En annan väg att påverka pedagogiskt genom motioner

Jag har fått tips att man med mindre motioner kan peka ut viktiga saker. Här en motion som enbart pekar ut det horribla i att straffskalorna är på väg att förskjutas. Om en sådan här "liten" motion går igenom, börjar deltagarna på en kongress måhända faktiskt tänka i nya banor och kan börja skönja systemfelet.

Jag har aldrig varit på en kongress och vet inte hur det går till.

Edit: kl 21:51. Efter kommentar från Calandrella har jag gjort smärre justeringar.

* * *

Edit fredag 3/4. Motionstiden gick ut den sista mars. Jag hann lämna in motionen nedan, men jag hann inte få dit en Att-sats. Jag skulle ju resa till Stockholm.
Dock fick jag av min arbetarkommuns ordförande möjlighet att komplettera i efterhand. Nu finns det en Att-sats.

Motion: Vårda rättsmedvetandet - sänk straffen för privatpersoners upphovsrättsbrott

Att låta andra ladda ner en enda film från ens dator har visat sig kunna ge 80 dagsböter plus rättegångskostnaden i straff. Den person som fälldes i den uppmärksammade Linköpingsdomen i maj 2008 dömdes förutom dagsböter också till villkorlig dom, dvs. i princip fängelse, utan att ha gjort något annat än att dela med sig av sin hårddisk till andra.

Det finns inget stöd i det allmänna rättsmedvetandet för att ha så hårda straff för privatpersoners upphovsrättsbrott. Det är en sak att straffbelägga dem som för vinning gör intrång i upphovsrätten, en helt annan att gå på enskilda som oftast endast vill dela en upplevelse. Det har också visat sig i flera undersökningar, bland annat genomförda av KTH, att detta delande i många fall snarare fungerar som marknadsföring för filmer och musik. Fler presumtiva kunder får reda på att musiken/filmen finns och kan på så sätt sedan inhandla varan.

Man kan jämföra förfarandet som uppstod när kassettbandspelaren kom. Då infördes en särskild kassettskatt, som finns kvar, men nu omfattar snart sagt all lagringsmedia och kallas kopieringsavgift.

Med kassettbandspelare fick man därför helt lagligt spela av musik, och det hände ofta att så kallade blandband gavs bort till vänner och bekanta. På så sätt har upphovsrättsskyddat material spridits i över 40 år, utan att straffsatsen för upphovsrättsbrott tillåtits skena på det sätt den tillåts göra idag när tekniken att dela har blivit digital.

Ungefär hälften av befolkningen tycker enligt flera opinionsundersökningar att det överhuvudtaget inte ska vara olagligt med fildelning av upphovsrättsligt skyddat material utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse.

I samband med IPRED-propositionen ändrades straffskalan på ett sätt som öppnar för än hårdare straff. Vilken praxis som utvecklas vet vi ännu inte.

Det finns många frågor om upphovsrätt som behöver diskuteras ingående, men det här är en punkt där vi borde kunna ta ställning redan nu. Straffsatsen för upphovsrättsbrott som inte sker för vinnings skull borde sänkas avsevärt, så att de motsvarar straffen för andra mindre förseelser, till exempel snatteri. Detta i de fall det kan konstateras att skada för upphovsrättsinnehavaren verkligen skett. Annars är det enda proportionerliga påföljden för icke-kommersiellt upphovsrättsintrång egentligen ingenting, om ingen skada uppstått eller kan påvisas.

Det skulle vara ett bra, konkret svar att ge i valrörelsen, som signalerar att vi står för ett rättsväsende där straffen är proportionerliga.

Jag föreslår den Socialdemokratiska partikongressen besluta:

Att riksdagsgruppen får i uppdrag att ta initiativ till ett utredningsarbete med utgångspunkt i att upprätthålla det allmänna rättsmedvetandet genom att stifta lagar där straffsatsen står i proportion till den verkliga skada som uppstått.

Anders Widén Östersunds Arbetarekommun

* * *

Länk till artikel i IDG om målet.
Länk till artikel i IDG om böter samt rättegångskostnad
DN om att domen kanske inte var så lyckad.

Motion på snabbremiss

Snabbremiss här och nu.

Jag är snart på resande fot (packar). Jag ska hämta barn på dagis. Jag har tagit fel på en hel vecka. Idag, inte nästa måndag, går motionstiden ut i min arbetarkommun.

Jag anser att mina kamrater i Örebro gjort en bra motion. Jag förstår också att de vill hitta en nivå som nuvarande parlamentariska (i mina ögon galna) sammansättning i riksdagen kan tillåta gå igenom. Regeringen och sådana som Ask älskar ju IPRED. Bara en sån sak.

Mitt motionsförslag nedan, som är en snabb "frisering" av örebroarnas kan alltså bli kontraproduktiv i det politiska rävspel jag inte begriper mig på.

Läs. Ge mig kommentarer, så ska jag se om jag hinner - och bör - dunka in min version av örebroarnas motion till min arbetarkommun.

Hjälp oss att inte bli kontraproduktiva i kampen för att värna allas vår integritet.

Örebroarnas motion samt mitt första utkast ligger här.

* * *

(Min snabbfrisering av motion)

Modernisera upphovsrätten

Den digitala informationstekniken och Internet har lett till att i stort sett all sorts information kan kopieras och distribueras blixtsnabbt över världen. Digitaliseringen möjliggör oändlig kopierbarhet, som i kombination med bredbandens snabbhet innebär att en film, ett dataprogram eller ett musikalbum kan spridas globalt i miljoner exemplar på några minuter. Vår traditionella upphovsrätt, anpassad till en pappersbaserad informationsspridning, uppfattas redan idag som omodern. Detta samtidigt som många av de lagförändringar som genomförts har motiverats med att upphovsrätten behöver skyddas i en tid då det blir allt svårare att upprätthålla kontrollen av hur exempelvis musik, film och böcker sprids.

Det fria spridandet och nedladdandet av den digitaliserade informationen har även ideologiska drivkrafter: slagordet ”information want’s to be free” symboliserar idén om ett nytt samhälle byggt på obegränsad informationstillgång och människors fria samverkan, snarare än marknadsekonomins principer om utbud och efterfrågan. Det kan även finnas enskilda personer och/eller företag som tjänar pengar på att förmedla upphovskyddat material. Mot dem står underhållningsindustrins ambition att tjäna pengar på varje nedladdad informationsbit.

Samtidigt har immaterialrätten i allmänhet fått en ökad betydelse under de senaste 20 åren. Upphovsrättens successiva utvidgning i tid och omfattning är bara ett av ett flertal exempel på detta. Andra exempel är debatten om införande av genpatent och mjukvarupatent, skärpningar av varumärkesskyddet o.s.v. Drivkrafterna bakom immaterialrättens utbredning är komplexa och har både med ekonomins globalisering och med mera ideologiska faktorer som nyliberalismens frammarsch att göra. Resultatet har blivit ett ökat fokus på äganderätten till information och kunskap, något som riskerar att leda till en utveckling där informationen blir en fråga om makt och ekonomi, inte om demokratiskt inflytande och ökad transparens. Samtidigt kan man konstatera att skyddstiden för ett upphovsrättsverk är orimligt lång. En tid som förlängdes vid en harmonisering på EU-nivå.

I denna kultur- och idékamp är utmaningen för socialdemokratin att finna en rimlig balans som respekterar såväl medborgarnas informationsfrihet som upphovsrättsinnehavarens intressen.

Vi anser att en långsiktigt hållbar upphovsrätt ska säkerställa en legal tillgång till information, kunskap och kultur samtidigt som artister, konstnärer och författare garanteras en rimlig ersättning för sitt arbete och rätt att bestämma över sitt verk. Vi vill även värna konsumenternas rätt att använda musik, filmer och annat som de lagligen köpt. Lagstiftarna bör inte hjälpa stora mediebolag att ta betalt flera gånger för samma produkt – från samma konsument. Det borde ligga i branschernas intresse att använda den nya tekniken, inte att motarbeta den. Samma multinationella bolag som skapar lagringsmedia som kan lagra exempelvis musikfiler i mp3-format för flera hundratusen kr, driver i andra sammanhang stämningsansökan mot dem som tankat sitt lagringsmedia med både legalt och illegalt nedladdad musik.

Vi vill värna integriteten, allas rätt att använda internet eller lyssna på vilken musik vi vill utan att detta utgör en del av en omfattande övervakning av vårt liv. Allt fler tillbringar alltmer av sin tid på nätet. Genom en kartläggning kan därför en mycket omfattande bild av personers vanor samlas in, inte bara vad det gäller upphovsrättsskyddat material, utan det gäller också exempelvis vilka forum man deltar i och vilka man har interaktiva samtal med, vilket i sin tur säger en hel del om personens livsmönster.

Skadan, om en sådan kartläggning skulle komma ut, måste bedömas som mycket stor för den enskilde. Lagring av datauppgifter bör kunna begränsas både i tid och i omfattning.

Det är viktigt att värna det allmänna rättsmedvetandet. När riksdagen stiftar lagar, bör lagarna uppfattas som nödvändiga och legitima. Samtidigt som vi i Sverige har en relativt öppen debatt om vår lagstiftning på upphovsrättsområdet, pågår det ett arbete i EU där frågor och förhandlingar om hårdare och mer integritetsingripande lagar och avtal är hemlighetsstämplade.

Frågan är hur upphovsrätten kan värnas, med respekt för konsumenternas rätt och integritet samtidigt det allmänna rättsmedvetandet.

Därför bör den Socialdemokratiska partikongressen 2009 ge riksdagsgruppen i uppdrag att ta initiativ till ett brett utredningsarbete med utgångspunkt i att värna upphovsrätten, likväl som konsumenternas rättigheter, medborgarnas rätt till information, värnandet av den personliga integriteten och upprätthållandet av det allmänna rättsmedvetandet.

Man bör även utreda om kopieringsavgiften, den förutvarande kassettskatten, som idag finns ska avskaffas. Nya och rättvisare betalningssätt måste tas fram av branschen, särskilt som en del av de nya teknikerna för förmedlandet av exv musik inte längre innebär någon lagrin.

På intet sätt får, som nu gäller genom IPRED1, privata företag vare sig lagra, spana eller sammanställa digital information i avsikt att straffa medborgare. Allt polisiärt arbete, samt utredning och straff skall utföras av staten. Endast så kan vi upprättålla rättsstaten.

Vi föreslår den Socialdemokratiska partikongressen besluta:

Att riksdagsgruppen får i uppdrag att ta initiativ till ett brett utredningsarbete med utgångspunkt i att värna upphovsrätten, likväl som konsumenternas rättigheter, medborgarnas rätt till information, värna den personliga integriteten och upprätthållandet av det allmänna rättsmedvetandet.

Anders Widén Östersunds Arbetarekommun

Helheten som gått förlorad

Det fanns en man som hette Rickard Sandler. På sextiotalet satt han och skissade på hur vår nya regeringsform skulle se ut. Han ansåg att lagförslag och andra texter i riksdagen skulle vara skrivna på sådant sätt att man direkt kunde använda dem i undervisningen på gymnasiet.

Han ansåg att enkla och klara texter var att föredra framför svårtolkade.
Bara av den anledningen borde den textmassa som nu omgärdar FRA slängas direkt.

Denna Sandlerska intention om enkelhet och klarhet skrevs in och antogs. Så skulle arbetet bedrivas. Sandler ansåg även att många frågor var så komplexa till sin natur att det säker behövdes fler utskott som såg över dem.

Hade Sandler fått ögonen på IPRED1 hade han sagt: "Oj, det här bör alla 16 utskott kika på."
Vår riksdag av idag valde annorlunda. Man körde det i näringsutskottet, sen var man klar.

FRA är ett annat flagrant exempel där fler utskott än försvarsutskottet borde fått vara med. Till exempel konstitutionsutskottet, för att redan från början se om lagförslaget inte strider mot grundlagen. Till exempel.

I fallet FRA påstår rent av konstitutionsutskottets ordförande, Berit Andnor (S), när jag ringer henne, att hon skrek i högan sky att hon ville ta sig an FRA-frågan i sitt utskott.
Hon fick inte göra det för regeringen. Om jag förstår saken rätt.

Man begår alltså fel mot vår regeringsform. Man borde ha lyssnat på Berit. Rickard Sandler skrev in, på ett mycket klokt sätt, hur riksdagen borde arbeta. Flera utskott skall höras och hur det ska arbetas i riksdagen står i vår regeringsform av år 1971.

Varför ger regering och riksdag fan i sin egen arbetsordning?
Hur har vi hamnat i detta totalt laglösa land?

Kan vi som folk gå till kungen och klaga?
Vi har trots allt monarki.
Kungens riksdag sköter inte sina uppgifter på rätt sätt.

* * *

Nu över till mitt problem här och nu. Ett problem som jag delar med alla som vill ha en i denna tid verksam och fungerande upphovsrätt, men med orubbad integritet för alla medborgare.

Jag vill reglera följande saker i en motion så att det blir bra. Frågorna spänner troligen över flera utskott:


1) Upphovsmannen måste skyddas. (Upphovsrätt)
2) Icke kommersiell spridning är legal.
3) Kommersiell spridning som skadar upphovsman/förlag/medhjälpare skall beivras.
4) Civilrättsligt eller avtalsskydd till upphovsmän så att förlag/distributörer ej kan kapa åt sig ohemula andelar av vinsten från kreatörernas verk.
5) Samtidigt måste goda ekonomiska incitament finnas kvar eller öppnas även för de som vill driva förlag/distribution/

underhållsbransch.
6) Kundskydd. Det får inte vara som det varit, att när en bransch exv teknikväxlar från vinyl till CD, som gör det billigare för branschen, att man då passar på att höja priset mot kund genom att påstå att kvaliteten blivit bättre.
7) Medborgarskydd. För att skydda kreatörers rätt må ej medborgares integritet kränkas.

* * *

Hjälp mig gärna. Några andra sossar har skrivit en motion som förflyttar partiets ståndpunkt en lång bit i rätt riktning. Ändå vill jag längre. Jag har börjat spåna här i ett utkast till motion.

Ett helt annat, men i mina ögon intressant tankespår pågår hos Björn Felten.

Tack till Johan, Mitt i steget, vars nattsuddartankar förde oss in på Rickard Sandler och vår regeringsform lagstiftaren av idag trampar och pissar och skiter på.

(Nu ska jag ta tag i mitt rämnande företag. Återkommer så fort jag kan. Motionstiden går snart ut).

Den odemokratiska och farliga anonymiteten

DN skriver här på ett sätt som nästan får mig att känna att de vill misstänkliggöra folk som i nya medier använder sig av "spökskrivare".

Det mest spöklika av allt, tycker jag, är när oberoende liberala tidningar, låter trycka (DN) ledare som inte har någon avsändare överhuvudtaget, men som har tungt politiskt innehåll och kan påverka opinionens tankar i avsevärd grad.

Det kan vara ledarredaktionen som skriver, men det kan lika gärna vara någon för folket helt okänd maktkoncentration som betalt en ännu hemligare summa i kronor för att mot betalning få sprida sitt budskap till hundratusentals hushåll.

Eller låter oberoende liberala DN rent av låna ut spaltutrymme till sådana som exempelvis Schlingmann?

Vi vet faktiskt inte alls vem som skriver ledarna i våra största media.

Kort sagt. Precis vem som helst, vilken avsändare som helst, kan visa sig stå bakom och skriva på ledarplats, några av de största plattformar för megafonkommunikation som fortfarande får finnas, trots att de jämfört med exempelvis bloggares sätt att interagera är totalt odemokratiska i både sitt upplägg men främst i sin måttlösa hemlighetsfullhet.

När får vi se en lagstiftning som förbjuder anonyma ledare i våra största tidningar?
För man har ju på olika håll framfört att bloggar inte ska få vara anonyma. Att det är farligt med anonymitet.

Vilket är farligast: En enskild bloggs anonymitet eller en ledarredaktions?

* * *

Här en tyvärr osignerad, men annars i mina ögon trevlig nyhetsglimt från SvD:s ledarredaktion som jag hoppas är sann.
Men kan vi tro på den, eller är det någon som betalt SvD för att få införa detta som en annons, för att någon avsändare vill att vi ska tro på innehållet mer än om det varit just en annons?

Förtvivlat försök att skriva ytterligare en SAP-motion om upphovsrätt

Jag har i flera månader försökt skriva en upphovsrättsmotion. Jag har gått bet.
Nu har 4 socialdemokrater skrivit en sådan motion som i långa stycken är bra.
Den visar att SAP börjat göra en fantastisk positionsförflyttning och har fått ökad förståelse för hur Internet fungerar. Men man har inte nått ända fram. Deras förslag, som jag förstår är sprunget ur en förtvivlad önskan att komma bort från IPRED1, ställer i mina ögon till nya problem.

Bland annat landar mina kamrater i slutsatsen att en generell nedladdningsavgift kan vara lösningen.
Jag ser en stor fara med en sådan lösning eftersom en generell avgift redan idag är obsolet. Vi kan få musik till våra datorer helt lagligt och genom att betala via den streamande teknik företaget Spotify lanserat.
Att införa en "nedladdningsavgift" kan alltså slå ut andra redan existerande och bra lösningar och snedvrida konkurrensen totalt. Fler nya lösningar lär komma.

Mitt motionsförslag tog kraft och start ur mina partikamraters, men även ur Calandrellas motionsförslag.

Nu behöver jag all hjälp i världen för att kvista ned min helt ofokuserade och förvirrade textmassa till en vettig motion.

Här är länken till båda motionerna. Ladda ned, klipp och klistra, lägg in förslag i kommentarsfält till denna post.

Tiden är knapp. Motionstiden börjar gå ut.

Lyckas vi prestera en vettig motion så kan det avsevärt hjälpa oss alla att få riksdagen att förstå problematiken.

Kan Spotify få politikerna att fatta?

Kolla in Spotifys framgångssaga enligt dagensps.se. Man kan verkligen undra varför musikbranschen samt ifpi+stim+ncb mfl som har fingrarna i den lukrativa syltburken är och har varit så sega.

En elak bedömning är att de bromsat all utveckling just för att få lagstiftaren att inte bara cementera utan dessutom bygga ut deras hittillsvarande förmåner att ta betalt flera gånger (kassettskatt + kopieringsskydd som gör att kassettskatten inte går att nyttja) och att vid varje teknikskifte höja priserna trots att varje teknikskifte hittills gjort det billigare att både tillverka och sprida produkten, samt att som helt nyligen få med politikerna på att de ska få straffa och bötfälla folk genom att godtyckligt drabba människor som råkar ha en IP-adress.

Kan man tänka sig att nuvarande musikbransch + ifpi+stim+ncb blir överflödiga mellanhänder om fler spotifylika tjänster börjar växa fram?

Idag snor branschen + ifpi+stim+ncb och kanske fler märkliga akronymer jag ännu inte känner till mer än 90% av intäkten från artisten.

I framtiden kan man se till att artisterna får mer, samtidigt som priset till lyssnarna reduceras till en bråkdel av idag.
Bara man kringgärdar de spotifylika tjänsterna med en god och rimlig lagstiftning.

En stilla undran: Varför ska vi överhuvudtaget göda musikbransch+ifpi+stim+ncb när artister och lyssnare kan få det så mycket bättre med spotifylika tjänster och de avknoppningar till nya tjänster vi ännu inte sett?

* * *

Fotnot: I en kommentar hos emma läste jag att avtal som STIM/ncb mer eller mindre låser artister till troligen gör att man som artist inte får sprida sina alster enligt Creative Commons, även om man vill. Om detta är riktigt bör det grävas fram och redovisas ordentligt. Om det stämmer är det hårdfakta att presentera inför politiker att branschen, med hjälporganisationer är, tja en smula maffialik.

Fantastisk positionsförflyttning på gång i SAP - men ännu inte riktigt i mål

För några månader sedan tog jag, upprörd som jag var, kontakt med Eva-Lena Jansson (S) för att tala om för henne att hon, därmed SAP, var fel ute vad gäller IPRED1.

Jag valde just henne eftersom hon är ansvarig för immateriell rätt inom SAP och sitter i näringsutskottet i egenskap av riksdagsledamot.

Hon visade sig vara både klok och lyssnande. Vårt samtal blev bra och när jag vidlyftigt berättade om mina visioner om vad Internet kan bli bara man inte förstör det - Gutenberg x industriella revolutionen x ljusets hastighet = All kunskap fritt tillgänglig med blixtens hastighet till hela mänskligheten - avbröt hon mig plötsligt och sa: "Snälla Anders, skriv en motion och börja pinga hos S-bloggar för att sprida din syn och kunskap bland socialdemokrater.

Jag lade ned över 100 timmar på att skriva den där motionen. Jag gick bet.

Vart efter samlades vi sju sossar runt uppgiften, skalade bort upphovsrätten, eftersom vi inte klarade av den, och skrev istället en motion (PDF) som säger att riksdagen måste sätta stopp för all vidare lagstiftning i repressiv riktning.

Vi sju pratade löst om att även skriva en motion om upphovsrätt.
Vad ska jag säga? Vi klarade inte av det.

Nu har Eva-Lena tillsammans med Björn Sundin skrivit en motion om upphovsrätten. Den är till stora delar riktig och visar att man i långa stycken tagit del av de tankar och den debatt som förs, på alla håll i samhället, här på nätet, i tidningar, mellan människor, men inte riktigt tagit skruv i själva riksdagshuset.

Motionen är bra, men inte färdig. Man har inte lyckats gå i mål. Det fattas bitar. Det förs en del resonemang som inte landat.

Samtidigt. Positionsförskjutningen är enorm. Genom Eva-Lena med vänner har nu den stora kolossen SAP chans att börja förstå vad som händer.

Jag säger inte mer. För jag känner mig så dum och skyldig. Jag sitter här och tycker att så mycket är fel i nuvarande system och lagstiftning.

Ändå klarar jag inte av att prestera en sketen motion på kanske 2 A4-sidor.

Det slår mig; det är enkelt att kritisera saker, men att sätta sig i avsikt att författa en klok och genomreflekterad text, som om den antas ska ligga till grund för en lag, är en helt annan sak.

Därför ber jag alla intresserade om hjälp. Jag uppmanar var och en som kan bidra med kloka tankar att göra det.

Surfa iväg till Calandrellas blogg, läs motionen, läs vad Calandrella skjuter in sig på , läs den fina tråd i kommentarerna som börjat växa. Tillför varsamt din klokskap.

På så sätt kanske den tråden kan växa till något riktigt fint. I absolut bästa fall: En ny bra motion som i sin tur leder till en bra lagstiftning.

I sämsta fall har vi ändå puffat oss ytterligare ett stycke närmare det fria ljuset.

Miraklet i Santa Clara-dalen

Jag har ny dator. Slumpen och att det var den billigaste med tyst fläkt gjorde att det blev en HP, Hewlett Packard.

Mitt datorinköp var inte ett medvetet ideologiskt val, men nu när jag googlat känner jag inte bara glädje över slumpens utfall, utan inser att det är viktigare än vi tror vem som gör vad.

Dave Packard, sade ofta medan han levde att han var född i fel århundrade. Han hade velat vara en pionjär som bröt ny mark, öppnade gränser, förde mänskligheten framåt.

Packard såg det kanske inte själv men han kom att bli en av nittonhundratalets stora nybyggare, men han byggde företag istället för att ge sig västerut för att bryta ny mark.

Det finns ingen plats i världen, ingen tid i historien som producerat så många nya företag, så många tekniska innovationer och så många miljonärer som Santa Clara-dalen.

Allt började 1938 i Bill Hewletts och Dave Packards garage. H och P inledde sin bana med att skruva ihop ljudoscillatorer som H konstruerat medan han skrev sin studentuppsats. De hade tur. Disney behövde åtta apparater till inspelningen av filmen Fantasia. De var igång.

H och P gjorde allting själva och jobbade som alla egna företagare nästan dygnet runt. De köpte in, skruvade, lödde, packeterade, fakturerade och på kvällarna städade de sitt garage. Ändå fick de inte ekonomin att gå ihop. P:s hustru Lucile arbetade som sekreterare på universitetet. Hennes lön försörjde familjen.

Under kriget blev P inbjuden till en konferens med industriledare för att diskutera företagens ansvar mot sina aktieägare. P som var mycket yngre och såg ut som om han kom från enklare förhållanden än de övriga grep ordet:
- Mina herrar, jag anser att ni har fullständigt fel!
I ett flammande tal uppmanade garageägaren Packard industriledarna att istället ta ansvar för sina anställda, för sina kunder och för samhället.

Han blev utskrattad.

Den idé som de erfarna företagsledarna fann så dum och löjlig skulle visa sig vara revolutionerande.

Packard och Hewlett såg företaget som en aktiv kraft i det lokala samhället. Tillsammans med sina lärare i elektronik gjorde de upprepade insatser för att knyta samman företagen på orten med universitetet.

I takt med att deras företag växte skänkte de stora summor till det lokala skolväsendet, till forskningen och tog initiativ för att förbättra livskvaliteten för invånarna i dalen.

Allt det där är väl OK. Företag kan ibland få för sig att uppträda så, när de vill sprida så kallad Goodwill. Det finns även de som gör det med ärligt uppsåt.

Men i H och P:s fall handlade det om något annat.
H och P var skvatt galna.

De uppmuntrade initiativ och tankar och idéer som i alla andras ögon hotade dem själva. De rent av hjälpte anställda som ville starta eget.

Det berättas att Packard en gång avbröt en man som sökte jobb hos dem.
- Du, det är helt uppenbart att du bör starta eget och inte börja hos oss, sa han.
Den arbetssökande gapade. Han blev rent olycklig. Vart skulle han nu ta vägen, han behövde ett jobb för att försörja sig.
- Det är lugnt, sa Packard. Jag hjälper dig att starta.

Packard gjorde mer än så. Han ställde upp med hela sitt försäljningsnät och inom ett par år hade nykomlingen erövrat 85% av marknaden för oscilloskokp. H och P:s egen produkt tog resten.

Galenskaperna fortsatte. H och P var som besatta; de började ge ut en tidning där företagets tekniska erfarenheter spreds till en vid läsekrets.

Knäppast av allt, de ville att konkurrenterna skulle läsa.

Istället för hemlighetsmakeri satsade de på kollektivt lärande. Istället för stela hierarkier ansåg de att öppna, informella organisationer var både roligare, smidigare, bättre, men framför allt mer kreativa eftersom folk trivdes bättre och kom mer till sin rätt.

Andra företag som växte upp i Santa Clara-dalen tog efter.

Dårskapen spreds och blev, ve och fasa, kollektiv.

Dave Packard och Bill Hewlett kom att skapa en helt ny företagsmiljö. Företagen omkring dem växte så det knakade. På trettio år förvandlades Santa Clara-dalen till Kiseldalen, det vi idag kallar Silicon Valley.

Detta välståndsunder skedde inte genom att man snålt och girigt hävdade sin upphovsrätt eller sin immateriella rätt eller sökte patent på varje stavelse man själv eller ännu hellre en konkurrent råkat säga, innan konkurrenten själv hann ta patent.

Tvärt om. Silicon Valley blev till genom en formel som kan sammanfattas:

Profit by generosity gives more than profit by greed.

Fri information och fri kunskap, samt generositet och envis vilja från två herrar förvandlade en fattig jordbruksdal till den hetaste ekonomiska zonen i världen. På 30 år.

Vi kan naturligtvis välja att göra det igen, låta generositeten bilda en väg som gör framtiden rik.

Det motsatta, det som egentligen är symtom på en underliggande rädsla och girighet ger oss strukturer som: FRA, IPRED1, Datalagringsdirektiv, ACTA, Telekompaket, Polismetodutredningar och så vidare i en aldrig sinande ström av felslut.

Precis där går skiljelinjen.
Är vi generösa skapas fred och välstånd.
Är vi giriga skapas repressivitet och konflikter. I sin förlängning krig.


_______________________________
Några av de länkar och källor jag googlat förbi:
Intressant länsning: The HP Way
Hewlett-Packard: Historiska länkar
Sv. Wikipedia: Hewlett-Packard
Garaget, källa HP: http://www.hp.com/hpinfo/abouthp/histnfacts/garage/
Historia, källa HP: http://www.hp.com/hpinfo/abouthp/histnfacts/index.html
HP Connect: En ideell intresseförening som sprider kunskap, arrangerar möten
Krönika av Carl Hamilton, "I Daves Garage", Aftonbladet 96-04-03, varur jag lånat formuleringar, samt följande uppgift att HP 1996 hade 105.000 anställda och omsatte 200 miljarder dollar.

* * *
Edit: Ny länk efter tips i kommentarerna. HP skapar numer teknik som en del anser vara diktaturers våta dröm. Döm själva, och Aftonbladet skriver här. Lämna gärna kommentar.
Dock förtar det inte miraklet ovan, även om det känns mindre kul att den fina storyn om HP kanske inte får fortsätta obefläckad.

Människan först

Människan först är ett fint slagord

Det finns bra slagord inom socialdemokratin. Ett av dem är:

Människan först.

Ibland lite utsmetat:
"Vi sätter människan främst"

Vi sätter alltså människan först. Före kapitalet. Före samhället, får jag väl också då förmoda. Fast jag är inte säker, för då blir man väl nästan liberal?

"Människan först"; Mona Sahlin sade det på ett möte i Madrid när socialdemokrater från hela Europa samlades för att dra upp riktlinjer.

Jag har hela texten men tänker inte länka till den utan ni får lita på min "känsla" av vad alla de där sossarna allvarligt satte på pränt och menade. Jag läser in att:

"Människan först" färgas av att vi har en solidaritetstanke i botten. Att man bryr sig om människovärdet, inte enbart som isolerad enhet, utan i en social kontext, att man alltid och i alla lägen vill skydda människan, den lilla människan och samhällsvarelsen från alla sorters övergrepp.

Sådana hot ska man lagstifta bort.
Så långt möjligt är, för det finns en annan tes som balanserar detta; människan ska också vara fri, fri att utveckla vad helst hon vill.

Jag tycker det är bra. Jag tycker det är vackert.
Jag ställer upp på det helhjärtat. I själva verket ställer alla mina jag upp på det: privatpersonen Anders, Anarkisten Anders, Sossen Anders. Till och med smygliberalen Anders, för en sådan kameleont är jag.
Livet är inte svartvitt.

Men jag frågar mig:
Hur går denna socialdemokratiska huvudtes ihop med annat som mitt parti säger?
Eller rättare, som enskilda individer, ofta med makt, säger:

"För mig som socialdemokrat är upphovsrätten självklar. Jag tar avstånd från dem som anser att det rent principiellt ska vara tillåtet att ladda ned upphovsrättsskyddat material utan att den som har skapat filmen, musiken eller boken får betalt."
Carina Hägg (S) riksdagsledamot.

Ur denna och andra sentenser fick fick mitt parti för sig att IPRED1 är en bra lag. Man röstade för lagen. Man framförde visserligen en rad synpunkter och hade en del egna tillägg och förslag, men i allt väsentligt gick man med på att ge bort statens straffmonopol till privata intressen.

Jag frågar: Vilken människa sätter man först genom denna lag?
Svaret är ingen.

Man sätter stenrika och jättestora företagskoncerner först, som med hjälp av denna lag kommer att krossa alla småproducenter, samt får rätt att jaga och straffa små, små medborgare, just de där människorna mitt parti säger att de sätter först.

Det har skrivits mycket om korporativism sista tiden. Falkvinge skriver, med viss rätt hävdar jag, att man i dagligt tal lika gott skulle kunna kalla det fascism.

I sitt blogginlägg "Vad vi slåss för" skriver Piratpartiets ordförande det jag önskar att mitt parti skrev. Han, en före detta moderat, skriver lyriskt om en global solidaritet som jag inte hört någon nämna sedan Palme.

Jag frågar: Hur hamnade vi här?

Varför behövs det ett nytt parti i Sverige? Varför kan inte eller orkar inte eller vill inte den mäktigaste progressiva kraften i landet se att framtiden är här - och vad vi kan skapa av den?

Jag bugar ödmjukt inför Piratpartiet.
De, eller ni, leder stafetten in i framtiden.


Människan först, människan i centrum.
Hon ska få plats och utveckla sina drömmar.

Det är en vacker tanke, särskilt i socialdemokratisk tappning. Ännu mer om man kopplar det globala grepp Rick gör.
Socialdemokratin har alltid hävdat att man tror på solidaritet på det internationella planet.

Se framtiden som är här:
Alla får vara med!
Alla får information, inte till samma pris, utan gratis.
Eftersom den är gratis att mångfaldiga.

Att piraterna fattar detta är bara att lyckönska.
Frågan är hur vi ska få mitt parti att fatta.

Och dom andra.

Vad är medborgarens roll och ansvar?

Från CC CopyCat byrån

Så sakligt jag förmår gör jag ett försök att sätta ord på det makten tycks vara i färd med, givet den information jag har tillgänglig. Tankekedjan blir:

Våra myndigheter, och politiker, arbetar idogt och i en enda riktning med att inte enbart ta fram utan också envist vidmakthålla lösningar som totalt slår sönder den medborgerliga integriteten på Internet.

Deras orubbliga uthållighet gör att jag tvingas dra en slutsats, endast kan tolka skeendet på ett sätt; staten (de representanter för staten som i denna stund har makt) vill skaffa sig total kontroll över Internet, en kontroll som redan genom hur man har bemäktigat sig den är ett belägg för att den kommer att missbrukas.

Om jag har fel, om motsatsen gäller:
Om det inte är som jag skriver, då är makten aningslös, då är makten som kollektiv betraktad debil, närmast att likna vid en idiot som inte äger förmåga att överblicka konsekvenserna av sitt eget agerande.

Jag håller detta senare scenario som föga troligt. Så lågt begåvad kan rimligen inte den samlade mängden människor, politiker och tjänstemän med inflytande rent statistiskt vara.

Slutsatsen blir återigen: Makten vill inte väl. Makten vill ha total kontroll.

* * *

Mark Klamberg följer ett annat tankespår, han läser en bok , men även en intervju med författaren, och anar att FRA måhända ska användas till annat än det som var tänkt, eller snarare, sagt.

* * *

Tankarna rinner ned till en enda fråga:
Vad kan vi medborgare göra?

Mer korrekt:

Vad måste vi medborgare göra?

* * *

Jag frågar igen:

Vad måste vi medborgare göra?

* * *

Att ta ansvar, är det att hävda en högre rätt än lagen?

Låt mig skriva ett enkelt påstående:

Förutsättningen för demokrati är samtal, dialog.

Om påståendet är riktigt inställer sig obönhörligen en viktig fråga: Vad händer när de personer som vi valt till parlamentariker inte vill vare sig prata, svara eller diskutera med oss väljare? Som de flesta vet som följer den här bloggen har vi i Riksdagssvar.se skickat över 1000 vänliga mejl med några frågor till samtliga riksdagsledamöter.
De flesta har valt att ignorera oss, att inte föra dialog, att inte svara alls.
De två minsta oppositionspartierna utgör undantag. De har tagit sitt demokratiska uppdrag på allvar.

Nyligen skrev jag i ett inlägg, INSPIRErad Djävul,: "Är det total inkompetens, eller rör det sig om ignorans för alla folken i Europa när man på EU-nivå manglar ut alla dessa direktiv över våra huvuden?"

David kommenterade detta med ett förslag, att vi kanske hellre borde påbörja en brevkampanj om personlig integritet till EU, istället för att ta till ord som "Inkompetent".
Idén är utmärkt, och vad jag förstår håller Farmorgun redan på med en egen variant av en sådan. David tänker sig en utbildningsinsats.

David har rätt och jag anser att det är vår plikt att fortsätta arbeta via de gängse demokratiska kanalerna. Samtidigt, varför påstod jag att politikerna är inkompetenta?

Mitt skäl: Inkompetensen består i att de inte ser konsekvensen av sitt handlande - och gör de det handlar de i berott mod och med avsikt att sänka demokratin i graven.
Därför:

1) Vi måste lära oss förstå motståndaren och dennes motiv.

2) Vi måste vidga dialogen att röra fler.

Jag börjar se nödvändigheten av nya arenor för dialog: Vi måste vidga samtalet. Brev räcker inte. Mejl räcker inte. Utbildning räcker inte.

Våra huvudmotsåndare har en annan agenda. Dom är starka, dom är många (lobbyisterna) - och vill det rakt motsatta mot oss. Dom vill fördubbla upphovsrättstider, inte sänka dem. Dom vill ha FRA 3.8. Och dom är förtjusta i hemlighetsmakeri och ser fram emot att köra flera nya ACTA-lika vändor.

Det här är företeelser det inte går att utbilda bort.

Vi har att göra med motståndare som är antingen avlönade delar av staten, så som FRA, eller oerhört kapitalstarka multinationella företag - och de vill vår raka motsats.
De gör det inte av elakhet. Det ligger ingen konspiration bakom.

De handlar i ren och skär egennytta, men de handlar också för att de tror på det de gör.

I detta spel blir våra lekmannapolitiker alltför små - de varken vågar eller vill lyssna på oss. De lyssnar på den andra, mycket starkare parten; experterna de som "kan" signalspaning, de som kan underhållsbranschen.

Demokratin fungerar inte. Våra valda ombud kämpar inte längre för oss, de skriver lagar åt andra krafter.

Vi måste hitta nya vägar.

Det var så jag återupptäckte och återvände till en nästan glömd författarkollega. Henry David Thoreau, skrev år 1849, fritt översatt ungefär följande:

'...det allvarligaste hindret för förändring är de människor som fastän de i åsikt är motståndare till regeringen skänker den sin lydnad.'

Thoreau var en originell tänkare som med sitt glasklara intellekt såg hur man genom "civilt motstånd" kunde skapa förändring. Det sker främst genom att man genomför en olaglig handling och därpå tar sitt straff. Då startar man dialoger på alla plan i samhället. Man drabbar kärnan såväl som alla delar av demokratin simultant, bland annat det vi brukar kalla "de goda institutionerna"; sådana som rättsapparaten, media, politikerna, men även den ekonomiska sidan av samhället, företagen, opinionen, folket.

Man kan säga att han är fader till den gren av aktivitet som idag ägnar sig åt det vi kallar "Civil olydnad", sådana som plogbillrörelsen.

Enligt Thoreau är det vår lydnad som ger makt till "staten" eller den felande part som driver staten framför sig. Problemet är att de flesta av oss är lydiga.

Vi behöver träda fram, precis som de i The Pirate Bay, och vara villiga att ta konsekvenser. (Exemplet är egentligen galet eftersom jag inte kan se att de gjort något olagligt, utan det är staten, pådriven av en girig underhållningsindustri som begått och begår rättsövergrepp).

Genom att ta konsekvenserna av olydnaden utmanas fler att bryta mot de orättvisa lagarna. Med viss beräknad "smärta" urholkar man till sist lagen. Man gör det genom att underförstått "vädja" till hela samhället att se vad som är rätt.

Det orättfärdiga går inte längre att ignorera. Man tvingar demokratin och lagstiftaren tillbaka till det rätta, att välja det rätta.

Thoreau var noga med att poängtera att civil olydnad är en helhet där straffet, att man tar straffet, är en minst lika viktig del.

För hans del gällde det hans kända avsky inför slaveriet, förtrycket mot Indianerna och USA:s angrepp på Mexico.

Thoreau vägrade att betala krigsskatt. Detta var igen ny idé i sig, men Thoreau envisades med att samhället skulle ingripa mot honom, ställa till rättegång och fängsla honom.

Vi har att lära av Thoreau: Han hävdade en högre rätt än lagen.
Den handling som utgår från denna rätt är i grunden revolutionär.

En hel rörelse med många förgreningar har växt ur hans tankar. Dessa tankar är "civila" alltså i hög grad civiliserade och det rör sig om att få makten på knä med strikt icke-våld.

Martin Luther King fick bort vanvettiga segregationslagar. Gandhi ett helt imperium på fall.

* *

Thoreau, massor att googla, bara 2 exempel i mängden här och här.

* * *

Medborgare? Enligt maktens doktrin är Du Konsument eller Kriminell

Parlamentarism
Jag har lyft handen till hälsning
i ljuv, närmast extatisk glädje
och trott

på fria val

på er

"r.e.p.r.e.s.e.n.t.a.n.t.e.r"


Men nu när min blick så hastigt
klarnat
ser jag att ni avfärdat
mig

hela tiden

har ni avfärdat oss!

inte enbart som medborgare

Det räckte inte:
nu tvingas jag in i den bipolära kategorin

konsument eller kriminell
om jag så bara sjunger Happy Birthday
i ett lite för stort sällskap - och var går gränsen?


Ni stärker skråväsendet,
i sjukligt giriga branscher,
och tillsammans bygger ni bort
all möjlighet att utkräva
ansvar.

Parlamentarism, fåfänga hopp och dröm,
utgick från ett alltför enkelt antagande;
att samhället består av medborgare.

Korporativism, avfärdar begreppet och har en
samhällssyn byggd på gamla, väl definierade branscher.

Vilka lyssnar parlamentarikerna på?
Vilka får läsa de hemliga dokumenten?

Medborgare, jag säger:
Frihet stavas kriminell

och

rEvolution.

Vi har kommit till
dagar då privatpoliser slår med sina nävar
mot hemmets dörr.

Det som inte fick hända
demokratierna
i den
självutropade fria världen

Jag kan aldrig mer slänga upp handen
i en nonchalant fredlig hälsning

Blodet rusar och jag lyfter den hårt knuten,
ur min strupes djupaste svärta

- Vi två, staten och jag, är fiender.

* * *

Parlamentariker? Läs copyriot om korporativism i fem punkter

Alla: Se och bedöm själva, (en läsning bara av kommentarerna 77 st när jag läste sist, ger en fingervisning om läget i It, kritik riktas även mot insamlaren Beppe Grillo, den som gör uppropet). Läs hos BoingBoing Ett förslag i den italienska senaten ska tvinga alla ISP:er att blockera sajter, bloggar och sociala media på inrikesministerns order, om sajten, som det heter, uttrycker “olämpliga åsikter”.
Någon domstol ska inte vara inblandad.

Enligt samma källa ska ett annat lagförslag göra det olagligt att publicera material anonymt.

Om du vill stödja de italienska protesterna mot censur av bloggare:

Skicka mejl till freeblogger@beppegrillo.it med:
- Subject: ditt namn
- Text: adressen till din blogg
- Attached: ett foto av dig själv med en skylt som säger “FREE BLOGGER”

Tusentals har skickat.

Andra som skriver om censur: Christian Engström PP Opassande, SvD, Tommy K Johansson, Jens O, AlertSweden, Politikerförakt 2.0, Utrikesbloggen, Stefan Stenudd, Staffan Appelros, Svennegreken, Pär Ström, Karl Sigfrid

Berberflickan och Regimen

Manipulerad. Original "The Barbar and the Berber" av Asger Jorn

Att regera är en omskrivning av
domdera, härja, härska
men vad är måttet på renhet
i ditt blod och dina syner
om du vadar fram i dina egna
försvarsmekanismer

jag måste fråga - har du lekt med gift?

Vad är måttet på din kunskap
om dagarna i galopperande kris inte rispar
ett enda spår i dina tankar?

Du vågar inte fråga eller förlora dig

och det är inte någon där i rosenhuset
som talar om kärlek
är övertygad om sig själv
eller är på jakt efter en identitet överhuvud taget

Låt oss skymfa den rena tanken
en gång till på den folkliga läktaren
och vi sprider odelbar glädje
bland regimens barbarer

Och om du frågar den som passerar på gatan
varför han inte bryr sig, säger han nobelt:

- Jag kan inte slåss.
- Hur menar du?
- Om jag börjar, dödar jag.

* * *

11 rena rännilar förförelse i floden vi alla drunknar i
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2604781.svd
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2167769.svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2103621.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2120527.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2146679.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2148935.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2590627.svd

http://www.idg.se/2.1085/1.218303/varannan-svensk-sagar-ipred
http://www.idg.se/2.1085/1.217868/ipred-krockar-med-forskningen
http://www.idg.se/2.1085/1.123849

http://aftonbladet.se/nyheter/article4665307.ab

emma, mildare än jag:
http://opassande.se/index.php/2009/03/17/obekvamt-ar-inte-ratta-ordet-beatrice-ask/

ps. kompettera gärna med fler länkar i kommentarerna. ds.

* * *

INSPIRErad Djävul

Kort fråga (ska hämta på dagis):
Är det total inkompetens, eller rör det sig om ignorans för alla folken i Europa när man sitter på hög, okänt för mig vilken, EU-nivå och manglar ut dessa direktiv över våra huvuden?

Återigen rycker en svensk myndighet ut och varnar för ett nytt EU-direktiv, SvD skriver: "Inspire, som står för Infrastructure for spatial information in Europe och som syftar till att skapa en gemensam infrastruktur och gemensamma bestämmelser för information som till exempel kan handla om miljö och människors hälsa."

Så långt allt lugnt, men Datainspektionen varnar att ett införande av direktivet i svensk lag "kan få långtgående konsekvenser för den personliga integriteten eftersom bland annat uppgifter som rör människors hälsa kan bli tillgängliga för både allmänheten och myndigheter".

Inspektionen anser att det saknas konsekvensanalyser kring integritetsfrågorna. "Inte heller i övrigt uppfyller underlaget de krav som man rimligen bör kunna ställa i ett lagstiftningsärende som kan få betydande inverkningar på den personliga integriteten", konstaterar Datainspektionen.

För mer info läs "Mitt i steget" Djävulen finns i bilaga III.

* * *

Fotnot:

Öppen fråga. Hur fortsätter vi på ett strukturerat, balanserat och fokuserat sätt kampen? Frågan kommer sig av att det är så många direktiv och lagar som utgör hot mot demokratins grundvalar.

FRA, IPRED1, IPRED2, ACTA, Datalagringsdirektivet och så vidare. På det kommer nu alltså Inspire.

Uppdatering LARMLISTA

Tid för uppbrott. Revolution.
Det går inte att föra någon diskussion.
En del poeter tar så grovt miste att de tror att bokstäver
är en del av deras själ.

Jag måste snart hoppa ur det här läget. Barnen har finansierat min tid här.
Pappaledighet.


Vad skulle Majakovskij ha sagt?


"...Och när frälsaren kommer annonserad av uppror
ska jag
slita själen ur mitt bröst för er
och trampa på den
tills den blir stor!
och överräcka den som ett blodigt banér."

Ett daghem är byggt i den gamla industrilokalen.
Inget produceras längre på orten.
De sista inskolningsdagarna idag och i morgon.
Tårar och stålklor invärtes i magen.
Jag ska jobba upp tryck i min firma. Min sketna lilla författarfirma.

Som tillhör underhållningsindustrin.


Vad skulle Majakoskij ha sagt?


"- Inte en karl utan ett moln i byxor!"


Det som kastar skuggor över framtidens berg är Internets öde
och mänsklighetens. Synapserna som ligger här och rycker i strålkastarljuset.

I skrivbordslådan, när jag rotar i den,
hittar jag inga dikter,
bara deklarationsunderlag och hustruns tio år gamla larmlista.

Då apterade hon sidewinderrobotar och tryckte kubik efter kubik med flygfotogen i intaget på undersidan av vingen på stridsflygplan. Idag tar hon bilen till en skola för att vara rektor.

Jag lägger larmlistan över Majakovskijs ansikte.
Jag täcker över det som vore han död
också i mitt hjärta

och allting flyter

ihop


...Vilka är vi. ..

Vi som utgör den spridda stammens styrka
den ständigt större kretsen av ljus kring stjärnorna?

Vi som ska rädda Civilisationen
och tankarna från att ruttna

under trycket från de 349 utan aning.

* * *

En rulltrappa säger mer än tusen ord

Från Familj2009

Jag har fått fantastiska mejl efter mitt förra inlägg. En läsare skickade ett nykomponerat musikstycke, (vilket jag hoppas kunna lägga ut länk till senare). Han skrev att han bara ville göra så, även om det kanske kunde uppfattas som lite "off" eller så.

Jag tycker inte det.
Spontant vill vi ge, fast ibland vet vi inte hur, eller om det ens passar.

Trots att jag varit en sämre far än jag brukar vara ville min son en enda sak när jag i fredags kom för att hämta honom efter några inskolningstimmar på dagis.

Han sprang emot mig och kramade mig hårt och länge. Det knöt sig i magen på mig av lycka och sorg om vart annat.

Inte ens den enklaste av relationer är alltid enkel. Vi känner mer än vi kan prestera i uttryck med våra kroppar i den vanliga sinnevärlden.

* * *

Idag lördag. Vi åkte in till stan. Annars brukar jag stanna hemma för att slippa stan, men också för att hinna blogga. Idag valde jag stan och familjen.

Från Familj2009

Och ibland blir livet så där enkelt. Om jag inte alltid med kroppsåtbörder lyckas visa kärlek så går det ibland bättre med tekniska hjälpmedel. En del är bättre än andra.



Hustrun var till en början inte varse vad hennes man och barn höll på med, när hon blev det avlägsnade hon sig taktfullt. Strax kom andra vuxna som inte var fullt lika taktfulla, men det brydde vi oss inte om. Är man kung av rulltrappa så är man.




Medan jag stod där och lät mina barn åka och upptäcka rullade helt andra saker i huvudet. Jag tänkte på allt jag gått miste om alla de dagar jag inte varit närvarande i nuet med barnen.

* * *

Vem håller i mina tårar
när jag faller
ur det plundrade landet?

Om ni vill
kan jag uppträda lugnt

och belevat.

Om ni vill kan jag ducka
för sanningen
och låtsas befriad.

Men vad tjänar det till
när vackraste nerven
i ängeln brustit?

* * *

Låt mig få känna mig som skit idag, I morgon är en annan dag

Idag har jag tur. Andra gör jobbet och jag kan ägna mig åt mina egna fasansfulla känslostormar.
Så de som vill följa debatten om Ifpi, CopysSwede och dom andra lagunderstödda maffialika organisationerna kan med fördel hoppa till Anna Trobergs utmärkta inlägg, för att läsa om hur tankarna kring den digitala intellektuella och kulturella allemansrätten utvecklas.

Vi närmar oss detta från flera olika håll. I Arbetaren skriver Copyriot en fantastisk debattartikel med ingressen:

"Priset för att upprätthålla den rådande idén om upphovsrätt är ett permanent undantagstillstånd med privata poliser och en våt filt över internet. Det skriver Rasmus Fleischer inför den kommande domen i målet mot The Pirate Bay."

* * *

Jag tar paus. Jag vårdar min sorg över att en underbar tid är över och blickar med fasa mot framtiden där jag har att dra igång mitt författarföretag som är kört i botten. Varför? Jo, jag har ägnat all min överblivna tid åt att blogga om riksdagens vansinnigheter kring FRA och IPRED.

Jag är helt förstörd. Jag tycker inte om att inskola på dagis. Det tycker inte sonen heller. Häromdagen gick vi på stan och upptäckte världen:

Från Familj2009

Nu måste jag lämna honom i ett tillstånd av...

Från Familj2009

... melankoli.

Men den går fort över. Så fort jag lämnar dagis leker han som om ingenting har hänt. Och egentligen minns jag fel. De sista månaderna har vi inte haft det paradis vi tidigare hade hemma, ungarna och jag.

Jag har mer och mer förvandlats till "sura gubben". Jag snäser. Jag skäller. Jag skriker.

Jag har tappat greppet. Jag orkar inte leda mina barn som den vuxna jag är.
De första åren var underbara. Plötsligt, på väldigt kort tid har mitt psyke tvärvänt. Jag känner inte igen mig själv. Jag har inte ett enda gram frid kvar i kroppen.

Det hemska är att jag upptäckt att jag fallit djupt. Jag är lika grinig som de föräldrar jag ibland hört och sett på bussen eller affären. Istället för att verkligen vara med barnen och njuta av den samvaron, väljer de flesta vuxna att enbart ilsket förmana sina barn.

Hur hamnade jag där? Och hur förfärligt är det inte att se sig själv i den sämsta av roller?

Jag tänker inte lägga energi på att ta reda på det. Istället konstaterar jag fakta: Jag har förlorat allt tålamod. All ro. All harmoni.

Nu måste jag bygga upp det igen. Bygga upp glädjen med att vara med mina barn.

Jag ska bygga upp det med vila. Vila genom att arbeta och göra andra saker.
Och hjälper inte det ska jag göra vad än som krävs för att komma tillbaka.
Jag är inte värdig längre.

Från Familj2009

Normalt, under snart 6 år, har jag tagit sådana här små olyckor med jämnmod. Att storasyster målar igen ögat på lillasyster med nagellack är inge stor sak. Det är sånt som händer.

Den här gången skrek och grälade jag.

Varför grälade jag? Naya, storasyster, var redan fullständigt förkrossad. I det läget behöver ett barn inte en vuxen idiot som står och skriker.

Ändå skrek jag. Skällde. Jag skällde på ett barn som redan var förkrossat.

Det är oförlåtligt.

Från Familj2009

Naya berättade sen för mamma när hon kom hem:
- När pappa blev så arg kändes det som att jag ville sticka en kniv i mitt hjärta och skära ut det.

Att en far får sitt barn att känna så är inte acceptabelt. Det är vidrigt.
Det är oförlåtligt.

Varför blev jag så arg?
Varför skrek jag medan jag väntade att sjukvårdsupplysningen skulle svara? Visst, jag var orolig för Tulas öga eftersom jag knappt fick upp det och inte visste hur mycket lack eller lösningsmedel som låg an mot hornhinnan.
Men saken blir ju inte bättre av att jag skäller på ett barn för det.

Varför har jag blivit så stressad och arg?

Är det FRA och IPRED1?

Är det den ekonomiska krisen som skrämmer skiten ur mig, dels för egen del, men också för hela världen?

Framtiden ser otäck ut. Och vad gör jag?

Jag skäller på mina barn.

Idag känner jag mig som en ovärdig liten skit. Och jag behöver få känna det färdigt. Jag undanber alla råd att jag inte ska känna så.

Varje känsla måste få verka klart.

I morgon är en annan dag, men redan ikväll när hustrun kommer hem ska jag kasta mitt ansikte i hennes knä och söka tröst.

Och i morgon är jag en hel människa igen och fortsätter att bygga snögrottan med mina barn. Det är redan en trerummare.

Från Familj2009

Vilken politiskt riktning ska vi ta?

Vi måste lösa detta med immateriell rätt och upphovsrätt.

Vi måste ställa oss frågan:

Vad kan man äga?
Under vilka former kan man äga?

Vilken motprestation till samhället ska ägandet ge så att det kommer alla till del och inte sliter itu samhället så att väldigt få blir ofantligt rika medan den stora massan trängs ned i sk Mac-jobs, alltså låglöneyrken, eller rent av blir utkastade från arbetsmarknaden?

Vi har också en global finanskris på väg. Vissa tror att kartan snart inte kommer att se likadan ut. Länder kan delaminera. Att sådana länder som Pakistan kan falla itu kanske vi räknar med, men USA? Det finns de som hävdar att det kan hända, och i Ryssland ser man med glädje på utvecklingen. Så frågan är, vad får vi för en värld framöver?

Hur ska vi möta dessa samtidiga hot; hotet från inte bara en stat, utan nästan alla västliga statet, som vill bevaka allt genom lagar som FRA, IPRED1, ACTA, Datalagringsdirektivet, och så vidare, men också hotet från en värld som riskerar att delaminera i finanskrisens spår.

Kansken måste nyliberaler och neoliberaler äntligen släppa greppet om Friedmans teser att ekonomisk frihet med automatik leder till politisk frihet. I Chile och i Ryssland där man testat hans idéer närmast fullt ut i samhället har det inte gått bra.

Kanske måste vi börja låna idéer ur båda lägren. Wigforss gjorde det med oerhört stor framgång:

Direkt ur Wikipedia:

“Wigforss höll ett berömt anförande vid 1932 års partikongress, där han angav att partiet hade sin grund i såväl marxism som liberalism, och att båda ideologierna skulle utbytas. Samma år förkastades den traditionella idén om socialisering av produktionsmedlen, mot folkhemstanken med staliga ingripanden i näringslivet, fördelningspolitik och växande offentlig sektor.”

Här någonstans finns goda idéer och en oerhörd kraft som vi åter kan ösa ur. För att tillsammans bygga det goda samhället med vettiga ägarstrukturer och lagar.

* * *

Inlägget kommer sig delvis av den diskussion vi för hos Sagor från livbåten

Är det folket eller lagen det är fel på?

Min lokala ICA-handlare har tagit hem en ny Cola. Ubuntu Cola. Jag köpte genast, inte för att dricka, utan som påminnelse att jag skulle ta mig i kragen och installera Ubuntu.

Nu har jag fått in Ubuntu (Fritt operativsystem) i två av mina datorer. På den stationära fungerar allt utmärkt. (Tack Olof för hjälp ).

Det är flera saker som får mig att att gå över till Ubuntu. När jag köpte min nyaste dator så kunde jag inte välja. Där bara låg Widnows i den. Tillverkat av Microsoft.

Jo, jag kunde ha valt att plocka ihop en dator av olika delar själv i butiken och sluppit operativ, men det tokiga är att det alternativet blir dyrare än att köpa något av de större märkenas paketdatorer...

Detta är sak nr 1 jag själv ska börja försöka ändra på: Kräva av datarobutiken att börja sälja med Ubuntu i. (Revolve på nätet gör det redan, och jag trodde de var billigast, men igår var jag och pratade med killarna på Alina system butiken i ösd, och de kunde faktiskt plocka ihop en "ubuntu-dator" åt mig som blev ännu billigare. Men det var fortfarande svårt att slå paketen).

Men jag börjar där jag står. Med de datorer jag har och jag ska stegvis gå över till Ubuntu på alla som kan köra det utan att jag behöver krångla i veckor för att få det att fungera. På dator 1 tog det inte ens en full timme att få allt att rulla. Och då är jag ändå ovan. Inte ett dugg tekniskt intresserad, men vi måste börja sätta ned foten.

Microsoft har under sin aggressiva framfart som företag kvävt en rad andra operativ som kunde kommit upp som goda konkurrenter. Man har brett ut sig, man har i det närmaste skapat monopol. Detta genom en ohelig allians med lagstiftaren. (Som ibland stämmer Microsoft för att just vara ett monopol).

Apple finns visserligen, men förutom dem så är det ett enda operativ som överlevt: Free- och OpenSource-rörelsen som till slut fått fram en produkt som verkligen är bra. Riktigt bra.

I dagarna drämmer Microsoft till med ett fruktat patent. Inte direkt mot Linuxdistributörerna, men mot Tomtom, en tillverkare av GPS:er. Tomtom använder filsystemet FAT när de sparar data. Samma filsystem använder sig Linux av. (Ubuntu är en Linuxvariant).

Nu påstår Microsoft att de inte tänker knäcka hela Open Source-rörelsen.

Men kniven är dragen. Hotet ligger över oss alla. För Microsoft ligger med lagstiftarnas hjälp ofantligt nära totalt monopol över all mjukvaruutveckling om vi inte gör något.

Att lagstiftaren inte ser detta är märkligt, att det handlar om både immateriell rätt och upphovsrätt. Någon kraft har fått lagstiftaren att dra fel slutsatser.

Vi måste agera. För det enda sätt Ifpi och Microsoft kan hävda sin av lagen långt utsträckta rätt är att lagarna blir än mer repressiva än vad de är idag. IPRED1, IPRED2, ACTA, Datalagringsdirektivet osv.

De nämnda lagarna är snart bara trams. Att privata intressen får jaga fildelare räcker inte.

För att klara av att skydda gällande patenträtt och snart även gällande upphovsrätt behövs en enorm bevakningsapparat.

Inte ens FRA:s superdator kommer att räcka.

Ska vi få gällande lagstiftning att fungera behövs något lika effektivt som tyskarna tog fram strax före kriget. Det är vad den italienske filosofen Giorgio Agamben tar avstamp i och han drar ytterst otäcka paralleller.

Jag har tidigare skrivit lite slappt, nästan skämtsamt att "Lagarna inte lirar med verkligheten".

Folk tankar hem. Folk använder Ubuntu och Linuxservrar och...

...Och folk skaffar sig nya kunskaper, exakt som Karl Sigfrid skriver i Aftonbladet . The Pirate Bay behövs snart inte längre. One Sworm tar istället över, en ny teknik som gör det ytterst svårt att spåra vad vi gör med våra datorer.


Vi måste börja fråga oss en enda sak:

Hur långt är det rimligt att någon kan hävda sin äganderätt utanför sig själv?

Vad jag menar är; Hur långt ut i tid och rum kan exempelvis jag hävda min äganderätt?

Samma sak gäller den juridiska person varje företag är.

Idag kan man i USA patentera precis allt. På så vis kan man monopolisera exempelvis ett filsystem.

I mina ögon är det som att tillåta någon att ta patent på en standard. Man utvecklar standards för att underlätta teknik från olika tillverkare att samarbeta, inte för att den ena tillverkaren ska stänga ute alla andra.

Patent och upphovsrätt i sin nuvarande form är inte längre en uppsättning regler som gynnar vare sig mänskligheten eller samhällsutvecklingen. Om de nu någonsin har varit det.

I alla andra sammanhang hävdar precis alla politiska och andra idéinriktningar att monopol är av ondo.

I upphovsrätten ger lagstiftaren gratis bort monopol till varje upphovsman.
Vid patent måste upphovsmannen betala en avgift, trots att patent går ut mycket fortare.
Förklara logiken någon.

För att upprätthålla detta lagstadgade godtycke har staten i sin yttersta konsekvens en enda sak att göra. Man måste gå hela vägen och bilda något som blir lika effektivt som Gestapo.

Först då får staten en chans att hävda lagen så att folk börjar lyda den.

Frågan blir; är det folket eller lagen det är fel på?

* * *

Tankarna här kom till mig i "kvällssudd" med Johan, när vi talade om Giorgio Agamben och det permanenta undantagstillstånd våra lagstiftande församlingar försöker tränga in oss i.

Läs Johans postning.

Skriv på listan om intellektuell allemansrätt

Internet förmänskligar - när hänger fluktarna på?

Ibland känns det hopplöst. Man får för sig att det bara är vi i bloggosfären som läser varandras texter och delar tankar. Men så någon gång emellanåt blixtrar det till i media. Någon av oss som har tillgång till spaltutrymme skriver exakt hur den nya tiden ser ut, hur vi känner. Den vackraste och bästa texten i media skrev Isobel i Expressen för några dagar sedan. 

Jag kan komma på mig själv att önska att våra till synes helt spridda tankar skulle nå flera. Innan jag blev bloggosfärit trodde jag aldrig att jag skulle umgås så mycket med liberaler. Nu byter jag tankar med liberaler dagligen. Förut trodde jag att de var mina totala meningsmotståndare, så är det inte och när jag läser Mårtenssons tankar om intellektuell allemansrätt ser jag att vi delar samma vision som vi båda, kanske alla här, är i färd med att formulera.

Man kan se det som att han vill att Internet ska omfattas av de mänskliga rättigheterna. Jag håller bara med.

Inernet tillhör numer våra nervtrådar. Att kapa eller hindra eller skada dem är att göra våld på hela mänskligheten.  

Häromdagen tyckte jag själv att jag gick för långt. Jag svor redan i rubriken till ett inlägg och i texten går jag till storms mot påstådda liberaler som nu sitter i riksdagen och därmed har lagstiftande makt.

Jag tänkte att texten kanske blev kontraproduktiv. Till min häpnad blev det just liberaler som länkade till det inlägget. Vad visar det här? 

Vi delar alla samma frustration och vi måste vinna det här kriget. 

Så, även om vi alla faller ned i misströstan för att vi inte når ut, eller att vi tror att vi inte når ut, har vi bara att fortsätta. 

Ett sätt att fortsätta när vi känner oss trötta eller hängiga är att kopiera, remixa, kanske förkorta bra texter vi hittar på nätet för att förädla dem.

För det finns fluktare. När jag sammanställde några tankar från andra på nätet i en ny text, så blev det än av de bättre tanketrådar jag haft på länge. 

Förut kunde jag som författare känna mig riktigt glad när jag inbillade mig att jag hittat på något alldeles själv. Tanketrådar jag har nu är vackrare, för nu vet och erkänner mitt ego att det mesta jag tänker, det delar jag med andra kloka, sällsamma människor. Ju mer jag inser detta faktum, ju mer känner jag att jag blir en del av mänskligheten.

Internet förmänskligar mig.

Till min glädje ser jag med hjälp av creeper (bild ovan) att Patent och Registreringsverket var inne och läste just det inlägg som handlade om hur farliga och hämmande patent kan vara.

Nu är Hultin inne på samma tanketråd, men från ett helt annat håll och med helt andra exempel. Skriver vi om patent är det högst troligt att patentverket susar förbi när de gör en googlesökning. 

I den fortsatta kampen bör vi inte genera oss. Låna texter och tankar av varandra. Förkorta dem, lägg till en rad. Publicera dem igen. 

Att göra så skapar med tiden ett moment. Det visar att vi är många som har dessa tankar och att det är så vi vill vi ha det. Ju fortare förstår till och med patentverket att de måste lägga om sin verksamhet, att de istället för att låsa in patenten så att de bildar små äckliga isolerade monopol, ska vara en central där man lätt kan söka och finna goda idéer.

Att användas till mänsklighetens och samhällets fromma.

Det enda som är synd är att flutktarna ännu bara fluktar. 

För visst kunde de när de ändå är inne och läser droppa en liten kommentar!

Och visst är det konstigt att man i alla andra sammanhang säger att man hatar monopol, men när det gäller våra tankar och idéer och musiktrudilutter, då kringgärdas dessa med de strängaste och hårdaste monopol världen känner.

En diktatur har fallit, - lär vi oss något?

En epok är slut. En epok som har gett oss effekter som klibbar kvar i vårt land. Som klibbar kvar över hela världen.

Amerikas president "vent bananas". Lagstiftande församlingar runt om i världen hakade på, blundade för det övervåld den enda kvarvarande supermakten ägnade sig åt. Kränkningar. Tortyr.



Harpers Magazine skriver om tiden som varit:

"We may not have realized it at the time, but in the period from late 2001-January 19, 2009, this country was a dictatorship. The constitutional rights we learned about in high school civics were suspended. That was thanks to secret memos crafted deep inside the Justice Department that effectively trashed the Constitution."

Från slutet av 2001 till 19 januari 2009 var detta land en diktatur.



Många talar sig varma om den amerikanska konstitutionen med den så effektivt fördelade makten. Man har en verkställande makt, presidenten. Man har en senat som bevakar vad han gör. Man har en kongress som bevakar både senat och president, och man har en högsta domstol som också bevakar alla andra...

Ändå kunde en enda man styra.
Allt.

Över liv och död.

Över människor på andra sidan jorden.

Och när han inte sade att han krigade mot terrorister lugnade han hemmamarknaden med orden:

"We will drive down the price of oil to $20 a barrel".

Det blev inte så. Det blev tvärt om.

Busch lämnar efter sig ruiner och det ser nu ut som om han krigat med lånade pengar.
USA är bankrutt.
Kvar finns spridda över världen

stinkande lik i plastsäckar som människor tvingas öppna för att identifiera sina nära och kära. Som anhörig till dem som bombats sönder och samman i ett hus vill man veta.

Man vill veta.


Man vill veta.

I Sverige fortsätter vår regering och riksdag att hylla minnet av Bush. Man fortsätter att genomföra signalspaningslagar som FRA. Det är en av de tråkiga sidoeffekter som fortfarande klibbar vid världen.

Detta trots att den nya presidenten i det vita huset håller på att demontera och ta bort alla de vansinnigheter hans föregångare sysslade med.

Varför skrämde Bush världen så att alla började misstänka alla?

Är det inte dags att börja begrava denna omänskliga epok?
Är det inte dags att börja ta bort det sista klibbet efter Bush?

Är det inte dags att upptäcka att vi bor på en väldigt liten planet som fortfarande är vacker och där glädjen blir större om vi delar den?

* * *

DN, Aftonbladet om sanningskommission.