tisdag, september 04, 2007

Min upptäckt av semester



Dag 18.






Medicinen har inte ”kickat in”, snarare ”svarar” jag bättre och bättre på den.
För första gången på över 6 år tar jag ledigt och följer med familjen på utflykt. Annars har mitt standardsvar alltid varit: ”Jag ska bara posta, skriva, fixa det här PR-brevet, förbereda det här föredraget, få undan lite fakturering…”

Jag har inte tagit en ledig dag sen jag vet inte när.
Mer än sex års slit. Inte en enda dag semester. Inte en enda sjukdag.

Luften gick bara ur mig. Jag fick en liten snuva, det räckte för att knäcka mig. Jag kunde inte längre kliva ur sängen. Det fanns bara en enda medveten tanke kvar i huvudet för cirka 20 dagar sedan, innan medicinen.
”Jag orkar inte kämpa mer”.

Utan medicin skulle jag varit däckat ännu. Medicinen har lyft mig ur svartsynen och depressionen. Jag har fortfarande vissa biverkningar, så som trötthet på morgnarna och en vag känsla av att vara bakis fast jag inte druckit. Men jag är tillbaka i livet och kan följa min familj på en tur till Åre.



Jag med sonen framför Ristafallet.

Sonen softar i liften under sin första färd upp till toppen.

På väg ned. Man måste räkna ALLA liftstolparna.

6 kommentarer:

Peter Madison sa...

There you go bro'...skönt å slippa se dom blå Mirtazapinaskarna för ett tag....

Vad kan väl vara bättre än en tur till toppen av Åre med en familj som älskar en...

K sa...

Du och A har de i särklass sötaste och underbaraste småtroll som finns.

Skönt att höra att du är piggare. Aningen märkligt sammanträffande att du blev gladare när jag åkte från Näset ;)

Kram

Anders sa...

Peter: Inget kan vara bättre - jo, det skulle vara att vara hemma på paradisgården och käka rabarberpaj med familjen;)

Tokigt att man kan bli knäckt mitt i den lycka jag har?!

Anders sa...

K: Hmm. Tyvärr kan jag inte skylla på dig, deppigheten har en längre story och började innan du kom till sommarn.
Och faktiskt, jag tycker det är trevligt när du är här, även om jag aldrig, aldrig skulle få för mig att säga en sådan sak.
Av någon anledning är det lättare att skriva här!

Anonym sa...

Ahh skönt att se att det vänder, men du... ta det lugnt krama barnen och bara var.. du vet att det är i de små tingen man finner ro och lycka :)
3 små barn är ett heltidsarbete :) Man lär sig prioritera med tiden, men det tar tid, du vet ju hur det var för mig där ett tag... Jag måste ändå passa alla steg jag tar idag för att inte trilla ner i en grop. Just nu är det ett race igen för mig, det är mycke kurser och mycke annat på G... Man får ta det viktigaste först och preja ner en sak i taget ;) bamse kramar Nenne

P:S kika http://www.magmagroup.net/nord/magmapriset.php
D.s

Anders sa...

Nenne: Snyggt hängsmycke på magmaadressen - och kul att du vann den deltävlingen!!!

Jo då, jag tar en sak i taget, kramar mina barn och prioriterar att ENDAST fixa dem.
Det är mer än tillräckligt att fixa 3 barn...

När jag var pappaledig förra gången, med 2 barn, var jag en idiot. Jag skrev - och jobbade som vanligt... Dvs hela nätterna...

... Om jag kikar i backspegeln så har jag faktiskt producerat 3 barn samtidigt med 3 böcker, plus flera olika föredragsturnéer för att få det hela att gå runt ekonomiskt. Inte konstigt att man kraschar till slut...

Kram på dig - och grattis till priset!!!