Giftfri fågel Fenix

Så här ser den ut: kontrollpanelen som reglerar flöden av vätskor och elektricitetsnivåer så att hjärnan funkar som den ska.

Det är en mängd olika flyktiga och kortlivade vätskor som ska ställas i balans mot varandra.
Ökar man dopaminet några snäpp blir man mer kreativ, men för mycket kan leda till Tourettes syndrom. Minskar man dopaminet under en viss nivå, drabbas man av sjukdomen Parkinson.
Att skjuta på båda reglagen för adrenalin och noradrenalin kan få festliga följder, då vet kroppen inte riktigt vad hjärnan vill, då vill man både fly och sova lugnt på en gång; händer faktiskt en del fallskärmshoppare vid deras första hopp – eftersom psyket märker att det inte går att fly, flyr organismen så att säga in i sömnen, den stackars fallskärmshopparen börjar gäspa och känner sig väldigt trött, samtidigt som benen rycker och vill springa så gott det nu går i det trånga planet.

Acetylkholin behövs i rätt mängd, annars börjar man tappa minnet, ökas dosen ytterligare påverkas även här viss sorts kreativitet. Råvaran till acetylkholin är aminosyran kohlin, vilken återfinns i ägg.
Överhuvudtaget finns vissa proteiner, som i sin tur utgör råmaterialet till de substanser hjärnan behöver, oftast bäst koncentrerad i animalisk föda. Det är alltså inte helt fel att säga att man blir klok av fisk.

Sjunker serotoninhalten blir man nedstämd, ökas den mår man bra. Ökas både serotonin och noradrenalin blir man i det närmaste lycklig, lugn och harmonisk och glad. Mörk choklad verkar ha en sorts effekt här.

Det finns receptorer i cellväggarna som kallas nikotinreceptorer, dessa ingår i hjärnans belöningssystem och får de rätt signalsubstanser till sig känner man sig belåten och bra. Som namnet antyder kan man ge dessa receptorer ett farligt gift, nikotin, och så tror hela hjärnan att nu är jag belåten och mår bra.

I våras lyckades jag dölja en brist bland signalsubstanserna genom att öka dosen nikotin. Jag gick från en dosa i veckan till en dosa om dagen.
I längden höll den strategin inte.

För en månad sedan försökte jag mig på en ny genväg; jag gick och skaffade sk medicin, vars verkan uppnås genom att vissa kanaler i cellväggen täpps till så att serotonin och noradrenalin inte kan flöda tillbaka in i cellen.

Resultat: Min hjärna, hela min organism, har aldrig känt sig värre förgiftad. Både min kropp och min hjärna tog till alla medel för att signalera till mig att fatta ett enda beslut: Ta inte mer av den här skiten!

Jag har nu trappat ned dosen under några dagar för att slippa få abstinens eller svåra svall av felaktigt doserade signalvätskor.

Jag vågar påstå att min kropp och hjärna nu är helt fri eller i det närmaste fri från giftet.

Resultat: Jag mår som när jag mår som bäst. Jag är som Gud skapade mig. Jag är kärnfrisk!!!

Jag har rest mig som fågel Fenix ur det kaos jag av dumhet skapade.