Dessa tips lägger jag fortlöpande upp på min hemsida som anteckningar jag själv sedan kommer att sovra på lämpligt sätt, så att jag fattar vad jag kan göra punchlines av att presentera inför mitt telefonmöte med Eva-Lena Jansson (s). Hon arbetar i näringsutskottet med immateriell rätt. Jag har tidigare kritiserat henne hårt för sossarnas ställningstagande i IPRED1, men det är ju en korkad väg att gå, att bara kritisera.
Jag är För Upphovsrätt, men den måste reformeras. Det är mitt ena ärende.
Mitt andra ärende är att vi i nuläget måste trimma ned IPRED1:s skadeverkningar allt vi kan. Därefter ska frågan lyftas tillbaka upp på EU-nivå. IPRED1 i sin nuvarande form ska bort.
Hur vi ska bygga taktik och strategi för det vet jag inte. Men vi måste börja tänka EU. Vi sitter fast i EU, vare sig vi vill eller inte. Alltås måste vi börja lyfta vår politiska kamp mot vansinneslagar dit.
En sak som slår mig: Detta är direktdemokrati. Jag kommer naturligtvis att hänvisa till Perty, Jörgen L, Daniel Nyström, Anohito mfl alla som hjälpt mig att ta fram relevant information.
Det blir ett levande exempel på hur vi delar kunskap och information. Hur vi vill vara medskapare, inte passiva lyssnare eller mottagare. (som dom två största partierna tror - och nu pratar jag nog om kunskapsklyftor...)
 |
| Från CC CopyCat byrån |
Sammanfattning:
1) Hur revidera upphovsrätten så att den bli tidsenlig; att främja den ursprungliga upphovsmannen men samtidigt gynna fildelningen som kommer att berika världen, bara vi gör rätt.
2) IPRED1. Vi är med i EU. Vi måste tills vidare acceptera skiten därför. MEN. Hur kan vi i Sverige dämpa vansinnesdirektivets skadeverkningar? Detta tills vi lyckas:
3) Återföra IPRED till EU och krossa skiten där.
4) Vi måste börja tänka mer EU, påverka beslut redan på den nivån.
PS: Korrigera mig gärna! Kasta in tips här eller under förra postningen. Tack för all hjälp så långt!
17 kommentarer:
Med risk för att slå in öppna dörrar: Du känner väl till att Eva-Lena Jansson varit mycket engagerad i integritetsfrågor? Hennes syn på IPRED är därför förvånande.
Eva-Lena var annars en av de tidigaste s-kritikerna till FRA-lagarna. Hon lyckades ju dessutom reta gallfeber på Mikael Odenberg våren 2007 med en interpellation som gällde hanteringen av FRA-frågan.
Hon borde egentligen inte ha några svårigheter att förstå problemen med IPRED. Om jag minns rätt, så är hon förresten brevbärare och som sådan givetvis bekant med begreppet brevhemlighet...
Fredrik: Du har helt rätt.
Eva-Lena är med i sossarnas nätverk:
SOSSAR MOT STOREBROR.
Vissa rykten gör gällande att Eva-Lena fått vika sig i Ipred.
OBS. Jag säger inte att det är så, men bland annat det blir ju skönt att reda ut.
Hur som. Eva-Lena är vettig. Tillsammans med den hjälp jag får här och de samtal vi kan föra med Eva-Lena hyser jag en del hopp.
Annars skulle jag ju inte hålla på!
Mitt författarföretag är redan back med 86.000:- eftersom jag inte tar hand om det.... utan bloggar konstig poltik istället:)
Det spelar inte så stor roll Eva-Lenas personliga åsikter i frågan. Det är den socialdemokratiska riksdagsgruppen som är den som bestämmer. I vänsterpartiets riksdagsgrupp finns en splittring i riksdagsbehandlingen av IPRED. Majoritetslinjen: avslag och en enskild (V)-motion som, min tolkning, ansluter sig till den socialdemokratiska linjen.
Det är sent nu. Sista inlämning för motioner (4 st) var den 19 december -08. Utskottsförhandlingar är på gång (jan) och beslut (feb).
Varför Eva-Lena säger ja till S-motionen. IPRED är bindande. Och naturligtvis, upphovsrätt är A och O för socialdemokratin. Det finns och fanns många S-tidningar, bokförlag, Folkets Park, Folkets Hus (biografer) och så vidare. En socialdemokrati utan intresseorganisationer är ingen socialdemokrati.
Minata:
Du har faktiskt helt rätt.
Det är lite sent nu.
Jag hoppas att du och jag kan komma underfund med hur vi skulle vilja se upphovsrätten utformad.
För där vill vi samma sak. Det måste finnas ett upphovsrättsskydd.
MEN.
Jag ser FRA och IPRED1, ACTA, datalagringslagen mfl lagar, direktiv som så allvarliga hot mot demokratin att jag måste kämpa emot även när det är för sent.
Så här är det:
Hade Benito M kommit in i riksdagen, kan man ju säga att det är för sent. Eller också kan man som jag säga: NU måste vi kämpa hårdare.
Minata. jag tror det är omkring 40.000 människor som engagerat sig mot IPRED.
Jag anser att vi måste backa dessa lagar jag nämner. De urholkar demokratin.
Jag förstår din tanke att intresseorganisationer ska få leva och frodas.
Men nu har man i hastigt mod gjort galet. Man har beslutat att en intresseorganisation ska gå Storkapitalets ärenden mot den enskilda människan.
Detta är fruktansvärt. I ljuset av det är jag till och med beredd att avsäga mig all upphovsrätt.
Förstår du?
Vi har blivit lurade av Branschen. Vi artister, författare osv, folket men nu också våra politiska representanter.
snälla Menata. Frågan är av yttersta demokratiska vikt.
Förstå mig. Jag är minst lika angelägen som du att ha en upphovsrätt som fungerar, men detta är fel. Dubbelfel.
IPRED skyddar inte mig. IPRED skyddar en bransch som redan skott sig tillräckligt på allas bekostnad.
Konstruktionen är felaktig.
Om man vill att ett parti skall ändra uppfattning. Motion till partikongressen. Så har Vänsterpartiet gjort och "Fri fildelning"-motionen fick majoritet.
Den som har lurat upphovsmännen är polis och åklagare (statens verkställare) som inte rör ett finger för att stävja upphovsrättsbrott! Därför måste intresseorgansiationerna få större befogenheter i civilrätten. Därför röstar M+Fp+C+Kd+S ja till IPRED. Och Mp + V ett Nej!
Följande är en remiss från privatpersonen Tommy Rådberg som togs med i utredningen.
Utredningen, tillsatt av Thomas Bodström (S) justitieminister men klar under Beatrice Ask (M) justitieminister. IPRED-lagen.
Skrivet av minata 4 jul 2006 23:59
Ett år har gått. Fildelning av skyddat material är förbjudit i lag.
Justitieministern sätter till en utredning för att "rädda situationen".
Ingen - säger ingen har hittils blivit dömd efter den nya lagen.
Polisen/åklagarna skiter i upphovsrättslagen. Jag förstår varför.
Jag jobbar mycket med visor på nätet. En av de bästa sajterna kan
inte lägga ut text/midi utav Byssan Lull - bara för att Evert Taube
har snott texten och musiken, (en folkvisa från början).
Här är mina tips till utredaren:
Studera amerikansk lagstiftning: Fair Use, det vill säga en mer
långtgående citaträtt. Exempel: det amerikanska utbildningsdepartementet
kan lägga ut Bob Dylans Blowin in the wind (midi och text) på nätet utan
att be om lov eller betala för sig.
Webbradioavgiften är maximerad till 1000 kronor per år, detta enligt
amerikansk lag. I Sverige kostar det cirka 36000 kronor per år att spela
webbradio - och av den summan får Per Gessle och hans kompisar alla pengarna.
Sänk den skyddade perioden till liv plus 10. Nils Ferlin, Cornelis är då fria.
Storbritannien och USA:s motsvarigheter till STIM har mer
humanare avgifter för oss hemsidebyggare.
När man diskuterar spridningsmonopolet - den ekonomiska upphovsrätten - är det viktigt att se att
1) det är ett medel och inte ett mål (!)
2) det är ett stimulansmedel som samhället som helhet infört för att fördelarna förväntas överväga nackdelarna. Det är inte en på förhand given individuell rättighet att kunna förhindra vidare spridning av ett redan publicerat verk.
Så snarare än att vara ett mål i sig och individuell rättighet måste man väga fördelar mot nackdelar på ett samhällsplan. För att långsiktigt beivra intrång i kopieringsrätten krävs (i frånvaro av attitydförändringar) en kombination av:
1) rättsosäkerhet
2) oproportionerligt hårda straff
3) intrång i den personliga integriteten
Mellan dessa råder en inbördes balans eftersom en tillförlitlig bevissäkring leder till 3) och lägre beviskrav leder till 1) och 2).
Fortfarande finns det många som
1) Ser kopieringsrätten som en absolut och okränkbar individuell rättighet,
2) Inte ser konflikten mellan beivrande av intrång och införande av de tre demokratibristerna ovan, eller
3) Inte vill se målkonflikten.
Det är också viktigt att inse att det finns många olika typer av incitament för skapande och uppsättningen sådana och deras relativa styrkeförhållande skiljer sig från person till person och från kulturområde till kulturområde. Att samma regler gäller över hela spektrumet är naturligtvis en enda stor förenkling, och det är en viktig insikt att även dagens system egentligen är ganska godtyckligt.
Angående IPRED tycker jag att man bör ställa sig följande frågor:
Om nu utlämningen av abonnentuppgifter ska prövas i domstol och resultatet är så säkert att det går att lämna ut ytterst integritetskänsliga uppgifter, varför kan inte domstolen då direkt avgöra huruvida upphovsrättsintrång har skett? Och om grunden för utlämnandet är så osäker att domstolen inte kan avgöra huruvida upphovsrättsintrång skett, hur ska det då kunna avgöras på ett rättssäkert sätt i ett civilmål mellan ojämbördiga parter? Om tanken bakom utlämnandet är att ytterligare bevissäkring ska kunna ske, hur är det tänkt att gå till med mindre än husrannsakan? Avslutningsvis måste man fråga sig om IPRED-förespråkarna är medvetna om att utlämning av abonnentuppgifter teoretiskt sett kan användas för att kartlägga allt som abonnenten haft för sig på internet - även sådant som är orelaterat till anklagelserna.
Alternativet till IPRED är att låta bekämpningen av upphovsrättsbrott vara litet tandlös, men vänta in att lagliga tjänster når de rätta nivåerna av tillgänglighet, bekvämlighet, utbud, och pris. Det finns många andra typer av brott som sker via internet som inte ger möjlighet till utlämnande av uppgifter. Man måste också fråga sig varför upphovsmän genom IPRED ska ges en särställning.
"Hur kan vi i Sverige dämpa vansinnesdirektivets skadeverkningar?"
Har du läst Joakim Lundblad: Att balansera upphovsrätt och integritet i IPRED - spännande! ?
Han nämner t ex. schablonskadepant - ett sätt att sätta ett pris på den personliga integriteten och att införa en risk för den rättighetshavare som inte är helt säker på att kunna vinna ett mål.
@Minata: Tack, jag har ännu bara skummat (barnen rätt bråkiga osv)
men här börjar det likna något! (Tror jag! måste läsa bättre sen)
@Tor: Vid snabbläsning tycker jag din första text här ser vattentät och klok ut. Ditt ifrågasättande av Ipred ter sig mycket vederhäftigt.
Dock måste jag få återkomma när barnen lugnat sig.
Din andra text. Jag tackar för länken som också den ter sig vettig efter en flyktig flukt!
Min spådom är följande:
Om IPRED-lagen går igenom, sannolikt Alliansen + Scoialdemokratena eller Alliansen ensam, kommer det dröja länge innan en regering lägger fram en proposition i ämnet upphovsrätt. Inom de Röd-Gröna. S är inte överens med Mp + V. Inom Alliansen gillar Centern och Piratmoderaterna egentligen inte IPRED-lagen. Intresseorganisationerna har nått så långt det är politiskt möjligt. Så, efter februari 2009 är upphovsrätten död som het politisk fråga bland riksdagspartierna. Dock fortfarande het i samhället.
@Anders: Jag har lagt ett mail till dig på din gmail med kontaktuppgifter.
@Minata: Jag är inte med i den här duskussionen främst för att jag inte vill betala för mig eller tycker att upphovsmän inte ska ha betalt. Jag är djupt oroad för att man i sin iver att stoppa kopieringen ska förstöra den största innovationen för mänskig kommunikation sedan boktryckarkonsten.
Senaste utspelet från sossarna visar ju att man är beredda till nästan vad som helst i den vägen, försöka förbjuda webproxies och öppna nätverk, det är så man kan må fysiskt illa! (Inte för att det finns en snöbolls chans i helvetet att det kan fungera, men att komma på tanken!)
Det lär vara så att man i vissa av de gamla öststaterna endast fick äga en stencilapparat om den var registrerad hos myndigheterna, detta är ett förslag i samma riktning.
En sån grotesk okunnighet om vad nätet är och vilken funktion det fyller för alla dem som använder det, och alla dem som tack vare möjligheten till anonymitet öppet kan skriva om sina liv och åsikter.
Är verkligen en viss affärsmodell så mycket värd?
@minata:
All fildelning är inte olaglig utan en förutsättning för internet, när den företrädesvis är baserad på fildelning, tvåvägs kommunikation.
Fildelning av upphovsskyddat material dessutom, så fildelning av upphovsskyddat material är praxis. När det är rätt svårt att undvika det.
Besök en webbplats och du har redan fildelat, ett upphovsskyddat material.
Det som finns är mer eller mindre bra upphovsrättslicenser, där upphovsinnehavaren anger vilken upphovsrätt det är.
Ta del av de fria och öppna licenser, vilka gynnar både upphovsrättsinnehavare, företag och distributörer, i en allt större och växande marknad.
Det finns ingen anledning, att uppfinna hjulet fler gånger.
De vilka sitter i vår riksdag och utskott, ser inte ut att veta vad de sysslar med. När de diskuterar upphovsrätt, ja jag har varit med.
Med som remissinstans, i dessa frågor. Det här är vårat remiss svar: Svenska Linuxföreningen.
Vi består av både företagare och enskilda, upphovsrättsinnehavare och enbart brukare.
Men likväl tjänar vi alla på den fria fildelningen, av just upphovsskyddat material.
Det här kan liknas vid införandet, av skolplikten 1882. Av så stor vikt är det, för den nya marknaden och för enskilda.
Det är av lika stor vikt för Stat, kommun och Landsting. När de nu konverterar till att bruka och delta i rörelsen för fri- och öppen källkod (programvara).
Samma metodik skulle myckket väl, kunna anpassas för mediabranchen.
Daniel Nyström länkade en presentation av Lessig i förra inlägget som jag såg igårkväll.
http://www.lessig.org/blog/2008/12/wow_peace_declared.html
Den var otroligt bra. Han är otroligt bra. Han har iofs det amerikanska perspektivet men det är nästan direkt översatt till Sverige. Med Ipred är snart exakt.
@Jens O
Kul, har ofta refererat till era remissvar för att påpeka att det finns de som är negativa.
En argumentationslinje som kanske är möjlig:
I vanliga, fysiska, livet är det helt lagligt att låna ut en bok, film eller skiva till en bekant.
Från och med 2005 års URL så är det olagligt att göra det till sin kompis på nätet ifall orginalet är en kopia man fått från en annan kompis. Om man däremot gör en kopia på sin egen dator och skickar den med vanlig post så är det OK enligt lagen.
Är det rimligt? Allt fler skaffar sig vänner på nätet som är minst lika nära som de bekanta man har annars, med den skillnaden att de kan befinna sig på andra sidan jorden likaväl som i grannstaden.
Varför ska det vara förbjudet att på det enklaste och naturliga sättet skicka över en kopia och säga: "Lyssna på den här skivan, visst är den bra?" Varför ska det vara skillnad på ifall man skickar skivan som plastbit jämfört med som elektriska signaler?
Det är orimligt att lagen ska ge tillåtelse att jaga folk för den typen av privat spridning. Det har alltid funnits ett privatkopieringsundantag i upphovsrätten när man kopierar i liten skala inom en mindre krets. Det är orimligt att jaga folk för den kopiering som sker i liten skala utan syfte att att sälja kopior.
Argument angående det senaste dumma:
Möjligheten till anonymitet på nätet är oerhört viktig. Tiotusentals människor i Sverige bloggar idag under pseudonym, vi säger till våra barn att det är viktigt att man inte avslöjar vem man är utan att man vet vem det är man berättar för, osv.
Anonymiteten gör att man kan skriva om saker som vore pinsamma att berätta, saker som oroar ens sinne, saker som man inte vågar ta upp någon annanstans än i sin nätdagbok. Och andra kan anonymt komma med tips och råd, jämföra med egna erfarenheter och dela med sig av sina slutsatser. Men detta vågar man inte göra om man vet a
Likadant kan man anonymt kritisera förhållanden på sin arbetsplats, man kan anonymt påpeka fel i samhället utan att riskera repressalier från dem som bestämmer.
Möjligheten till anonymitet är en omistlig del av nätkulturen.
Förslaget om att "plugga igen" dessa möjligheter bara för att försvara en viss affärsmodell för distribution av digitaliserad kultur vore att kasta ut barnet med badvattnet. Då förstår man inte hur viktigt detta är för dem som använder internet.
I vissa öststatsdiktaturer lär det ha varit tvång på att alla stencileringsmaskiner måste vara registrerade hos myndigheterna. Att "täppa igen hålen" för anonym internetaccess är samma sak. Det är som att kräva att posten inte får vidarebefordra brev utan avsändaradress. Att kräva att man visar ID-kort innan man stiger upp på sin tvållåda på torget och håller tal till förbipasserande.
Och detta visar ändå bara den allra första lilla kanten av vad man måste ta till för åtgärder för att stoppa privat kopiering på nätet. För ingen av dessa åtgärder kommer att påverka fildelningen på nätet annat än högst marginellt. Det som kommer att kunna påverka är nya affärsmodeller, och de måste införas i vilket fall, eftersom enda möjligheten att stoppa privatkopieringen är att folk hittar andra sätt att få den digitala kulturen distribuerad till sig som de tycker är bättre. Och dessa modeller kommer att växa fram ändå, med eller utan integritetskränkande lagar.
Om man ska stoppa fildelningen genom lagåtgärder så är IPRED bara en spottloska i Östersjön, vill man gå den vägen så måste man använda långt, långt mera repressiva åtgärder. Är det den vägen vi vill gå?
förra kommentaren blev lite rumphuggen i mitten. "Men detta vågar man inte göra om man vet a"
ska vara:
"Men detta är inte säkert att man vågar om man inte litar på att anonymiteten är garanterad."
Ytterligare ett par reflektioner angående IPRED:
Jag håller helt med Jörgen om vikten av att kunna vara anonym. Anonymitet kan i vissa fall ge människor större möjlighet att vara sig själva och uttrycka tankar, känslor och åsikter som de inte vill att vem som helst skall kunna koppla till dem. Det kan röra sig om att materialet är känsligt eller av privat natur, eller kanske något så enkelt som att man önskar skilja på jobb och privatliv eller begränsa sina elektroniska fotspår. För alla oss som tror på idéernas inneboende sprängkraft är det ofta oviktigt vem som framför dem.
Ett problem med nuvarande utformning av IPRED-implementationen är att det (som jag förstått det) inte sker någon uppföljning av ett utlämnande av personuppgifter. Vad händer om någon på falska grunder påstår att en IP-adress medverkat till upphovsrättsintrång bara för att få ut någons identitet? Finns det över huvud taget någon chans att uppdaga det faktum att påståendet är påhittat (det kan ju finnas rimliga bortförklaringar till felaktiga uppgifter)? Säg till exempel att du skulle vara nyfiken på mitt fullständiga namn. Eftersom du när jag kommenterar får tillgång till min IP-adress kan jag inte längre vara säker på att min anonymitet är skyddad.
Ett mer intressant tankeexempel: jag skriver ett inlägg på piratpartiets forum eller en kommentar på en profilerad sverigedemokrat-blogg där jag lockar besökare till en sida där jag dem ovetandes sammanställer deras IP-adresses. Om jag sedan genom falska påståenden om upphovsrättsintrång utan risk kan få ut dessa personers identitet har jag vips (med viss osäkerhet inräknad) åsiktsregistrerat en hel grupp människor. IPRED ger alltså upphovsrättsinnehavare (dvs. vem som helst) rätt att upprätta potentiella åsiktsregister.
De enda skydd för min anonymitet som jag har är:
1) efterforskarens brist på intresse
2) efterforskarens moraliska betänkligheter
3) det arbete och den tid som krävs av efterforskaren
De skydd jag INTE har är:
1) höga beviskrav
2) personuppgifter lämnas bara ut till myndigheter
3) personuppgifter används endast i syfte att komma till rätta med upphovsrättsintrång och inte till annan kartläggning
4) personuppgifter lämnas endast ut om intrånget är omfattande
Skicka en kommentar