måndag, september 17, 2007

Helvetesfärdens orsaker – Eller hur vårdsystemet fungerar

Till det förrförra inlägget: Äventyret Mirtazapin, kom det in en lång och intressant kommentar från Pernilla, som har tagit fram sajten www.serotonin.nu.

Hon ställer två viktiga frågar som jag väljer att ta upp här:

1)Vilka symptom grundade doktorn sitt medicinval på?

Svar: Jag berättade i ca 1 timme om min problembild, att jag var håglös, deprimerad, hade svårt att somna, när jag väl somnat sov jag bra.
Jag berättade att problematiken var återkommande, men att det denna gång berodde på att jag alltid arbetade eftersom jag är egen företagare som just nu har 123.364 kronor minus på mitt skattekonto. Det sorgliga för mig, sade jag, är att jag skriver böcker som folk verkar tycka om, jag får läsarbrev där läsarna redan frågar efter nästa del i serien, förlaget vill även ge ut fler delar, men jag har inte har råd att skriva dem.

Jag har alltså förverkligat 3/8 delar av min dröm; att skriva 8 bra och vederhäftiga böcker om Djingis Khan. Nu ser drömmen ut att gå i kras. Trots att läsare vill ha böckerna och förlaget vill trycka. Kontentan är att de säljer tillräckligt bra för att hålla förlaget vid gott mod, själv går jag mot ruinens brant om jag fortsätter att skriva.

Alltså börjar jag blicka framåt för att hitta något annat att göra. Jag gör en enkel analys av lägeT: Jag är 46 år. Det var 18 år sedan jag var ”normalt” arbetande på arbetsmarknaden. Jag kan inte längre få tag i eller bli erbjuden något jobb som motsvarar min intellektuella kapacitet. Ingen arbetsgivare begriper vad jag är kapabel till, utan jag är hänvisad till skitjobb eftersom jag så att säga slarvat bort allt vad formell kompetens heter.

Mitt författarskap har drivit mig till en punkt där jag för stunden inte ser att jag har några valmöjligheter kvar.
(Under samtalet rådde läkaren mig, ”att fånga dagen, njuta dag för dag, vem vet om man lever om en vecka osv”.
Jag sade att jag är bra på det där. Jag njuter varje dag av och tillsammans med mina barn, men faktum kvarstår; så fort jag njutit klart grinar framtiden mot mig och min framtid är svart och mörk som rövhålet på en elakt skitande Gud.
Den akuta känsla jag har är: ”Jag orkar inte kämpa mer.”

(Så här både bra och dåligt möttes jag och doktorn, lite flummigt kringsnackande där jag hela tiden hade en känsla av att hon ”hörde mellan raderna”. Ur detta petade hon ned ett och annat stödord som jag tror blev något i stil med: Trött. Deprimerad, sömnsvårigheter. Dessa på måfå nedpetade ord blev småningom den ”diagnos” hon i sin tur sedan ringde in till psykets bakjour. Någon för mig okänd person där ordinerade sedan på denna kortfattade och knapphändiga hörsägen mig 30mg Mirtazapin.)

Pernillas andra fråga;
2)Har du berättat för personen i fråga om dina biverkningar?

Svar: Efter 15 dagars medicinering med dosen 30mg Mirtazapin skrev jag ett brev till min läkare. Hon ville att jag ska komma på regelbundna återbesök för att prata, vilket ju är bra, men jag har svårt att planera in en massa återbesök eftersom jag i hemmet vårdar 3 småbarn. (Att 2 av dem går på dagis 15 timmar i veckan gör all sidoplanering än bökigare). Alltså sände jag ett brev, som hon påstod sig ha läst när jag talade med henne i telefon. Trots nedanstående biverkningar bad hon mig fortsätta medicineringen:

Här utdrag ur brevet

Biverkningar DÅLIGA EFFEKTER : DAG 1 - 14
Intill döden trött.
Svår yrsel o koncentrationssvårigheter
Sover 12 timmar natt, samt 1-2 timmar mitt på dagen.
Total sömn per dygn = 14 timmar.
Mornarna som i svår bakfylla.
Ben o armar väldigt tunga.
Har svårt att gå i trappen till övervåningen.
Ansiktet känns konstigt vid prat. Allmän seghet i kroppen.
Panikångestattack.
Dag 13. klarar ej att läsa recept för att laga mat till barnen. Kan inte koncentrera mig tillräckligt. Kan knappt gå trappen till övervåningen. Somnar mitt på dagen.
Knäsvaghet. Surrigt kring huvudet, samt upplever optiskt ”surr” i perifera seendet.

BRA EFFEKT dag 1 - 14
Exakt 19 timmar efter intag av tablett ett hade jag en skönare ro i sinnet än jag haft på flera år; detta trots svåra biverkningar.
Korta stunder av sinnesfrid och ro, bättre än innan medicinering.
Sammanlagt 4 riktigt bra timmar under dessa 14 dygn med intag av Mirtazapin.
Resten av tiden är avskyvärd med ovanstående biverkningar; alla samtidigt.

Felaktig förskrivning?
Kan det blivit felförskrivet pga att jag sade att jag hade svårt att sova?

Min självdiagnos:
Meningslöshetskänsla. All kämpaglöd borta. Trötthet, svaghetskänsla, maktlöshet till både kropp och själ. Jag blir också ledsen och nedstämd av den enkla saken att känna mig trött.
Det slutliga akuta tillståndet har smugit sig på genom tilltagande mattighet, både i kropp och själ.
Övergripande känsla, trög och trött. Livsglädjen borta.

Mirtazapin är dämpande.
Jag var redan trött och dämpad innan jag började äta dem – och känner mig nu ännu tröttare.
Kanske ska jag istället ha något som INTE är dämpande?

Mina sömnproblem, som jag nämnde när vi träffades, var det minsta problemet i mitt liv. Jag var innan medicinering alltid trött, men gick heller aldrig och lade mig om kvällarna – istället jobbade jag på mitt bokprojekt. Ständigt arbetande kring mina böcker, kring PR, säljturnéer, försöka skapa kontakt i media osv. osv. osv.

MvH Anders Widén

* * * * * * * *

Trots ovan beskrivning av mina biverkningar och min ganska förtvivlade förfrågan om vi måhända tillsammans tagit miste på symtomen, att jag annonserat sömnsvårigheter som kanske inte var relevanta i sammanhanget.

Pernilla skriver i sin kommentar: ”Du har fått en medicin som ska rätta till din serotonin/noradrenalin-balans. Frågan är då bara om det är din serotonin/noradrenalin-balans som ska rättas till? Kan det rent av vara så att medicinen ställer till ännu mer oreda än reda? Kanske är det dopaminet, acetylkohlinet osv som det är knas med?”

Pernilla föreslår ett test på http://www.hormonbalans.se/ som jag nu har gjort.

Testet visar att det jag har minst problem med är min serotoninbalans…

Det preparat, Mirtazapin, som jag ordinerades, är enligt testet alltså helt fel medicin.

Om jag i efterhand ger mig in på att bedöma vilket som är mest trovärdigt; min doktors sätt att ställa diagnos, eller detta test så går det knappt att jämföra. De är så att säga inte på samma spelplan. Medan doktorn spelade korpfotboll i sämsta serien och chansade sig fram utan någon som helst plan ger testet på http://www.hormonbalans.se/ åtminstone ett gediget intryck och ett sken av att vara tämligen väl genomtänkt.

I testet, ser mina halter av dopamin, acetylcholin, signalsubstansen GABA samt serotonin ut (Testet kallar det ”din grundnatur”) att vara riktigt bra. Sedan hävdar testet, så som jag tolkar det, att jag av ålder, jag är trots allt 46 och inne i det som ibland kallas det manliga klimakteriet, har fått minskade halter av vissa substanser. Men det är signalssubstansen acetylcholin man borde undersöka närmare. Det är nivåerna på den som jag kanske borde åtgärda i första hand.

Testet hävdar att jag tappat 33% av mitt minne och min kreativitet. Det tror jag inte ett dugg på, för jag känner mig, trots allt konstigt som hänt mina signalsubstanser den sista tiden, väldigt vital och kreativ.

Jag tackar Pernilla för detta tips – och det aktiva stöd hon genom sin kommentar och sina frågeställningar gett mig.

Jag kommer nu att vila på detta någon dag. Framför allt. Jag kommer att vara med mina barn som jag hållit hemma från dagis idag. Bara för att vi ska kunna mysa riktigt tillsammans.

Jag har att se till min hälsa. Jag har att ställa en riktig diagnos.

Våra stackars distriksläkare runtom i landet som har påtvingats ett förskrivningsansvar för psykofarmaka bara för att psykvården tvingas spara och därmed inte hinner ta sitt ansvar är inte till någon hjälp i denna process.

Just nu ser det ut som om jag ordinerats en medicin som ledde mig käpprätt till helvetet.

3 kommentarer:

pernilla sa...

Ja, det verkar ju tyvärr så Anders - käpprätt neråt! Och sorgligt nog är du bara en i raden, mängder med folk skriver till mig om denna slumpmässiga förskrivning som likt i ditt fall ordinerats t.o.m ibland i 3:e hand. Det är en skrämmande verklighet vi lever i. En verklighet där slumpen dock ibland träffar rätt och det blir riktigt toppen att leva igen, det kommer många såna mail också...men alltför ofta blir det som för dig - ett elände och en ännu värre situation! Man undrar om även andra mediciner för andra åkommor skrivs ut på likadant måfå...

Hur som, kunskap är bästa boten! Om man har nån kraft kvar att kämpa vill säga... Man behöver veta hur maskineriet funkar i hjärnan och vad utav eländena i livet som kommer från verkligheten runt omkring en (tex författardilemman) och vad som kommer från buggen i hjärnan (svartsyn, missmod). Får man ordning på buggen så brukar universum komma med oanade lösningar på problemen. Att "ta sig i kragen" kan vara som att hurtigt råda en person i insulinkoma att ta en promenad och börja" jobba med sin karaktär"! Sånt är visserligen livsviktigt, men har man ett brutet ben så är det svårt att springa ett maraton ihop med 2-benta personer, då behöver man lagas först! Och sen jäklar!!!

Med det menar jag att jag är övertygad om att den riktige Anders, han du trivs med att vara, han finns kvar där inne! Han kan bara inte komma till sin rätt just nu för att bokstavligt talat så sitter inte kontakten i vägguttaget! Den behöver stoppas i och tyvärr så kommer du nog inte att få nån hjälp av svenska vården utan får söka dig fram på egen hand. Infon tycks finns för oss där ute i cybern men dilemmat är att du kanske kommit till en punkt då du har total soppatorsk och kanske inte längre känner att det är lönt att kämpa? Det går dock inte an! Det är nu du behöver tänka till på hur fel den här medicineringen blev för dig - och helt enkelt bli förbannad, om du orkar! Ilska är en bra drivkraft!

Mia på hormonbalans kan du diskutera med om du vill, hon är mer skeptisk till medicinering är vad jag är så där kommer du att få många synpunkter på hur man rättar till kemin på egen hand. En fena på hormonbalanser för både män & kvinnor vad jag förstår. Själv har jag å andra sidan fått falla till föga och vackert ta min medicin. Detta dock i all tacksamhet för den rättar ju tydligen till nåt inbyggt problem hos mig. Så nog kan mediciner vara bra, om man bara får rätt!

Acetylkholin säger du...ja då är det ju så att du borde käka ägg till lunch och middag mm idag och hädanefter. Aminosyran kohlin i äggen är nämligen råvaran till signalsubstansen acetylkohlin. På samma sätt funkar det med serotonin osv. För serotoninet är det tryptofan som är råvaran, tyrosin blir till dopamin mm. Detta är byggstenarna för att ssri mm ska funka korrekt eftersom tabletterna inte innehåller några signalsubstaner utan bara har en "mekanisk" funktion. Men sånt där vet du kanske redan? En anpassad kost borde därmed vara obligatoriskt vid medicinförskrivning, men läkarna brukar bara se ut som fågelholkar när man för det på tal.

Så ägg borde vara bra för dig...men i det skick du är nu så får du nog räkna med att det är som att käka spenat vid en kraftig järnbrist - det tar tid att få ordning på obalansen och är man i ett risigt skick så är tid nåt man inte har. Mias kosttillskott är mer koncentrerade doser av aminosyrorna, jag vet dock inte om de funkar för jag fick avbryta det test jag påbörjade förra hösten och ta min medicin ändå. Jag vågade nämligen inte riskera att hamna i den dipp som började nalkas. Det djupa hål som det krävdes 12 elbehandlingar för att komma ur förra gången med flerårig minnesförlust som bonus.

Boken som jag länkade till skulle passa dig tror jag. Skriven av en neurolog ihop med en alternativmedicinare, vilket bara det är en helt otippad kombination. Den förklarar allt det där om obalanserna och vilka symptom de ger. Vad man ska äta vid resp obalans och vilka mediciner som kan passa om inte kosten/kosttillskotten hjälper! Beställer du den på min länk så får jag nån krona till min fattiga plånbok genom provision i Tradedoublers affiliateprogram. Annars går det precis lika bra att knalla till bibblan och låna den gratis! :-)

I vilket fall så borde du läsa den så den riktige Anders får en chans att komma ur sitt fängelse och hitta sin rätta potential igen!

Och till sist så har jag en teori om att våra hjärnor/kroppar lider brist på animaliskt fett. LcHf-kosten har drastiskt rättat till en massa olika problem i min kropp, men det krävdes stora mängder grädde mm kan jag säga. Bort med stärkelsen och in med djurfettet!

Förmodligen är det massor av pusselbitar i hela tillvaron som måste till för att allt ska funka både i kropp& knopp!

Hälsn Pernilla
www.serotonin.nu

Anders sa...

Pernilla: Tack ska du har för engagemang och tips.

Jag vill ha den där boken, så jag ska klicka på din sajt så du får någon krona!
Dock förbehåller jag mig ändå rätten att backa ut från Bokus om det visar sig att det är väldans krångligt att beställa där. (Har hittills valt att E-handla från adlibris o har haft med dem att göa vad gäller mina böcker, därför har jag redan alla persuppgifter osv inhackade där).

Jag har idag snackat med en Homeopat/Kosttillskottskunnig.

Jag ska dunka i mig lite av de vitaminer osv hon rekomenderar.

Sen ska jag läsa boken!
MvH
Anders

Hans sa...

Det är tämligen tveksamt om 30 mg Remeron har någon märkbar verkan på nor-adrenalin alls. Givetvis kan det variera men har det tagit bör du ha känt av ökad motivation. Typiskt behöver man upp till 45 mg innan den effekten går i.

Det är helt enkelt så att jämnvikten går mot bindning i serotonin först och innan det bottnats ut tar det egentligen ingentin galls på nor-adrenalin.

Själv är jag lite skeptisk till hur man använder Remeron och generika i Sverige. Visst det är klockrent om man har sömnproblem men jag tror nog att den medicinens stora värde är som tilläggsbehandling till SSRI och Effexor.

Lycka till. Vi bygger förövrigt om vårt material om "hjärnan" just nu med mycket nytt, uppdateringar & utbyggnad av äldre material m.m. Så tittar gärna förbi och e-posta ev. förslag du har.

Särskilt tittar vi över ADHD.

Vänliga hälsningar
Hans