Naya har fått en kamera av en vän som inte förstod bättre. Värst av allt, hon kan sköta den. Snap, klockan…jag vet inte när på morgonen.- Snälla sluta.
- Pappa är sur, mamma!
- Muhf.
- Får jag ta fler bilder?
- Visst, i ditt rum.
Duns, duns, duns, ned för trappen.
- Sen. Ladda bilder i datorn.
- O, A, Nej. Ta det lugnt. Inte så.
- Jag vill se bilder.
- Det är min arbetsdator.
Naya tittar på mig.
- Är du sur nu igen?
- Nej, jag klarar bara inte mornar.
- Titta, vilka fina bilder jag tagit!
- Mmm.
- Mitt Lamplabanspöke!- Mmm.
- Tulabandula med Scobidookudde!- Mmm
- Jag i spegeln!- Mmm.
3 kommentarer:
Suveränt bra! Det är så kul när barn får tillgång till media som de kan sköta. När Alice var liten gjorde hon själv ljudinspelningar till bilder som var en fröjd att lyssna till. Idag går det bara att lyssna på ljudet, för programmet var av så uråldrig version att bilddelen inte fungerar längre.
Jag blir fortfarande lycklig när Alice säger: ”Man ska inte vala lädd, man ska bala vala glad!”
Sann konst på min ära! Tänk på att det är en fd pressfotograf som yttrar sig! Capa kan slänga sig i väggen, hon lyckas fånga rörelser i uppvaknande och sanningens minut(sekund) i pappas uppvaknande...
Det här är lysande!
Åsa: Visst är det suveränt bra att de små får tillgång och lära sig hantera tekniken bums!
Hovslagarn: Hon tar förvånansvärt avslöjande bilder. På en bild, som jag inte lägger ut, ser man bara ett bälte som är hårt åtrdaget över en mage, samt en stramande T-shirt. Av detta urklippta urval av min kropp förstod jag att jag måste banta!...
Skicka en kommentar