Lagar som inte lirar med verkligheten och det vi vill göra

Från CC CopyCat byrån

Jag har alltid klippt ut tidningsartiklar. Som stöd för minnet, men också för att visa vänner som jag vet är intresserade av ämnet. På nätet kan man givetvis länka för att peka ut klippet man vill visa. Oftast blir den man länkar till glad. Man skapar trafik.

Den här gången tyckte jag artikeln var så fantastiskt bra att jag vill spara den så den blir lätt att hitta när jag vill läsa den igen. Jag vill även att andra ska läsa och förstå. Lära sig saker ur texten.

Vad säger upphovsrätten om det?
Att jag vill dela med mig elektroniskt, så som jag alltid gjort med papperstidning?

Jag älskar också att leka med bilder jag hittar på nätet och sätta texter till dem, eller manipulera dem på annat sätt. Jag har aldrig spelat Tomb Rider, men är otroligt fascinerad av hur man lyckats ta fram en gestalt, Lara Croft, som känns så verklig. Hon var år 2007 trots allt bara gjord av ca 5000 polygoner. Nu år 2009 vet jag inte hur många polygoner hon består av. Hur som helst tycker jag det är kul att sätta henne i nya sammanhang.

Och här klippet ur SvD. Det jag vill att alla ska läsa.

Ny tid kräver ny upphovsrätt

Publicerad: 16 februari 2009, 04.43

I VÄRLDENS FOKUS Idag inleds rättegången mot grundarna av fildelningssajten Pirate Bay i Stockholms tingsrätt. I fokus för rättegången står upphovsrätt och skydd för ekonomiska värden. Det är hög tid att se över formerna för och effekterna av nuvarande lagstiftning, skriver Karl Sigfrid.

I februari 2007 spelade Stephanie Lenz in en video på sin ettårige son Holden som glatt dansade runt i lägenheten med en gåstol. För att kunna dela upplevelsen med andra laddade hon upp videon på Youtube. Filmen blev en succé bland släktingar och vänner, och allt var frid och fröjd. I fyra månader.

Sedan såg juristerna på Universal Music Group videon, och hörde framför allt vad Holden dansade till. Det var Let’s Go Crazy av Prince. Universal skickade ett brev till Youtube och krävde att videon skulle tas bort eftersom den inkräktade på deras upphovsrätt.

Även den som vill att samhället ska prioritera jakten på ungdomar som olovligt lyssnar på musik måste tycka att upphovsrätten ska syfta till att skydda ekonomiska värden. Familjen Lenz videoinspelning är 29 sekunder lång, och ljudkvalitén på musiken i bakgrunden är fruktansvärd.

Universal tyckte ändå att en rimlig ersättning för Stephanie Lenz tilltag var drygt en miljon kronor. Juridikprofessorn Lawrence Lessig studerade fallet och konstaterade att Universals skivbolagsjurister i alla fall tagit till sig budskapet från Prince. Let’s Go Crazy.

Lessig ser inte Universal Music Groups åtgärder mot Stephanie Lenz som en isolerad företeelse, utan som ett angrepp på en ny, framväxande kultur, Remix-kulturen. Att remixa är att kombinera och modifiera befintliga verk och på så sätt åstadkomma något nytt. Skribenter remixar hela tiden andras material, fast då kallas det att citera.

Citaträtten är en självklar del av yttrandefriheten – utan den skulle inte en skribent kunna återge andras uttalanden i oförändrad form – men vad gäller när en bloggare vill återge information som finns i form av ljud och bilder? Den rätten borde vara lika självklar, men är idag en juridisk gråzon. En enskild person som citerar andras video- eller ljudsekvenser utsätter sig för stora juridiska risker.

För några veckor sedan laddade jag upp mitt senaste riksdagsanförande på bloggen i videoformat. För att göra videon mer illustrativ – det kan vara tröttsamt att i flera minuter titta på någon som står i en talarstol – gav jag mig ut på jakt efter videosekvenser att klippa in. Eftersom upphovsrätten som grundregel förbjuder användning av videomaterial på nätet var det ganska tidskrävande arbete att hitta de begränsade fria arkiv som finns.

Den begränsade tillgången till fritt användbart material beror både på en destruktiv upphovsrättslagstiftning och på att enskilda aktörer av princip behåller de fulla rättigheterna till material som saknar ekonomiskt värde.

När jag surfade in på SVT:s hemsida noterade jag med glädje att de hade ett ”öppet arkiv”.

Så bra, tänkte jag. De har förstått att de kan bidra till nyskapande genom att ställa delar av sitt arkiv till förfogande.

Detta var dock inte tanken bakom SVT:s ”öppna” arkiv. Arkivet bestod av en samling historiska nyhetssändningar, och ett meddelande om att ingenting får laddas hem. Därmed kan materialet inte heller remixas.

Det finns många skäl att reformera upphovsrätten, men även med den upphovsrätt vi har finns det utrymme att förbättra yttrandefriheten genom en större domän av fria verk. Till dess att politiska reformer öppnar tillgången till material som idag är inlåst utan anledning vill jag uppmana framför allt SVT att se över sin upphovsrättspolicy.

Andra tv-kanaler ligger längre fram i utvecklingen. Den arabiska nyhetskanalen Al Jazeera har släppt videoklipp från kriget i Gaza fria. Videoklippen får laddas hem, remixas och spridas enligt en standardiserad Creative Commons-licens. Den amerikanska mediekoncernen Viacom har informellt deklarerat att den inte tänker jaga den som remixar deras material för icke-kommersiella ändamål.

Kreatörer som läser SVT:s webbregler får snabbt veta att här är allt innehåll skyddat av upphovsrätten, och det är strikt förbjudet att sprida eller visa materialet på exempelvis en egen webbsida. Det finns ingen logik i detta. Ett företag som finansieras gemensamt genom en obligatorisk licens bör agera allmännyttigt och på ett sätt som gynnar största möjliga yttrandefrihet. Den egna och andras.

SVT får årligen omkring fyra miljarder kronor av hushållens tv-licensinbetalningar, och för dessa pengar sänder företaget drygt 18000 timmar material i sina kanaler. Detta material bör SVT göra tillgängligt, inte bara för visning utan även för modifiering och vidare spridning. Det kan ske med en Creative Commons-licens eller genom att materialet helt enkelt släpps till den allmänna domänen och kan användas helt utan restriktioner. På så sätt kan ett enormt gemensamfinansierat videoarkiv lägga grunden för nytt skapande.

Karl Sigfrid

riksdagsledamot (M)