Efter 15 års slit med att få fram korrekt historisk information om Djingis Khan trodde jag i min enfald att det skulle vara lättare att få fram ”sanningen” i en nu pågående konflikt i världen.
Så är det inte.
All historieskrivning om Djingis Khan har varit negativ. Han var en slaktare. Han gjorde enbart skada i världen.
Det tog mig åtskilliga år att pussla ihop en ny och lite mer nyanserad bild av erövraren. Han har fortfarande mycket skit under naglarna och blodstänk på händerna, men det förbluffande är att han troligen också skapade den största och mest sammanhängande fred vi sett. Han öppnade handeln mellan Kina och Europa. Han införde lägre skatter och religionsfrihet.
Genom alla år har historiker och skribenter negligerat historiska fakta kring Djingis Khan.
Jag har kommit fram till att han dömts felaktigt. Det kanske inte spelar så stor roll i de flestas ögon. Men det gör det. Genom att nyansera bilden av bland andra Djingis Khan lär vi oss helt nya saker av historien.
Jag har försökt att ställa mig över konflikten mellan Israel och Hizbollah. Jag har intagit positionen att krig är fel. Alltså dömer jag båda parter, de har båda fel. Oavsett vem som gör vad. Det är pacifisten i mig som tar överhanden.
Tyvärr är denna hållning inte intellektuellt försvarbar.
Om vi ska kunna kräva av våra valda politiker att ta ställning, måste vi själva äga intellektuellt mod nog att ta ställning.
Men på vilka grundvalar ska vi ta ställning? Ingen av oss har fakta.
SVT:s bevakning och rapporter är ett skämt.
I mina ögon håller inte någon av våra stora dagstidningar i Sverige, som DN med flera, heller måttet.
På nätet hittar jag till och med indicier på att kända nyhetsbyråer och bildbyråer, sådana som Associated Press (AP), Reuters mfl verkar regissera bilder istället för att rakt av och naket ta de bilder de ska för att dokumentera en tragedi.
Tragedin i sig är redan ett faktum. En tragedi behöver inte regisseras. Ändå är indicierna sådana att detta regisserande troligen sker.
På så vis blir inte längre vår bildjournalistik trovärdig. Den levererar inte fakta, utan propaganda.
Den bästa sammanställningen över att detta troligen sker har jag hittat på länken:
http://eureferendum.blogspot.com/2006/07/milking-it.html
Och naturligtvis, ovanstående länk är ytterligare en ask i asken. Går den att lita på? I vilket syfte gör eureferendum denna sammanställning?
I objektivitetens namn, eller är det ytterligare ett utslag av propaganda?
2 kommentarer:
Glöm inte artur lundkvist. Han skrev om Djingis, jag håller på att läsa den just nu men jag har bara börjat så jag vet inte hur han ställer sig i sisat meningen.
Urban: Arthurs bok om Djingis är trevlig, men inte värst underbyggd av fakta. Det mesta är Arthurs egna fantasier, (som om inte jag också fantiserar i mina böcker...;)sen kommer en del riktigt bra tolkningar av "djasag", Djingis Khans lag.
Om jag minns rätt. Jag tror jag läste boken 1994.
Skicka en kommentar