Varje brott och dåligt liv utgör ett mått på statens misslyckande

Jag läser för mig helt ny litteratur och jag har börjat samla den på olika ställen utan att få överblick. Spridda skurar av märkliga länkar ligger därute i "molnen" som finns i cybern.

Här, några böcker jag läser. Som jag bläddrar i på datorn, exakt på samma sätt jag alltid bläddrat i liknande fysiska böcker utan att någonsin läsa dem från pärm till pärm.

Jag litar inte längre på mina egna hårddiskar eller datorer. Inte ens min nyaste dator litar jag på. Redan efter ett halvår har Microsofts XP börjat ruttna inifrån. På min gamla dator har jag migrerat till Ubuntu och jag håller på att lära mig.

Jag är på väg bort. Jag är på väg in i framtiden. Idag tror jag att den är ljus. Jag har läst så många glädjande länkar idag. Var ska jag samla dem? Vilka ska jag välja att dela?
Tar jag alla blir det en orgie i länkar ingen orkar igenom.

Hos Liberal och långsint hittar jag att Europaparlamentet kräver FRA-lagens avskaffande. Det är Europaparlamentets utskott för fri och rättigheter (LIBE) kräver nu i en rapport att Sverige svänger både när det gäller FRA lagen och den exceptionellt hårda tolkningen av Ipred som ligger föreslagen för Sveriges Riskdag.

Rapporten godkändes enhälligt av utskottet.

DN skriver att Alliansens nya förslag har allvarliga brister, att de urholkar Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen. Man drar slutsatsen att signalspaning är viktigare för regering och riksdag än våra grundlagar.

En stund senare får jag mejl från Johan som talar om att ett pressmeddelande från sossarna i EU har släppts. Jag har redan fått rapporten, men det känns ändå glädjande att läsa när flera olika kanaler börjar sända in god information som omväxling till de störtskurar av hemskheter som duggat in den senaste tiden. Rubriken lyder:

Skarp uppmaning från Europaparlamentet till den svenska regeringen - FRA-lagen måste ändras.

Jag ser att Rick falkvinge tar upp nyheten som en sensation. EU kräver att Sverige ska droppa FRA och Ipred.

Mymlan fäster min uppmärksamhet på en krönika i Journalisten som tämligen nyanserat tar upp fildelningsproblematiken i "knark, petting och fildelning"

* * *

Rättegången fortsätter. Jag avser naturligtvis mot TPB. Signaturen Cnab tipsar mig att läsa om Snedseglaren Curt Lundström, mannen som ofta kallas rashetsare, rent av knäckebrödsnazist, hur det kanske kom sig att han började hjälpa TPB.

Ett trasigt liv kommer emot mig. En ledsen, vilsen, faderslös mångmiljonär som på det personliga planet beskrivs som juste mot alla, även invandrade personer, men som gått i baklås på idéplanet, kanske efter en enda händelse i ungdomen, och därför finansiellt stöder den ena skumma invandrarfientliga rörelsen efter den andra. Han verkar periodvis drivande i dessa rörelser.

Varför ger sig en sådan man in och stöder TPB? En passage ur texten till Snedseglaren:
"...Själv tjusades han [Curt] från början av tanken på en tjänst som skulle bli världens största.
Och han säger att han hade ett skäl till: flera år tidigare hade Rix Telecom [Curts bolag] kontaktats av Business Software Alliance, en organisation som ägnar sig åt att jaga piratkopierade program. En tidigare anställd på Rix Telecom hade slarvat med användarlicenserna och när BSA hörde av sig betalade man snabbt vad de begärde, 40 000 kronor. Och trodde att saken var utagerad.
Då återkom BSA med ett nytt krav, 150 000 kronor i ideellt skadestånd. Det var bara att betala.
Att vara med om att bygga upp Pirate Bay kändes därför bra för Carl Lundström – nu fick han ge igen på de mäktiga intressena."

Är det så? En liten människa bland andra som ärvt sina miljoner och i sina egna ögon på så sätt blev det lägsta av allt, "en degeneraerad playboy" som inte åstadkommit någonting men nu fick chansen att slå mot en stor och mycket mäktig maffia?

Här faller jag ut i långa trådiga och svåra tankar som får mig att vilja bli författare igen. Jag vill ha tid och bena ut människans inre motiv. Våra drivkrafter.
Vad driver oss människor?

Ideal?
Hämnd?
Girighet?

Just nu får jag inte ihop världen, men en sak står klar för mig. Det är alldeles för lite kärlek därute.

Echelon är ett bevis för det. Liksom FRA.

I ena änden av värdeskalan och vad vi kan använda kommunikationsteknik till står kärlekslösa företeelser som Echelon och FRA.

I den andra bygger vi samvaro och kommunikation och delar med oss och är sociala. Oscar Swartz skrev igår om "Hundarnas Pirate Bay".
Det stora felet och den svåra synden är, förklarar Oscar, att vi har en fullkomligt hämningslös drift inom oss, som det sociala djur vi är, att dela med oss.

Ur det perspektivet blir många punkter i vår lagstifning en ren abnormitet.

H.G Wells sa en gång:

"Crime and bad lives are the measure of a State's failure, all crime in the end is the crime of the community."