljarder visar ju bara att varenda operativ han sålt varit för dyrt! Han har ju lurat skjortan av varenda datorägare jorden runt!
Linus/Stallman mfl skapar många flera arbetstillfällen världen över med sin öppna kod än någonsin Microsoft har gjort.
Bill Gates modell är den giriga modellen.
Stallmans modell är den generösa och mänskliga modellen. som i sin förlängning genererar mer välfärd. och kanske till och med kärlek.
@ Nim: Jag är helt med dig i din poetiska och härliga utsvävning!
Kanske var det du som fick mig att sväva ut så i mitt svar ovan till Pelle?! :)
@ Perty. Det här tar jag med mig. Det är ju så jag misstänker att det är.
jag fildelar ju inte själv, bevars (hinner inte och de böcker/skrifter jag skummar kommer jag över på andra sätt, - just nu läser jag bara fria texter som är menade att vara fria från början!!! Stallman osv!
Tack för tipset om DN. Min bransch, bokbranschen vill tydligen döda sig själv den med.
@ Farmorgun.
Det är värt all möda nu. Vi står inför ett paradigmskifte i värden.
Antingen får de kapitalfascistoida fortsätta att förtrycka oss, eller också hittar vi äntligen språk, idéer, argument, som de för tillfället sittande i riksdagen begriper så att vi får vettiga lagar till stånd.
@ Alla
Precis som inför mitt första samtal med Eva-Lena (S) har jag nu börjat samla på bra länkar, även citat från er här om sådana användbarhteter kommer. Jag samlar dom på min hemsida där det tyvärr inte går att kommentera då den är byggd i annars utmärkta googlesites!
Här länken till mina påbörjade
Anteckningar
Fan vad du ligger i Anders!!! Kul att läsa om ..
Angående att det blir granitsten när artister och deras betalningar kommer på tal - har du fortfarande inte kollat upp Spotify jag tipsat dig om ..? :)
@Olof: Nä, jag hinner inte lyssna på musik!
Förr lyssnade jag alltid på musik, men numer är jag totalt ointresserad.
Så dumt nog har jag inte utnyttjat den inbjudan till Spotify som jag fått av min bror.
Inte ens efter det att du sagt till mig att Spotify finns har jag tagit mig tid att testa...
Jag borde, bara för att skaffa kunskap hur det funkar, men tydligen är jag inte tillräckligt intresserad av musik längre för att ens följa länken brorsan gett mig till Spotify genom inbjudan jag fick....
Däremot ska jag följa andra länkar och läsa med Stallman och även Friedman :)
Anders - ta det som läxa att ladda ned Spotify och använda det 20 minuter innan du talar med Eva Lena nästa gång! Det är en direkt uppmaning från en samuraj till en annan - du kommer att få en "aha"-upplevelse som hjälper dig i kampen mot "hur ska artisterna få betalt".
Jag vill faktiskt inte se dig skriva att du är bekymrad över den frågan igen -- för det kommer du inte vara när du prövat Spotify.
Så säker är jag ... :)
Det är lättare att använda än Firefox, fattar egentligen inte vad som håller dig tillbaka..
.. sade en välmenande men allvarlig rikssamuraj Olof, at your service!
Ps. Så här enkelt är det haha DS
@ Olof. Som du vet är jag en spotify-fan nu....
see ya in a playlist same other day! :)
"Men hur ska artisten få betalt?"
Du kanske kan hänvisa till någon av de tre stycken ganska nyliga oberoende undersökningarna som visar att det inte är till skada för industrin, utan tvärtom?
Eller ta exempel från historien? Där upphovsrättsföreträdare gång på gång kommit med hot om undergången för 'kulturindustrin', och de alltid i efterhand visat sig ha fel?
Som t.ex. med VHS, kassetband, FM-Radio, notpapper.
'Artisten' har fortsatt lyckas få betalt, trots alla ovanstående uppfinningar.(samtidigt som de eventuell blivit blåsta av skivbolag.)
Eller exempel från mjukvaruindustrin? då den första som gnällde på att kopiering av mjukvara skulle hota upphovsmannens möjlighet till ersättning, men sedan själv ändå lyckades bli en av världens rikaste personer (=Bill Gates).
Jag har själv inte så jättebra koll på detaljerna. Men mer historiskt material verkar finnas i boken 'Piraterna':
http://www.adlibris.se/bookbrowser/default.aspx?culture=SV-SE&isbn=9170373205&shop=1
och "Copyright finns inte"
http://www.df.lth.se/~triad/book/teknokrati.html
@ Anonym.
Tack för länkarna!
Och jo. Jag har precis börjar använda spotify, på Olofs inrådan ovan.
Ett alldeles utmärkt, enkelt, roligt sätt att lyssna på musik"
Särskilt som man kan sitta och spela ur samma spellista med en kompis på andra sidan jorden. På så sätt visade Olof mig en ny artist som jag inte kände till innan.
OCH ARTISTEN FÅR BETALT!
Och jag som lyssnare får musiken till exakt så enkelt och roligt och valfritt som jag vill!
Men jag funderar nu på att rita en rolig ritning över hur det här fungerar - och hur gangsteraktiga Ifpi och branschen är.
Jag visste väl att du skulle gilla Spotify ;)
Annars hade jag inte tjatat så mycket!!
Ses i en playlist runt hörnet!
Skicka en kommentar