torsdag, augusti 23, 2007

aeorosol nano



Dag 6:

Förmiddag: Känner mig som stålmannen. Kärnfrisk och beredd att välta ekar eller vilka träd som helst.



Eftermiddag. Snopet. Dagen bestod av den sköraste skare och att jag sjönk igenom totalt: Samma jävla depression som innan medicinering.
Tankeinnehåll: Inga ledsna negativa tankar. Lik förbannat sjönk jag igenom. Hur jag mår eller har för personlighet beror helt på hur små eller stora de mikroskopiska aerosolmolnen med signalsubstanser är i mina synapser.

Är själen i själva verket ett aerosolmoln i nanostorlek med kemikalier mellan två celler i hjärnan?

I vart fall avgör det sabla aerosolmolnet hur hela min organism på 80 kilo upplever världen.

2 kommentarer:

Åsa Mitt i Världen sa...

Jo, man kan bli lite förvirrad av insikten att så mycket styrs av kemi. Å andra sidan är vi flera stycken som lyckats få ihop rätt så trevliga kemimixar - om än med vissa irriterande defekter :-)

Håll ut!

Anders sa...

Åsa: Iofs har jag alltid vetat att hjärnan är en kemisk elekktrolyt, men det har aldrig varit så fruktansvärt påtagligt.
Hade jag inte mått så illa av bieffekterna hade det här varit stenkul och fascinerande att iakta.

Trots de oönskade bieffekterna är det faktiskt väldigt fascinerande - också.


Jag ska hålla ut!
Jag har fått en glimt av hur underbart det kan vara med rätt nivå på "synapsaerosolet"