Singel och desperat

Skriver på min bärbara. Rätt svårt eftersom Tula tycker att tangentbordet är kul. Rätt som det är trycker hon på en knapp och lyckas scrolla eller sudda. Eller så kommer KKKKU****>. Så ser mina äventyr ut idag.

Att ha en ettåring i knät när man skriver är inte enda svårigheten. Ettåringen är ett av bevisen att jag inte är desperat och singel och därför har mindre att skriva om.

Nojorna är borta. Den grundtonsvrålande ångesten likaså. Som singel fasade jag för allt. Att jag skulle förbli ensam, att jag var ful, att jag skulle säga fel sak. Och kunde jag verkligen gå fram till puman där borta? Ju mer åtråvärd hon var, ju hemskare blev det att larva fram och säga:

”Hej, du ser trevlig ut. Vill du prata med mig ett tag?”

Eller:

”Hej, här ett avtal. Så fort vi känner att vi inte vill slösa mer artig tid ger vi varandra en lyckospark i röven och så jagar vi vidare på varsitt håll.”

Sådana hopplösa repliker for genom skallen. Jag sa dem aldrig. Hur jag fick kontakt vet jag inte. Rätt som det var hade jag bara hugg.

Periodvis hade jag jättemycket hugg. Det föregicks av idogt långrevsfiske där jag lade ut krokar framför alla presumtiva som råkade komma i min väg. Plötsligt nappade tre fyra på en gång och så sprang jag som en dåre från den ena till den andra och visste inte vem jag skulle välja att spendera resten av livet med. Att välja bort tre för att behålla en verkade som dålig matematik. Subtraktion är inte lika kul som addition. Stärkt av det självförtroende fyra donnor in spe ger varje man skaffade jag en till.

Jag trodde att jag var i smöret, att jag var lycklig. Men så visade det sig att mina tilltänkta ljuva små varelser fuskade. De spelade inte rent spel. De halade in killar från höger till vänster i ett minst lika raffinerat fiske. Plötsligt hade jag inte bara ångest. Jag var grundlurad också. I min sporadiska dagbok försökte jag reda ut begreppen. Efter några hundra sidors teoretiska utlägg kom jag fram till hur det verkligen förhöll sig. Hur jävligt det i själva verket var. Jag skrev:

Kvinnor är som män.
Utan skrupler och ofta kåta.

Med andra ord. Hur skulle man få ihop det? På riktigt. Hur komma ur den där vansinnestombolan där alla knullade med alla medan man egentligen längtade sig fördärvad efter äkta vara.
Efter kärlek.

Tyvärr har jag inga tips. Jag har bara lite mindre att blogga om.