© Rene Blom, detalj från"Under den evigt blå himlen" Under Djingis Khans ledning lämnades ingenting åt slumpen. Varje krigare utrustades bland annat med 60 pilar av lite olika slag.
Det handlade om tre sorters pilar:
1) Långa lätta pilar för distansskytte, ibland med kamelbensspets. I medvind kunde dessa pilar sväva upp till 400 meter innan de regnade ned över fienden.
2) Tunga pilar med smidd spets. Pansarbrytande, både läderrustningar och plåtrustningar kunde genomträngas på upp till 50 meters avstånd.
3) Visslande pilar. Borrade hål i pilspetsen gjorde att pilen tjöt som en häxpipa när den flög genom luften. Befäl riktade dessa visslande pilar mot särskilt utvalda mål i fiendehären. Snart lärde sig fienden att kom det en visslande pil hade de snart tusen och åter tusen pilar över sig. Mongolernas visslande pilar ställde ofta till panik hos fienden.
Hm. Får vara nog med detlajer för den här gången.
Faran är att jag tycker det är så kul!
Kanske vore det roligare att skriva uppslagsverk än romaner?
Kanske vore det roligare att skriva uppslagsverk än romaner?
- * -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar