Med köplust som mått hade hälften kul

Jag brukar alltid fota publiken, men jag glömde det igår.
Därför får vi nöja oss med Östersundspostens bild. Jag upplevde det som roligt och trivsamt. Vad publiken egentligen upplever vet man aldrig riktigt. Ett mått är hur många böcker man blir av med. Jag sålde 32 romaner och 8 "Tankar och Visdom". Alltså 40 böcker. Salen tar 90 personer, men en del stolar var tomma. Alltså köpte omkring hälften i publiken bok.
Om nu köplust av bok är ett mått på vilket intresse man väckt hos publiken hade åtminstone halva publiken lite kul, sådär.

Så här skrev ÖP:

"Anders Widén är författaren som under en resa i Uzbekistan föll handlöst för Djingis Khan. Genom fönstret från ett sovjetisk flygplan såg han dalen där den mongoliska erövraren fört sina trupper på jakt efter nya, ännu orörda, områden att annektera. På väg mot det mytomspunna Samarkand. Där och då föddes tanken om att han skulle kunna skriva en romansvit kring Djingis Khans liv. 14 år senare har två böcker av de från början planerade åtta, kommit ut.

Anders säger själv att han är en tvättäkta Djingis Khan-nörd. Att han läst allt som går att läsa om den gamle mongolen. Och det finns något i Anders fascination för Djingis Khan som är avväpnande självklar...

- Jag hade redan sedan tidigare haft tankar om att bli författare och i Djingis Khan hittade jag den historia jag ville berätta. Min allra första bok Månskensligisten som kom 1994 var egentligen bara en sorts förberedelse före den här romanserien, förklarar han.

Anders guidar skickligt publiken genom Djingis Khans liv samtidigt som han visar utomjordiskt vackra bilder från Mongoliet. Ett Mongoliet av i dag som fortfarande minner om Djingis 1200-tal. Samma utsatthet och svåra livsförhållanden."

Länk till artikeln i ÖP.