Tangentbordets alla inneboende världar

Det var ett 3 sekunders verk för sonen att ställa om tangentbordets funktion – samtidigt slungade han mig ut i tankelabyrinter kring allt det godtyckliga vi tar för givet:

Måttenheten en meter. Det hexadecimala dataspråket. Att riksdagen måste ha en talman…

Jag tryckte Ä och fick upp tecknet \ på skärmen; och det blev som en kod för mig, med ytterligare förborgade hemligheter i en aldrig sinande spiral:

Varför virvlar galaxer ut i spiraler, alldeles som vattenvirvlar? Även det tar vi för givet. Och gravitationen. Det mest märkliga av allt att inte alla kroppar svävar fritt och oberoende av varandra...

Alla tecken hade bytt plats på ett till synes slummässigt sätt; även nya, kyrilliskliknande dök upp. Efter tre timmars irrfärder tog jag mig tillbaka till det vi anser vara vårt alfabet.
Nu varken vet eller minns jag hur jag bar mig åt för att återställa QWERTY-ordningen som vi tar så för given trots att den är lika godtycklig som alla andra underbara system min son så fiffigt iintroducerade för mig.

(Tur jag inte låg i jäktad brevväxling med skatteverket eller motsvarande godtycklig nödvändighet, då hade jag med alla säkerhet uppfunnit svordomar istället *^>Z""# för att uppleva denna berikande stund)