Jag skrev i förra inlägget att:
”…Enkelt uttryckt förhöjs den kroppsegna serotonin- och noradrenalinhalten i hjärnan.”
Det är inte korrekt att serotoninhalten höjs, vilket ”Åsa_mitt_i_världen” har haft vänligheten att mejla mig om. Hon skriver:
”Det är synapserna, nervkopplingsområdena som är det intressanta. Det är i skarven mellan den ena nervcellen och nästa som det måste finnas tillräckligt med signalsubstanser för att impulser ska kunna ledas vidare.
Antidepressiv medicin av typen SSRI fungerar som att den sändande nervcellen proppar till sin återföringspump som annars skulle ha pumpat tillbaka serotoninet in i nervcellen.”
Åsa betonar att hon endast är ”amatörintresserad” av ämnet men hon har i skrivande stund förklarat sammanhangen mest korrekt i mina ögon.
Att jag väljer att saxa in hennes förklaring hellre än att smälta den och skriva en egen beror på följande:
Jag hade delvis reda på detta med återföringspumpen men skrev ändå slarvigt, eller rent av fel, i förra inlägget. Det beror på att jag mest hela tiden lider av en övergripande biverkning:
Tidigare i mitt liv har jag alltid varit noggrann, haft stort tålamod och god koncentrationsförmåga.
Dessa egenskaper är just nu som bortblåsta.
Under medicinens inverkan gör jag det mesta fort, men fel, liksom.
Jag orkar inte hålla i längre tanketrådar utan blir otålig och släpper dem.
Gradvis börjar dock detta med koncentrationen bli bättre. Min bästa mätare är hur mitt bågskytte fungerar.
En annan mätare är att det blivit något mindre besvärligt för mig att skriva en mening som denna.
Länkar som kan vara av intresse
www.serotonin.nu
http://www.neuroportalen.com/sjukdomar/info.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar