Mitt paradis och Quan

Vår son har äntligen fått ett namn. Det blir Odin.
Hans fullständiga namn är bestämt till Alf, Odin, Jojo Widén.

Idag trycktackande hustrun Odin omsorgsfullt innan jag åkte iväg till BVC med honom. Han vägdes och mättes och kontrollerades. På en vecka har han gått upp 300 gram.

Idag ville jag bara koppla av och fylla mitt liv med sådant skönt.
Och det har jag gjort. Vi har haft vänner på besök. De hade sina barn med sig. Alla barn fick rida på snälla hästen Görsli. Alla barn fick äta mat vid rymdraketbordet, jättespännande.

Alla var vi så lyckliga.
Fast vi bor strax under polcirkeln har vi just nu Medelhavsklimat. Och genast snubblar tanken iväg: Tel Aviv klimat. Qana klimat…

Jag kan inte släppa det. Hizbollah ställde upp raketramper i byn Quana i södra Libanon. Israel lokaliserade dem och släppte flygblad för att tala om att man tänkte bomba byn.
Så långt verkar uppgifterna vara korrekta och bekräftade.
Men vad hände sen? Stannade folk ändå? Stod ens raketramperna kvar och blev förstörda? Hölls folk kvar av Hizbollah genom försäkringar att källare och hus skulle hålla? Bombade Israel för tätt inpå det att man släppt flygbladen?

Egentligen spelar svaret ingen roll. Det är två parter som håller i avtryckaren; Hizbollah och Israel.

Israel vann ingenting på räden. Israel förlorade allt i räden. Femtio oskyldigas död är det sämsta som kan hända Israel och det bästa som kan hända Hizbollah.

För Hizbollahs del handlar inte kriget om människoliv. För dem är det inte ett krig utan ett PR-jippo.

Under tiden mal Israel på enligt den enda militära doktrin som står dem till buds: ”Vårt land är för litet att försvara vid gränsen, alltså går vi till attack och tar terräng så fort vi blir attackerade”.

Det finns en politisk följd av denna doktrin, som Israel också har anpassat sig till. Genom de senaste 50 årens krig har det blivit deras standardmetod. Den politiska doktrinen lyder: ”Vid krig; ta terräng och ockupera marken. Först så får vi något att förhandla om för att få bort vapen och hotbilder i vårt närområde. Avväpnas fienden, eller vi får till stånd ett fredsfördrag, får de tillbaka sin mark.”

I några enstaka fall har det fungerat. Till exempel erkände Egypten Israel och skrev på ett fredsfördrag. Egypten fick tillbaka sin mark.

Detta tänker jag medan mina barn och våra gästers barn rider och rusar omkring i solig och berusande lycka på vår gård.

Och sonen som ligger i skuggan och sover heter Odin.