Ny blogg, narrspel och barn

Jag vet,  många av mina gamla läsare tycker inte det är kul när jag skriver om politik. Man vill läsa om barnen som krälar kring mina ben medan jag skriver vid datorn och plötsligt råkar dra ur någon sladd. (sladdlöst innebär ändå att man måste ha massor av sladd till ström osv). Eller kanske hellre, höra hur det går med ridning för tjejerna och när Odin vägrar sätta på sig blöjor med olika resultat. Jag har fixat en ny blogg till von Oben.  Där kommer han att hamna, men först efter det att han besökt Arvid Falk. 

Jag har inte tid att skriva politik och jag är också totalt ointresserad. På ett plan. På ett annat är jag heligt förbannad men jag tvingas säga som Shakespeare i "King Lear": 

“Gråtande kom vi till världen. Vi gråter för att vi kommit hit till denna skådeplats för narrar.”

Så är det. Och de största narrarna sitter just nu inne i ett litet kabinett (det är deras partikamrater inom alliansen som myntat begreppet) där bara fyra små människor får plats. De har fått för sig att de är lite så där, von Oben.

Oavsett politisk färg har vi att hålla tummen i ögat på dem. Hela tiden. För maktfullkomlighet är aldrig vacker.

Så det blir mer politik här. Men jag hoppas det blir i form av narrspel. Och mina barn hoppas jag återigen får lite mer plats, inte bara i mitt liv, utan även på bloggen.

Uppföljning på förra inlägget kommer också. I någon form.