Sjuka barn, medfödd givmildhet och något om litteratur och nobelpris

kl 08.30
Sjuka barn, massa feber, bygger legotorn och traktorer tills Odin slocknar på mattan. Jag bär i säng. Jag pillar med bloggen, lägger dit flikar. Tula ritar blommor och snackar så att jag tappar bort mig i allt jag gör. 


kl 13.25
Är givmildhet medfödd, om inte går det att förvärva?


kl 14.50
Att erkänna det goda som redan finns i ditt liv är grunden till överflöd. 


kl 14.57
Läser Thentes lilla lustmord på Jan Wallentins bok "Strindbergs Stjärna" och tänker, touché.
Avslutningen är magnifik:

  En god del av läsningen går ut på att inte läsa: det vill säga att försöka ignorera språkfel, havererat bildspråk och allmänna klumpigheter. Det här tragikomiska syftningsfelet inleder första kapitlets andra stycke: ”Grov och kantig som en kroppsbyggare, med tre dykar väskor hängande på ryggen, var det inte märkligt att den vattensjuka mossan under honom gav vika.” Kunde man inte ha kostat på sig en korrekturläsare?

Å andra sidan kan man trösta sig med att samtliga översättningar av denna mysterieroman kommer att bli bättre än originalet.

Av bara farten fortsätter jag med Jonas sågning av alla Nobelpristagare. Det är skönt när andra gör jobbet åt en.


kl 15.53
sufiska marginalanteckningar [jobba vidare på denna]


Vad kan jag göra
jag räds inte räkenskapens dag
det som sätter skräck i mig
är livet


jag utövar ingen makt, men det lilla jag gör
tycks leda till ytterligheterna
ont och gott utan min förskyllan 
som om där funnes
en hand över min hand


kl 16.00
Religion är konvention. Kärleken står på ett högre plan. Dess rent fysiskt kännbara närvaro är längtan och saknad - efter närvaro.