onsdag, oktober 01, 2008

Gästbloggen av Lars-erick

Lars-erick beskriver sig som  socialliberal, intresserad av samhällsfrågor, och han frågar sig "hur göra världen till en bättre plats" i presentationen på sin blogg.

I sin blogg skriver han ett inlägg, Finanskrisen tränger sig på.

Jag låter hans text fylla ett inlägg i min blogg. Det är mitt sätt att visa att vi alla drömmer om en bättre värld. Jag börjar allt mer anse att det är av yttersta vikt att belysa att det inom den liberala sfären finns goda krafter som vill ta ansvar. Lars-erick tillhör dem. Sen finns det dirket märkliga krafter, neoliberaler som kallar sig nyliberaler, eller faktiskt gärna liberaler, eftersom de vill monopolisera begreppet liberal. 

Alla har naturligtvis full rätt att uttrycka sina åsikter, sin tro, sin övertygelse. Även neoliberaler, även om de i mina ögon står för en slags nihilism. Framför allt, de vill inte ta ansvar. De vill inte bygga samhällen och gemenskap. De vill inte bygga någonting. De vill endast släppa kapitalet helt fritt.

Jag är ivrig motståndare till den tanken. Så även många liberaler. Särskilt socialliberaler som Lars-erick. Här hans inlägg.

Finanskrisen tränger sig på -om den fria marknaden 

"Jag förmodar att en överväldigande majoritet av både s.k. experter, politiker och allmänhet är övertygade om den fria marknadens överlägsenhet jämfört med planekonomi för att skapa välstånd.

En orsak till det är att människans vilja att förbättra sin situation. Att tjäna pengar för välstånd. Alltså vinst för företagaren och låga priser för konsumenten.

Jag vill dock mena att 
fri marknad inte är målet, utan ett medel för välstånd och framsteg. Jag vet att det finns extrema "nyliberaler" som ser den fria marknaden som ett mål. Jag delar inte den synen. Såväl fri marknad som kapitalism är nödvändiga förutsättningar för demokrati och välstånd. Men ej tillräckliga förutsättningar, och inte mål utan just medel.

Enligt min socialliberala uppfattning så måste samhället ge spelregler för den fria marknaden, annars tenderar den per automatik att ta död på sig själv! Det måste till exempel finnas effektiv konkurrenslagstiftning så att det inte bildas monopol eller konkurrenshämmande oligopol.

Går det att tänka sig en fotbollsmatch utan regler?

Utan reglering i form av lagar etc så blir det anarki, inte välstånd och inte demokrati. (Som jag ser det är också demokrati en väsentlig faktor för att skapa välstånd!)

Det vi ser nu i USA, med spridningseffekter runt hela världen, är hur finansmarknaden avreglerats av Bushregeringen, som inte heller insett vikten att hålla koll på marknadens utveckling, vilket gett 
fritt spelrum för girigheten. Lönsamhetstänkande är självfallet bra för en sund ekonomi, men girighet är ett gift. Fantasilöner, ofattbara bonusar etc är inte bara en faktor som genom sin psykologiska effekt ökar kostnadstrycket och inflationen. Det är också farligt då det ger utrymme för osunt trixande att trissa upp volymer och fiktiva vinster. Som när det gick att låna uppåt 150-200% av (det upptrissade) marknadsvärdet för husen man "köpte".
Fanns det ingen i Bushregimen som förstod att då är något fel?

Förr eller senare blir det en krasch. Finanssystemet måste fungera. Och det blir - hur det än löses - de vanliga medborgarna, skattebetalarna/konsumenterna som får betala. Inte de bonusstinna finans- och bankcheferna.

En vanlig medborgare kan inte ha kollen över hur samhällsekonomin utvecklas, men det är lagstiftarnas skyldighet att ha den kollen - och att vidta åtgärder i tid. Det går knappast att (helt) undvika konjunktursvängningar, men genom att motverka t ex monopol och att girighet skapar fiktiva värden så måste mer extrema situationer kunna undvikas."

* * *

En rödfärgad del syns i texten. Där är jag inte överens med Lars-erick. Någon sådan "ekonomisk" motor finns inte i mig. Jag skriver böcker, inte för att tjäna pengar, utan för att göra just den boken jag för tillfället skriver så bra, intressant, eller vacker som möjligt.
Hade jag drivits av en längtan efter välstånd hade jag stannat på min plats som datakonsult. Jag hade då en fast lön som var 5 gånger högre än jag lyckas skrapa ihop som författare.
Ingen av mina drivkrafter i livet kan jag koppla till en lust till mer välstånd.

Men jag ställer mig samma fråga som Lars-erick; hur göra världen till en bättre plats?

4 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

OK, Anders, alla drivs inte av vinstbegär. "Profit" är ju det ord som rödingar ofta använder. Och det är fult ju.

Men, alla måste vi ha så att vi överlever. Det måste jag, det måste du. Jag kan säga att mitt politiska engagemang förhindrat goda inkomster för mig. Som aktiv liberal (det gick det länge att vara inom fp) var det omöjligt att få rätt jobb (i förh till min kompetens) i de röda kommuner som jag levt. Jag offrade alltså möjligheterna till bättre inkomst (och en hyfsad pension) för att kunna arbeta ideellt som fritidspolitiker för den ideologi som jag anser skulle göra världen bättre.

Men detta är inte det normala idag. De flesta prioriterar pengar högre. Och hur som helst så vill man ha så att man överlever. Dvs driva ett litet företag som går med en liten vinst, dvs ger levebröd. Eller ta ett jobb, vilket förutsätter att det sker i ett företag som går runt, helst med en viss margina. Eller i offentlig verksamhet, som tar sina medel från att beskatta alla. Man kan säga att offentliganställdas löner är ianspråktagande av "vinsten" från de som beskattas!


Jag vill alltså mena att i din tankevärld Anders så leds du fel av att du ser ord som vinst och profit som fula ord. Men alla måste vi leva av "vinst".
Och måttlig vinst, som ger oss ett hyfsat liv, det är inte fult.
Tvärtom tror jag, liksom vissa teoretiker, att det är en viktig drivkraft till mänsklighetens utveckling.

Däremot vänder jag mig mot den girighet som blivit alltför förhärskande idag i stora kretsar. Den finns i stora kretsar. Påhejad av vulgärmedia som kvällspress och mängder av de teveprogram vi ser.
Sprids som ett gift från de som lyckats sno åt sig enorma inkomster till oss vanliga knegare. Finns sannerligen inte bara hos direktörer och finansförvaltare av våra pensionspengar.

Indirekt är vi alla delaktiga i detta snuskiga race genom att vi har pengar i pensionsfonder, vars enda syfte är att maximera avkastningen.

Vilket leder till kriser som denna. Och t ex min pension kommer nu att reduceras betydligt. Från en redan mkt låg nivå. Det är ju så att nedgångar tenderar drabba de sämst ställda mera än de drabbar de som har mycket.
Det är samma sak med inflationen.

Bloggaren sa...

Hej!
När jag hör rödingar prata om profit blir jag less.

Var hade Sverige stått idag utan kapitalstarka och dugliga kaptialförvaltare som exv Wallenberg?

I långa stunder har Wallenbergssfären och sossarna och fackföreningsrörelsen levt i god symbios. Man byggde den svenska modellen i respekt för varandra och en vettig och stabil och solidarisk lönebildning.

Sen under vissa perioder fick sossarna för sig att beskatta företag för hårt, varför Wallenbergsfären bildade sina stiftelser för att slippa viss skatt...
Där gick alltså lagstiftaren för långt i sin iver att bygga det goda samhället...

"Wallenberg" får ofta ta mycket skit från profithatande rödingar. Särskilt för att de har de där stiftelserna...
En del rödingar är lika naiva som de på andra kanten, neoliberalerna...

Jag har inget emot vinster i företag. Människor som är dugliga att driva stora företag och industrier ska få göra det. Genom lagstiftning ska vi sen se till att visst mått av fördelning av pengar sker. Justa lagar ska också se till att företagen mår bra kan reinvestera osv, men inte kunna fuska undan enorma tantiem eller provisioner till ett fåtal, så som skett inom banksfären nu igen...

Men jag tror på fördelning av rikedom. Hur den nu ska gå till, men den måste ske. Slits ett samhälle isär alltför mycket blir det sårigt.
USA exv mår inte bra. Per capita har man flest människor i fängelse i världen...
I världens rikaste och miljonärstätaste land finns också de flest utslagna...

En annan sak. En Nike-sko kostar någon krona att tillverka i Kina. Sen kostar samma sko 1500 kronor på hyllan i sportaffären i Sverige.
Någonstans på vägen tjänar någon på tok för mycket. Inte bara kinesen som syr skon är lurad, utan även hans företag som ju är underleverantör bunden till slavkontrakt, likväl den som köper skon i Sverige.
Redan på 1200-talet såg Thomas av Aquino att detta fenomen inom kapitalismen började förekomma, det att någon i kedjan tog ut en oskäligt stor vinst. Han döpte fenomenet till Inhorentas, det oärliga, det förljugna, det sjuka, inom det system vi ändå måste vidmakthålla för att kunna bedriva handel, marknaden.

Liberaler och sossar, eventuellt vettiga rödingar ännu längre ut på vänsterkanten, har att enas kring detta. Marknaden behövs, men hur komma åt Inhorentas? Detta fenomen som upptäcktes redan för 800 år sen!

Lars-Erick Forsgren sa...

Hur enade lib o soss o ännu mera vänsterrödingar är om detta kan nog diskuteras. Men det verkar i vart fall som du o jag är det.

Så vi landar då i samma slutsats som Anders Borg (som inte är min favorit precis) att det är girigheten som är den stora boven.

Har alltså inga egentliga invändningar till din senaste kommentar. Förutom att det känns lite obekvämt att hamna på samma linje som herr A Borg i denna fråga.

Ditt exempel med skon fr Kina. Ja, jag har noterat att det måste vara många (inte bara en) som tjänar stora pengar många ggr ex-vis på importvaror fr vissa länder. När det t ex på rea går att få inte bara 50% utan ibland 85-90% av ursprungspriset.
Och jag tror inte att varorna ändå säljs med förlust.

Alltså, rimliga vinster är OK, men inte girighet som drivet allt in absurdum.

Bloggaren sa...

Oj, du får mig att rysa!
Har vi hamnat i närheten av Anders Borg i vårt gemensamma slutsats... *ler*

Jag är glad att du kom tillbaka.
För vi verkar lika dåraktiga du och jag på ett plan.
Du har vikt delar av ditt liv att på ideell basis jobba för fp.
Detta har du gjort för att du tror på och brinner för en sak.
Jag har också lagt ned massor med ideella timmar i olika sammanhang, förutom min bokproduktion som väl närmast också får betraktas som ideell, om än det bedrivs i företagsform i ett företag som just nu har stora underskott...

Det är fler än du och jag som håller på så här. Ideellt.

Detta ideella arbete skapar enorma mervärlden i vår kultur och vårt land.

Där jag bor utför människor också en massa tjänster och arbete åt varandra helt utanför gängse ekonomi... en del vill kalla detta svart... andra vill inom exv EU kalla det för LET:s som är en förkortning av Local Economic Tool.
Alltså att man utan att behöva skatta och momsa faktiskt får ha ett ekonomiskt system bredvid det gängse för att regioner ska må bra. (Jag begriper iofs inte riktigt varför man i EU måste döpa det till något och räkna ekonomin som sker, även om man påstår sig inte vilja beskatta den)

Vart vill jag komma med allt det här?

Jo, inbäddat i detta ligger min invändning mot att alla vi människor strävar efter vinst och välstånd.

Vi strävar inte alltid efter det. Det är snarare ett nödvändigt ont. Jag är slav under marknaden. Jag måste tjäna visst mycket nu, för att klara mig både nu och sen i pensionstid... Min inkomst nu dömer mig liksom två gånger...

Fick jag välja fritt ur hjärtat skulle jag jobba ännu mer, men det hamnar utanför det som marknaden eller kapitalismen klarar av att mäta, för den kan bara mäta i kronor. Den förmår inte mäta andra kvaliteter och för mig öppnar sig här en sektor som jag önskar att vi kunde expandera.

I tonåren var jag anarkist, vissa grenar av anarkismen står inte så långt ifrån visst liberalt tänkande. Det handlar om varje individs frihet och växt, men också att man inte får kränka andra.
En anarkistisk vision var också att reducera det "nödvändiga" ekonomiska arbetet till ett minimum, resten av tiden skulle vi ägna oss åt konst och varandra, att vara människa helt enkelt...

Det är här någonstans jag vill lyssna och förstå dig.
I mina ögon har du i viss mån "offrat" ditt eget väl och ve i förmån för en idé eller vision att få en bättre värld. Du har alltså inte sett till att sko dig eller optimera din egen situation och skapat max välstånd för dig själv.
snarare har du handlat, åtminstone till viss del, altruistiskt, för att skapa ett bättre värld.

Jag får för mig, att du, liksom jag, vill något mer, något utöver det du skrev och jag kände att jag behövde rödfärga...

"En orsak till det är att människans vilja att förbättra sin situation. Att tjäna pengar för välstånd. Alltså vinst för företagaren och låga priser för konsumenten."

Jag svamlar och famlar mycket här, för jag söker. Jag söker förklara den vision som ligger gömd här.
Som du och jag kanske delar, fast vi inte riktigt vet om det, eller kan formulera den.

Som du skrev, och jag höll med om, marknaden och kapitalismen är medel, inte mål.