Rädda demokratin - stryk dom djävlarna

Allan Widman (FP)

Ett sätt att döda politiker utan att spilla blod är att stryka dom djävlarna.

På Olofs blogg läser jag att han skumläser ett av de svar som nu kommit till riksdagen, angående den så kallade “FRA 2.0″ dvs. förslaget på uppdatering av FRA-lagen som inträdde 1. jan.

Yttrandet ifråga står Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden för, och jag fastnade för ett stycke på sidan 6:

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har i sin tillsynsverksamhet anmärkt att förstörande av uppgifter inte sällan är ägnat att försvaga rättssäkerheten och skyddet av den personliga integriteten. Även om informationen av integritetsskyddsskäl bör göras otillgänglig för operativ användning så innebär naturligtvis en total förstöring av informationen att tillsyn och kontroll i efterhand omöjliggörs och att enskilda personer i praktiken får en begränsad tillgång till effektivt rättsmedel i fråga om vad som kan ha utgjort en lagstridig inhämtning eller behandling av informationen.

Jag har kursiverat det jag tycker är extra intressant. Slutsats:

- att förstöra ovidkommande information inne på FRA, innebär att de personer som det spanats på omöjligen kan få upprättelse, eftersom de inget kan bevisa i efterhand!

Jag följer sedan kommentarstråden där Olog fortsätter resonemanget med Mikael Nilsson och Mark Klamberg.

Ur olika aspekter ser de hur problematiskt det blir om en stat massavlyssnar hela sin befolkning.

Det blir faktiskt problematiskt hur man än ser på det, sparas allt material som samlats in får det konsekvenser, raderas allt material men själva loggningen att något har raderats blir kvar så skapar det också problem.

Så sitter medborgare och resonerar om väl avgränsade detaljer i "FRA-Lagen 2.0", den variant som regeringen påstår sig ha förbättrat. En konsekvens tycks bli att den infångade informationen ställer till problem oavsett om den förstörs eller inte.

Därpå drabbas jag av en oavsiktlig och därför kanske desto mer omskakande slående olikhet. Det händer när jag surfar in till den del av tidningen Dagen som ligger på nätet. Rubriken lyder "Så mycket får du betala för att bli övervakad". Dagen skriver om branschföreningen It- och Telekomföretagen:

"Enligt branschorganisationens preliminära beräkningar skulle de lagförslag som påverkar telekomföretagen de närmaste åren innebära engångskostnader på mellan elva och 16,5 miljarder kronor. För det enskilda hushållet innebär det mellan 2 500 och 3 700 kronor som engångskostnad och därutöver mellan 152 och 227 kronor i årliga kostnader."

Dagen låter Allan Widman (FP), ledamot i Försvarsutskottet, svara på frågan om det är vettiga kostnader och han menar att det är oundvikligt att telekomföretagen drabbas av ökade kostnader i samband med den nya lagen.

Så långt är jag med. Det är klart att saker kostar. Men plötsligt faller hela komplexet över mig.

Vi har ett försvar som inte längre är operativt. Trots att det kostar 40 miljarder om året.
Vi har en polis som inte kan komma till rätta med den organiserade brottsligheten, ett område där vi faktiskt kanske skulle behöva en riktad spaningsverksamhet som inte kränker hela svenska folket i ett svep.

I denna situation vill Folkpartisten Allan Widman slunga iväg 16 miljarder i engångskostnad till en signalspaningslag som varken kan lösa militärens problem med att få informationer, än mindre polisens behov.
Därutöver sitter vanliga medborgare och både ser och förstår att lagen ställer till grava integritetsproblem.

Allan Widman fortsätter sin förklaring:
- Så är det när det gäller att stärka samhällsberedskapen, oavsett om det handlar om brandsäkerhet eller krishanteringsplaner i skolor, så är det något som ligger i allmän intresse. Det handlar om ett samhällssäkerhetsbeslut.

Att det i förlängningen är kostnader som drabbar kunderna är enligt honom inget nytt.

- Det är samma sak som när människor blir sittande någonstans på grund av till exempel naturkatastrofer. Då måste flygbolagen se till att ta hem dem. Det betalas i förlängningen av kunder. När det gäller att skydda samhällets säkerhet så finns det kostnader för det. De drabbar ytterst konsumenterna, men konsumenterna får också tillgodoräkna sig det positiva som det innebär, säger Allan Widman.

Jag har ärligt talat svårt att sakligt beskriva Allans nonchalans utan att det slår över för mig.

Det kommer för mig att här betalar vi medborgare och skattebetalare den här Allan 54.ooo kronor i månaden för att ordentligt gå igenom fakta, överväga och tänka igenom saker noga.

Han har inte gjort det.
Inte ens nu när lagen är inne på sin andra och enligt regeringen upphottade runda.

Och karln sitter i Försvarsutskottet.

Man kan inte svara så nonchalant som riksdagsman när det rör 16 miljarder kronor i merkostnad för folket. Särskilt inte i en långkonjunktur. Särskilt inte när man har ett försvar som redan ligger i spillror - och tvingas spara.

Jag vill påminna. Karln sitter i försvarsutskottet. Han borde ha sett den skenande försvarsbudgeten som inte ger någon effekt i form av operativa förband. Om det ens är det vi ska ha eller har behov av.

Sverige är just nu i ett läge där vi inte har ett fungerande försvar och inte vet vad vi ska ha ett framtida försvar till. På det lägger vi en signalspainingslag som kommer att kosta 16 miljarder - och inte ge någon effekt, eller snarare, fel effekt. Signalspaningen slår mot det egna folket, inte mot den okända hotbild vi ännu inte vet hur vi bäst kan försvara oss mot.

Jag väljer alltså att endast beakta Allans ekonomiska nonchalans, ty den går utanför det för mig fattbara.

Jag uppmanar härmed alla folkpartister att stryka Allan Widman från listorna.
Han är farlig för riket och i sin förlängning för demokratin eftersom politiker som han föder förakt. Hans totala nonchalans inför de gigantiska belopp han tvingar svenska folket att betala utan att det ger någon som helst effekt visar att han inte hör hemma i riksdagen.

* * *

Folkpartister att stötta och hjälpa:
Läs gärna Mark Klambergs trevliga notering om en annan folkpartist, Lennart Rohdin, som den 28 februari skrev i sin blogg "Riv upp och gör om!"

Frågan är om vi inte borde göra en anslagstavla på nätet och anslå alla riksdagsmän som måste väck.

Och omvänt. En positiv anslagstavla, där vi anslår riksdagsledamöter som sköter sitt jobb väl. Oavsett om de är för eller emot enskilda politiska frågor som FRA.