onsdag, augusti 15, 2007

Prinsessornas korrigeringsanstalt

Hustrun och jag har jobbroterat
Hon ut i arbetslivet – jag hem till hemmet.

Pappaledig. Som det kallas…

Idag öppnade jag alltså det jag kom att kalla ”Prinsessornas korrigeringsanstalt”.
Man måste ju ha ordning – och arbetsro även i ett hem med tre barn.

Ty här ska utföras det viktigaste av alla värv – uppfostran av två flickor samt ett gossebarn.

Till lunch frågade jag alltså flicka 5 år, samt flicka 3 år om de ville ha prinsesslunch.
De uppgav förtjusta att de ville så.
Till en början förlöpte allt väl, de satt fint, utan att retas, sticka varandra med besticken, sparkas och annat ofog vanliga barn ibland kan ägna sina luncher åt.
De sprang inte ens upp från bordet för att göra vad nu barn gör när de springer istället för att sitta i ro och äta.

Men sen såg jag att de inte satt helt prinsesslikt, de förde heller inte sina bestick så hovsamt och graciöst som man kunde begära av prinsessor.

Jag sade att upprepades detta slarv så skulle de efter maten få gå in i korrigeringsanstaltens mörkaste vrå och tvingas utföra de hårdaste sysslor.
- Som askungen?, frågade de.
- Värre, sade jag med isande röst.
Och pratade de för mycket skulle tiarorna läggas undan, samt vampyrtänder tas fram och isättas i munnarna på dem till varnagel.

Efter maten gick flickorna ut. Jag hade glömt att jag utfäst vidare och hårdare korrigering, så till slut kom Naya snart 5 år in och sade:

- När ska vi till fängelset? Vi vill ju bli riktigt fina prinsessor.

Sålunda förde jag prinsessorna Tula och Naya till vedboden där Naya iförd vampyrtänder till extra varnagel fick kasta vedträn till den stund de kände sig nog korrigerade i sitt beteende.
Det tog hela tjugo minuter ansåg Naya, ty de hade uppfört sig såååå illa.
Under tiden drack prinsen Odin vatten ur polen. Vatten som börjar bli grönt och äckligt och som jag lovat mig själv att byta de senaste veckorna.

Det kräver sin man att både bevaka och korrigera prinsar och prinsessor.

4 kommentarer:

Peter Madison sa...

Frågan är om inte den som tänkt korrigera också bör korrigeras litegrann...;)

Åsa Mitt i Världen sa...

Märkligt så man kan få ungar att tycka att hård disciplin blir till lek. När Alice var liten var hon så himla lydig att jag ibland sade till henne att hon inte fick göra saker som jag ville att hon skulle göra, för att hon skulle kunna göra sakerna och känna sig lite busig, trots att hon likaväl som jag visste att det var meningen att hon skulle göra just så.

Anders sa...

peter: Hej Peter, vi mår så bra. Odin har skrikit hela natten och väckt pappa.
Vi hälsar från mamma också, men som nu är på jobbet.
pussar och kramar Naya.

Anders sa...

åsa: Ja, det är märkligt. Rätt framlagt älskar ungarna att vara disciplinerade! Fel framlagt, alltås precis så som jag själv blev behandlad av de korkade lärarna i skolan, så reagerar man genom att göra precis tvärt emot.
Bra lärare älskade man och man var hur "disciplinerad" som helst.
Allt bara kändes rätt och bra.