onsdag, augusti 30, 2006

Att vilja skapa fattigdom

Min ambition var att bloggen skulle vara helt valfläskfri.
Men idag skrev Puttes Universum något i stil med:

’Vi i vår del av värden glömmer lätt att vi är undantaget. Majoriteten av människorna på jorden lever under helt andra förhållanden.’

Jag har gått på stora soptippen utanför Kairo. Myndigheterna i Egypten vet inte hur många som bor där. Jag kan säga att det var många, kanske lika många som i min kommun. Barn satt och sorterade sopor. Av gamla tomma kletiga konservburkar tillverkade deras fäder krimskrams till turisterna på basarerna. Av bildäck gjorde man sandaler. Hittades något ätbart, ja då åt barnen…

I USA åkte jag en gång till sjukhus efter en surfolycka. Det som syntes mest var att jag blödde från flera sår i ansiktet, men det jag och mina kompisar befarade var att jag skadat nacken. På väg till sjukhuset stod oräkneliga skaror människor med enkla wellpapplakat med texten ”Work for Food”. Jag svalde, tänkte: Jag är i världens enda supermakt på väg till ett sjukhus och här står folk i drivor och är helt utslagna. Plötsligt kände jag mer med dem än vanligt. Skadad i nacken som jag var kände jag mig oerhört utsatt.

På sjukhuset blev inte frågorna som jag väntat; ”Vad är det med dig? Vad har hänt?”
Nej, i USA börjar man i en annan ände när en sönderslagen människa kommer in. Fråga nr 1:
”Do you got any social security number”.

Mitt ödesdigra svar: ”No”.

”Do you have any valid insurance?”

Mitt ödesdigra svar: “I don’t know”.

”What insurance company does you got?”

Med hjälp av mina vänner som kunde prata bättre (jag var svårt skadad och låg ned med blodet fortfarande rinnande) fick vi klart för oss att vi kunde få ihop pengar till några röntgenplåtar för att konstatera felet och en stödkrage, sen var det bara att flyga hem till Sverige för operation, om det skulle behövas.

Nacken behövde aldrig opereras, men på fakturan från detta privata sjukhus stod sedan allt prydligt uppställt: Röntgen $257, stödkrage $46.20, bandage $7.42, kirurgiska instrument och dess användning $106, kompress $0.20 osv…

Jag och mina kompisar skramlade och betalade kontant och med Visa-kort.

Inget valfläsk var det. Men jag kan inte låta bli att minnas Carl Bildt när han var statsminister. Det var samtidigt med min olycka i USA.
När han avgick efter det att folket ville ha bort borgarna 1994 lämnade han efter sig ett budgetunderskott på 300 miljarder kronor. Det var vad borgarnas skatteväxlingar och inköp av nya leopardstridsvagnar hade kostat oss, det svenska folket.
Det är min minnesbild.

Leopardstridsvagnarna, som hör till världens bästa, står nu i malpåse till ingen nytta eftersom vi dragit ned på försvaret.

Och det har tagit till nu för att Sverige ska ha ett bättre finansiellt läge igen.

Carl Bildts drömland är USA.
Han tror på att privatiseringar till varje pris är bra.
Det tror hans efterträdare också.

Vårt land hör till undantagen i världen. Och jag är glad över det.
En del politiker vill göra Sverige mer likt andra länder, där skillnaderna mellan de som har och de som inte har är större.
Dessa partier kallar detta för att skapa drivkraft.
Jag kallar det att skapa fattigdom.

9 kommentarer:

PatrikP sa...

Jag håller med...

Peter Madison sa...

Egentligen är det väl ett unikum att inte fler länder tagit efter den "Svenska modellen" med tanke på hur de facto vi har det i det här landet.....? Allt som finns i tex USA finns ju här också med den skillnaden som du pekade på att det finns en trygghet för ALLA människor här. Som du vet har jag ju varit i New York 3ggr och varje gång har just jag fått stå lite extra tid i passkontrollen när man får de obligatoriska frågorna vad man ska göra där, hur länge man ska stanna där och vad man jobbar med. Varje gång har jag sagt att jag är arbetslös och jag kommer nästan inte in i landet för passkontrollanten tror mig inte att vi har det så jävla bra i landet där jag kommer ifrån att även jag som är en slacker kan åka utomlands.... Nu menar jag ju naturligtvis inte att den "Svenska modellen" ska bestå i att låta slöfockar som jag cruisa runt i världen på andras bekostnad men bara att det överhuvudtaget går och att Sverige faktiskt både har råd med det och kan låta det ske är ju smått fantastiskt, egentligen....

Anders sa...

Patrik: Vad skönt, eftersom jag lånade några rader av dig. Du skrev generellt, utan att dra in politik i det hela, vilket inte framgår av mitt citat.

Anders sa...

Peter: Väldigt, väldigt fantastiskt...
Och idag var jag o skolade in N på kommunalt dagis.
Helt underbar varm rolig mänsklig och engagerad personal - som gnällde lite över att de ville ha en kokerska på dagiset istället för att maten kom från en skolbespisning...
Det är liksom den hiskeliga vidden på våra problem... Att vi vill ha ännu bättre mat och bestämma exakt själva vad som ska stå på matsedeln... På våra dagis.

Barn i min dotters ålder satt på soptippen utanför Kairo. Perspektivet är sådant. Egentligen.

Barnen på soptipp eller liknande är fler i världen än barn på dagis....

PatrikP sa...

Anders: Låna på! =)

Anonym sa...

Visst är vi unika men inte så unika att vi inte tar efter allt vad som landet i väster anser vara bra. se bara på elmarknaden som helt plötsligt skulle noteras i en elbörs, alltså den som kan betala mest får mest och den som inte kan betala får inget. De flesta resurser, som ex.vis el, har i alla tider varit en samhällsknuten produkt. Framför allt i Sverige med dess klimatvariation. Helt plöstligt kom man från regeringshåll att förstå att staten var ett företag som kunde driva sina företag efter en företgsmässig kalkyl, och det utan att tänka på konsekvensens nackdel. Medborgarna blev genom sitt gemensamt ägda Vattenfall både delägare i sak och därmed producent, som de var nyttjare av produkten och det säger sig självt att man kan inte driva ett företag med förlust om man är delägare...vilket vi är genom vårt medborgarskap i landet Sverige men lurade intill ryggraden av skrupelfria företagsdrivare som har en sak framför sig och det är att lämna så stora vinster som möjligt. Och tro mig, det är den fattige som får betala, så har det alltid varit, för den rike han finner alltid en utväg att fördela sina kostnader effektivt. Om fördelningen av vinsten skulle fördelas till medborgarna skulle vi snabbt ha en bra slant att kunna betala elräkningen för men nu försvinner den i det stora hela. Fy fan va sjuk jag blir av denna s.k. företags-överstatliga-maktfullkomliga busmentalitet.
Hälsar trisse som ju egentligen inte är anonym.

Anonym sa...

Ja visst tar Sverige efter USA i mycket, är det för att som du säger de har varit enda supermakten så länge. När nu Kina kommer in i bilden, som den enda supermakten om sådär tio år kommer vi att ta efter dom?´eller funkar det bara när "den enda supermakten" ser ut som vi gör? ja menar, kommer världen att godta Kina som "den enda supermakten" för mark my words Kina kommer inom kort att vara det.

Anders sa...

Trisse: Elmarknaden, i USA och in Sverige är exempel på när markanden inte klarar av att vare sig reglera sig själv eller konkurera på sunda villkor. Till det läggs en politisk vilja att högbeskatta el eftersom man vill få fram nya energikällor.
Det sistnämnda tycker vi kanske inte om som konsumenter, men om nu dessa extra skattemiljarder som kommer in, bara av det för höga elpriset, verkligen fonderas och läggs till forskning och nya satsningar inom energisektorn kan jag ta det.

Fast staten, oavsett färg på regering, borde verkligen med kraft gå in och se över elmarknaden.
Vissa saker har hänt. Man har lagstiftat om att långa elavbrott blir så kännbara för elbolagen i böter att de flesta aktörer nu börjat gräva ned sina kablar för att slippa vindfäll och snölast etc. på ledningarna.

Vi får hoppas att det finns politisk vilja att fortsätta att se över elmarknaden.

Anders sa...

anonym:
Regeln är att jag inte brukar svara anonyma, men jag vet också att blogger är lite besvärlig med inloggning etc.

Nå. Kina har varit en supermakt allt sedan år 226 före Kristus, då de sex stora kungarikena slogs samman.
Vi i väst har bara inte riktigt begripit det.
Men nu kommer Kina med stormsteg.

De sabbar miljön mest och värst, men sätter också in störst miljövård...
De sänder redan ut 3:e generationens raketer ut i rymden...
De pumpar ut någonstans mellan 10.000 till 20.000 nya civilingenjörer från sina universitet varje år. Smarta människor som brinner för att jobba och tjäna pengar och skapa nya produkter...

Tja. Allt Kina är och gör är gigantiskt...

Kina blir allt mer en del av den globala affärsrenan.
Så vitt inte deras stora oljekällsinköp, och stålinköp knäcker hela världsmarknaden, så att konflikt och krig utbryter, kommer vi nog, precis som du säger, att börja titta mycket beundrande på dem... Fast inte enbart. De lär ju också av oss, men är på väg att accelerera om!

Min förhoppning är faktiskt att vi alla börjar titta på alla!
Och berikar varandras kulturer!