tvåhundra meter norr mitt hus
kl 06.03
Varför dikter?
Poesi är svärdseggen vi balanserar på mellan våra verkliga lidelser och den futtiga vardag som står oss till buds. Dess uppgift är inte att gräva upp våndor och dynga ur skrymslena [vilket många tror eftersom det finns sådana som Lars Norén även om han inte har ett skit med poesi att göra] utan att öppna porten till det som gör oss möjliga.
[porten i vars valv draktänder, döskallar och rostiga svärd ligger på marken till tecken att det kräver mod att där inträda]
Poesin måste Schlachtschiff-mässigt* krossa vardagens gråhet där den far fram i dina artärer. Släng den annars. Eller välj en annan poet.
Jag vet, det finns många som känner oro, rentav olust inför poesi. Varför den genast förkastas, vilket får mig att förstå att poesi inte är någonting för lismare.
________________
*Schlachtschiff, är det tyska ordet för slagskepp
kl 15.07
Utkast 7.0 ***
jag räds inte ensamheten
den galopperar mig bort bort
skulle jag viska att jag längtat efter dig
stigande, flytande, flödande bland stegrande hästar
i långfransade snaror över åsarnas ögonkupoler
jag rider ensam här jag önskar
du rörde vid mig utan beräkning oavbrutet
men jag sitter stilla här i fred. sorgsen
jag önskar:
om jag kunde hamna i dina ögon
* * *
kl 16.41
dagens stappliga [mina] översättnings-försök-fragment av Rumi
Passage ur Lappskräddaren
...
vad finner du, mer löjlig än du själv?
stå still och skratta åt dig själv, på brädden av din ödelagda
levnads botten.
du som gått ned i okunskapens eller tvivlets grop.
hur länge till fikar du efter det glättiga skämtet och de ruttna sagorna
från ångesthjulet?...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar