Om några timmar sitter jag i bilen och låtsas som intet. Jag låtsas glömma att denna skönhet, denna ro, ännu är inom räckhåll för att passa in ytterligare en dag i samhällskroppen. För vems skull gör jag det?
Jag kan bara tala för mig själv. I mitt innersta bär jag vissheten att jag låtit mig förslavas.
I den förra epoken kom klockan och gjorde tiden till en vara, möjliggjorde den industriella revolutionen, förslavade arbetarklassen.
Enligt Thente har greppet hårdnat "...och allt fler ser i dag mobilitetens rätta ansikte. En leende tyrann, förbindlig som en fotboja."
Vi viker ner oss under tekniken, organiserandet, administrerandet i det ständiga byggandet av det heligaste av allt; två procents tillväxt - och säkerhet och kontroll till varje pris.
Jag är som ett stressat djur i bur, som börjat med det typiskt stereotypa beteendet att springa runt runt medan det biter sig själv i svansen. Jag vet inte hur jag ska ta mig ut.
Jag bara vet, rent intuitivt, att det finns andra vägar, andra val, att all fantastisk teknik kan befria istället för att förslava.
På väg fram och tillbaka för att hämta ved.
10 kommentarer:
Underligt...för jag blir stressad i sådan miljö, kanske valet att vara stadsbo har sitt pris?
Det tar ganska lång tid för mig att landa mjukt och kunna njuta omgivningen och naturen när vi är i vårt hus i skogen. Jag lider faktiskt och får en oro och ångest som hämmar många dagar av ledigheten. Jag kanske inte är ensam om detta, kanske det händer samma sak med lantbon som kommer till staden???
Hälsar UiU som snart skall, dock för en kortare period, befinna sig i skogslandet och göra vinter i huset.
UiU: Känner igen mig precis.
Den här gången tog det mig nog ca 4 veckor att landa...
Och egentligen är det inte skogen eller naturen jag är ute efter så mycket, utan den inre bilden av vad som är viktigt i livet...
Vi har naturligtvis olika bilder av vad som är viktigt i livet, med tanke på att du är småbarns-förälder och jag en grå 60-åring med utfugna barn och några bonus barnbarn. Naturligtvis är de viktiga även om jag inte är biologisk farfar eller morfar. Det gör faktiskt ingenting att inga blodsband finns.
Funderade en del på det innan det första barnbarnet kom, men efteråt när den lilla var mer kommunikativ och inte spädbarn har vi haft mycket att göra för varandra. Morfar är jag inte utan morfar finns i närheten.
Jag är bara U eller O som man kan ha som egentligen samma sak som morfar. Den biologiske morfar behöver jag inte ha någon kamp med, vi kommer bra överens och ofta träffas vi alla tillsammans, så det fungerar naturligt.
Men nu till känslan av skogen, stugan; -jag har alltid varit fruktansvärt mörkrädd och det hämmar min vistelse i skogen och mycket i stugan om jag är ensam där, vilket jag för övrigt knappast ha varit någongång.
Det är nog en del av ångest och oron som överväldigar mig.
jag kämpar varje gång i motvind på något sätt, samtidigt som jag längtar enormt mycket.
Detta tveeggade svärd sticker djupt! Men som sagt jag kämpar!!
Hälsar UiU.
UiU:
Oj. Jag kan inte föreställa mig mörker som farligt.
Jag har alltid trivts i mörker.
Jag måste alltså jämföra med något annat, som när jag som ovan klättrare lurades upp på en alldeles för svår led, grad 7, tror jag. Till en början gick allt bra, men någonstans mitt på berget, alldeles under ett överhäng som jag måste övervinna kom jag varken framåt eller bakåt. Allt mod svek mig. Jag började darra. Darra av ren skräck.
Skräcken var helt irrationell för jag var toppsäkrad, alltså det gick en lina från toppen av berget ned till mig som min kompis hela tiden höll sträckt. Jag var alltså utom all fysisk fara, men mentalt var jag inte med på det. jag hade total dödsångest.
Jag frågar mig. Hur bekämpar man det?
Jag vet inte. Jag var länge fastklamrad där på berget utan att ta mig vare sig upp eller ned. Tanken slog mig inte ens att jag kunde använt toppsäkringslinan att bara repelera mig ned med. Jag var totalt blockerad. Min erfarnare kompis var tyst och lät mig lösa mina egna problem.
Jag vet inte hur, men till slut drog jag slutsatsen att det var enklare att klättra uppåt en nedåt. Beslutet fattades och med bultande hjärta gav jag mig på överhänget och på något sätt tog jag mig förbi den gastkramande passagen.
jag önskar för oss båda att jag kunde säga något klokt, att jag kunde dra någon slutsats ur den här händelsen som man kunde ha med sig.
inom hoppningen talar vi om "Habitering". De första fallskärmshoppen är man skräckslagen. Efter hundra hopp har skräcken minskat markant. Efter tretusen hopp, som jag har nu, är det helt odramatiskt...
Habiteringen bygger på utbildning, alltså kunskap och "egenmakt och kontroll".
Jag antar att om man klättar mycket i berg skapas även där "habitering" eller enklare uttryckt, rutin.
Går detta att på något sätt överföra till mörkerrädsla?
Vanans makt är stor men ovanans större! En människas "ska" är alltid ett hot mot individens frihet, iallafall tror vi det, som bor i ett demokratiskt land.
Så i demokratins tecken är rädslan i mörkret den del av den fria individens sätt att behärska en situation han inte kan behärska på annat sätt.
Det låter klurigt men det är bara för att jag försöker hitta hålet där jämvikten har sitt säte. Kanske man kan säga enklare att är du lika rädd om dagen som om natten? Är det ett sätt att "träna" upp en oangenäm punkt i tillvaron som bevisligen inte är oangenäm. Bevisligen eftersom många människor trivs i mörkret!
Ju mer jag funderar på saken ju mer ser jag min position i världen...visst är jag rädd på dagen! Den ökar en aning om natten!
Alltså har jag en mekanik inombords som handlar om mitt egeo eller mitt självförtroende!
Men hur jag skall kunna träna det vetefaaaaan? Hälsar UiU
I will translate this one.
If this is your house or you leave next you are so lucky!!!!!!!!
I'll be back after lunch.
It's my house.
And I tried myself translate this posted poemlike blogpost.
it turned out a bit wrong, but I think you will understand.
Note. I translated in googletranslate to english.
I did understand.
I can relate to you when you say that there are other choices and other ways...
This is a very beautiful picture.
It is so hot here that looking at this image is like a dream.
:)
I translated the whole page. I have Google translator at my Browser Google Chrome.
I had forgot it. I only translate to English because I think this is the language this toll works best.
Skicka en kommentar