 |
| Från CC CopyCat byrån |
Idag publicerade DN debatt en av de mest angelägna artiklarna på länge. Det är Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand som inte bara tar till orda, utan kliver fram och tar ett ansvar som landets politiska ledning borde tagit för länge sen.
En mer distinkt kritik av en regerings totala rättshaveri har jag sällan eller aldrig sett tidigare. Ändå riktar han inte ett ord mot regeringen. Mats Sjöstrand framför helt lugnt och sakligt exakt de argument vi i bloggosfären hela tiden förfäktat. Han ställer sig på folkets sida. Vår sida. Läs och begrunda följande citat och sätt det i förknippning med den motion min/vår sossegrupp nu vill skriva med hjälp av Pirater och andra bloggare på nätet (Det var Mitt i steget som uppmärksammade mig på detta citat):
"Vi på Skatteverket tycker att samhället måste ta medborgarnas oro på allvar och se över hur deras uppgifter hanteras........
Det handlar om respekt för de medborgare som är våra uppdragsgivare. Misstro mot hur vi lämnar ut offentlig information och rädsla för att bli uthängda kan i förlängningen leda till att människor inte längre är beredda att medverka och lämna korrekta uppgifter till Skatteverket och andra myndigheter........
Offentlighetsprincipen och det öppna samhället kan inte överleva om inte medborgarna har förtroende för hur staten behandlar information om deras privatekonomi och personliga förhållanden."
Det här här tungt för regeringen. Det här är ett svårt slag för Fredrik Reinfeldt, som ju vill visa hur regeringsduglig han är. Tyvärr kan jag inte som sosse slå mig för bröstet och säga att det är lätt för SAP, för även om mitt parti inte fört oss ut i dessa grumliga vatten, så har mitt parti inte heller sagt ifrån ordentligt var man står, eller vilken kurs man själv säger sig ha.
Det är en skam.
Därför behövs denna artikel så mycket mer. Den är ytterligare ett tungt och gediget bidrag i vår kamp att äntligen få nog med tyngd och argument på vår sida, som är till vår fördel.
Om någon tycker att jag hackar på regeringenpartierna, och att det kan störa vår gemensamma kamp för ett fritt Internet, så vill jag passa på att förkortat säga detta:
Enligt mitt sätt att se finns det fyra förstörande personer i alliansregeringen, men de två sämsta ur vår aspekt är Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt.
De två står inte för de centrala värden centerpartiet har och även moderaterna borde ha. Som socialdemokrat vill jag ha en riksdag med flera partier, bland andra vill jag se ett socialliberalt centerparti i bänkarna, samt ett moderat parti som har frihetliga värderingar, så som moderater bör ha.
Något har gått väldigt på tok med partiledarna i båda dessa partier. Därför måste vi så mycket mer både ta hjälp av men även stötta goda krafter som Centerpartisten Hultin och den moderata riksdagsmannen Karl Sigfrid som här skriver om det Open source tänkande kring öppenhet han vill utveckla även i Sverige. Jag anar stor frändskap med Karl, tvärs blockgränsen.
Med sådana moderater i riksdagen mår demokratin bra. Mitt parti behöver bra idémotstånd för att behålla sin egen spänst. Mot sådana som Maud och Fredrik kan man inte bolla idéer. De är elitister. De tror på Platons idé om demokrati, som står i bjärt kontrast till min egen mer frihetliga idébakgrund. Jag har alltid rent instinktivt hatat Platon och håller det för en stor sorg att Zenon från Kiton aldrig blivit lika känd. Det var genom att läsa Zenon när jag var tonåring som min idévärd om frihet började ta form.
Vad gäller min idévärld idag är den helt beroende av blogosfären. Jag klarar mig inte utan tankar som Marys om exempelvis mitt ibland rätt fåniga parti. Men som Mary säger, den fånigheten är snart glömd.
Viktigare är att komma ihåg Marys ord om oförtröttligt utbildning av våra folkvalda, så de förstår tidens frågor. Ibland när jag tappat sugen har jag läst Mary och jag har kommit på fötter igen.
Olof och jag chattar rätt som det är, och det var han som fick med mig i riksdagssvar.se, vars arbete nu beskrivs hos stoppaFRAlagennu
Scabernestor, som just nu är inne på köpbojkotten som startade hos Svensk Myndighetskontroll, är en annan sorts bloggare som jag behöver eftersom han (faktiskt båda nämnda ovan) orkar bena ut saker som min hjärna ibland inte orkar, eller hinner. Jag har tre barn hemma att ta hand om och min tid vid datorn är begränsad. Ofta känns det som att han gör intellektuella plöjningar där jag sen kan harva, därefter kommer någon och sår där vi förberett marken. Så jobbar vi ju på nätet och en annan som ofta får mig att tänka nytta är humlan, som började kolla in det panoptiska samhället som även Sagor från Livbåten fortsatte att tänka kring, men här länkar jag till ett annat läsvärt inlägg om det som regeringen kallar regeringsduglighet. Högaktuellt, trots att det nu är gammalt.
Att jag nu sitter och förbereder en motion tillsammans med några sossar beror på hur Farmorgun fick in mig i blogosfären när jag fortfarande bara hade modem, att Anohito tog poliltisk ståndpunkt mitt i samurajarbetet, att riksdagsledamoten Eva-Lena(s) (som här skriver om sitt möte med den tappre Johan Nordgren som tillbringade 4 veckors semester på riksdagshusets trapp) upprepade gånger sade åt mig att skriva motion, och på det ringde Erik-Laakso och sade samma sak.
Hur fungerar vi människor egentligen?
Jag tyckte länge att det inte var min sak att skriva motioner.
Var det bekvämare att sitta och skriva arga texter i bloggen, eller vad?
Man kan se det så här: Betala några hundralappar, bli medlem i valfritt parti. Som medlem har du full rätt att skriva motioner.
Rakt in i makten.
Men jag hade inte hamnat här om jag inte träffat alla och läst allt klokt men också ilsket, som Xor, ArgastNu Satmaran ProjektPåRiktigt Oscar Swartz
Rick Falkvinge brukar jag inte läsa så frekvent. Jag vet liksom var han står, men rätt som det är kommer ett bra tänk som får mig att reflektera, när han skrev att samma lagar ska gälla nätet som i vanliga världen föll ytterligare några bitar på plats även för mig.
Bland dem som står på "fel" sida blockgränsen och alltså ytligt sett borde vara min fiende, så känner jag nog mest kamratskap med den Liberala Rebellen Lars-Erick.
Jag har varit slarvig. Jag borde ha skapat en bättre bloggrulle från början. Det är så många bloggare som på något sätt är så självklara för mig att jag glömmer att nämna dem: emma Opassande Jens O Otyg Jörgen L och hans en sosses försvarstal.
Man gör också nya bekantskaper hela tiden och ibland känns det rätt så där på en gång, Calandrella och (s)andberg
Klamberg höll jag på att glömma. Han ringde till mig, när han såg att jag, eller vi i riksdagssvar.se, hade svårt att få in någon debattartikel i de stora tidningarna. Han hade då själv fått in en artikel och ville helt enkelt hjälpa.
Återigen. En folkpartist ringde mig, en sosse, för att se om han kunde hjälpa till. Om man envisas med att se det så.
Jag ser det som att vi är människor som är sociala och älskar frihet och att leva i en sund demokrati.
16 kommentarer:
Jag antar att jag kan lägga till dig i min blogglista över bloggare som stödjer bojkotten :)
Jag vet inte hur jag ska tolka dig Anders. Är du sur eller glad över att det finns folk som vill höra dina åsikter i den här frågan?
Vad menar du exempelvis med det här:
"Jag tyckte länge att det inte var min sak att skriva motioner.
Var det bekvämare att sitta och skriva arga texter i bloggen, eller vad?
Man kan se det så här: Betala några hundralappar, bli medlem i valfritt parti. Som medlem har du full rätt att skriva motioner."
Jag har svårt att förlika mig med att mitt agerande som bloggskribent är och har varit bekvämt men att jag nu då vill låta någon annan göra grovjobbet och skriva motioner. Jag efterhörde med dig om du ville bidra med kunskap så att goda krafter tillsammans kunde skriva en motion, tydligen så var det fel av mig. Men det är okej, jag skriver motionen själv istället trots att den då riskerar att bli sämre än om vi jobbat ihop.
Om jag totalt missuppfattat vad du menar så ber jag om ursäkt redan nu men jag förstår verkligen inte vad du skriver.
Du sätter fingret på det fina med bloggosfären. Samarbetet, hur den ena bloggarens text väcker en tanke hos nästa som blir till en ny post som väcker nya idéer. Det Rick brukar kalla Det Stora Grupparbetet och jag kallar svärmintelligens. Vidare undrar jag om det kan vara just för att det är en ny arena som det blir så enkelt att samtala och samarbeta över blockgränser. Att vi inte har pissat in våra revir här och därför är mer prestigelösa.
Jag borde skriva en post om det här. :)
Under 2:a världskriget hade vi en samlingsregering som, med anledning av de yttre hot som fanns, (de var tydligare då....) bortsåg ifrån de naturliga meningsmotsättningarna mellan partierna. Partierna samlades helt enkelt kring ett större värde och det handlade då om Sveriges oberoende och kanske hela existens som nation.
I sådana lägen är det inte svårt att lägga mindre betydelsefulla olikheter åt sidan och gemensamt arbeta för det övergripande större och viktigare målet.
Jag tror att den utveckling som just nu sker här på nätet, bland och mellan bloggarna, till stor del har sin grund i ungefär samma mekanismer som då styrde samlingsregeringens agerande.
Vi ser samma stora hot mot friheten, rättsäkerheten, integriteten och i förlängningen hela demokratin. Upplever man det hotet så starkt som jag gör, så kan jag utan vidare bortse från att de människor som delar mina farhågor kan ha helt andra åsikter i andra frågor.
Det blir helt enkelt oviktigt eftersom vi alla insett att en förutsättning för att i framtiden kunna få ha dessa skilda åsikter, och då debattera dessa, är att vi gör något nu för att rädda de frihetliga grundbultar som skapar det demokratiska samhället.
Utan dessa spelar våra åsikter/åsiktsskillnader ingen roll eftersom vi i ett samhälle utan demokrati ändå inte har rätten att framföra dom.
@ Scaber nestor:
Det skulle göra mig ytterst glad!
Själv hinner jag just nu inte riktigt bra ta tag i den biten, för vi sossar håller ju på att pula med vårt här ett tag - med benägen hjälp av bla dig!
@ Erik Laakso: Nu blir jag lite förvånad!
Du borde veta vad glad jag är, särskilt som du hjälpte mig i ett läge då jag var deppig.
Fast kanske visste du inte att jag var deppig just då. I vilket fall bjöd du in mig att medverka som en av de första skribenterna på
Arvidfalk.se
I det skedet av mitt liv var det en stor sak. Någon ville höra mig. Denna någon var Erik Laakso.
På olika vägar tog jag senare kontakt med Eva-Lena. Hon var ganska sluten i vårt samtal, men hon säger två saker som etsar sig i mitt sinne. Trots att jag var djupt kritisk till hennes skrivningar kring IPRED, sade hon:
1) Se till att pinga på s-bloggar så att dina inlägg syns hos sossarna.
2) Skriv motioner om dina visioner.
Det gick ytterligare ett tag. Sen ringer du Erik i samma ärende. Du vill att vi tillsammans ska skriva motion.
Det finns bara ett sätt att tolka det på, även om jag skrev det klumpigt i min postning:
Jag är överlycklig.
Vad mer är.
Jag har upptäckt att jag inte är ensam om mina tankar och idéer.
Vi delar ju värdegrund. Du och jag. Samt glädjande nog en hel drös med folk som inte är sossar.
@ Joshua-Tree: En postning om varför vi pinkar så prestigelöst här på nätet ser jag med spänning fram emot, särskilt om du tänker ut den!
@ Michael Gajditza: Klok som vanligt. Det här tarvar en "samlingsregering". Alltså politisk konsensus i någon form.
Problemet vi måste lösa är att det är det egna politiska etablissemanget (och delvis EU) som är vår fiende i det här fallet.
vi måste alltså verkligen identifiera och hjälpa de goda krafter som finns inne i riksdagsbänkarna.
Och ja, just nu är det helt oviktigt, för att ta en bild, att exv jag är sosse och Karl sigfrid är moderat. Denna strid tar vi tillsammans.
När den här striden är vunnen, tja då kommer, och bör vi rent av, vitalisera demokratin bland annat genom att inta väldigt olika ståndpunkter, för att därigenom vaska fram ett bra politiskt beslut.
Om riksdagen börjar fungera så, som ett debattforum - då snuddar vi stjärnorna.
Tack - jag blir förlägen över de ord du skriver om att mina tankar håller uppe...
Det är mycket bra att kunna dela tankar utan att låsa in sig.
@ Mary. Inte bli förlägen!
Man ska aldrig ge sig in i förklaringar kring sympatier.
dom bara är - och ska få vara lite ifred, kan jag tycka!
Ändå. För att ta en liknelse.
På den gamla vänster-högerskalan tror jag att du och jag står rätt så långt isär.
Trots det, upplever jag det som om det finns åtminstone ett uns mått av rimlighet i både dina och mina resonemang.
På det planet är vi båda "moderater". Riktiga moderater!
Jag skulle alltså, om så vore, kunna debattera bra mot dig i kammaren.
Jag skulle trivas med den debatten och våra meningsskiljaktigheter som finns på andra områden än dem vi nu är överens om.
Hur jag än vred och vände på mitt psyke och mitt intellekt skulle jag tyvärr aldrig kunna debattera på ett fruktsamt sätt med din partiledning.
Det är en sorg för mig att det är så.
Kanske är det en sorg för Sverige, rent av.
(Du behöver inte dela min uppfattning här. Jag gillar dig ändå!)
Anders-San! En grafisk variant som förklar mycket om varför läger är som det är och inte riktigt stämmer med vänster-höger längre:
Ta en rak linje och skriv (M) till höger på linjen och (S) till vänster vid linjen andra ändpunkt.
Gör sedan en cirkel av samma linje och det mest häpnadsväckande politiska resultat visar sig ...
Samtalet, diskussionen och komma överens, är det främsta sättet att gå framåt, i ett samhälle. Resultatet av bristande kommunikation, ser vi i dagens Gaza.
Men det går bara via en öppen diskussion, inte bakom slutna och låsta dörrar. Ohederliga överenskommelser där andra parter, kommer att förfördelas.
Det öppna förbehållslösa samtalet, mellan olika ståndpunkter, är ett fruktsamt samtal.
Ja Anders, du ska veta att jag ofta känner mig djupt rörd att det kan hända som händer bland oss bloggare. Vi som skriver om dessa saker. Hur vi kan samarbete, enas i de djupast demokratiska frågorna. Från s.k. höger till s.k. vänster. Över blockgränser.
Men så är vi inte heller välbetalda för att i första hand trycka våra partiprogram i halsen på folk. (Eller vad det nu är de trycker ner... tillfälliga partiledningshugskott är det nog mer än partiprogram.) Jag vågar säga att vi tänker, att vi inte alls överger våra ideologier, men att vi ser att vissa saker "står över" ideologierna. Eller i vart fall är en bas för vårt tänkande och varande. Och att den basen är gemensam, i motsats till vad ledande partipolitiker idag tror.
Och att generositeten är så överväldigande.
@ Cnab: Ha, Ha! En elegant grafisk variant, på min ära.
Men faktiskt funkar den inte på mig och Mary. Det är mil mellan henne och mig! Och en djup avgrund.
Men vi ropar över denna avgrund och förstår varandra gott och väl.
Men jag är klassiskt vänster, jag tror på solidaritet. Hon är på andra sidan en skala, på riktigt.
Men det fina i kråksången är att sådana är vi människor. Vi är olika.
Har olika kynnen. Olika uppfattningar.
Det finns saker jag inte kan tolerera, eller har svårt att förstå.
Ett exempel är vettlöst stor lönespridning.
Jag anser att det sliter itu ett samhälle till sist.
Där tror jag Mary är av en annan uppfattning.
Men det är ju som sagt en dispyt Mary och jag kan ta sedan, när vi tillsammans vunnit den här striden!
@ Jens O: Samtal är grunden, verkligen grunden.
Därför höll vi i riksdagssvar.se på att förlora allt hopp ett tag.
Men man kan inte bara svära åt den andra parten och säga att den inte vill lyssna.
Man måste höja sig över sin egen besvikelse och ilska. Hitta nya vägar för kommunikation.
När jag nu vänder mig inåt mitt eget parti på ett annat sätt, händer också andra saker.
Därför tjatar jag rätt mycket ovan om att Mary är viktig. hon är moderat, det är inte jag.
hon når troligen bättre in i det partiet än jag...
Fast jag har ju börjat tala försiktigt även med fler moderater, och det går alldeles väl.
@ Lars-Erick. Jag tror det var den 22 augusti förra året jag fick bredband, äntligen.
Då öppnades denna värld för mig. (Min blogg startade visserligen redan 2006, men då skrev jag mina inlägg i nedkopplat läge, kopplade upp, dunkade ut mitt inlägg, vilket tog någon timme via modem som lade av hela tiden, sen loggade jag ur. Jag födde min blogg, men kunde inte surfa. Och skulle jag surfa satt jag ofta en timme nedkopplad och bestämde vilka sökvägar jag skulle ta innan jag kopplade upp, för att spara tid...)
Jag kan bara hålla med dig. Min bild av mänskligheten har blivit ljusare. Jag har aldrig mött så mycket vänlighet och hjälpsamhet.
Glädjerörd skulle jag vilja kalla det jag blir härute!
Skicka en kommentar