MSTB har funkat på alla våra barn. Vår son, tredje i raden, är inget undantag.Bara MSTB är uppfyllt ler sonen godmodigt mot världen som vore han upplyst av ett inre ljus som sprider fröjd och glädje i varje skrymsle av hans själ.
Brister en enda av komponenterna i formeln MSTB vet man som förälder plötsligt mycket väl att man lever för sonen är utrustad med högre ljudvolym än de unga damerna. Hans kropp är också hårdare och snabbare – och trots att han ännu inte kan gå tar han sig upp för stegar, stolar, lådor, bokhyllor, räcken, gardiner – och kan därför befinna sig var som helst i huset, helst på livsfarliga höjder, vad det verkar, som man tidigare visste var ointagliga för barn.
Han slår sig inte lika lätt som flickorna gjorde, smärttröskeln är högre – och han blir inte lika rädd. Däremot låter han mer när han väl slagit sig, för då gråter han inte i smärta, utan i vansinne över att världen går så ohyggligt emot honom.
Och har han slagit huvudet i väggen och blivit vansinnig över det kan man få se honom med full kraft banka in huvudet igen eftersom han vill göra illa väggen, eller hur han nu tänker, resultatet blir oftast mer oljud och multipla blåmärken istället för ett enda.
Samma skrik tränger ovillkorligen över hans läppar om fadern glömt bort någon av bokstäverna i formeln. Får han inte Mat inom ett visst bestämt tidsintervall transformeras han från godmodigt jollrande ena sekunden till ett vanvettigt och ljudligt utagerande där varje muskelfiber i kroppen vibrerar av vrede och harm. Och för man då mat till hans läppar slår han ilsket bort den. För regeln är enkel: Har det redan gått för långt kan man inte få in någon mat i honom, man måste istället lära sig att iaktta hans vredesutbrotts dynamik, ty vreden följer sinuskurvor och i dalen av ett svårt raseri där han hämtar andan och på nytt fyller tårkanalerna med nya vredestårar kan man, om man har tur, lyckas lirka in en sked mat i munnen.
Nästa bokstav är S som i Sömn. Grabben behöver sömn för att behålla sitt harmoniska sinnelag, annars löper han amok. Första sömnbristsymtomet är att han förföljer en och drar en i byxbenen medan han högljutt kinkar och gnäller på det mest enerverande vis. Försöker man då skaka honom av sig hörs ett illtjut.
Det finns bara en lösning: Att inom loppet av 30 sekunder sno ihop 190ml välling och kasta honom i säng med flaskan vänligt men bestämt intryckt i truten – då somnar han med njutningsfullt slutna ögon efter att ha slurkat i sig någonstans mellan 140-185 ml.
TB står för Torr Blöja. Grabben hatar att ha klägg i blöjan. Glömmer man att i förebyggande syfte sniffa eller med fingret som sond känna hur det står till i blöjan signalerar han ganska snart sitt missnöje genom att helt förlora humöret.
Jag har inget större eller vidare statistiskt underlag, utan har endast testat MSTB-metoden på mina tre egna barn, två flickor och en pojke.
Uppfyller jag barnens behov enligt MSTB har jag lagt grunden för att den psykosociala miljön i hemmet fungerar.
Om inte hamnar jag i galopperande kris.
Idag har varit ett undantag. Jag har följt MSTB, ändå har sonen kinkat från klockan 05.30 till 14.12.
Något är fel.
Jag ska nu dubbla M och S, alltså Mat och Sömnransonen. Hjälper inte det och han inte har feber så står jag mig slätt. För MSTB med ibland intensifierad dos har gjort mina barn kinkfria och glada i fem år...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar