Jaha. I början av sommaren byggde jag en sandlåda åt damerna. Ibland vill man ha lite uppmuntran. Så kallad feedback:- Är det en bra sandlåda? Frågar jag.
- Pappa, du bara tjatar och tjatar, säger Naya.
Och Tula, hon är upptagen av sitt. Hon säger bara ett ord i taget, eller också sätter hon ihop ord till ett enda. Det är så hon uppfattar att det ska vara. Hon pekar på allt, i denna stund på Nayas byxor:
- Va’ededär?
-Byxa.
Hon pekar på nytt föremål.
- Va’ededär?
- Hink.
- Va’ededär?
- Spade.
- Va’ededär?
- Spade.
- Va’ededär?
- Spade.
- Va’ededär?
- Men snälla! Det är en SPADE. Är det en fin sandlåda, Naya? Frågar jag i hopp att lyckas vända konversationen lite.
- Det är ju det jag säger. Du bara tjatar och tjatar, säger Naya.
Aaargh. Så var det med den feedbacken.
1 kommentar:
Gosungar!! Oj, vad jag saknar dom och att höra Tulas ständiga fråga. Men, du har byggt en jättefin sandlåda och med tanke på hur mycket sand kidsen har öst så är de väldigt nöjda :)
Puss till alla små och kramar till er stora.
Skicka en kommentar