"Det saknas empiriskt stöd för tesen att immaterialrätten är samhällsnyttig."
Det skriver juridikprofessorerna
Michele Boldrin och
David K Levine i boken
Against Intellectual Monopoly (Cambridge University Press, 298s)
"Och mer än så: de menar att upphovsrättens eventuella fördelar är mycket mindre än skadan den gör. Med en rad exempel på hur patent missbrukas, hur upphovsrätten hindrar spridning av kunskap och information och hur immaterialrätten förvandlas till ett verktyg för begränsning av medborgarnas rätt att ta del av information och kunskap, tecknar de en entydig bild av en immaterialrätt som de menar inte längre förtjänar att försvaras."
SvDEtt exempel på det vansinne som redan är över oss i form av en skev immateriell lagstiftning hittade jag via Björn Feltens där han i en tog upp den revolutionerande upptäckten hur man kan tillverka betydligt effektivare vingar och fenor till flygplan, båtar, turbiner, fläktar; kort sagt upptäckten kan användas i alla sammanhang där man har nytta av en suverän hydro- eller aerodynamik.
Tre forskare från två universitet plus USA:s marinakademi har testat en design baserad på knölvalens “vingar”, det vill säga bröstfenor, och kommit fram till att de knölar som sitter på en rad längs framkanten ger suveräna fördelar rent aerodynamiskt.
Allt gott så långt. Nu skulle mänskligheten kunnat börja utnyttja denna konstruktion som naturen utvecklat och utprovat under miljontals år, och så generöst bjuder oss alla på. Men så är det inte, för “uppfinningen” har blivit patentskyddad.
I detta fall har tre forskare, med lön från det allmänna, undersökt något som naturen har utvecklat, sedan får de patent på detta så att ingen annan ska kunna utnyttja forskningsresultaten utan att betala till dessa “uppfinnare”.
Frågan är: Hur gynnar detta utvecklingen, eller samhällsnyttan, eller mänskligheten, vilket väl ursprungligen var anledningen till att vi beviljar sådana monopol som patenten utgör?
För att inte texten ska bli så lång, upphör jag här med att ge källhänvisningar, för jag inbillar mig att det ändå är allmänt känt att man i denna stund i världen redan har patent på grödor så att utsädesföretag, sådana som Weibull, kan sälja frön till exempel paprikafrön till odlarna som sedan i sin tur inte kan fröa själva eftersom fröna man köpt är avkönade.
Vid sådd får man en fin planta ett enda år, men plantan är manipulerad så att den inte kan få avkomma.
All jordens bönder kan inom en snar framtid vara helt i händerna på fröbolagen.
Vad får vi för situation i världen då? Fröbolagen är redan ganska få och köper upp varandra så att de ständigt blir färre.
Är det ett scenario vi vill fortsätta att gynna? Är det bra för oss människor och för mångfalden bland jordens grödor? Finns det en risk i samband med att vi med nuvarande tendens i lagstiftningen än mer cementerar denna väg och stänger alla vägar för andra alternativ?
Vi vet också, så där lite till mans i bakhuvudet, att man med allmänna medel har finansierat kartläggningen av människans gener. Nu när man kartlagt dem är de stora företagen inbegripna i en veritabel kapplöpning för att vara den som först kan patentera flest mänskliga genom. Man vill inte dela med sig av kunskap. Man vill tjäna pengar på den.
Den stora frågan; är det rätt? Gynnar det mänskligheten, eller låser man återigen för möjligheten att vi snabbare kan hitta vägar att bota cancer, AIDS eller vanlig influensa om vi istället delar på kunskapen på det sätt som redan sker inom Opens Source-rörelsen?
I boken
Biobazaar (Harvard University Press, 428 s) driver
Janet Hope tesen att det bara är genom att tillämpa de framgångsrika kunskapsdelningsmekanismer som utformats i öppen källkod-rörelsen för att dela och sprida kunskap om biotekniska landvinningar som vi kan undvika att hämma utvecklingen,
SvD.Jag börjar tro att vi är inne på helt fel väg. Det handlar inte om att människor fildelar lite musik på nätet, som i sig inte skadar musikindustrin. Det skriver de numer själva i och med att de i sin årsrapport drar slutsatsen att endast 10% av piratnedladdningen faktiskt innebär förlorade
köp.
Medan debatten har fastnat i små bagateller, som om vi ska få fildela en poplåt som är glömd efter tre veckor eller inte, så handlar det egentligen om en ödesfråga för mänskligheten:
Vi är på väg att kriminalisera rätten att dela kunskap. När gör man i själva verket intrång på någon annans immateriella rätt? Får man egentligen ens prata med sina barn om hur en valfena fungerar och hur samma teknik, men framförallt design, snart används när man bygger flygplansvingar och vindkraftverk?
Vi står just nu vid randen av en fantastisk kultur-, informations- och kunskapsrevolution och då väljer vissa länder att påbjuda nationell filtrering och bygger brandmurar kring nationsgränserna – något som vi tidigare bara associerade med diktaturer.
I Australien övervägs till exempel nationella filterlösningar som påminner om de som vi annars bara förväntat oss i icke-demokratiska stater.
IPRED är inte längre IPRED, utan ett monster som handlar om all immateriell rätt och vi ser ännu bara början av den alltmer intensiva strid vi har att ta upp för just nu fortfar våra lagstiftare att gå rakt in i dystopin.
Vi måste väcka dem. Helt partiobundet måste vi få dem att inse att med allt bredare definitioner av vad som kan skyddas immaterialrättsligt stänger staten in kunskap och gör det allt svårare för människor att lära sig, utveckla kunskap tillsammans och bedriva kvalitativ forskning
Om vi inte får hejd på lagstiftarna går vi en dyster framtid till mötes.
Vi måste börja samarbeta. Vi måste hjälpas åt.
Därför rekommenderar jag alla att se Karl Sigfrids (m) helt korta [Karl Sigfrid har stängt ned den wordpresslänk jag länkade till här] om hur vi kan skapa en positiv agenda istället för att bara stå och vara upprörda.
Till Karls postning skrev jag en helt naiv kommentar att jag gärna ser att han och jag skriver en motion tillsammans. Han lämnar in motionen till sitt parti, moderaterna, jag till mitt, socialdemokraterna.
Nu kanske det inte blir någon sådan motion av, men jag tror alla förstår intentionen, att vi måste hitta vägar in i samtliga våra politiska partier för att öppna upp för en god framtid.
Helt partiobundet måste vi börja samla goda argument för att visa på den positiva framtid vi kan gå till mötes om vi öppnar kunskaps- och informationsspridning, bland annat genom fildelning, istället för att kväva den oerhörda utvecklingspotential som vi har mitt framför oss.
Jag vill också knyta detta till det hopp det ändå inger att Eva-Lena Jansson (s) är en lyssnande politiker och just nu satt som den som har ansvar för immateriell rätt för socialdemokraterna i näringsutskottet.
Jag har inte kommit på några lösningar ännu, men i all anspråkslöshet länkar jag nu ihop Eva-Lena (s) och Karl (m)
i denna postning. jag skriver också kommentarer på bådas bloggar.
Bollen ligger inte enbart hos våra lagstiftare, riksdagsledamöterna.
Vi här på nätet måste också börja våga tänka
lösningar, inte enbart kritisera när den lagstiftande församlingen i våra ögon tycks vimsa i fel riktning.
Om så är fallet måste vi göra som lobbyisterna. Vi måste ta kontakt.
Vi måste argumentera.
Om vi nu berömmer oss om att vara kunniga i IPRED. Nå, då har vi att bli kunniga på helt andra och nya plan. Annars når vi aldrig framgång.
* * *
Fotnot: Inte en enda tanke i denna text är vare sig originell eller min. Allt material är "stulet" om man väljer att betrakta det på det sättet, eller så är mitt tankegods helt enkelt "delat" om man ser det så.
Min övertygelse är att 99.9999% av varje människas tankar är delade, ihopsydda av de möten med texter, människor, tv-program, bilder, sånger vi råkat få oss till livs genom livet. Ur denna informationssoppa vaskar vi sedan fram det vi tror vara våra egna unika tankar.
