lördag, januari 10, 2009

Bortse från dallret i magen

Kampen går vidare. Alla som jag surfar till på nätet för kamp i den ena eller andra formen. Vi samurajer är inte ensamma. Vi är heller inte en liten exklusiv klick som vill ha en liten hemlig klubb. Vi är alla samurajer och just nu sitter Jonas utanför Riksdagshuset och folk samlas i Göteborg för att demonstrera.

Vi samurajer som driver riksdagssvar.se har inte bara mejlat riksdagsledamöter. Vi har sedan den 8 oktober också skrivit flera debattartiklar. Jag personligen har försökt att få dem publicerade i ett otal tidningar. Det har inte fungerat. Man kan lätt bli modlös.

Men det ska man inte bli. Vi samurajer ska lyssna på Nalle Puh för han är klok:

"Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre."


För att vara övertydlig, eftersom jag inte är lika klok som Puh; om inte den första debattartikeln antas, skriv en till. Om den inte antas skriv en till. Om den tredje inte heller antas så kommer till slut ett nytt snöre i din väg och denna gång var det TV.
Men det gjorde sig inte själv. Hade ni alla samurajer därute inte gjort allt det arbete ni gjort, provat alla andra snören, så hade inte det här snöret heller hållit.

Man vinner bara segrar genom hårt arbete.



Tack Brockman för att du Youtubade inslaget åt oss. Nu sägs det att SVT visst sparar inslagen länge, men man vet aldrig.

* * *
UtbildningsUtmaningen
Jag fortsätter härmed utmaningen.
I kommentarer påstår ni att jag ser lugn ut i TV. Det är en illusion.

Jag har 2876 fallskärmshopp. Tre gånger har fallskärmen inte fungerat, den har trasslat sig eller rivits sönder. Under ett reservdrag, då man jobbar med att få bort den dåliga fallskärmen för att sen kunna utlösa reserven är man stressad. Trots allt, man faller mot marken i 200 knyck och från exempelvis 600 meters höjd har man bara 12 sekunder kvar till marken.

För att få ut reserven i någorlunda god tid har man endast 6 sekunder på sig. Marken är inte mark längre. Marken är döden som rusar emot en. Det tokiga under ett reservdrag är att psyket kan låsa sig, bli skräckfascinerat av marken som kommer så där fort.

Vi hoppare kallar det groundruch. Ett galet skräckknark som kan förvilla en. På så sätt dör hoppare varje år. Döden låser dem i sitt grepp långt innan den inträffat. Hade de bara arbetat vidare med att få ut reserven hade de klarat sig, det folk lite träffande kallar att rycka i snöret är alltså dödsviktigt. Och man får aldrig sluta att leta efter och rycka i snören.

Ändå.
Ett reservdrag är ingenting i jämförelse hur jag kände mig framför kameran.

Jag ser och hör alla fel jag gör och jag ser och hör dem redan när jag sitter där och gör dem framför kameran. Det är otroligt outhärdligt. Men ni som ser filmen utifrån ser inte allt det där jag har ågren över. Det är så det funkar. På något avigt sätt får man bara lita på att det är så.


Med detta vill jag bara ha sagt; att oavsett hur orolig och nervös man känner sig om man till exempel ska gå fram till en riksdagsman, så är det bara att göra det ändå.

I de flesta fall håller det där snöret, fast man själv är dallrig i magen långt över gränsen för vad som känns uthärdligt att leva med.

* * *
Länk till SVT där bilden har bättre kvaliet.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår vad du menar. Man är sin egen hårdaste kritiker. Jag kände likadant efter att ha talat på riksdagstrappan sextonde september. Jag blev så nervös att knäna skakade och jag hade ont i magen långt efteråt. Dagen efter hade jag träningsvärk av att ha spänt mig. Och då har jag ändå viss scenvana från tidigare. När jag såg klippet efteråt så irriterade jag mig på småsaker som tonfall, betoningar och ett velande i ordval där jag inte bestämde mig för vare sig eller så det blev en så kallad "duddegnöl". Ändå, med lite distans, så tycker jag att jag gjorde bra ifrån mig. Och jag tror inte nån annan lägger märke till allt det man lägger märke till själv. Du gjorde ett bra jobb, och det tackar vi för.

Gun Svensson sa...

Lånar skalden Verner von Heidenstams ord: Det är skönare lyss till en sträng, som brast, än att aldrig spänna en båge!!! Du klarade av det hela på ett föredömligt sätt. Och att du dessutom bjuder oss alla på dina reflektioner efteråt och använder ett bildspråk som visar att det alltid är för tidigt att ge upp;-)- det gillar jag busskarpt! Nu ska det bli intressant se vilken reaktion det blir bland FRA-kramarna inom s.

Mary X Jensen sa...

Galna människor som hoppar fallskärm... För spänandne för min smak. SÄllan har jag dock scenskräck - ett tips är att kolla in hur andra gör. Ingen är perfekt och då behöver man inte vara det själv heller.

Du gav ett bra intryck Anders.

Anonym sa...

Jag tycker att du gjorde ett gott intryck, och du har ingen anledning att reflektera över den saken. Det viktigaste är att sakfrågan kom fram på ett bra sätt, och det gjorde den definitivt. Kul dessutom att se att även du finns i det som kallas för "mellannorrland". Nu fortsätter vi att gnaga ner alla som så gärna vill avskaffa den personliga integriteten. Inom kort kommer den första debattartikeln från CenterUppropet.se att författas, och med lite tur så kanske vi kan nå ut med den. Ge inte upp med era försök, utan skriv kort och effektivt samt regelbundet så kommer en artikel till slut in.

Anonym sa...

Du gav ett väldigt bra intryck. Starkt jobbat!

Den enda delen jag inte riktigt förstod var linux-programmerarnas tunnlar. Visst kan man använda tex. Onion Routing om det var det du tänkte på men det blir en kompriss mellan fördröjning i kommikationen och tidsbaserade attacker.

Anders sa...

@ Joshua
@ Favvofarmor!
@ Mary
@ Erik
Tack för era glad tillrop!
Det är konstigt det här med scenskräck. Jag håller föredrag för 300 pers som ingenting och det är ju mitt jobb som författare att kuska runt och prata, men den här gången handlade det om oss.
Jag var på något sätt "nätets" representant och saken är ju så oerhört viktig.
När jag pratar med levande publik och det blir fel kan jag helt anspråkslöst säga: "Oj då, det där får jag nog ta om så det blir begripligt, eller hängde ni verkligen men? Jag gjorde det i varje fall inte själv!"

I TV, även när det bandas, särskilt när de bandar är man fullkomligt utelämnad. De bandade säkert en timmes prat. av det klippte de ut 2 minuter. jag vet ju inte vad de väljer att klippa. Lite läskigt. Men samtidigt litade jag på de här två.
Jag har blivit intervjuad av en klantskalle efter att några hoppare hoppat från en radiomast här där jag bor.
Han klippte på sådant sätt att det sedan uppstod en helt onödig konflikt mellan min klubb och terracom som äger masten. Min klubb hade ju inget med saken att göra. Det var norska hoppare som varit där och hoppat.
Nåja.

MEN. Vad jag vill komma till.
Jag skrev inlägget i hopp om att vara lite pedagogisk. för att stötta folk att våga göra lite läskiga saker! som att prata med media eller vad det nu kan vara.

Anders sa...

@ Erik. Vi fortsätter att gnaga.
vi är som stenen som urholkar vattnet, eller hur det nu var.

Anders sa...

@ TOR.
Jag kan inte tekniken, men jag är nyfiken. därför har jag pratat med många duktiga och man snackar om "spindlar" och virtuella servrar och en massa saker.

Vissa saker förstår jag och vet jag. Internet är ett paketswitchande nätverk. Om man tänker sig internet som ett slättlandskap framför sig så åker det omkring en massa paket framför en med små bitar information i. informationen spjälkas upp i små paket, tar lite olika vägar, men når sedan målet och sätts ihop igen.
Man kan se dessa paket.

I något sammanhang pratade någon om att man kunde gömma paket så de inte syntes. jag kommer inte ihåg hur det förklarades, men begreppet jag fick mig till livs var just tunnel.
Jag kan också ha rört ihop det.
Tunneln kanske är en mer statisk sak. att två datorer kommunicerar och däremellan är det så hårt krypterat, som en datastråle som inte går att knacka sig in i.

Skickar man då denna virtuella stråle av data mellan två virtuella servrar så, tja, blir det lite svårare att hitta vem man ska jaga och vad för information som skickas.

Tor och andra, fyll gärna på. Mina kunskaper är ytterst bristfälliga och eftersom de är det tolkar jag ibland informationen fel som jag får.

Anders sa...

@ Tor.
@ Alla

Jag har uppdaterat min hemsida med fler av era goda råd kring IPRED.

Anteckningar

Anonym sa...

Anders - det är ett genombrott för riksdagssvar.se att över huvud taget få en länk till sig från gammelmedia. Förhoppningsvis får vi in debattartiklar, och mer mediauppmärksamhet. För bloggosfären är tyvärr ännu lite för sluten för att det ska få riktigt genomslag.

Skummade igenom dina IPRED-anteckningar - fick du med mitt svar på deras ihärdiga fråga "hur ska de få betalt då?" alltså att använda Spotify som exempel på hur musikartister redan nu får betalt? Och att man kan tänka sig det även för film? Ja även böcker i framtiden? "Prenumerera" istället för "köpa exemplar".

Anders sa...

@ Olof, jag har spotify i huvudet, men eftersom hd:n där är rätt kass lägger jag upp det nu!

Anonym sa...

humm du har kanske lite prestationsångets som lurar där inne?
Det är farligt... se bara hur det slutade för mig innan jag lärde mig hantera den!

Nästa gång får du hojta högre om barnvakt! Jag var ju tillgänglig i fredags och hade självklart ställt upp!