torsdag, januari 01, 2009

Ideologi och praktisk politik

Från CC CopyCat byrån

Jag har haft ansatsen i mig länge nu och det är dags att börja berätta.

Till valrörelsen 1994 blev jag inbjuden till socialdemokraterna att hålla idédebatter och seminarier i värdegrundsfrågor.
Jag blev det trots att jag titulerade mig själv som anakistisk författare.
- Det är OK. Vi har ändå liknande värdegrund, sa Stefan Wikén, den kille som bjöd in mig i Östersund.

Det där slog ned som en bomb i min arma anarkistiska skalle. Skulle jag ha samma värdegrund som SAP!
Samtidigt visste jag att det var sant. Dessutom består partiet av så många människor att det självklart är ett enormt spann mellan den mest konservative högersossen och den anarkistiske vänsterkillen.

Jag bjöds in till Sveavägen i Stockholm och där blev jag efter lite krångel insläppt i en bunkerliknande lokal med pansarglas och säkerhetssluss. Jag frågade varför och fick veta att partiexpeditionen blivit bombad och att man därför byggt ingången säker.

Väl inne träffade jag dem alla och höll föredragning för hela partistyrelsen. Då var det Ingvar Carlsson som var partiordförande och jag satt bredvid honom när vi lyssnade på andras föredragningar. Jag lovade Mona Sahlin att om hon kom upp till min fallskärmsklubb så skulle jag naturligtvis fixa så att hon fick hoppa tandem. Inga problem! Jag hjälper alla som vill hoppa och hon var sugen.

Jag sysslade med idédebatt i partiet då, och det är vad jag vill göra nu. Men det är svårt att hålla rak kurs. Det händer så mycket annat samtidigt.
För några veckor sen ringde en partimedlem, Catrin Sandberg, och frågade om jag ville sitta i kyrkofullmäktige. Jag har velat sen dess, men så träffades vi på dagis där vi möts ibland eftersom hon liksom jag har ett av sina barn där. Jag talade om som det var. Att jag forfarande är anarkiskt och vill lyfta den ideologiska idédebatten inom partiet.

Jag blir lite förbluffad. Historiskt har SAP jagat inte bara kommunister utan även syndikalister och anarkister. Men de fattar att jag inte är en anarkist som kastar bomber. Istället välkomnar man mitt lite annorlunda perspektiv.

- Då ska du jobba med det, för det blir fel annars, sade hon som den naturligaste sak i världen.
Hon gav mig namn på flera personer jag så snart jag hinner ska kontakta.

Parallellt med alla dessa trevliga inviter jag får sitter jag här på min blogg och skriver det ena kritiska inlägget efter det andra.

Båda bilderna är för mig sanna. Å ena sidan möts jag av öppenhet och hjärtlighet och brinnande människor som vill göra världen bättre, å den andra, när jag ser resultatet av vissa lagar som stiftas i riksdagen - med mitt partis goda minne, så förstår jag att SAP i dessa frågor gått ideologiskt vilse.

Jag ska fortsätta med min kritik, men parallellt med det ska jag skapa en ny plattform inom partiet för ideologisk idédebatt. Istället för att enbart kritisera ska vi tillsammans försöka förstå problemen och lösa dem.

Ett annat sätt att bedriva konstruktiv politik är att skriva motioner. Jag och Johan Westerholm har via bloggarna lärt känna varandra och vi har precis börjat knåpa ihop en motion.

Johan har gått handels, drivit företag, varit vd. När hans erfarenhter bryts mot mina idéer om att partiet är lite ideologiskt tomt uppstår nya kreativa tankar och vi gör båda idémässiga språng.

Vår första motion handlar om ett sätt att bättre bemästra och få kontroll över finanskriser.
På ett plan är det en djupt ideoloisk motion, men vi sitter nu och omformar tankarna för att få dem praktiskt genomförbara.

Den normala gången är att motioner lämnas in till Arbetarkommunen man är med i, om den antas där skickas motionen vidare till partikongressen.
Sen kan ens motion, ens idé och tanke, komma upp i riksdagen.

Så snart vi fått ihop skrivningen publicerar vi vår motion på våra bloggar.

Två bra saker kan hända: antingen förädlas motionen och blir bättre, eller också spricker tanken i belysningen, men något nytt föds ur den. Vi lär oss alla något.

Jag vill vitalisera inte bara mitt parti utan hela det demokratisk fältet. Jag väljer att börja här, samtidigt som jag försöker puffa lite försiktigt på mitt parti.

6 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

Jag lyckönskar till samarbetet med Johan. Ni båda brinner av förnyelseiver och att väcka ideologierna.

Möjligen ligger just knuten beskriven denna bloggposts rubrik. Ideologi och praktisk politik.

Knuten för både s och andra partier.

Anders sa...

Ja, LE. Det finns en knut i det här.
När Johan och jag bara idémässigt ser för oss vad vi vill åstadkomma vad gäller att hjälpa marknaden att inte hamna i sådana fasliga kriser, att så att säga få eller bygga in funktioner i marknaden som gör att den tvingas ta både lite hänsyn och samhällsansvar, då är det enkelt.

Men redan när man kommer till att i en motion beskriva den rent praktiska implementeringen av den fina idén, redan där börjar gnissel och krångel uppstå. För att inte tala om alla frågetecken.

Så. Johan o jag väljer att förenkla, sen lägger vi ut motionen och tar tacksamt emot synpunkter och förslag, även adekvat kritik är ju välkommen, för ska idén sänkas så ska den sänkas med vettiga argument som helt enkelt punkterar vår idé.
Först då kan vi ju också bygga vidare på idéer som visat sig inte bära. Då lär vi oss att navigera rätt.

Stefan Wikén sa...

... ja, vi måste absolut prata.

Anders sa...

Stefan: Absolut!
Jag är med ny dator, varför jag inte har din mejl längre.
Min är hoppanders (at) gmail dot com

Fast jag kan ju slå upp dig i eniro också!

jag har 0642 - 220 02

Karin S sa...

Hej Anders,

Gott Nytt! Det var längesen annars, och jag ser att bloggandet fört även dig in på helt nya vägar!? Spännande och roligt och förhoppningsvis konstruktivt! Jag önskar dig lycka till av hela mitt hjärta!

Själv verkar jag mer landa i någon sorts fp-fack om man nu ska göra politik av allting. Vet inte om man ska det, och det är inget som liksom blivit praktisk verklighet för mig, tror inte att det blir det heller.

Nätet är helt fantastiskt!

Anders sa...

Ha. Där ser man!
Länge sedan, verkligen, och ja, nätet är fantastiskt.

Äkta folkpartister tycker jag om. dom är oftast liberala och själv är jag nog, om nu etikett behövs, anarkosocialist, alltså gillar jag frihet lika mycket som någonsin en liberal. Kanske menar vi till och med samma sak, men använder olika ord, hämtade ur olika politiska traditioner?

Hur som, i mina ögon är eder partiordförande Jan den största belastning jag kan tänka mig, i vart fall om man tror på frihet. Om man gör det där testet:

http://www.politicalcompass.org/index

tror jag att jag och Jan B hamnar i varsin ände i en diagonal, jag längst ned till vänster, och han längst upp till höger. så uppfattar jag honom i alla fall.

som sagt. Nätet är fantastiskt.
Mina nya bästa vänner är moderater och just folkpartister, fast de har i förskräckelse lämnat sina partier.

Ärligt hade jag tappat bort dig. därför var det dubbelt kul att du kom förbi!