fredag, augusti 17, 2007

Lyckopiller i Paradiset

Hästarna frustar i hagen. Dofter från dem och ängarna och skogen är överväldigande och jag är fortfarande nykär i hustrun efter nio år.
Jag älskar mina barn och vi har kul tillsammans.
Jag har gett ut fem böcker, den senaste och i mina egna ögon den bästa, i våras.
Jag är inte rik men familjens ekonomi är ordnad.

Kort sagt; jag har strävat efter att uppnå ett sådant liv och att bebo en sådan plats som vårt torp i hela mitt liv eftersom det är min bild av paradiset på jorden.

Jag bebor alltså min egen lyckligaste dröm.

Ändå hände något för några månader sedan, mer exakt i början av maj månad.

Mitt tankeinnehåll var likadant då som nu: Att jag bodde med min familj i ett paradis. Ändå blev jag i ett slag djupt deprimerad.

Depressionen har hängt i hela sommaren. Ibland har sinnet lyfts upp och andats riktigt frisk luft, ungefär som när en säl hittar en vak att andas i innan den dyker ned igen. I helgen blev depressionen akut. Jag sjönk igenom fullständigt och tog mig inte ens upp ur sängen.

Alla val försvann ur mitt liv. En sorts mental förlamning bemäktigade sig mig.


Djup depression är det hemskaste tillstånd jag känner till, svårare att hantera än sorg.

Att plötsligt befinna sig i en förlamande depression är helvetet på jorden: Och detta helvete kan drabba en utan synbar orsak.

Det är inte så att mina tankar sakta men säkert mal sönder mig genom att vara oroande eller negativa. Det var och är alltså inte mitt tankeinnehåll som knäcker mig. Jag har inte ens haft dåliga drömmar.

Jag blev drabbad av depression som om jag plötsligt fick en oförmedlad och ojuste glidtackling som slog av mig båda benen. Tacklingen var så mycket mer oväntad eftersom jag gick på promenad i mitt eget paradis, där ingen någonsin brukar attackera mig. Sådana attacker förekommer endast på fotbollsplaner.

Detta lömska angrepp skrämmer mig. Hade jag levt singelliv hade jag inte vidtagit några åtgärder. Jag har drabbats av depressioner förr. Jag tillhör helt enkelt dem som får depressioner lite nu och då.

Men nu har jag tre barn. Jag har inte möjlighet att ligga i sängen och vara handlingsförlamad. Jag har inte ens möjlighet att befinna mig i depressionens gränsland, för där är jag omåttligt aggressiv, kan inte tåla att barnen skramlar med tallrikar eller gör minsta fel.
Jag måste kunna lita till mitt sinne, det får inte plötsligt förlamas, eller än värre, plötsligt koka över.

Så. Nu sitter jag här i mitt paradis. Mitt sinne är efter helgens vistelse nere i helvetets svalg, åter uppe på en funktionell nivå, men livet är fortfarande insvept i som i en filtrerande filt. Inget roligt når in till mig.

Intellektuellt vet jag att jag fortfarande bor mitt i ett paradis, men jag känner det inte. Allt runtomkring mig lämnar mig ointresserad och apatisk. Jag är fullkomligt oengagerad.

Inga huskurer har under sommaren hjälpt. Jag har prövat samtalsterapi tidigare i mitt liv, det har inte hjälpt, inte haft ett dugg med min depressiva läggning att göra.

Jag har uppsökt läkare och fått en förskrivning. Framför mig ligger en ask Mirtazapin. Biverkningarna, om man drabbas av dem, är ångest, försämrad koncentrationsförmåga, muskelryckningar…
Det står att om jag får självmordstankar ska jag kontakta läkare…

Jag sitter och undrar om jag ska ta ett första piller.

Beslutet handlar om att sätta igång en testperiod, för ingen tycks veta hur dessa antidepressiva medel egentligen fungerar, rätt ofta slår de slint.
Man kan behöva byta preparat för att hamna rätt.

Att meka med sinnet känns inte lockande alls, men jag har inget val. Depressionen har varit för lång och jag måste komma ur den.

Jag tar nu mitt första piller och bestämmer samtidigt att jag publicerar det här inlägget.





9 kommentarer:

Peter Madison sa...

Att ligga i en bilpress å fingra på stoppknappen är ingenting mot denna coolövning du nu har framför dig. Stay in fokus så fixar du lyckan, med eller utan kemikalier.

/bro

Anders sa...

Tror faktiskt INTE jag fixar det utan kemikalier...

Åsa Mitt i Världen sa...

Antidepressiv medicin fungerar genom att återställa balansen av olika signalsubstanser, ofta handlar det om serotonin. Om man har så gott som tomt på serotonin är det inte mycket som biter av normala "uppiggningsförsök". Om inte kemin är okej så kan man inte heller bearbeta sin situation.

Sen kan det vara trasslig att hitta rätt medicin och i rätt dosering.

Anders sa...

Åsa:
Det är förfärligt att psykvården inte tidigare informerat mig om detta!!!!

Den information jag exv får på din väns hemsida, serotonin.nu är guld värd.

Första gången jag upplevde att jag behövde hjälp med att rätta till mitt humör var 1986. Då tog jag kontakt med inte mindre än 5 olika psykologer/terapeuter. Ingen ville hjälpa mig på ett adekvat sätt - jo de ville ge terapi. Jag gick i terapi, vilket ju inte bet!!!

Jag har fan lidit i onödan!!!

Jag har alltså

Åsa Mitt i Världen sa...

Ja du Anders, ibland är det obegripligt att vetenskapen inte når ut till folket med sin kunskap. Jag började sätta mig in i det här med signalsubstanser när jag skrev boken Mindre migrän-Mera liv och sen har jag jobbat lite med Pernilla som har www.serotonin.nu vilket gör att jag fått lite mer inblick i hur kemin påverkar det psykiska måendet.

Signalsubstansernas uppgift är att leda impulser i hjärnan, de är våra telefonledningar. Utan telefonledningar ingen kommunikation i hjärnan, med dåliga telefonledningar dålig kommunikation och svårt att hantera omvärldens intryck.

Kemin kan kommma i obalans nästan av sig själv, pga hormoner och annat, men den kan också påverkas av sådant som man går igenom i livet. Obalans kan göra att man inte hanterar livet så bra, vilket kan göra att det händer saker som skulle göra vem som helst nedstämd. Men, tänk om de sakerna inte hade hänt om man hade haft sin kemi i balans?

Alltså, ta inte för givet att problemen orsakas av yttre faktorer. Det finns två sidor av allting.

(Anser alltså jag, som är 100% lekman)

Anders sa...

Åsa: Under några timmar verkar det som om jag fick "ordning" på kommunikationen i min hjärna. Då först såg jag vad som felades mig, vilken livssituation som påverkar mig.
DOCK. Den här situationen hade inte uppstått om serotoninet hade varit i balans.... Då hade jag haft ork att ta tag i sakerna...

Hur som helst är jag lycklig att jag äntligen hittat detta, att olika preparat kan hjälpa mig - och oss alla tillbaka...

Jag vill tillbaka till mitt normala glada, driftiga jag igen.

Jag vill inte vara den sunkiga ovilliga hög jag är just nu.

-erk- sa...

läskigt...

9 månader senare läser jag din blogg...

-Jag satte mig vid datorn för en timme sedan, för att söka lite info/biverkningar på en medicin jag fick av en läkare idag -Mirtazapin...åsså snubblar jag in på din blogg!känner igen mig...

omtumlande dag.har haft mycket lite kontakt med vården tidigare. så bara att sitta framför en främmande person och förklara att man mår fel, är ytterst märkligt. att personen även säger sig kunna hjälpa mig med en tablett, jag inte ens kan lära mig namnet på, är ännu värre!sen att läsa din blogg med en karta piller i handen....surrealistiskt.com!

jag vill ju bara inte kräla runt i meningslöshetens mörker-vill vara en driftig,glad person som bjuder på sig själv å ett skratt-som vanligt...ok,nu ger vi kemikalierna en chans...

måste oxå erkänna att jag inte riktigt läst en blogg på allvar tidigare -mest för å retas (inget ont om det skrivna ordet,avgudar böcker å tidningar,men inte bloggar) dock inser jag nu att endast väntat på rätt tillfälle...snurrigt!

jaja, trötthet, yrsel å fallskärmsfärd -here we go...

Bloggaren sa...

Erk:
Ge gott kemin en chans. Jag har vänner som mått riktigt bra på olika sådana preparat.
Sjävl fick jag värsta snedtändningen på Mirtazapin och avslutade behandlingen själv.
Jag uppsökte inte mer min läkare.
Istället skaffade jag mig kosttillskott B12 vitamin, samt något mer.
B12 bygger upp vissa grejer i hjärnan/cellmembranen.

Men framför allt. Jag såg till att fixa mina sovvanor.
Jag tror min depression i högsta grad berodde på långvarig sömnbrist, att jag som trebarnsfar fått för lite sömn väldigt länge.

Lycka till - och funkar inte pillren utan du blir dålig av dem, byt eller avbryt!

Anonym sa...

Erik.
.Oj...
här hamnar jag i din blogg och förstår att Mirtazapin var helt fel för mig. Har varit som en sengångare efter stressiga händelser då jag fick Mirtazapin... Hur lång tid tar det för kroppen att återställa sin balans efter avslut på medicinen.. Blir det då ett serotoninöverskott ?
Tack Erik för din blogg och alla kloka inlägg...