måndag, september 29, 2008

En ekonomisk tes

Hur märklig är inte hjärnan? Jag hade lagt undan politik och ekonomi.  Jag satt och skrev dikter i en annan blogg. Då trängde det sig på. Jag blev bara tvungen att leta ett citat. 

Vad ska jag kalla henne, Naomi Klein? Hon är författare, ekonom, journalist, som är starkt kritisk till hur våra politiker, nästan i alla läger, men främst ekonomer tolkat verkligheten; den att vi alltid måste ha ekonomisk tillväxt. Hon skriver i sin bok "Chockdoktrinen": 

"Ett ekonomiskt system som kräver ständig tillväxt, på samma gång som den blockerar nästan alla seriösa strävanden att stoppa miljöförstörelsen, genererar helt på egen hand en jämn ström av katastrofer, militära, ekologiska eller ekonomiska".

En sidopoäng här är att kapitalismen, eller marknaden, inte behöver ständig tillväxt för att klara sig. Det räcker med vinst för att företag ska må bra. Kravet på ständig tillväxt är ett hjärnspöke.

 

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jo du Anders...jag har funderat på en sak och detta är vad jag kommit fram till; -allt är ett och samma helvete eller rättare sagt kan det inte bli värre eller sämre än det är, sett från att tillståndet är alltid i kaos. Det finns inget läge som är stabilt och det gäller världen, politiken, klimatet, ungars uppväxt, personliga problem....ja listan blir lång, mycket lång. Det enda som kan vara stabilt är det tillstånd man sätter sig självt i. (Lite buddistiskt.) Om man som du är en duktig skribent och författare är det det du skall göra. Det är stabilt! För det behärskar du. En människas egenskap kan aldrig förändra en annans om inte den andre vill det. Motsatser finns oftast så när det kan komma. Se på de tre reliogioner vi har med samme gud. Den judiska, islam och kristendomen. Dessa slåss alltid. Dessa tre kan aldrig bli sams. Och vad har de gemensamt....jo de tror alla på samma gud. Applicerar man den tesen på mycket annat man irreterar sig på kommer man ju inte framåt utan man bara retar upp sig mer och mer. Behålla lugn och göra det man är bra på måste alltså vara det som gör en människa god, lugn, behärskad och lycklig. Inget nytt har egentligen hänt och inget nytt kommer inte att hända beroende på att en människas liv och behärskandet av förändringen verkar längre än ett människoliv. Alltså är det vad man bestämmer sig för som är en god del av vad man får ut av livet, allt annat är slöseri.....jag har funderat under en vecka i Rom där jag nåddes av en plötslig likgiltighet för kampen mot det man aldrig ändå kan uppnå till genom att kämpa emot. Det är mottagandet som är det viktiga och därefter vad man kan få ut av intrycket och sedan arbetet att bearbeta till vad man är duktig på.
Sanningenär inte viktig för den förändras hela tiden. Det är sanningen till sig själv som är viktig därav den harmoni man kan uppnå genom ovansagda.
Jag kan ha fel men jag kanske också använder mig av en naiv tolkning men det känns fanimig RÄTT hos mig...hälsar UiU.

Bloggaren sa...

Jag blir lite rörd av dina tankar här. Och på ett plan har du rätt, jag bör hålla mig till mitt bokskrivande.

Men jag kan inte skriva bok nu. Jag skjutsar barn hela dagarna, utfordrar dem, byter blöjor...
Jag klarar inte att koncentrera mig på en bok. Jo, det skulle jag göra, men då skulle barnen må piss.


Däremot kan jag skriva små fragmenterade grejer om vad som händer nu. Och vad gäller FRA håller jag inte med dig. Jag har inte ändrat något i sak, men vi alla bloggare tillsammans har faktiskt fått regeringen att backa!
Det sammanlagda trycket blev för stort. Nu ser det ändå ut som att FRA går igenom med endast kosmetiska förändringar, nå då får vi fortsätta att blogga om skiten så att nästa regering tvingas riva upp det hela...

Så visst kan vi förändra världen.
Det var därför jag en gång valde att skriva om Djingis.
Han var en person som förändrade världen, inte ensam, utan tillsammans med sitt folk...

En gång i tiden hade vi inte ens allmän rösträtt.
Arbetarrörelsen har genomfört storverk, historiskt.

Det här med religion är också intressant. Min kompis Putte präst har valt att bli präst i svenska kyrkan. Han bekänner sig alltså till den kristna tron. Likväl är han helt öppen för samarbete med judar, rabbiner han känner och han tar tacksamt emot mina små kunskaper i islam.

Genom att samtala och förstärka sådana samarbeten kanske vi långsamt, långsamt, lyckas bidra till att folk förstår att vi har samma Gud.

Alternativet är att vara tyst. Då vinner definitivt sidan med bomber och som bara har hat i sina sinnen.

Anonym sa...

Människan är i grunden ond.
För hur skulle hon annars överleva.
Människan i grupp måste för att överleva fungera ihop.
Då tolkar människan det som gott.
Samhället grundar sig på gruppens överlevnad genom gemensamma beslut som gagnar gruppen. Då kommer även tryggheten.
Grupper kan inte bli hur stora som helst, för då bildas celler av de övriga(de som vill nåt annat än gruppen). Då sipprar ondskan och otrygghetn in i oss och vi faller i tvivel. Vi agerar.
Mänskligheten har bildat för stora grupper. Du vill inte tillhöra den. Jag vill inte tillhöra den. Jag vill mer tillhöra mig själv och min lilla grupp.
Jag skall försöka låta bli att engagera mig men det är svårt. Jag närmar mig en högre ålder än du och känner att de skitsaker som jag måste strida för eller mot upptar hela min tid och den övriga tiden skall jag försöka ägna åt min "stam". Jag tänker förstås inte sluta att läsa dig eller andra och jag kommer klart att ha åsikter men jag skall vakta mig mer för att mer kunna le och skratta i min "stam".
Med reservation för att inte hörsamma mig måste förstås en brasklapp genast smusslas ned i det rinnande vaxet. Gå din väg men vakat din "stam" noga! UiU.