Jag började skriva på första romanen om Djingis Khan i april 2001. Vintern i Mongoliet hade varit svår med långvariga köldknäppar under femtio minusgrader. Djur och människor frös ihjäl. När det äntligen blev vår kom det en sandstorm drivande in från Kina, (det gula på bilden). Sandstormen täckte ett område stort som två Sverige.
Jag övervägde länge om jag skulle börja min berättelse med en sådan vinter som sedan följdes av en liknande sandstorm, som kvävde det nya spirande gräset till djuren. Situationen i Mongoliet var ytterst svår år 2001. Hur svår var den då inte år 1165 när Djingis Khan föddes och liknande väder säkert förekom?
Det var sådana problem Djingis Khan brottades med, och som tvingade honom och hans folk att göra räder in i Kina för att skaffa mat och byte. I efterhand kan vi förstå att det hade varit mycket billigare och enklare för kineserna att bedriva handel med folken i norr än att bygga en flera hundra mil lång mur. Även ren välgörenhet hade varit billigare än att bygga muren, men så praktiskt har tydligen vi människor svårt att tänka.
Murar kan aldrig hindra krig. Det är snarare så att de startar krig.
I morgon, torsdag den 7 september, håller jag föredrag om Djingis Khan på Östersunds bibliotek klockan 15.00.
Jag kommer att ta med den här sattelitbilden i mitt bildspel.
Sen går jag in i berättelsen om den specielle pojke som föddes mitt ute i ingenstans, vid stäppens norra utkant, på gränsen till Sibiriens tundra. Han hette Temudjin och kom genom sin duglighet att leda sitt folk att bli utropad till den största Khanen någonsin, Djingis Khan. Därefter lade han under sig det största imperium världen skådat.
Omslagsbild till boken ”Vreden rör på sig”. © René 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar