tisdag, augusti 01, 2006

Mitt paradis och Quan

Vår son har äntligen fått ett namn. Det blir Odin.
Hans fullständiga namn är bestämt till Alf, Odin, Jojo Widén.

Idag trycktackande hustrun Odin omsorgsfullt innan jag åkte iväg till BVC med honom. Han vägdes och mättes och kontrollerades. På en vecka har han gått upp 300 gram.

Idag ville jag bara koppla av och fylla mitt liv med sådant skönt.
Och det har jag gjort. Vi har haft vänner på besök. De hade sina barn med sig. Alla barn fick rida på snälla hästen Görsli. Alla barn fick äta mat vid rymdraketbordet, jättespännande.

Alla var vi så lyckliga.
Fast vi bor strax under polcirkeln har vi just nu Medelhavsklimat. Och genast snubblar tanken iväg: Tel Aviv klimat. Qana klimat…

Jag kan inte släppa det. Hizbollah ställde upp raketramper i byn Quana i södra Libanon. Israel lokaliserade dem och släppte flygblad för att tala om att man tänkte bomba byn.
Så långt verkar uppgifterna vara korrekta och bekräftade.
Men vad hände sen? Stannade folk ändå? Stod ens raketramperna kvar och blev förstörda? Hölls folk kvar av Hizbollah genom försäkringar att källare och hus skulle hålla? Bombade Israel för tätt inpå det att man släppt flygbladen?

Egentligen spelar svaret ingen roll. Det är två parter som håller i avtryckaren; Hizbollah och Israel.

Israel vann ingenting på räden. Israel förlorade allt i räden. Femtio oskyldigas död är det sämsta som kan hända Israel och det bästa som kan hända Hizbollah.

För Hizbollahs del handlar inte kriget om människoliv. För dem är det inte ett krig utan ett PR-jippo.

Under tiden mal Israel på enligt den enda militära doktrin som står dem till buds: ”Vårt land är för litet att försvara vid gränsen, alltså går vi till attack och tar terräng så fort vi blir attackerade”.

Det finns en politisk följd av denna doktrin, som Israel också har anpassat sig till. Genom de senaste 50 årens krig har det blivit deras standardmetod. Den politiska doktrinen lyder: ”Vid krig; ta terräng och ockupera marken. Först så får vi något att förhandla om för att få bort vapen och hotbilder i vårt närområde. Avväpnas fienden, eller vi får till stånd ett fredsfördrag, får de tillbaka sin mark.”

I några enstaka fall har det fungerat. Till exempel erkände Egypten Israel och skrev på ett fredsfördrag. Egypten fick tillbaka sin mark.

Detta tänker jag medan mina barn och våra gästers barn rider och rusar omkring i solig och berusande lycka på vår gård.

Och sonen som ligger i skuggan och sover heter Odin.

6 kommentarer:

Peter Madison sa...

Sorry, men jag tror faktiskt ärligt inte att Hizbollah ser detta som ett PR-jippo.......utan att veta hur en Hizbollahsnubbe tänker men något PR-jippo ärt det fan inte. Även en Hizbollahmänniska har väl fru, barn en "odin"bäbis nånstans.....? Eller? Är jag världens naivaste människan i universum eller.....

Peter Madison sa...

Dessutom uppstod Hizbollah som organisation den dagen då Ariel Sharon, dåvarande försvarsminister i Israel, när han beslutade att 1982 invadera och massakrera kvinnor och barn i flyktinglägren Shatila och Sabra. Apropå PR-jippon.....!

Peter Madison sa...

Orsak och verkan. Allt hänger ihop. När ska människor lära sig det då.....

Anders sa...

Kära bror. 1982 gick jag omkring med palestinaschal. Jag ville göra en markering.
Men. Hizbollah och en del mullor i Iran har en helt annan värdeskala än vi.
Det hemska är att de gärna offrar folk. Hur som helst.
De som inte är frivilliga självmordsbombare kan man ändå använda som mänskliga sköldar.

För mig är det inte en förtvivlans kamp att bete sig så. En förtvivlad kamp kan jag förstår.
Jag kan inte förstå cynism och rent hat.
Jag kan inte förstå dem som indoktrinerar människor till att bli sådana själlösa robotar att de kan ställa upp luftvärnskanoner i bostadsområden, inte för att skjuta ned flygplan, utan för att folket i husen omkring ska dö. Av fiendens bomber.
Jag kan inte förstå den sortens taktik.

Och vad gäller Sharon. Tyvärr hade han ingen kontroll över massakern i Sabra och Shatila. Så ser min historieuppfattning ut.
Återigen, sådana övergrepp mot palestinier och andra har inte Israel råd med. Det var israeliska fanatikers verk.

Solveig sa...

Antligen ett namn!!! ;-)

Alf Odin Jojo - bra val. Kan inte vanta tills jag kommer hem och fa se lill-killen och sma-tjejerna.

Kram allihop.

Anders sa...

Solveig:
Japp. Äntligen ett namn!!!
Välkommen hem, när du nu kommer!!!