Bloggvägg om ändåmålsglidningen i FRA-lagen vi blev lovade icke skulle ske

Jag vill påstå att få lagförslag har blivit så genomlysta som det kring FRA-lagen. Vi som bildade motstånd 2008 till lagen befarade att det förutom kontinuerlig massavlyssning av befolkningen från FRA:s sida vart efter även skulle ske en ändamålsglidning, att fler myndigheter av, så att säga, praktiska skäl skulle få ta del av massavlyssningen.

Förutom att vi blev kallade Foliehattar blev vi klappade på huvudet och lovade att någon ändamålsglidning inte skulle ske.

För att skapa opinion, men också för att säkerställa att den lagstiftande församlingen, riksdagen, verkligen förstått FRA-lagens ödesdigra konsekvenser lade många människor ned otroligt mycket tid på att ta kontakt med våra riksdagsmän.
    Ett av de mer omfattande projekten var nog Riksdagssvar.
    Vi som bildade gruppen kom från alla politiska partier och åskådningar och bestod av:

Emma Marie Andersson, grafisk formgivare, Stockholm
Thomas Hallgren, mjukvaruarkitekt, Täby
Olof Bjarnason, programmerare, Mölndal
Jan Garefelt, programmerare och projektledare, Åkersberga
Josef Andersson, ingenjör/programmerare, Enskede
Viktor Lidholt, mjukvarudesigner, Uppsala
Gun Svensson, pensionär, Norrtälje
Anders Widén, författare, Östersund
Mattias Johansson, nätverkstekniker, Bengtsfors


Resultatet av dessa ansträngningar var nedslående. Få riksdagsmän ville överhuvudtaget svara på frågor, särskilt avböjde de flesta i Alliansen att svara. Många som svarade visade sig inte begripa vad FRA-lagen gick ut på, än mindre förstod de att FRA-lagen stred/strider mot bla europakonventionen.


För att pressa igenom FRA-lagen sminkade man den som en gris - och man skulle absolut inte låta fler myndigheter få ta del av det Försvarets Radioanstalt lyckades filtrera fram. Nu sminkar man grisen och dess första kulting i det att man släpper in nästa myndighet som ska få massavlyssna oss, Säpo.


Det sker, det som inte skulle ske. Det sker till och med blocköverskridande med (S)ocialdemokraterna, som då det begav sig sade "Riv upp, gör om, gör rätt", vilket från början var V:s slogan mot lagen. 


DN skriver om det under rubriken: "Regeringen och S överens om FRA".


I SvD skriver en av mina antagonister bra om saken under rubriken: "Svenskarnas integritet alltmer obalanserad".


SvD: "Säpo får signalspana"
SvD: "Regeringen och S överens om FRA".


Expressen: "Bortsminkade FRA-risker" 
Expressen: "FRA-Shopen har julrea". 
Expressen: "Fritt fram för signalspaning" 
Expressen: "Säpo får tillgång till signalspaning"
Expressen: "K-G Bergström: FRA-beslutet knäckte Maud som liberal ikon" 
Expressen: "Beatrice måste hålla sitt löfte"


Aftonbladet: "FRA-pakt tystar inte motståndet".
Aftonbladet: "Regeringen och S överens om FRA" 


Norra Skåne: "Sorgligt av regeringen"


Nätskrivare på
Newsmill: "Nu besannas våra farhågor om FRA-lagen"




Kanske bör vi även denna gång skapa bloggväggar. I min brådska har jag sett att följande bloggare skriver i ämnet.


HAX , Mark Klamberg , Martin Moberg , Johan Hedin ,Copyriot  Svpol.se  och Erik Laakso

 Outad1   Outad2  scaber nestor Lars-Erick

Länkar från Beelzebjörn:
Ett axplock: Mina Moderata Karameller,Michael Gajditza, Daniel Gustafsson, Scaber Nestor, Johanna Sjödin, Mikael Persson, Frihetssmedjan, Futuriteter, Hanna Wagénius, Malin Sjöstedt,Magnihasa, Full Mental Straightjacket, HBT-sossen, Erik Laakso, Kjellberg,Yamiko, Tankar i Natten, HAX, Juristen, och slutligen Opassande, som skriver om hopp - något som det behövs mer av.


Fyll på listan. Ni som inte hinner skriva, klipp och klistra vilt valda delar av andras texter. Länka. Publicera.
EDIT: Listan kompletterad kl 11.20 lör 17 dec 2011.
/Anders


PS: Söker man i denna blogg på taggen "Riksdagssvar.se" hittar man inlägg som skrevs om FRA-lagen 2008 och 2009. D.S.

FRA - En illustration över lättjan i riksdagen

Det värsta man kan känna i en kamp är resignation. Men jag tillåter mig att känna exakt det idag.

Snart ska det röstas i kammaren. Den kammare vi borde vara så stolta över, men som riksdagsledamöterna själva skitar ned allt de kan.

Jag och mina vänner i Internautvärlden har givetvis vetat om det länge. Riksdagsledamöterna vet inte vad de ska rösta om, ens i viktiga frågor. Eller kanske är det så att det främst är i viktiga frågor kapaciteten inte räcker till, en tanke som öppnar för än mer ödesmättad resignation.

Vi som arbetat med Riksdagssvar.se har i över ett års tid vetat att kammaren kanske inte alltid begriper sig på de frågor de ska rösta om.

Idag konstaterar Svd åter att så är fallet. Till och med de som sitter i det utskott som har hand om saken är aningslösa, en säger till Svd:

"Jag får vara ärlig och säga: Jag vet inte." Det är socialdemokraten Peter Jeppssons ord.

Alltså är han partikamrat till mig och jag är givetvis glad över att Peter är ärlig. Det hedrar honom, men det kastar samtidigt ett skarpt ljus över det fatala i situationen:

Visserligen kommer han att följa oppositionen och rösta NEJ. Men han gör det inte för att han är insatt i den fråga som debatterats mest upprört i Sverige det senaste året. Han röstar NEJ för att partiet säger så.

Eftersom han ingenting vet, utan passar på frågan, har han i ett år lyft en lön om 54.500 kronor i månaden, utan att en enda gång konfrontera majoriteten från Alliansen i försvarsutskottet med en enda fråga, eller ett enda argument.

Jag måste fråga; vad har du gjort hela året som var viktigare än att åtminstone någon timme läsa in dig på FRA-problematiken Peter?

Vad innebär ett förtroendeuppdrag för dig?

Är du medveten om att du från mig och mina vänner i riksdagssvar.se fått minst 6 mejl med frågor kring FRA? Vi sände dem inte för att vara elaka, utan just för att du skulle få en chans att läsa på lite.

Kanske har du rent av fått upp till 16 mejl, som påminnelser från oss att du borde läsa på. Vi vet inte så noga för vi diarieförde tyvärr inte från början alla mejl vi skickade.

Trots minst 6 mejl har du inte svarat oss alls. Du har negligerat mig och mina kamrater.

Till slut fick vi ett "gruppsossesvar" så att säga. Det var inte vad vi ville ha. Vi medborgare ville försäkra oss om att ni, var och en, läste på lite, var insatta.

Det gav ni fan i.

På sitt sätt förlåt, Peter. Att jag använder just dig som varnande exempel på hur en politiker INTE bör sköta sitt uppdrag.

För i sanningens namn måste jag ge hela försvarsutskottet underkänt för det arbete man bedrivit det senaste året.

SvD illustrerar idag med klarhet så att envar kan se att kunskapsluckorna i försvarsutskottet är enorma.

Nära och direkt demokrati

En på alla sätt anspråkslös byggnad i Lit. Ett nedlagt kommunhus, som genom byföreningens försorg återuppstått.

Jag skulle förbi idag på väg in till min första anställningsintvervju på över 22 år. Jag tog kameran med för att dokumentera och kunna rapportera om något var på tok.

Till min glädje fanns alla valsedlar på plats. Jag hade inte för avsikt att själv rösta på Piratpartiet, men jag ville att sedlarna skulle finnas där.

Min kandidat, Jens (S), behöver känna flåset i nacken från PP.

På det hela taget behöver vi alla påverka de gamla "sittande" partierna allt vi kan. En otroligt stark påverkan blir med automatik given om/när Piratpartiet erövrar mandat. Samtidigt ska vi vara på det klara med att PP behöver goda och vettiga allierade.

Jag ska erkänna att jag våndats en del, för det finns en annan bra kandidat i S, Åsa Westlund, och jag delar till fullo Johans analys varför, se hans inlägg här.

Men liksom Johan valde en lokal representant väljer jag min lokala kille som jag dels känner, dels kan prata med direkt och därmed kan påverka.

Jag hört till dem som klagat och skällt mycket på demokratin. Och jag hävdar med viss envishet fortfarande att det finns fel och brister.

Samtidigt när jag blickar tillbaka på tiden från 8 oktober då jag blev en av de aktiva i Riksdagssvar.se och fram till nu - och inser vad som hänt blir jag frapperad:

Jag, då en hemmavarande pappa med 3 småbarn, har varit med att skriva 4 motioner som blivit antagna i flera arbetarkommuner, som nu är på väg till socialdemokraternas partikongress.

Jag har hållit föredrag om FRA och IPRED inför sossar.

Jag har våldgästat min närmaste boende riksdagsman för att lära honom om FRA och IPRED - och när jag häromdagen träffade honom av en slump sa han att han vill komma hem till mig på en fika.

* * *

Jag uppmanade tidigare till en utbildningsutmaning.
Jag menar det fortfarande. Hugg tag i närmaste parlamentariker och snacka!

Så nära kan man komma makten och vill det sig väl har jag snart även en EU-parlamentariker i bekantskapskretsen.

Vad är det om inte ganska nära och direkt demokrati?

Såvitt vi medborgare engarerar oss en smula så kan vi påverka.
Jag börjar tro att det bara finns ett allvarligt hot mot demokratin; likgiltighet.

Fortsätt brinn.

Alla valsedlar på plats. Trots att jag inte röstar PP blev jag mycket glad att deras valsedlar fanns på plats.

Att ta ansvar, är det att hävda en högre rätt än lagen?

Låt mig skriva ett enkelt påstående:

Förutsättningen för demokrati är samtal, dialog.

Om påståendet är riktigt inställer sig obönhörligen en viktig fråga: Vad händer när de personer som vi valt till parlamentariker inte vill vare sig prata, svara eller diskutera med oss väljare? Som de flesta vet som följer den här bloggen har vi i Riksdagssvar.se skickat över 1000 vänliga mejl med några frågor till samtliga riksdagsledamöter.
De flesta har valt att ignorera oss, att inte föra dialog, att inte svara alls.
De två minsta oppositionspartierna utgör undantag. De har tagit sitt demokratiska uppdrag på allvar.

Nyligen skrev jag i ett inlägg, INSPIRErad Djävul,: "Är det total inkompetens, eller rör det sig om ignorans för alla folken i Europa när man på EU-nivå manglar ut alla dessa direktiv över våra huvuden?"

David kommenterade detta med ett förslag, att vi kanske hellre borde påbörja en brevkampanj om personlig integritet till EU, istället för att ta till ord som "Inkompetent".
Idén är utmärkt, och vad jag förstår håller Farmorgun redan på med en egen variant av en sådan. David tänker sig en utbildningsinsats.

David har rätt och jag anser att det är vår plikt att fortsätta arbeta via de gängse demokratiska kanalerna. Samtidigt, varför påstod jag att politikerna är inkompetenta?

Mitt skäl: Inkompetensen består i att de inte ser konsekvensen av sitt handlande - och gör de det handlar de i berott mod och med avsikt att sänka demokratin i graven.
Därför:

1) Vi måste lära oss förstå motståndaren och dennes motiv.

2) Vi måste vidga dialogen att röra fler.

Jag börjar se nödvändigheten av nya arenor för dialog: Vi måste vidga samtalet. Brev räcker inte. Mejl räcker inte. Utbildning räcker inte.

Våra huvudmotsåndare har en annan agenda. Dom är starka, dom är många (lobbyisterna) - och vill det rakt motsatta mot oss. Dom vill fördubbla upphovsrättstider, inte sänka dem. Dom vill ha FRA 3.8. Och dom är förtjusta i hemlighetsmakeri och ser fram emot att köra flera nya ACTA-lika vändor.

Det här är företeelser det inte går att utbilda bort.

Vi har att göra med motståndare som är antingen avlönade delar av staten, så som FRA, eller oerhört kapitalstarka multinationella företag - och de vill vår raka motsats.
De gör det inte av elakhet. Det ligger ingen konspiration bakom.

De handlar i ren och skär egennytta, men de handlar också för att de tror på det de gör.

I detta spel blir våra lekmannapolitiker alltför små - de varken vågar eller vill lyssna på oss. De lyssnar på den andra, mycket starkare parten; experterna de som "kan" signalspaning, de som kan underhållsbranschen.

Demokratin fungerar inte. Våra valda ombud kämpar inte längre för oss, de skriver lagar åt andra krafter.

Vi måste hitta nya vägar.

Det var så jag återupptäckte och återvände till en nästan glömd författarkollega. Henry David Thoreau, skrev år 1849, fritt översatt ungefär följande:

'...det allvarligaste hindret för förändring är de människor som fastän de i åsikt är motståndare till regeringen skänker den sin lydnad.'

Thoreau var en originell tänkare som med sitt glasklara intellekt såg hur man genom "civilt motstånd" kunde skapa förändring. Det sker främst genom att man genomför en olaglig handling och därpå tar sitt straff. Då startar man dialoger på alla plan i samhället. Man drabbar kärnan såväl som alla delar av demokratin simultant, bland annat det vi brukar kalla "de goda institutionerna"; sådana som rättsapparaten, media, politikerna, men även den ekonomiska sidan av samhället, företagen, opinionen, folket.

Man kan säga att han är fader till den gren av aktivitet som idag ägnar sig åt det vi kallar "Civil olydnad", sådana som plogbillrörelsen.

Enligt Thoreau är det vår lydnad som ger makt till "staten" eller den felande part som driver staten framför sig. Problemet är att de flesta av oss är lydiga.

Vi behöver träda fram, precis som de i The Pirate Bay, och vara villiga att ta konsekvenser. (Exemplet är egentligen galet eftersom jag inte kan se att de gjort något olagligt, utan det är staten, pådriven av en girig underhållningsindustri som begått och begår rättsövergrepp).

Genom att ta konsekvenserna av olydnaden utmanas fler att bryta mot de orättvisa lagarna. Med viss beräknad "smärta" urholkar man till sist lagen. Man gör det genom att underförstått "vädja" till hela samhället att se vad som är rätt.

Det orättfärdiga går inte längre att ignorera. Man tvingar demokratin och lagstiftaren tillbaka till det rätta, att välja det rätta.

Thoreau var noga med att poängtera att civil olydnad är en helhet där straffet, att man tar straffet, är en minst lika viktig del.

För hans del gällde det hans kända avsky inför slaveriet, förtrycket mot Indianerna och USA:s angrepp på Mexico.

Thoreau vägrade att betala krigsskatt. Detta var igen ny idé i sig, men Thoreau envisades med att samhället skulle ingripa mot honom, ställa till rättegång och fängsla honom.

Vi har att lära av Thoreau: Han hävdade en högre rätt än lagen.
Den handling som utgår från denna rätt är i grunden revolutionär.

En hel rörelse med många förgreningar har växt ur hans tankar. Dessa tankar är "civila" alltså i hög grad civiliserade och det rör sig om att få makten på knä med strikt icke-våld.

Martin Luther King fick bort vanvettiga segregationslagar. Gandhi ett helt imperium på fall.

* *

Thoreau, massor att googla, bara 2 exempel i mängden här och här.

* * *

Kampen om demokratin

Från Sosseresan

Efter det att jag jobbat med riksdagssvar.se i höstas fick jag för mig att påbörja en politisk resa.
Vi nådde inte våra folkvalda. De struntade fullständigt i oss medborgare när vi ringde och mejlade dem. Jag förstod att demokratin var i fara.

Jag hittade på ett projekt och jag kallade det för sosseresan.

Igår kväll klockan sju damp jag för första gången ner i en s-förening. De satt och försökte få ihop listor och namn till kyrkofullmäktige. Jag har blivit tillfrågad att sitta med i kyrkofullmäktige, men tackat nej.

Däremot vill jag vara med och kämpa för att återupprätta demokratin. Jag anser att det brinner i knutarna och det anser min bloggkompis Johan också. Även Farmorgun. Vi har helt olika syn och angreppssätt, men står ändå fullkomligt enade i synen på att demokratin är en skör blomma som håller på att vissna och bli brun mitt framför ögonen på oss.

Jag var inbjuden för att tala i 45 minuter om mina iaktagelser i "bloggosfären". Jag kopplade ämnet till frågeställningar om hur vi själva ser på SAP, och hur valmannakåren ser på partiet.

Jag startade enkelt:
- Hur ser vår självbild ut och hur ser väljarkåren på oss?

Jag ritade upp den politiska kompassen. Kamraterna plottade in var partierna låg. Alla låg i mitten. Eller till synes låg alla i mitten.
Ingen ansåg att SAP triangulerat sig dit, men det var valmannakårens bild av vårt parti.
Vi ligger i mitten i en klump tillsammans med de borgerliga partierna.

MEN. Egentligen ansåg min s-förening att borgarna tillsammans med kd låg betydligt längre högerut, samt längre upp på den auktoritära skalan.

Rätt eller fel, saknar i sammanhanget betydelse. Så upplever en sosseförening i Norrlands inland att det är.

Då frågade jag var de själva upplevde att de låg, eller ville att Socialdemokraterna skulle ligga.
Vi hamnade betydligt längre vänster ut (röd oval på bilden).

- Det är den politik vi vill föra. Vi tror på solidaritet, det är grunden. På den auktoritära och frihetliga axeln ville s-föreningen ha det lite öppet, ganska i mitten, men frihetligare ibland.

Vänster och miljöpartiet hamnade omkring oss. Som goda stödpartier. (MP) får ursäkta att jag inte lyckats få med er när jag ritade bilden, men ni är enligt kvällens diskussion lite fritt svävande omkring oss, själv är jag den röda lilla pricken nere i vr hörn:)



Jag skulle prata i 45 minuter. Vi kom att prata och diskutera i över två timmar. Det blev alldeles som här på nätet, men med den skillnaden att jag inte kan gå tillbaka och läsa och följa kommentarstrådarna.

Vi hamnade hos piratpartiet och jag talade om som det var, att de har fått upp mina ögon för att upphovsrätten måste revideras. Jag vet inte hur, men den måste ändras. Jag tipsade om att en god diskussion tagits upp här på nätet, bland annat av Stefan Stenudd.

Men framför allt pratade vi om stuprör. Stuprören i riksdagen, att varje utskott sitter och jobbar för sig, som i FRA-lagen, där försvarsutskottet beredde hela frågan, trots att lagen involverar både konstitutions-, justitie- och utrikesutskottet.

Vi kom fram till att det fanns stuprör även inom det egna partiet - och att vi inte vill ha dem. Jag sneglade bort mot Gunnar Sandberg, den riksdagsman som var med, han bara nickade.

Vi vill alla förändring och under mötet kände jag sakta en värme sprida sig upp i bröstet, men så sladdade vi in på framtiden och vi ser just nu hur stater omkring oss rasar sönder och samman. Island. De baltiska staterna.
- När kriserna nu förvärras behöver vi inte mer hårdhet. Vi måste väcka till liv solidariteten igen, sade någon.

För världen brakar och knakar nu. Man börjar inse det i Berlin där EU:s ledare samlats. Man diskuterar finanskrisen och man börjar äntligen komma fram till kärnan.

Vi måste få till stånd en långsiktig förändring.

Frankrikes president sade:
”Krisens våldsamhet, dess djup, kräver verkligt grundläggande förändringar. Vi måste starta om kapitalismen från grunden, göra den mer moralisk.”

Framtiden kommer att ställa oerhörda krav på oss alla.

Den marsch uppåt till höger i den politiska kompassen som den borgerliga alliansen har påbörjat, enligt min s-förening, är en farlig riktning.
Nya moderaterna kallar sig ett nytt arbetarparti som lyssnar.
Alla politiska beslut, alla lagar alliansen forserat igenom visar en helt annan politisk riktning.

Rent retoriskt ligger partierna i en klump i mitten. I verkligheten är de inte alls så nära varandra.

Framför allt vill inte min geografiskt närmaste s-förening ligga sked med alliansen. Man vill en helt egen och annan politik.

Och jag har bott här i tio år och inte ens vetat att denna s-förening fanns.
Det om något visar vidden av den problematik SAP står inför. Hur möta väljarkåren?
Hur fördjupa demokratin?

FRA, IPRED1, datalagringsdirektivet, ACTA blir bara mer och mer toppen av ett isberg. Och bortom det har vi finanskris och den för med sig än mer odemokratiska tendenser, för numer får vår statsminister till och med PM från forskare som anser att demokratin så att säga är ivägen när regeringen ska fatta snabba, elitistiska tjänstemannabeslut.

* * *

Om toppmötet kring finanskrisen, Aftonbladet, SvD, DN

Idag: All heder till min svurne fiende Anders Björck

Vi två, Anders Björck och jag är fiender.
Jag har träffat honom vid ett fåtal tillfällen. Första gången var han försvarsminister, jag en liten landsortsreporter.
Jag skriver liten för han visade med all önskvärd tydlighet att han tyckte att han var större än jag. Ändå hade han varit malaj i det militära, jag var utbildad fänrik vid officershögskolan.
Att jag hade högre grad än han och att det militära mönstringssystemet bedömt mig som mer kapabel att bli officer hörde inte dit. Han gjorde allt för att visa hur stor han var och hur liten jag var.

Anders Björck framstod som den vidrigaste sorts människa jag känner till. I varje åtbörd hos honom såg och ser jag att han är för ett platonskt samhälle, alltså att en upplyst elit ska styra över den fåvitska pöbeln som inte vet sitt eget bästa.

Han tror givetvis att han själv tillhör den där så kallade eliten. Jag har aldrig förstått det där, att vissa människor så till den milda grad får för sig att de är bättre än andra, att de vill styra och ställa och bestämma över andra.

Hela min egen värdegrund och mina idéhistoriska reflektioner står i total kontrast till Platon och kanske betecknas det lättast genom att jag redan i tonåren kom att läsa Zenon från Kiton, som också han ställde sig i skarp opposition till Platon.

Senare träffade jag Anders Björck när han var talman och jag blivit författare. Som författare blir man ibland inbjuden till märkliga tillställningar. Den gången gick jag inte ens fram och hälsade. Jag var så full av avsky.

Han var inte bara elitistisk i mina ögon. Han hade dessutom som försvarsminister dränerat försvaret på pengar genom att satsa på i mina ögon idiotiska och icke behövliga vapensystem som JAS och nya leopardstridsvagnar. Tyvärr har jag fått rätt. Nu står både flygplan och stridsvagnar i malpåse. Vi behöver dem inte och har dessutom inte råd att öva personal att använda den dyra materiel vi äger.

För samma pengar hade vi kunnat behållit ett totalförsvar med utbildad personal på enklare utrustning, eller satsat pengarna på att forska kring det nya; datorer och människor i samverkan över Internet.
Till exempel.
Kanske hade sådan forskning skapat både försprång för Sverige och i sin förlängning en fredligare värld.

Så stort kan jag ibland drömma.

Och mina drömmar gör att min aversion mot sådana som Anders Björck under åren har växt sig närmast abnorm. Så läste jag tidningen i morse.

Jag tappade hakan. Anders Björck som till och med är med i nätverket Statens vänner för att värna och bygga den starka goda staten (lite i Platons anda kanske, kanske inte) riktar den skarpaste kritik en fd försvarsminister och talman och nuvarande ordförande i Försvarets Underrättelsenämnd,FUN kan göra.

Han smular sönder sin egen regering helt och fullt i FRA-frågan.

Han gör det i ett ögonblick där alla alliansens riksdagsmän vi talat med via riksdagssvar.se säger att det är för sent att protestera mot FRA.
Han gör det i ett ögonblick när hans egna partikamrater redan har det svårt opinionsmässigt att hålla ihop sin regering eftersom den på en rad punkter, inte minst FRA, visar att de inte har torrt på fötterna.

Kort sagt. Anders Björck väljer just nu att köra in den grövsta värjstöt han kan.

Anders Björck måste vara förtvivlad.
Han ser inte att hans partikamrater kan skapa en trygg och bra stat.

Framför allt måste han säga ifrån när de ljuger, gör fel och inför idiotiska lagar och teknik att skydda både stat och den enskildes integritet med.

Idag: All heder till min svurne fiende Anders Björck.

Imorgon får han och jag ta upp striden igen. Han vill det platonska elitistiska.

Jag vill Zenons frihet. På nätet. I samhället och över hela världen.

Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i

Från CC CopyCat byrån

Till en början hade jag ingen politisk riktning med mitt bloggande. Det har jag inte för avsikt att ha i framtiden heller.

Jag önskar att jag kunde skriva att jag bara är arg, men det är inte sant. Jag har med stigande förfäran och rädsla åsett vad som är på väg att hända med det sköraste av allt: Vår demokrati.

Tanken att agera politiskt blev allt starkare och helt anarkistiskt samlades så ett gäng S-bloggar för att skriva en motion till det egna partiet. En av dem, Johan Mitt i Steget , brukar jag nattsudda med i telefon och vi hamnar ofta i frasen:

"I grunden handlar det om i vilket samhälle vi vill leva i."

Vi medborgare måste både förstå och ha full insyn i vad våra folkvalda gör och beslutar. Så har det inte varit. Regering och riksdag har visat otrolig nonchalans mot oss, sina väljare. Hela hanteringen av FRA är genomsmutsig. Och det som nu kommer efter är inte bättre hanterat.

Det var Erik som tände gnistan hos mig genom att ringa och samtalet var helt kort. Han sa något i stil med:
- Det här går inte. Ska vi inte ta och skriva en motion? Känner inte du Johan också?"

Så var vi igång. Vi ryckte in Thomas Hartman In the Pendent och (s)andberg som försvann ett tag eftersom hon rent fysiskt höll på att flytta, men så kom hon tillbaka. Utan Brockman hade motionen sett förfärlig ut. När alla tröttnat, inklusive Krassman In Your Face som hade tagit på sig rollen som petimetern, orkade hon språkligt tvätta texten efter alla vilda omskrivningar.

För ibland gick processen baklänges; på måndagen hade vi en snygg motion färdig, på onsdagen låg ett kraschat verbalt snömos framför oss.

Vad vi ibland glömmer är att det är lekmän som sitter som våra representanter i riksdagen. Jag som textvan författare och före detta journalist har svårt att förstå alla de texter de har att ta ställning till.

Skollagen har min hustru hemma och den går att begripa. Den är skriven på ett sådant sätt, trots att ämnet är komplext. Skrivningarna kring FRA, IPRED1, Datalagringsdirektivet, polismetodutredningen och så vidare är snårigare. Så snåriga att rikets högsta experter på området inte kan tolka dem rent och rakt.

Jag kan inte se att det finns något skäl till denna snårighet.

När jag som en av riksdagssvar.se har ringt och pratat med riksdagsledamöter har jag på olika sätt förstått av deras attityd att de inte förstått.

Off the record har riksdagsledamöter sagt till mig att: "tänk om man ändå läst juridik."

Där har vi ett stort fel. Själva vitsen med en lekmannademokrati är att du och jag ska förstå vad som händer.
Lagarna är till för oss. Därför har vi lekmän som våra representanter. När de inte begriper ska de säga ifrån.

Arvidfalk.se skriver om motionen, samt har den i PDF

Mina kamrater om arbetet med motionen och varför de engagerar sig.

Brockman, S-bloggare gör det tillsammans

Erik Laakso, Sossar mot storebror

Johan Westerholm, Ett första steg att göra om och göra rätt

Kristian Krassman, Motionen är skriven och tärningen är kastad

Thomas Hartman, Dags för ett integritetsmoratorium

Ulllis Sandberg, Integritetskränkande politik - gör om gör rätt

* * *

Motionen som PDF hos Arvidfalk.se.

* * *

Krassman i Norrtälje tidning om motionen

Att skapa en sund demokrati

Från CC CopyCat byrån

(Affisch att sälja in till mitt parti så de fattar mod att i rätt tid slå på bromsen)

Idag publicerade DN debatt en av de mest angelägna artiklarna på länge. Det är Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand som inte bara tar till orda, utan kliver fram och tar ett ansvar som landets politiska ledning borde tagit för länge sen.

En mer distinkt kritik av en regerings totala rättshaveri har jag sällan eller aldrig sett tidigare. Ändå riktar han inte ett ord mot regeringen. Mats Sjöstrand framför helt lugnt och sakligt exakt de argument vi i bloggosfären hela tiden förfäktat. Han ställer sig på folkets sida. Vår sida. Läs och begrunda följande citat och sätt det i förknippning med den motion min/vår sossegrupp nu vill skriva med hjälp av Pirater och andra bloggare på nätet (Det var Mitt i steget som uppmärksammade mig på detta citat):

"Vi på Skatteverket tycker att samhället måste ta medborgarnas oro på allvar och se över hur deras uppgifter hanteras.

.......

Det handlar om respekt för de medborgare som är våra uppdragsgivare. Misstro mot hur vi lämnar ut offentlig information och rädsla för att bli uthängda kan i förlängningen leda till att människor inte längre är beredda att medverka och lämna korrekta uppgifter till Skatteverket och andra myndigheter.

.......

Offentlighetsprincipen och det öppna samhället kan inte överleva om inte medborgarna har förtroende för hur staten behandlar information om deras privatekonomi och personliga förhållanden."

Det här här tungt för regeringen. Det här är ett svårt slag för Fredrik Reinfeldt, som ju vill visa hur regeringsduglig han är. Tyvärr kan jag inte som sosse slå mig för bröstet och säga att det är lätt för SAP, för även om mitt parti inte fört oss ut i dessa grumliga vatten, så har mitt parti inte heller sagt ifrån ordentligt var man står, eller vilken kurs man själv säger sig ha.
Det är en skam.

Därför behövs denna artikel så mycket mer. Den är ytterligare ett tungt och gediget bidrag i vår kamp att äntligen få nog med tyngd och argument på vår sida, som är till vår fördel.

Om någon tycker att jag hackar på regeringenpartierna, och att det kan störa vår gemensamma kamp för ett fritt Internet, så vill jag passa på att förkortat säga detta:

Enligt mitt sätt att se finns det fyra förstörande personer i alliansregeringen, men de två sämsta ur vår aspekt är Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt.

De två står inte för de centrala värden centerpartiet har och även moderaterna borde ha. Som socialdemokrat vill jag ha en riksdag med flera partier, bland andra vill jag se ett socialliberalt centerparti i bänkarna, samt ett moderat parti som har frihetliga värderingar, så som moderater bör ha.

Något har gått väldigt på tok med partiledarna i båda dessa partier. Därför måste vi så mycket mer både ta hjälp av men även stötta goda krafter som Centerpartisten Hultin och den moderata riksdagsmannen Karl Sigfrid som här skriver om det Open source tänkande kring öppenhet han vill utveckla även i Sverige. Jag anar stor frändskap med Karl, tvärs blockgränsen.

Med sådana moderater i riksdagen mår demokratin bra. Mitt parti behöver bra idémotstånd för att behålla sin egen spänst. Mot sådana som Maud och Fredrik kan man inte bolla idéer. De är elitister. De tror på Platons idé om demokrati, som står i bjärt kontrast till min egen mer frihetliga idébakgrund. Jag har alltid rent instinktivt hatat Platon och håller det för en stor sorg att Zenon från Kiton aldrig blivit lika känd. Det var genom att läsa Zenon när jag var tonåring som min idévärd om frihet började ta form.

Vad gäller min idévärld idag är den helt beroende av blogosfären. Jag klarar mig inte utan tankar som Marys om exempelvis mitt ibland rätt fåniga parti. Men som Mary säger, den fånigheten är snart glömd.

Viktigare är att komma ihåg Marys ord om oförtröttligt utbildning av våra folkvalda, så de förstår tidens frågor. Ibland när jag tappat sugen har jag läst Mary och jag har kommit på fötter igen.

Olof och jag chattar rätt som det är, och det var han som fick med mig i riksdagssvar.se, vars arbete nu beskrivs hos stoppaFRAlagennu

Scabernestor, som just nu är inne på köpbojkotten som startade hos Svensk Myndighetskontroll, är en annan sorts bloggare som jag behöver eftersom han (faktiskt båda nämnda ovan) orkar bena ut saker som min hjärna ibland inte orkar, eller hinner. Jag har tre barn hemma att ta hand om och min tid vid datorn är begränsad. Ofta känns det som att han gör intellektuella plöjningar där jag sen kan harva, därefter kommer någon och sår där vi förberett marken. Så jobbar vi ju på nätet och en annan som ofta får mig att tänka nytta är humlan, som började kolla in det panoptiska samhället som även Sagor från Livbåten fortsatte att tänka kring, men här länkar jag till ett annat läsvärt inlägg om det som regeringen kallar regeringsduglighet. Högaktuellt, trots att det nu är gammalt.

Att jag nu sitter och förbereder en motion tillsammans med några sossar beror på hur Farmorgun fick in mig i blogosfären när jag fortfarande bara hade modem, att Anohito tog poliltisk ståndpunkt mitt i samurajarbetet, att riksdagsledamoten Eva-Lena(s) (som här skriver om sitt möte med den tappre Johan Nordgren som tillbringade 4 veckors semester på riksdagshusets trapp) upprepade gånger sade åt mig att skriva motion, och på det ringde Erik-Laakso och sade samma sak.

Hur fungerar vi människor egentligen?
Jag tyckte länge att det inte var min sak att skriva motioner.
Var det bekvämare att sitta och skriva arga texter i bloggen, eller vad?

Man kan se det så här: Betala några hundralappar, bli medlem i valfritt parti. Som medlem har du full rätt att skriva motioner.

Rakt in i makten.

Men jag hade inte hamnat här om jag inte träffat alla och läst allt klokt men också ilsket, som Xor, ArgastNu Satmaran ProjektPåRiktigt Oscar Swartz

Rick Falkvinge brukar jag inte läsa så frekvent. Jag vet liksom var han står, men rätt som det är kommer ett bra tänk som får mig att reflektera, när han skrev att samma lagar ska gälla nätet som i vanliga världen föll ytterligare några bitar på plats även för mig.

Bland dem som står på "fel" sida blockgränsen och alltså ytligt sett borde vara min fiende, så känner jag nog mest kamratskap med den Liberala Rebellen Lars-Erick.

Jag har varit slarvig. Jag borde ha skapat en bättre bloggrulle från början. Det är så många bloggare som på något sätt är så självklara för mig att jag glömmer att nämna dem: emma Opassande Jens O Otyg Jörgen L och hans en sosses försvarstal.

Man gör också nya bekantskaper hela tiden och ibland känns det rätt så där på en gång, Calandrella och (s)andberg

Klamberg höll jag på att glömma. Han ringde till mig, när han såg att jag, eller vi i riksdagssvar.se, hade svårt att få in någon debattartikel i de stora tidningarna. Han hade då själv fått in en artikel och ville helt enkelt hjälpa.

Återigen. En folkpartist ringde mig, en sosse, för att se om han kunde hjälpa till. Om man envisas med att se det så.

Jag ser det som att vi är människor som är sociala och älskar frihet och att leva i en sund demokrati.

Sossar för frihet - på nätet - och överallt

Vi "samurejer" (dvs riksdagssvar.se ) som spontant samlades kring FRA-frågan genom att träffas i kommentarsfällt på olika bloggar byggde helt upp vårt nätverk på just nätet. Jag har inte träffat en enda samuraj IRL.

Nu är vi ett gäng sossar som på exakt samma sätt strukturerar våra tankar. Idag ringde vi lite kors och tvärs på ett sätt jag inte ens kan redogöra för, men det landade i ett avstamp.

Steg 1
Vi siktar på att få till stånd en motion till Socialdemokraternas partikongress.
Det är det minsta. Personligen känner jag att det här kan vara starten till något mycket större. Internet kan ge oss en fri spelyta där vi på ett nytt - och bättre sätt - kan förädla och utveckla demokratin.

Tanken är djupt inspirerande, men tills vidare slänger jag helt sonika ut det första mejlet som den lilla gruppen "sossesamurajer" nu har presterat. Det är som synes inte mycket till plattform men tar man aldrig det där första steget blir det heller aldrig någonting.

Grejen är att vi inte en millimeter skäms för att vi helt vilt "fildelar" tankar med andra. Kolla själv in vilka källor vi tar avstamp ifrån för att komma igång! För att få en start.
(Känner jag sen Johan i gruppen rätt kommer han att göra en total djupdykning ned i de idéfilosofiska debatter som lett fram till dagens upphovsrätt både i USA och Europa. Och han kommer då att klura ut varför vi hamnat så totalt vilse).


Mejlet/ första anteckningen i gruppen:
Jag o Erik Laakso spaltade upp dessa punkter på telefon. (sänder kopia till Johan W, samt Stefan Wikén)

Detta ska Erik ha med sig till Eva-Lena Jansson när han träffar henne lördag:

* Vi lägger Karl Sigfrids motion i botten av vårt tänk. Den är bra och avgränsar den immateriella lagstiftningen att gälla Internet i detta steg.
Personligen (Anders) vill jag gå längre och även omfatta patent på exv läkemedel, som i nuläget tycks låsa kunskaper, på så sätt ördyra mediciner och därigenom ekonomiskt helt omöjliggöra medicinsk behandling i tredje världen. Patent som de ser ut idag slår på ett ovärdigt och odemokratiskt sätt mot fattiga. Det står inte i paritet med SAP:s grundsyn på människan och solidaritetsbegreppet. (Jag samlar länkar kring detta här på min hemsida)

* "Lika lagar på nätet som i övriga samhället" har Rick Falkvinge skrivit. (samma länksamling som ovan)
Som sosse vill jag gå längre än så. Internet kan ses som en ny yta att ta inspiration från för fri och demokratisk utveckling i övriga samhället.

* SAP har en positiv människosyn: Dessa repressiva lagar, FRA, IPRED1, IPRED2, Datalagringsdirektivet, hemlighetsmakeriframtagna ACTA, passar ideologiskt inte in i socialdemokratins vilja att bygga ett öppet och fritt samhälle som är hållbart för alla.

Gänget är i skrivande stund:
Erik Laakso
Johan "Mitt i Steget" Westholm Norrtäljde AK
Anders Widén Ösd

Stefans "Konspirationer" Wikén Ösd, reservriksdagsman som snart hoppar på i riksdan istället för Gunnar Sandberg. Ännu ej helt vidtalad men jag kan inte tänka mig annat än att du/han vill hjälpa till med sin klokskap på ett eller annat sätt i detta.

Aktuellt läge:
Eva-Lena Jansson (S) ansvarig för immateriell rätt näringsutskottet lyssnar alltså in detta på lördag/söndag när hon träffar Erik. Hon vill bygga upp ny ordentlig kunskapsbas.

/Anders W

Från kritik till konstruktion

Det ringer sossar. Riksdagsledamöter, men även andra sorter.
Jag hade önskat att det rörde allt jobb vi i riksdagssvar.se lagt ned, att de äntligen ringde för att säga:
- Det är lugnt, vet du. FRA och sån skit kör vi i sjön direkt när vi tar över!

Men nej. Istället ringer man och vill att jag ska vara en som hjälper till att skriva en motion om immaterialrätt. Det var Eva-Lena Jansson (S), sakkunnig i immaterialrätt i näringsutskottet som började tjatet på mig om detta.

Jag säger inget, men tänker i mitt stilla sinne: Fatta läget. För ett halvår sen var jag aningslös om akronymer som Ifpi och IPRED.

Jag var en glad författare som författat i 14 år och lyckats skriva ett gäng böcker, varav 5 blivit utgivna. Jag hade inte en enda dag av mitt liv reflekterat över detta med vare sig upphovsrätt eller copyright.

Men med mitt umgänge med FRA-motståndare har det växt fram en ny insikt hos mig. Upphovsrätten stinker och det industrin nu vill stinker ännu mer. Plötsligt ställer jag mig helt bakom nya bekantskaper som Stallman när han säger:

"Our job is the liberation of cyberspace and our job is just beginning."

I en intervju jag sett på youtube frågade intervjuaren:

"To support those, who favor change over the control exercised by large corporations and media, what are the type of actions that individuals can take?"

Stallman svarar:

"This is the greatest political question of our time.

How can we put an end to the empire of the mega-corporations and restore democracy? If I knew I would be the savior of the world."

Så. För mig handlar det Inte om fildelning av någons lilla musiksnutt och sådant trams. Frågan om immateriell rätt i vår tid är gigantisk. (Se tidigare viktiga inlägg här )

När jag pratar med sådana som Eva-Lena (S) händer det att jag inom mig viskar: Fatta att jag inte vet hur denna motion, denna text, dessa idéer ska formuleras. För visste jag det skulle jag bli "The savior of the world".

Så stort är det. (Annars hade heller inte Piratpartiet bildats, och det är ett bitterligen missuppfattat parti som vår rikdsag borde lyssna till redan nu.)

Så dramatiskt känns det att försöka vända mina tankar 180 grader från att enbart ha kritiserat både alliansen och SAP för att vara sanslöst korkade - och till vadå?

Jo, nu ska jag själv vara med att prestera kloka tankar som kan bli politik. Som kan bli lag.

Jag borde väl känna mig glad. Jag borde väl känna att jag har någon form av makt, kanske, antar jag.

Jag känner inte så. Jag känner mig förkrossad och huvudet tommare än ett urblåst ägg.

Jag som gjort Stallmans ord till mina: "Our job is the liberation of cyberspace and our job is just beginning."

* * *

I nästa stund ställer jag Stallmans ord om befrielse mot Ifpi:s när de skriver om företeelser som man ändå kan tycka kanske visar lite väg:

Ifpi skriver:

"Advertising-supported services are a potential way to ween habitual non-payers on to legitimate music services. Research in the US suggests that at least 45 million US consumers are willing to view adverts as the price of listening to music /…/ Existing ad-supported services include Last.fm /…/ and Spotify in Europe."

På ett annat ställe säger Ifpi:

"The music business is moving from a model based only on sales to one of “monetising” access to music."

Jag tolkar det som att Ifpi inte är helt nöjda med hur Spotify och sådana tjänster fungerar, men att det kan vara bra att under en tid vänja de där som absolut inte vill betala för sig att åtminstone tvingas lyssna på reklam. En annan sak; strömmande musik ska kanske rent strategiskt sett fösas över till mobiltelefoner istället för att finnas på nätet där det kan hackas alltför lätt. Om musiken bara säljs streamande via mobiltelefonabonnemang kanske industrin ser det som lättare att behålla kontrollen?

Tankehopp:

Jag försöker se till kärnan, de kärnvärden man pratar om från Stallman och från Ifpi.

Kärnvärdet Frihet ställs mot Tvång.

Vi människor vill ha frihet, att kanske föda fram en ny deltagarkultur i - de stora upphovsrättsindustrierna vill tvinga oss att konsumera på för dem lönsammast möjliga sätt. Och dom vill fortsätta att ha herravälde och kontroll.

Så ser förenklingen ut.

Min förenkling.

* * *

Därpå kommer frågan: Hur lagstifta för att möta både människors (nätsurfarens) frihet och företagets, även exv musikindustrins, möjlighet att på justa grunder kunna producera sina produkter?

Låt mig grotta ned mig i lite historia:

I Europa, rent idémässigt, är det inte så enkelt att upphovsrätt bygger på en enkel analogi med materiell egendom, utan i botten finns även stora stråk av idealistisk filosofi och organisationer som Stim hänvisar gärna i hänförda ordalag till sådana som Josef Kohler, som väl kan sägas myntade själv begreppet immateriell rätt.

Samtidigt är (den vanliga) äganderätten något fundamentalt för oss, även vänsterpartister går numer med på det tycker jag mig se.

Erkännes; här glider jag på en skala utan att veta var jag hamnar: Upphovsrätt har sin rot i idealistisk filosofi, men kan även han någon form av bas i socioekonomiska realiteter eller förhållanden.

Oavsett vad upphovsrätten och den immateriella rätten har för rot, var står vi idag? Frågan är vad känner vi som varande rätt idag?

Jag vill Stallmans nya världsordning. (leta dig själv fram på hans web ).
Och dessa socialdemokrater som ringer vet att jag i grunden är anarkist. Alltså per definition för total frihet...
Men i denna sak är jag inte längre anarkist, märker jag. Jag lämnar mig själv. Jag försöker göra och förstå något som är större än mig själv.

Det svindlar lite.
Eller en hel del, om jag ska vara ärlig.

Frågan är på tok för stor och svår för mig.

* * *

När det kommer till immateriell rätt, särskilt upphovsrätt sade jag tidigare att kärnvärdet Frihet för medborgaren ställs mot någon form av Tvång.

I stunden finner jag bara en att idémässigt luta mig mot och det är John Rawls.
Rawls var socialliberalismens främste moderne teoretiker och han uttryckte det så här: "att alla personer har rätt till ett så vidsträckt system av friheter som möjligt, så länge dessa friheter inte inkräktar på någon annans."

Vi ska alltså här och nu uppfinna ett system av frihet, men det ska samtidigt inte inkräkta på någon annans.

Minst fem komponenter ska vägas och beaktas:
1) Medborgaren.
2) Kreatören
3) Företaget som är mellanhand mellan kreatör och "medborgare".
4) Medskaparkultur (hur växer och gynnas denna bäst)
5) Samhällsnyttan kan kanske ökas med nya idéer kring immaterialrättens vara eller icke vara.

Nog nu med ostrukturerade nattsuddartankar.

Och som sagt.
Hjälp!

Remix och fildelning i tanken ger mer impact

Jag bekymrar mig för en enda sak: Hur når vi impact?
Hur får vi sådant genomslag att Humlans plattnacke nr 4 sätter morgonkaffet i vrångstrupen då hon inser att hon inte får sitta i riksdagen mer eftersom vi inte vill ha henne på en så viktig position?

Jag vet inte om det varit en effektiv kamp att som vi i riksdagssvar.se skicka över tusen mejl till riksdagsledamöterna. Ändå har själva envisheten i företaget med tiden visat sig ge frukt.

Först blev det ett TV-inslag och som tur är var Brockman snabb att youtuba, för det är redan bortplockat från SVT, även om reportagen i skriven form ligger kvar.





Farmorgun var sen snabb att haka på och skriva en debattartikel som publicerades i Norrtälje Tidning.

Utan att tro eller hoppas något ringde jag min närmaste tidning, Östersundsposten. De ville ha en debattartikel, de hade sett mig i TV. Jag sa att farmorgun i Norrtälje hade en, men den ville de inte ha. Hon var ju inte en lokal förmåga i min lokaltidnings utgivningsområde.

Med tre barn som ständigt ska utfordras och torkas och säras på vid kiv och hållas vakna för att inte somna vid fel tillfälle så man får etter värre senare är det inte alltid helt lätt att prestera en debattartikel. Min lösning blev att göra en rewright. Jag skrev helt enkelt om farmorguns artikel lite. En sorts fildelning, eller kanske man snarare ska kalla det en jävligt hastig liten remix gjord på några minuter och så dunkade jag iväg texten till min lokala blaska.
De blev jätteglada sa de i telefon.
Sen ringdes vi igen, tidningen och jag, de oroligt:
- Du har väl inte sänt det här till Länstidningen?
- Absolut inte, sa jag sanningsenligt.

Idag tittar jag i bladet och snygg blev den, farmorgun/min text hade "toppats", låg alltså överst och täckte mer än halva sidan i papperstidningen. Tyvärr står bara mitt namn under, eftersom jag är den lokale förmågan.

Tillsammans når ÖP och NT väldigt många läsare. Kanske faktiskt fler än DN om man tänker på intresset jag vet folk läser åtminstone vår lokaltidning med.

Det är bara att envetet gnaga vidare.
Förlust is not an option.

Öppet brev till Margareta (m) om FRA

Margareta. Demokrati är inget teparty. Igår hade du och jag en mejlkonversation som visar att ni moderater ständigt slingrar er när det kommer till FRA-lagen. Du besvarade mig som om vi enbart pratade strunt på ett teparty.

Ni moderater påstår att frågorna är som att svara på frågan "Har du slutat att slå din fru".

Det är inte sant. Frågorna är förnuftiga och logiska. Men varför ni moderater upplever dem som jobbiga beror på att FRA-lagen strider mot ditt partis uttalade integritets- och frihetsideal.

Som jag tidigare nämnt svarar både vänstern och miljöpartiet helt korrekt på frågorna. Det måste vara märkligt i din värld att uppleva att vänstern i detta fall är frihetligare än ni moderater.

Vad mer är. När jag pratar mer konstitutionsutskottets ordförande, Berit Andnor (s), uppfattar jag henne som att FRA-lagen strider mot grundlagen. Hon säger vidare att hon och flera andra politiker försökt att få FRA-lagen vilande, bland annat för att riksdagen ska hinna kontrollera FRA-lagen ordentligt, just för att försäkra sig om att den inte strider mot grundlagen.

Trots dessa skarpa invändningar har ditt parti tvingat igenom lagen genom att tvångskvitta ut bland andra Karl Sigfrid (m).

FRA-lagen är ingen tepartyfråga. Med FRA-lagen står vi inför ett paradigmskifte i vår tid; ska vi ha förtroende för varandra eller inte.

Den misstro FRA-lagen föder har redan givit vår demokrati en svår törn. Fortfar ni i total arrogans att genomföra lagen är jag rädd att skadan kan bli irreparabel för lång tid. Ni förstör allt förtroende för politiken som verktyg att försvara vårt demokratiska värdearv.

Du säger själv att brev är brev, oavsett form, ändå påstår du att FRA-lagen i det stycket inte strider mot Europakonventionen; en mycket märklig slutsats. Kanske rentav svagsint.

Jag vet inte i vad mån du tagit del av forskarrapporter som visar att det inte går att spåra terrorister genom sk datamining. Det enda man kan använda FRA:s dator till i terrorismsammanhang är just datamining. Metoden fungerar inte. Det torde vara allmänt känt.

Slutsatsen blir att FRA:s dator och spanande i datatrafiken inte alls kan användas mot terrorism. Allmänhetens följdfråga blir: Varför vill ni politiker då ha tillgång till trafikdata?

Bevisligen kan vi inte skydda oss mot terrrorism, ändå vill ni åt trafikdata. Varför?

Ser du hur denna lag endast föder misstro? Man kan inte jaga terrorister med den, men ändå vill ni ha lagen. Varför?

I stället för att skydda och bevara demokratin eroderar lagen i sig själv vår demokrati inifrån. Vi lever i en galopperande förtroendekris, medborgarna blir allt mer misstänksamma mot er politiker, men också mot institutioner som Försvarets Radioanstallt, polisen och säpo.

Vi kan inte se att ni vill oss väl.

Kostnader. Vi kan bevisligen inte skydda oss mot terrorism denna väg, ändå driver ni igenom lagen. Nästa besvärande post för dig att besvara är varför ni vill dra på oss dessa otroliga och onödiga kostnader. (IT-företagen)


Ni moderater påstår att ni till varje pris vill sänka skatter. Här ålägger ni varje hushåll i Sverige en avsevärd avgift. Eftersom avgiften kommer att tas ut genom IT-företagen och internetoperatörer kan man undra, kommer det att läggas även moms på detta? Om vi räknar på extremfallet i tabellen ovan, skulle det kunna innebära att staten får in dryga 4 miljarder kronor i moms på att genomföra FRA-lagen.

Är det vad ni moderater vill?

Jag ber dig återigen. Svara på frågorna som finns på riksdagssvar.se
Eller. Du slipper besvara dem om du tar ett samtal med Fredrik och får honom på bättre tankar.

Anders Widén, Författare.

Edit: Jag har varit med barnen och inte hunnit uppdatera. Dock, Margareta svarade på detta öppna brev redan efter ca 1 timmer och 11 minuter. kl 11.47 inkom hon med svar som kan läsas på Riksdagssvar.se. Hennes kommentar, kopierad och inklistrad nedan:

Jag besvara detta under protest eftersom jag anser att frågorna är vilseledande och förutfattade. Jag besvara endast för att få slut på påståenden och felaktiga antaganden.