söndag, augusti 19, 2007

I orolig väntan på ”kick in”


Förmiddag dag tre.

Jag är tillbaka i min ”normala” sinnesstämning.
Tack vare medicinen fattar jag äntligen att det är fullkomligt omänskligt att leva i detta tillstånd.

Test av sinnesstämning #1. Det glada hållet:
Jag tänker på min favoriträtt; fläskkotlett med apelsin- och sojasås.
Jag laddar tanken att hustrun och jag ska laga den tillsammans. (ett sorts förspel).

Trots denna trevliga tanke, som när jag är frisk kan fylla mig av berusande förväntan, känner jag mig lika glåmig som en gråsugga, ett sådant där djur alla vill trampa på och döda.

Alltså, det hjälper inte att tänka glada, positiva tankar när man är deprimerad.

Test av sinnesstämning #2. Det sunkiga hållet:
Tänker jag på bokmässan blir jag alldeles matt, liksom kraftlös. Ja, tankar på bokmässan, eller i övrigt att ta itu med mina böcker får mig att sjunka ihop. Plötsligt tappar jag även lusten att göra andra saker, sådana som kan vara angenäma. Som att rida till exempel.

Jag har en enda önskan, att medicinen åter ska ”kicka in” som den gjorde under första dagen några berusande timmar.

4 kommentarer:

Peter Madison sa...

Tips från coachen: Åk ner till campingen å ta ett dopp...vare sig du vill det eller inte. Gör bara som jag säger. Ok? Du kommer inte bli friskare med du kommer förmodligen frysa lite och tankarna får fokus på helt andra grejer... just do it.

Anders sa...

Käre bror: Jag är livligt trött på alla som kommer med klämmiga små råd att jag bör bada eller jogga eller för den delen, PROMENERA.

Visst, jag vet. Det är JÄTTEBRA, och jag GÖR redan ALLA sådana aktiviteter. Jag HAR promenerat idag. JAg HAR sprungit. Jag HAR skjutit pilbåge...

Alla dessa aktiviteter får en dels att tänka på annat, dels sätter man igång kroppsegna endorfiner mm roliga kemikalier som jag ju bevisligen behöver.

MEN. Det finns tröskelvärden.
Är man bara lite grann nere, då kan en joggingtur göra hela susen.
Är man Riktigt deprimerad, alltså värre däran än Ior i Nalle Puh, då hjälper ingenting...

Så. Jag avböjer vänligen men bestämt fler hurtfriska små råd.
BEHANDLA MIG SOM VANLIGT, INTE SOM OM JAG VAR EN LITEN UNGE SOM KINKAR.

BASTA

Peter Madison sa...

upps....sorry. Hädanefter är jag tyst. Som jag alltid brukar vara...;)

Anders sa...

Bror: Jag vill INTE att du ska vara tyst.
Jag föredrar att du talar till mig, även om det skulle råka komma en och annan groda ur mun!
Så är det:)